Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

kung av Sverige och Norge, tidigare hertig av Östergötland, bror till Karl XV

Granbäck d. 1sta Augusti 1872. 1 augusti 1872
Ett besök hos landshövding Carl Ekström på Ryhof fick skjutas upp då Prins Oscar, hertigen av Östergötland, tillsammans med hertiginnan Sofia anlände till Jönköping; hertigen påminner om arkitekt Axel Loenbom och är inte lika imponerande som kungen (Karl XV).
Efter att prinsen rest iväg, troligen till Sofiero, åkte Edelfelts sällskap till landshövding Carl Ekström på Ryhof; från det vackra Ryhof har man utsikt över Roxsjön, Lillsjön, Jönköping och bakom alltsammans den lugna, ståtliga Vettern; förutom landshövdingsparet Carl och Hildegard Ekström, samt deras omtalat vackra dotter Ellen som påminner om Louise Granlund, träffade Edelfelt fruns bror uppsalastudenten Carl Boheman, guvernanten mamsell Berg och häradshövding Carl Forssell; det blev en uppsluppen kväll, där man isynnerhet drev med mamsell Bergs svärmeri för tyska språket, dagbok skrev hon emellertid på engelska; student Boheman rekommenderade språket sanskrit, förhörde Edelfelt om Helsingfors och bjöd denne söka upp honom i Uppsala (ett erbjudande Edelfelt också fått av studerande Rydbeck); Edelfelt sjöng motvilligt finska visor; sällskapet skall träffas igen på Torpa hos Odencrantz.
Fragment, Forts d. 20. 1 september 1872
Kungen är död, "le roi est mort"; i landssorgen över Carl XV:s död ligger det inte nära till att tänka på att utbringa något "vive le roi" [leve kungen] för tronföljaren Oscar; Edelfelt klär sig i svarta byxor och blå rock då han inte har någon svart; "Särskilt hafva alla konstnärer förloradt ofantligt" [meningen och brevet slutar här].
Gripsholm d. 23 Sept 72. 23 september 1872
Det svenska folkets sorg efter Carl XV:s död märks i de allvarsamma sorgefärgerna i kvinnornas sorgdräkter, de svarta kanterna på tidningarna och det svarta lacket på breven; partigläfsandet har tystnat för en tid; Oscar II har uppträtt väl.
allt ännu Göteborg d. 7 nov. 1876. 7 november 1876
Kammarherre Magnus Lagerberg bad Edelfelt rita en teckning och skriva sitt namn i hans album, där kung Carl och prinsen, sedan kung, Oscar, en massa tyska småfurstar och alla möjliga målare skrivit sitt namn tidigare.
Paris d. 28 Juli 1878 28 juli 1878
Georg Sibbern höll tal för kungen, norrmannen Behrens (inte sångaren) för Frankrike; Pietro Krohn talade bra för den nordiska sången och Christian Meyer Ross för Ivar Hallström och Jacob Axel Josefson som var närvarande; överste Ferdinand Staaf höll ett långt andragande på franska.
Stockholm d 27 okt 1879 27 oktober 1879
Jacob Ahrenberg, Fredrik Vult von Steyern och Edelfelt satt framför kungen och prinsarna, som i en mellanakt tågade in mellan kulisserna för att ge Adelaide Ristori "litteris et artibus" [För vitterhet och konst, en kunglig medalj]; omsorgen och den historiska troheten i hennes kostymer förstärktes av att hon inte försökte kokettera ens då hon spelade Elisabeth som ung.
Julafton kl. 4 e.m. 24 december 1882
I alla fall märker man nog att man har att göra med en stor intelligens. Småaktig är han i sitt hat till kung Oskar, och försummar ej ett tillfälle att förlöjliga honom. "Den skandinaviske Kejser" som han kallar honom. – Gambetta är hans idol – dock anser han honom ej tillräckligt demokrat.
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
Hvad bryr jag mig om hans förhållande till kung Oskar? Dessutom är det ej Norges politiska ställning, som utgör samtalsämnet. Nu, för ögonblicket är det Gambetta, som utgör föremålet för hans lyriska utgjutelser. Hvad han säger allting bra, naturligt, lifligt, poetiskt. Det är dock en konstnär. Hvad gör det mig att han är en norsk norrmand – vore han kines så vore det mig detsamma – det är geni på karlen.
Stockholm, tisdag d. 24 mars 85 24 mars 1885
Christian Adolph Palme, som blivit dubbad till riddare av Kungliga Carl XIII:s orden, var på middag hos kungen.
Paris 18 dec. 85 18 december 1885
Beck-Friis pratade om [svenska] kungen, sade dumheter och skrålade, men var inte obehaglig.
