Beskrivning

skulptör, son till Johan Ludvig Runeberg

Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Walter Runeberg var dem till mötes på bangården; i morse var de ute på Piazza del Popolo och Monte Pincio; Victor Hoving tycker inte om strövtåg; på eftermiddagen träffade Edelfelt Vilhelm Bissen i Runebergs ateljé; de bor på Hôtel de l'Orient nära Fontana Trevi; följande dag skall han gå till piazza di spagna och längs hela Via del Babuino för att skicka en hälsning upp till hus no 70, som för honom har lika mycket betydelse som alla kyrkor och kloster i staden; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt god natt och Guds välsignelse.
Rom, onsdag 22 mars 1876
På förmiddagarna har Edelfelt hunnit se en massa gallerier och kyrkor, men det bästa återstår ännu, Vatikanen; som Alexandra Edelfelt vet håller påven inte längre palatsen öppna för allmänheten, utan man måste ha en skild permesso, ett skilt tillstånd, vilket Walter Runeberg har skaffat; inom kort kan Edelfelt säga vilket intryck stancerna [stanza–rum], loggierna [täckta pelargångar] och sixtinska kapellet gjort på honom.
Edelfelt avbröts av att Walter Runeberg och Victor Hoving tvang honom med på kafé; middagen blev sen; de drack champagne och åt ostron.
Edelfelt har varit i Johannes Takanens ateljé och tilltalas mera av dennes arbeten och riktning än Walter Runebergs; Edelfelt har haft långa diskussioner med Runeberg om skulpturens uppgift i deras tid; det skall göra Runeberg gott att komma till Paris; Edelfelt tycker han är svag i utförandet och alla hans arbeten, med undantag för Psyche och sefyrerna, lider av en liten klumpighet; Edelfelt är tacksam över att Victor Hoving beställt en byst i marmor av Takanen, för att ställas ut i sommar.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Edelfelt besökte tillsammans med Runebergs häromdagen Vatikanen; Edelfelt kände till alla de viktigaste konstverken; Capella Sistina [Sixtinska kapellet] gör ett överväldigande men oroligt intryck; Yttersta domen har Edelfelt aldrig förstått sig på; MichelAngelo som konstnär är ändå den mäktigaste ande som levat; det gudomliga, övernaturliga, har denne aldrig vunnit eller eftersträvat, men den mänskliga andens kamp, trots och förödmjukelse har han skildrat som ingen annan; tack vare Vatikanens samlingar på École des Beaux Arts hade Edelfelt en god föreställning om det gigantiska konstverket i taket på Sixtinska kapellet; av profeterna tycker han mest om Daniel och Jonas, av pannåerna Adams skapelse och Syndafallet.
På Piazza del Popolo hade de stämt möte med Walter Runeberg och Vilhelm Bissen, som föreslog en promenad utåt Via Appia; på vägen dit passerade de Forum och Palatinum, Circus Maximus och Porta di San Sebastiano.
Gustave Boulanger hade på förra årets Salong en tavla som han kallade: en eftermiddag på Via Appia under kejsartiden, vilken var full av liv; nu såg man bara någon tempelruin, en bonde, eller några engelsmän med den oundvikliga röda boken [Bædekers reseguide] under armen; de gick till Cecilia Metellas grav och vek därefter av över Campagnan till Egerias lund (där Numa Pompilius lär ha lärt sig vishetens ord av skogsjungfrun Egeria); i fonden syntes Sabinerbergen; Harling hade tagit en vagn redan vid Cecilia Metellas grav; de andra plockade anemoner i den heliga lunden och drack av källans vatten; solen höll på att gå ner då de i snabb takt återvände till staden; det är ett riktigt nöje att umgås med Walter Runeberg; Vilhelm Bissen är också älskvärd men är en av "de stilla i landena"; de gjorde uppehåll vid små och egendomliga osterior för att dricka vin, Edelfelt tycker det smakar som sockrad svagdricka med en liten vinsmak till; de tågade in i staden genom stadsporten vid San Giovanni de Laterano.
