Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

tysk-fransk tonsättare

Källor

Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Edelfelt gjorde förra veckan av med 4 francs då han gick med herrskapet Bosin för att se Orpheus i underjorden; det var praktfullt, men förargligt att pjäsen är så dålig, i synnerhet med Jaques Offenbachs färskaste tillägg.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
Friherrinnan Emmy Cedercreutz ville se "la jolie parfumeuse" av Jaques Offenbach; Edelfelt och Mille [Emil] Cedercreutz menade att man kunde få se och höra ett och annat "icke comme il faut" [oanständigt]; friherrinnan menade att man inte skulle höra alla dumheterna när det var en operett, så de fick platser på andra raden; Louise Théo i huvudrollen var förtjusande, men pjäsen bjöd på så många "tjockheter" och "scener à la Offenbach" att det för "fruntimrens" skull var riktigt obehagligt; Mille menade att man inte kunde vänta sig annat på Bouffes théatern, och att de som av Hackmans hört talas om pjäser där Théo uppträder borde på förhand vetat vad de gick för att se; i alla fall beundrade man Théo och förstod väl att hela Paris springer på Bouffes, och att pjäsen tävlar med "Fille de Madame Angot" i popularitet.
Paris 27 nov. 89 27 november 1889
Det är ledsamt att tala om pengar på 3 sidor; förblir en fattiglapp, trots ordnar och utmärkelser; precis som knektarka sjunger i Offenbachs "Genoveva".
Paris 19 mars 1901 19 mars 1901
I förrgår var Hugos stora middag på hôtel Ritz, det mest storfurstliga nuförtiden. Skild mat åt undertecknad. Som derför befinner sig utmärkt väl, – Jag har dessutom så vant mig vid mitt Vichyvatten med litet svagt hvitt vin i att jag alls icke afundas deras champagne. Derefter gingo vi, Gougo Ivanovitch, fr. Ackté, Karin B. fru Ingman, fr. Procopé – eftertruppen bildades af Henrik Standertskjöld och mig – gingo, säger jag – nej, tusen gånger nej, åkade i två landåer från Hotel Ritz till Bouffes – ungefär 30 sekunders åktur. "Les travaux d'Hercule" är en slags imitation af Offenbach – icke dem (Hercules är en slags Boulanger, Deroulède, "Notre jeune et sympathique demi-dieu, såsom han sjelf dikterar åt tidningsinterviuwarena) – men ytterst skabrös, så att fröken Ackté bara satt i den rysligaste ångest att se några bekanta ansigten bland publiken – emedan det icke skulle gå an att hon blefve sedd der. Hugo förstod ej kvickheterna utan tyckte bara att det var "lihoj". Efter teatern stufvade Hugo med egen hand och ett energiskt "siså"! in hvar och en af damerna i den rymliga landåen, och så den der handrörelsen åt kusken, som icke riktigt förstod detta teckenspråk. Jag hoppade in i landån också och alla flickorna voro mycket häpna öfver den hastiga affärden – men jag försäkrade att så var Hugos sätt – det skall gå bara, undan för undan! Sedan dess har Jag ej sett honom, men måste väl i afton gå dit och lemna kort. I morgon reser han. Mycket vänlig men allt mera oåtkomlig för andras tal och kvickheter, som han alls ej hör på. – Sedan jag släppt ut 3 kvickheter, hvilka gingo oförstådda och ohörda förbi Hugos öron, lemnade jag den sporten och blef åter den anspråkslöse, tysta gästen.