Stockholm Okt. tisdag 1891 1 oktober 1891
Mamma har fått sin önskan uppfyld. I dag har jag varit hos kungen. Jag gick på visit till ryske ministern och redan samma dag var jag inskrifven på mottagningslistan. Jag skulle komma 1/21 i dag, och kung Oskar tyckes känna till Louis XVIs l'Exactitude est la politesse des rois, ty 5 minuter före 1/21 blef jag införd af en kammarherre genom 2 mycket vackra salar till en lite rund mottagningssalong från Gust. IIIs tid, der konungen, iklädd stor amirals uniform ensam stod och tog emot mig. Det var rigtigt roligt att göra Hr Edelfelts bekantskap, började han med – vi ha få många vackra saker att tacka Er för, och jag har i Så många är följd med Er." – Så blef det frågan om prins Eugen, och kungen frågade mig på själ och samvete om jag tyckte han egde verkligen konstnärlig begåfning – så talte han om den nya målarskolan (den otydliga) som han ej förstod sig på – så om Snoilsky och mitt arbete här,
Läs detta bref för Ellan – det jag skref till henne i går handlar ännu ej om Hannas fest och kungen. –
Paris 20 april 93 20 april 1893
Geber har skrifvit att Kungen önskat se teckningarna och att Snoilsky just gått upp till slottet med dem. –
Stockholm midsommardagen 93 24 juni 1893
Ellan och pojken äro friska och glada. Då jag kom hit till hotellet kl. 12 var här stor cour: faster Hermanine och Calle Knorring. Vi reste alla strax i ösregnet för att se paraden på Ladugårdsgärdet – det var ett gammalt löfte till Kikuli. Vi sågo Majestätet prinsarne, generalerna och hela armen oläsligt-genomvåta det var ett elände. –
Stockholm den 28 juni 1893 28 juni 1893
Snoilskys träffade vi i en butik och så gingo vi hela aftonen, och spatserade åto tillsammans och pratade. Grefvinnan var lustig som alltid han piggare än vanligt. De båda helsa tusen gånger. Alla äro så ledsna att höra att Mamma varit sjuk. Snoilsky sade att kungen varit alldeles betagen i teckningarna, Osbahr, som är ett slogo smakråd här hade sagt till Rydberg, att några af dessa teckningar, fru Lenngren och G. III vid Svensksund voro det bästa jag någonsin gjort. får se hur Geber gör med betalningen. Han ville först ej betala mera än 50, och jag har gjort 65.
Gausdal måndag 11 juli 1893 11 juli 1893
I går redo vi hela familjen upp till Skeir 1200 heter öfver hafvet. Kikuli var mycket munter han red på samma häst som Ellan framför henne. Han har en kolossal succès Alla anse honom vara så stark och dugligt och begåfvad. Han resonnerar engelska med Romillys och sin helsingforssvenska med danska norska och svenska barnoch berätta för alla om svenska kungar – en blandning af verklighet och dikt ty mellan Carl IX och Gustaf Adolf kommer drottning Aurora, som han ritar och sist kommer efter Oskar II en massa fantastiska Oskarer ändå till Oskar den 17de och – Adolf Fredrik. Hvarför hon fått denna anspråkslösa plats långt i framtiden, vet ingen.
Stockholm söndag 1sta april 94 1 april 1894
Tisdag morgon skall jag gå upp till hans majestät. Nordenfalk som jag träffade på riksdagen (der jag tack vare Sven Palme öfvervar den heta diskussionen angående helgeandsholmen) sade att hans Majestät väntar mig, och sade att Nordstjernan hade bordt komma några år förut.
Bregentved lördag 28 Okt 1894 28 oktober 1894
Kejsarens sjukdom dryftas mycket. Kungen och Drottningen lära få mycket lugnande telegrammer – kanske för deras höga ålders skull. Det vore ju ett mirakel om han skulle komma sig. Måtte tronföljaren verkligen vara liberal (det vet ingen) och sedan vilja oss väl. Grefvinnan Moltke har mycket vänligt lofvat be kronprinsen att han måtte ge den blifvande kejsaren goda råd angående Finland – men jag säger som Prisse Linder till kung Oskar: måtte det hjelpa!
Paris torsdag 28 febr 95 28 februari 1895
Vi gjorde upp sällskap för dinern och aftonen och det var utmärkt roligt. Vi talte om allt i verlden, Lie var på sitt allra bästa humör – rolig och godmodigt satitrisk och konstnär ända in i fingerspetsarne som alltid. Hans fru är en bra klok menniska, litet strängare kanske än han, men ej det allra ringaste filisteraktig. Jag förstår att hon är hans kritik och hans konstnärliga samvete. De frågade efter Mamma och Jonas Lie sade att han aldrig kunde glömma Mamma så genial och sympatisk fann han mamma vara. – Han är alls ej blind för sina landsmäns dåraktigheter och svagheter. Båda menade de dock att Venstre hade fullkomligt rätt gentemot kung Oscar och att det bästa vore att båda länderna skildes åt och sedan lefde som goda grannar och bättre vänner, det var han säker på. – Han talte mycket om Ibsen, hade en massa anekdoter, att berätta, kunde långa repliker från alla hans arbeten, beundrade dem, berättade hur de kommit till, hvar Ibsen hört dem o.d. Rottejungfrun beundrade han likaså mycket som jag såsom poetisk skapelse. hvart ord hon säger är ju som mejsladt för eviga tider och hon växer till den mest storartade figur-symbolen döden befinner. tiden gick så att de 4 timmarne föreföllo som högst en – jag bjöd Jonas och henne på mycket god burgunder – det var rigtigt roligt.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
Kungen var på spektaklet och applåderade förskräckligt. Han ser helt simpelt utmärkt bra ut nu med det hvita håret och skägget, i frack och med serafimerkraschan. Jag skall gå på uppvaktning till honom i morgon bitti, få se om jag får vänta länge.