Edelfelt har inte hört något från Julian Alden Weir, fastän han bett honom skriva Rome, poste restante; de kommer möjligen att stanna i Rom en hel månad, så Alexandra Edelfelt kan adressera breven dit; i varje fall borde Walter Runeberg få ut breven med Edelfelts visitkort.
Rom. d. 31 Mars 1876. 31 mars 1876
Edelfelt har knappt fått en blund om nätterna eftersom Victor Hoving alltid har något behov som behöver uppfyllas; vakandet har gett honom ett så miserabelt lynne att han inte har lust till någonting på dagarna; Edelfelts humör blev så uselt att han fick huvudvärk och bleknade till den grad att Walter Runeberg och C. Holm förbjöd honom att vaka om nätterna; doktor Erhard rekommenderade en tysk bokbindarfru, som Hoving inte är nöjd med; Runeberg hade lovat sända Robert Stigell för att vaka, men fick bara tag på en ung dansk målare, Pietro Krohn.
Rom d. 3dje April 3 april 1876
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt att vara vid gott mod; Walter Runeberg, Robert Stigell, dr C. Holm och Pietro Krohn har varit hos honom; nästan alla de nordiska konstnärerna har någon gång haft denna feber, för närvarande finns en ung dansk bildhuggare på hospitalet.
Om Alexandra Edelfelt vill skriva till Walter Runeberg är adressen Via della Purificazione 42; han ber Mamma kyssa Ellen, Anni och Butti Edelfelt; ännu har inget brev hemifrån anlänt.
Rôm. Onsdag. 3 Mai. 3 maj 1876
Pietro Krohns tillägg: Albert har verkligen varit uppe och mår förhållandevis bra; i morse ringde Dr Erhadt och meddelade att han kunde försöka stå upp; Krohn och den trofaste Giovanni hjälpte honom; Krohn gick till Walter Runeberg för att be honom telegrafera denna glada nyhet till sin broder Frederik, för vidare befordran hem; halvannan timme var Albert uppe, det var gott att igen komma i säng, och kände sig förhållandevis rask och frisk efteråt; slutet på brevet skriver Krohn i Runebergs hem, eftersom det blev för mörkt på hospitalet [sjukhuset].
Rôm. 6te Maj 1876. 6 maj 1876
Det är B.O.Schauman som åtagit sig att sköta fotografierna; Edelfelt har talat med Pietro Krohn om fernisseringen av bilderna; det vore bra att få Adolf von Becker eller någon annan målare att göra fernissan, så att de sedan kan föras till fotografen; Edelfelt ville gärna få fotografierna för att visa dem åt Krohn och Walter Runeberg; han vill också genom sina kamrater eller hovrådet Alexander Tanninen få reda på Hjalmar Munsterhjelms adress i München; kanske kommer han på vägen till Paris eller upp att passera München; han ber Alexandra Edelfelt hälsa systrarna och alla andra; Krohn hälsar.
Roma d. 7 Maj (söndag) 1876 7 maj 1876
Edelfelt tackar för att Alexandra Edelfelt skrev till gamla Runebergs och talade om Walters och hans fru Linas stora vänlighet.
Rom, måndag d. 8 Maj 1876 8 maj 1876
Rola (Carl) Borenius har skickat Edelfelts 720 francs; Walter Runeberg har Victor Hovings kreditiv och kan ge pengar åt Edelfelt om det behövs; läkar- och sjukhusräkningen blir ansenlig.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10 maj 1876
Edelfelt och Pietro Krohn träffades första gången hos Walter Runeberg, där de livligt diskuterade Jean-Léon Gerôme och konst i allmänhet.
Walter Runeberg hade sagt att det troligen inte fanns någon nordisk konstnär som känner och förstår den gamla italienska konsten som Pietro Krohn; Edelfelt tänkte att han i Krohn skulle få en vän som öppnade ögonen för allt skönt i den italienska konsten; Krohn har en bestämd smak och han kan inte med de konstnärer som kommer efter Rafael och Michelangelo; han tecknar bra, men är lite "mager" i färgen, åtminstone i den halvfärdiga tavla som Edelfelt sett, föreställande en tjock munk på torget i en by och barn som springer fram och andaktsfullt kysser hans händer.
