Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

general av infanteriet

Tisdag d. 6 Dec. 1881 6 december 1881
I går var jag hos Bruuns på soirée. Lustig, alls ej homogen societet. Några finska genraler o. senatorer, estländska baroner, en och annan borttappad, enkel finska, madame Linder, Costi Tobiesen och fröknarna Hocken-Paul, tre belgiska koketter, belgiska ministern – högst märkvärdig societet – sans possibilité de fusion. Bruun sjelf den enklaste, allvarligaste, hyggligaste gubbe man kan tänka, liten, mager, artig. Frun anspråkslös, tyska-ryska, rödbrusig. – Ack hvad den fru Linder är för ett våp. platt – snobbig, kryddar hon sitt tal med en och annan plumphet. Jag har sällan sett en så flack menniska. Hon slår efter mig, och inbillar sig att jag är mycket intagen i henne. Så det der dumma skrytet att ständigt tala om huru hon flänger ute i stora verlden, då alla menniskor veta att hon ej har annorstädes att gå än hos Demidoff och Bruun. – Bruun sjelf talte timtal med mig – Georges Ramsay – likaså – de der storfurstliga porträtterna ha gjort susen. Jag blef presenterad till höger o. venster, men det var ej roligare för det, och satt vid supén mellan en estländsk sjåpig friherrinna och fru Linder – på andra sidan baron Liegnitz preussiska militärattachén en rigtig äppeltysk. Fru Ehrstöm, som ej talar franska såg borttappad ut. Musik gjordes hela aftonen, en belgisk violoncellist, en tysk pianist och 3 ryska sångerskor.
Paris 24 maj 1895 24 maj 1895
För att reparera sin dabst (om min nationalitet) bjödo Freedericks mig på soirée – det var en gammal rysk furstinna som kände t.o.m Kalevala, Lönnroth o.d. – men det är undantag. De andra hade drifvit sin kunskap om Finland till att känna Georges Ramsay och Tudeer.
Moskva 14/26 Maj kl. 3. e.m. 1896 26 maj 1896
Våra finska deputerade gingo nära kejsarn – först gingo golova'erna i Moskva och Petersburg och Warschau, och så kommo de våra – Montgomery Biskop Johansson och Ramsay i ett led – Kurtén och Wärri och Rein i ett annat. Johanssons och Reins doktorshattar begreps ej af mängden. Hvad som var rent af ynkligt att se var de stackars utgamla generaladjutanterna som skulle bära baldakinen. Alltjemnt vacklade baldakinen till höger och venster, och man trodde att någon af gubbarne skulle ramla och stryka med på kuppen. – De svettades och sågo olyckliga ut i sina skinnmössor, krokiga i ryggen och utgamla. Många åttioåringar, de allra flesta öfver 75 år.