Det är tråkigt, ehuru det naturligtvis ej angår mig direkt, att Leffler skall vara så allmänt hatad här. Alla säger att han pinat lifvet af Viktor Rydberg och nu sist af Gyldén, – ingen annan än kungen har han på sin sida. Att han är inne i alla miljon affärer i Sverige är säkert – han har utlagt för mig om några spritt nya uppfinningar som han håller på att lancera, och som skola undantränga alla belysnings och värmematerial, elektriciteten inbegripen. – Sverige blir verldens rikaste land säger han. Han har nog ett utmärkt hufvud, men mig vinner han ändå ej dermed. Han är så förskräckligt skarp i sina omdömen om andra, och behandlar dem alltför gerna som åsnor och borickor.
Stockholm 4 april 98 Skandia 4 april 1898
Zorn målar kungens porträtt. Vi voro alla tre och sågo på det och slottet. Porträttet blir utmärkt en rigtigt ovanligt utmärkt Zorn, måladt som Van Dyck, öfverdådigt.
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
Nu gingo Ellan, Kicki och Lucie för att möta kung Oscar i Champs Elysées.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Roligt är att Krohn är så mycket, mycket raskare. Han ställde sig i spetsen för en middag för Thaulow i går, der det var 15 personer och mycket roligt. Vi hade allt möjligt skoj för oss. bl.a. höllos tal så att alla herrarne talade den ena efter den andra – Jag som slutade hade le beau rôle och kunde göra allt detta skoj litet rörande. Så hade Grönvold lagat ihop amerikanska bref som sågo absolut autentiska ut, med beställningar på Thaulow Collectionen på minst 50 taflor till museet i Minneapolis, St Louis o.s.v. – 10 sådana bref (med tryckta stämplar – hur hade han fått dem) kommo under aftonens lopp, och underligt nog märkte Thaulow skojet först vid det 4. De två första stoppade han med en betydelsefull blick i fickan sedan han läst dem mycket omorgsfullt. – Jag hade ritat matsedeln en jord glob fullstucken med små "rene norske flag" och krönt af Thaulows nu historisk vordna amiralsmössa, som B. nog känner. Tänk att den tokiga menniskan på Loubets soirée för Kungen uppträdde i frack och ordnar och denna kommodorsmössa under armen!
Lördag 30 mars 1901 30 mars 1901
Häromkvällen var en firning på Svenska klubben för alla dem af klubbens medlemmar som blifvit dekorerade: 24 stycken. Jag var kucku och alla trähandlarena kallade mig hr Kommendören. – (ordnarna buros i naturlig storlek). Underligt är det med svenskarnas stora loyalitet – vi ha alldeles förlorat hela den vokabulären. Baron Beck Friis höll festtalet, och der ingick sådant som: då vi nu samlats att gemensamt glädjas åt dessa nådevedermälen och vår djupt kända tacksamhet mot våra konungar och franska republikens president (ty en del hade fått vasan och dannebrogen dessutom). – Der var en grefve Bonde bror till Lulas man. Nog är det underligt att grefvarna Bonde nästan skryta med Hugo Standertskjöld och hans rikedomar – "en slägtinge, som vi vet att herr Edelfelt känner mycket väl! – Det roligaste på hela historien var en ung, stor norska, fr. Dahl, sångerska, som på enträgen begäran uppträdde i egna, komponerade monologen, med en komisk kraft som man mycket sällan ser hos en ung flicka – mycket, mycket bättre än fru Petterson Norrie – och så uppträdde hon på norska, danska (som föredrag hållande folkskolelärinna, ypperligt) och svenska (frödingska saker) lika bra på alla språk – Hon var dråplig – med något godt och gammalt bekant i de stora runda ögonen. Jag har sällan skrattat så godt som då. – Lyckligtvis slapp jag att hålla tal, då generalkonsul Nordling, ehuru blott officier, var vice ordförande i Klubben. – Ja de ha ett bråk med sitt ceremoniel, men de ha ingen Bobrikoff och derför god tid att tänka på sådant der