Rom d. 11 maj (thorsdag) 1876 11 maj 1876
Fru Lina Runeberg med Walter har hälsat på; hon hade med sig en skål kräm som doktor Holm sade var hälsosam.
Rom, lördag d. 13 maj 1876. 13 maj 1876
P.S. Edelfelt fick just ett brev av Alexandra Edelfelt daterat den 6 maj och är glad att hon utan sorg kunnat fira sin namnsdag, tack vare telegrammet till Fredrik Runeberg.
P.S. Alexandra Edelfelt har kanske hört att deras tredje resekamrat Harling varit sjuk i Milano, troligen en släng av tyfus, men han skall redan vara återställd; Walter Ruenberg hade fått underrättelserna om honom från Finland.
Roma, söndag d. 14 Maj 1876 14 maj 1876
Pietro Krohn ser fram emot den tid då Edelfelt kan lämna hospitalet [sjukhuset] och vill att han skall bo hos honom; Walter Runeberg menar att Edelfelt skall komma ut till Frascati där fru Runeberg och sonen vistas och dit Walter kommer ett par gånger i veckan.
Rom, måndag d. 15 Maj 76. 15 maj 1876
Runebergs kom på besök; då de och Pietro Krohn gick föll det några regndroppar och det bestämdes att vagnsturen inte blev av; strax efteråt sken solen.
Senare: Edelfelt tackar för brevet; han har åkt i 1 timme och varit inne i Walter Runebergs ateljé; då de åkte upp på Capitolium började det regna på nytt.
Roma d. 16 maj (tisdag) 1876. 16 maj 1876
Pietro Krohn är på bröllop i protestantiska kyrkan: en skulptör Oscar Berg (svensk) gifter sig med en fröken Augusta Montgomery; Robert Stigell sade att bruden var gammal, ful och elak; Johannes Takanen är marskalk; Runebergs är också där.
Rom d. 17 Maj 1876 (onsdag) 17 maj 1876
Under Victor Hovings näst sista vecka i livet hade han ofta talat med Walter Runeberg och Edelfelt om sitt testamente; inga av de bestämmelser som Walter Runeberg på Pietro Krohns inrådan föreslog sattes till papper; Hovings gåva till konstföreningen kommer således att användas utan närmare bestämmelser av testator.
Walter Runeberg har tänkt skicka sin fru och pojke till Schweiz med Vilhelm Bissens familj i slutet av maj; Edelfelt kan inte vara med på gillet som ordnas för Runebergs innan avresen.
Edelfelt skall till Walter Runebergs ateljé och skilja Victor Hovings saker från sina egna, för att de förra skall kunna sändas till Viborg.
Rom d. 18 maj (torsdag) 76. 18 maj 1876
Runebergs kommer på visit på eftermiddagen.
Edelfelt har just avslutat ett brev till Victor Hovings bror Walter; han har skrivit om Walter Runebergs och Pietro Krohns oro och vård vid Hovings sjuksäng i ett försök att vederlägga det fördolda missnöje som Walter Hoving uttryckt över att hans bror dog så ensam.
Rom, fredag d 19 Maj 1876. 19 maj 1876
Walter Runeberg var ordentligt sjuk efter ett besök hos Victor Hoving: Pietro Krohn förbjöd honom att hälsa på Edelfelt; inte heller de finska läkarna fick träffa Edelfelt; Runeberg var ändå flera gånger inne medan Krohn var borta.
Runebergs var på besök igår: Fru Lina Runeberg hade tagit med sig hälsosamma bakelser som vanligt.
Runebergs är bildade, enkla och framför allt hjärtliga och goda.
Walter Runeberg har gett Edelfelt en fornindisk komedi "Sakùntala" att läsa; Runeberg är så förtjust i den gamla indiska sången och sagan att han i Paris tänker göra någon staty eller grupp därifrån.
Rom, lördag d. 20 maj 76. 20 maj 1876
Följande dag är Edelfelt bjuden till middag hos Runebergs tillsammans med Pietro Krohn och doktor Holm.
