Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Heny Pereire

Källor

Paris 22 maj 1892 söndag kl. 5 em. 22 maj 1892
Vi åkte med Mouradien och fröken Törnebladh i Ms oläsligt hyrda victoria först till champ de mars, der fru Etter just ej tyckte om någonting annat än prins Carl och Dagnans porträtt af Mme Pereire. De många dekorativa oläsligt med mer och mindre nakna fruntimmer behagade henne alldeles icke. Om fru Granchers porträtt tyckte hon ej – "il ne fast pas faire de vieiller personnes" – sade hon kategoriskt. Det är nu alls ej min åsigt. Mme Grancher hade jag för resten kunnat låta bli att ställa ut – porträttet tar sig ej bra ut, men ej derför att modellen ej är 20 år utan för att formatet en gång för alla är olyckligt (det var Grancher som var oförsonlig i denna punkt) och för att måleriet är osammanhängande och icke "d'une belle venue". –
Paris, måndag 5 April 1897. 5 april 1897
I går var jag på frukost hos M. Henri Pereire med Vallery-Radots och Dagnans. De bo i ett furstligt palats vid Parc monceau och ha de allra vackraste saker: taflor af Rembrandt och Dagnan. Mme Pereira är utomordentligt behaglig – det är omöjligt att se mera comme il faut och bra ut. Dagnan har målat hennes porträtt. De äro mycket rika, och Pereire ansågs på 50 och 60 talet komma efter Rothschildarne i täthet – men de ha som Vallery Radot säger "la pudeur de la richess."
Underligt är det med judtypen – Hvarken han eller hon har den (hon är för resten af tysk-amerikansk extraktion och protestant, likasom alla barnen äro protestanter), den lille gossen som Dagnan också målat är en herrligt vacker pojke, alls ej judisk, och så kommer det, nu på två tre år (jag känner dem sedan 12 år) i den äldsta flickans typ, nu då hon blir 17 år, något så utprägladt judiskt, direkt från farfadern gamle Isaac Pereire.
Dagnan talade med mig om kejsarporträttet igen, – både han och Vallery Radot äro verkliga vänner, och anse att jag har många afvundsmän och ett stort rykte som kunde få en skavank om Kejsar-porträttet utstäldes. – Emellertid säger Dagnan icke detta skäl åt någon utomstående. Igår vid frukosten sutto vi, D. på ena och jag på andra sidan om Madame Pereire, – och då hon frågade mig: mais qu'est -ce que les parisiens vous ont fait, Monsieur, pour que vous ne leur montriez pas le beau portrait du tsar? Svarade Dagnan att Kejsarn kunde komma till Finland i början af juli och att porträttet måste vara der då. Jag ber er alla för samma tal, och aldrig antyda ens att jag tyckt det lemna skäl till kritik. – Chambure och alla andra mena naturligtvis att det är mycket bra, utmärkt bra t.o.m. – men som det egentligen är konstnärernas mening som här betyder något, tror jag man ej behöfva fästa sig vid den stora publiken, huru distingerade än några af dess representanter äro.