Rom d. 21/5 (söndag) 1876 21 maj 1876
Till Runebergs kommer förutom Pietro Krohn och Holm, även Vilhelm Bissen med fru.
Edelfelt skriver i största hast; först var Erhardt där, sedan skrev han brev och satt över en timme i trädgården, därefter kom doktor Holm och talade politik; inom kort kommer Pietro Krohn för att följa med honom för att prova hans sommarkläder, därefter skall han till barberaren för att sedan åka till Runebergs.
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22 maj 1876
Det var en prägel av familjefest hos Runebergs i går, med glädje och rörelse över de allvarliga stunder de hade bakom sig; Edelfelt drack Pietro Krohns och herrskapet Runebergs skål; Walter Runeberg höll ett tal och drack en skål för Alexandra Edelfelt; den annorlunda maten gjorde att Edelfelt kände lite knip i magen på kvällen.
I tidningar som Edelfelt fick hos Runebergs ser han att friherrinnan Langenskiöld dog den 11 maj; de viktigaste sakerna i tidningarna var kejsarbesöket, studenternas majfest och Johan Wilhelm Snellmans 70-årsdag.
Walter Runeberg och Pietro Krohn menar att Hovings bror borde betala Edelfelts resa till Italiens gräns, som det var överenskommet med Victor Hoving; de väntar svar från Wiborg.
Hos Runebergs fick Edelfelt veta att han fått stipendium; Gunnar Berndtson fick inget; kanske hans föräldrar kan ge honom något, då Hulda Berndtsons klänningar och ridlektioner inte längre bekostas av dem.
*Pietro Krohn är glad över att få Edelfelt och Walter Runeberg att bo i hans ateljé, sedan fru Lina Runeberg och sonen flyttar till Frascati.
Rom, tisdag d. 23 Maj 1876. 23 maj 1876
Erhardt har inte kommit förbi på två dagar (fru Wiesener är ju redan bättre) och Edelfelt har därför inte talat med honom om avfärden från hospitalet [sjukhuset]; Pietro Krohn sköter om honom sedan, men han oroar sig för de fyra trapporna till Krohns ateljé; Runebergs hade tre trappor och det gick bra, men det var bara en gång; pappret är slut och Schultz betjänt väntar.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
Walter Runebergs Psyche går framåt, även om Edelfelt tycker att statyn inte står stadigt; doktor Herman Frithiof Antell har beställt skulpturen; Psyche är helt naken och avbildad i det ögonblick då hon står i beråd att döda den sovande Amor; Psyche som lyfts av sefirerna är utmärkt huggen i marmor och kommer vid sidan av Johannes Takanens byst att bli det bästa vid utställningen i sommar.
Som Alexandra Edelfelt vet reser Walter Runeberg från Rom inte före den 20 juni, eftersom han hoppas få färdig sin Psyche; Runeberg kommer att bo med Edelfelt och Pietro Krohn; Krohn disponerar nu även över sin vän Ole (Otto) Hasslunds rum och ateljé.
Ryska ministern har utsett Walter Runeberg till kurator för Victor Hovings pengar, vilket bara varit till besvär; 1. han fick inte ut valuta för Hovings kreditiv i början; 2. värden där de bott krävde 1500 francs i skadeersättning för den förlust han kommer att lida av att en tyfuspatient dött där och således skrämmer bort hyresgäster; 3. samma värd springer och fordrar mera pengar för sitt besvär; 4. i början höll Runeberg inte ordentlig räkning på pengarna och fruktar att några hundra har blivit stulna från Hovings låda.
Rom, lördag d. 27 maj 1876. 27 maj 1876
Walter Runeberg hade föregående dag med sig ett brev från Harling, som tillfrisknar från tyfus i Bellagio vid Comosjön; hans sjukdom har varit lindrigare och han kan följande dag åka till sina föräldrar i Hamburg.
Rom, söndag d. 28 maj 1876. 28 maj 1876
Walter Runeberg har fått brev från Victor Hovings bror: Walter Hoving går med på att betala (egentligen skulle summan tas från Victor Hovings efterlämnade pengar) Edelfelts sjukhusräkning och hemresa till italienska gränsen; Edelfelt funderar över om han kan ta emot pengarna; Morbror Gustaf Brandt lär till Walter Hoving ha meddelat att Edelfelt tar hand om sina kostnader i Rom efter den 8 april; Pietro Krohn uppmanar honom att ta emot erbjudandet då ingen personligen kommer att ge ut av sina egna pengar; Edelfelt *skall ännu fundera på vad "grannlagheten" bjuder i detta avseende.
Föregående dag hade Edelfelt och Pietro Krohn åkt till Runebergs, där man firade sonen Nino (Giovanni) Runebergs 2-årskalas; de bjöds på choklad och uppmanades att i dag, söndag, komma med på ett knytparti [knytkalas] ute på campagnan: Runebergs bjuder på mat och vin fås från någon osteria; med på utflykten kommer även assessor Robert Emil Hisinger med fru från Finland, fröken Marie Elise Wiesener, doktor Holm, fröknarna Winqvist och Bissens.
Föregående dag hos Runebergs såg Edelfelt Vilhelm Bissens son och dotter, som alltid beskrivits som ovanligt vackra, vilket de också var.
Edelfelt har på morgonen suttit i trädgården och beundrat växtrikedomen; acanthus, vinrankan, cypressen och cedern bildar vackra linjer; snart slår oleanderträden ut i blom; Edelfelt måste till barberaren före han beger sig till Runebergs.
(Kl. 6 på eftermiddagen) Edelfelt har återvänt till Mons Capitoluus; utfärden var mycket rolig; han åkte vagn med assessor Robert Emil Hisinger till Porta Salaria; i lövsalen på gården i en osteria dukade fru Lina Runeberg med hjälp av hennes och Bissens piga upp en fin taffel; lantvinet från osterian smakade förträffligt; förutom de tidigare nämnda var även Kristian Zartmann och "gubben" Niels Ravnkilde där; Alexander Edelfelt hade träffat Ravnkilde redan på sin resa före Edelfelt var född; Pietro Krohn föreslog en skål för Runebergs; hela sällskapet drack en skål för Edelfelt och fru Bissen tackade för att han blivit frisk igen; Edelfelt tackade Krohn för sitt tillfrisknande; Walter Runeberg läste upp ett "versifierat" avsked till vännerna i Rom; fröknarna Winqvist är "äkta svenska äldre mamseller" av den städade och vänliga sorten, den yngre har i ett skede varit "målarinna" men konsten ansträngde hennes nerver för mycket.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29 maj 1876
Edelfelt var med Pietro Krohn hos Runebergs för att få tidningar.
Då Walter Runebergs fru och son återvänder för att bege sig till Schweitz har Edelfelt tänkt be dem, Pietro Krohn och doktor Holm på middag hos Spillmann på Monte Pincio; han vill visa sin tacksamhet för deras vänlighet.
Fru Lina Runeberg och sonen reser till Albanerbergen, medan Walter Runeberg flyttar upp i Ole (Otto) Hasslunds ateljé.
Det är roligt att höra Pietro Krohn tala om den första renässansen i Florens, om Fra Giovanni da Fiesole, Lionardo da Vinci och Rafael; han har på samma gång kunskap och entusiasm; Walter Runeberg påstår att ingen i Norden känner italiensk konst som Krohn.
I kväll var Edelfelt bjuden med Walter Runeberg, Kristian Zartmann och Pietor Krohn till Vilhelm Bissens; de kom överens om att Edelfelt inte skulle gå.
Roma, onsdag d. 31 maj 1876 31 maj 1876
*Walter Runeberg har 2000 francs av Victor Hovings pengar som står till Edelfelts förfogande; det är bättre att han tar av dem än att han låter skicka hemifrån då kursen är så dålig.
Roma d. 2 Juni 1876 2 juni 1876
På grund av hettan och att Edelfelt hela gårdagen var i rörelse drabbades han av ett litet diarréanfall; Pietro Krohn, Walter Runeberg och Erhardt tycker att han borde vistas några dagar i Albanerbergen där hettan är mindre och luften friskare; Edelfelt åker dit ut samma kväll med Runeberg; fru Lina Runeberg är hans enda bekantskap där.
Edelfelt önskar farväl; om några timmar sitter han troligen ute hos Runebergs i det vackra Frascati; adressen är fortfarande: Consulato danese [danska konsulatet].
Frascati d. 4 Juni pingstdagen 1876 4 juni 1876
Walter Runeberg har ordnat rum med utsikt över Campagnan och Sabinerbergen åt Edelfelt; han skall äta middag med Runebergs varje dag; Walters goda, kloka, vänliga fru är nedstämd över pojkens sjukdom; det är naturligt att de längtar bort från Rom, som har "så ytterst sorgliga minnen för dem".
Enligt Walter Runeberg lär danskarna anse att Pietro Krohn är ovanligt begåvad åt alla håll, minst som målare; detta kan Edelfelt inte förstå efter att ha sett Krohns tavla och teckningar som är utmärkta; Krohn har ofta tänkt överge måleriet för att bli konsthistoriker och skribent; Edelfelt anser att han kan vid behov skriva fastän han är konstnär; han tror att Krohn gjort förstudier till något arbete, åtminstone finns en massa manuskript i hans bordslådor.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Nordbors svaghet då de talar italienska är att de talar så sockersött och fint, samt utan betoning, med undantag för Walter Runeberg; det påminner om något finskt "fruntimmers" försök att tala riktigt fint i Paris.
Frascati d. 8 Juni 1876. 8 juni 1876
Föregående dag mötte Edelfelt på sin kvällspromenad ned mot stationen inte bara Walter Runeberg utan även Pietro Krohn, som ville se hur han har det.
Edelfelt och Pietro Krohn åt kvällsvard med Runebergs och Bissens på en trattoria; Krohn sov över hos Edelfelt; Krohn tror han blir färdig med tavlan följande vecka, vilket Edelfelt inte vågar tro på: fru Lina Runeberg anser att han borde resa norrut och vänta på Krohn där; luften är bättre här än i Rom, även om hettan är svår, så Edelfelt stannar ännu en vecka.
Edelfelt skriver oredigt för han skyndar sig att få färdig brevet så att det hinner med sista kvällståget till Rom; Edvard Petersen, en beskedlig, "komlig", talangfull dansk målare bor i rummet bredvid; följande dag skall de gå ut tillsammans; Edelfelts "dolce far niente" [ljuva sysslolöshet] förefaller honom dräglig, han spatserar, läser tidningar på kaféet, äter hos Runebergs och röker italienska cigaretter.
Fru Lina Runeberg är nuförtiden på dåligt humör; sonen är "pirrig" och blek utan att vara sjuk och är från början inget starkt barn; Walter Runeberg har ännu åtminstone en veckas arbete med sin staty; Pietro Krohn sade att det var en sirocco så att man kunde bli galen i Rom.
Medicinskt och enkelt 9 juni 1876
Det smärtar Runebergs, Pietro Krohn och Edelfelt att Victor Hovings släktingar är missnöjda; Walter Runeberg anser att Edelfelt inte skall betala resan till gränsen själv.
Då Edelfelt satt till bords hos Runebergs kom målaren Edvard Petersen med ett brev från Alexandra och Ellen Edelfelt.
Frascati d. 10 Juni 1876 10 juni 1876
Edelfelt vet ännu inte hur och när han reser; postutdelningen är slarvig här och i Rom och han vill inte besvära Pietro Krohn; ifall Krohn behöver mera än en vecka, reser Edelfelt kanske i förväg med Runebergs till Florens, Perugia eller längre norrut för att invänta honom där; det är visserligen vackert och friskt här, men Edelfelts mage har ännu inte stadgat sig, så den sydliga breddgraden, hettan och siroccon kan inte vara bra för honom.
Edelfelt har läst Hippolyte Taines "Voyage en Italie" [Resa i Italien]; det är klokt, spirituellt som allt vad han skriver; Lorentz Dietrichsons "Vandringstid" förefaller dum och platt i jämförelse; Edelfelt tyckte tidigare att Dietrichsons böcker var intressanta, men de förefaller nu nordiskt-barnsligt-magisteraktiga; Dietrichsons bästa vän Walter Runeberg medger att han inte lyckats i dessa italienska saker; ett kapitel där Dietrichson skildrar ett nattligt besök i Vatikanens antikmuseum, är riktigt besatt, Herculestorsen växer fullt färdig med armar och ben; om antikens levande friska konst har en sådan verkan på honom att han svimmar, ser syner och åbäkar sig, så har han inte begripit antiken; om man vill ställa till en dylik effektscen skall man hellre välja medeltiden med blödande Kristuslik, flådda martyrer, St Agatha o.d.
Edelfelt har haft en dispyt om MichelAngelo med fru Lina Runeberg, som i konstfrågor är ett eko av sin mans idéer; Runebergs har tydligt något emot Michelangelo, de säger t.ex. att Giovanni Lorenzo Bernini bara är en andra upplaga av MichelAngelo; Runebergs kan inte älska den "store, odödliga Buonarotti" [Michelangelo] för att de inte kan se att han inte nöjt sig med det som så många funnit tillräckligt i liv och konst, utan sökt komma längre och därmed låtit disharmonin framstå klarare.
Walter Runeberg är rädd för hela Michelangelos riktning; han är för inriden i sin klassiskt-thorvaldsenska riktning för att älska den djärva naturalism som Michelangelo briljerade med.
Frascati, tisdag d. 13 Juni 1876. 13 juni 1876
Pietro Krohn tror att han blir färdig senast på fredag och att de kan åka efter det; föregående kväll bjöd Edelfelt Krohn, Bissens, Runebergs och Edvard Petersen på middag på en trattoria.
Värdinnan på hotellet kommer varje kväll in och frågar om Edelfelt har allt han behöver, och skäms inte för att på gatan skrika: "Ah signorino mio, come sta oggi?" [Ah, min unge herre, hur mår ni idag?]; värdinnan har en vacker dotter med denna starka färg som "romarinnorna" har; Edelfelt ser också varje dag en berömd romersk skönhet; Walter Runeberg har sett henne sedan hon var växande flicka; hon är blek och har ytterst fina nervösa drag och ser således parisisk ut; hennes toiletter [kläder] är så eleganta som om hon kommit från modisten Mademoiselle Esther vid Rue Richelieu.
Frascati, thorsdag d. 15 Juni 15 juni 1876
Runebergs reser till Genève; om de åker samtidigt som Edelfelt har de bara en liten bit av vägen gemensam, tågen skiljer på sig redan före Florens; fru Lina Runebergs humör har varit på upphällning på grund av pojkens småsjuklighet och "marr" [gnäll]; Walter Runeberg har haft besvär med flytten och inpackningen och avsändningen av alla skulpturer; de flesta sakerna i ateljén och våningen har de sålt till Ole (Otto) Hasslund.
Pietro Krohn och alla andra menar att Edelfelt blivit raskare under senaste vecka; han hoppas att Krohn blir färdig med sin tavla följande dag; Walter Runeberg och Edelfelt har sagt till Krohn att det är onödigt att arbeta nu, då han har resfeber och är trött och nervös, men Krohn är envis.
Rom d 17 Juni 1876. 17 juni 1876
Runebergs reser i morgon, medan Edelfelts åker i kväll och är framme i Florens följande morgon; det går inte att resa på dagen i denna hetta och i de små italienska kupéerna; Edelfelt har packat så att kappsäcken kan gå direkt till München, medan han har tre skjortor och kragar i pläden; vinterpaletån är och förblir obekväm och till förargelse.
I kväll kommer Runebergs in från Frascati och Edelfelt, Kristian Sarthmann och Pierto Krohn har bjudit dem på middag i ateljén; värdinnan sköter om kött, legumer [grönsaker] och dessert, medan de själva skaffar bröd, frukt och vin; Runebergs reser via Pisa, så de kommer inte att följas åt.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Gunnar Berndtson kom senare och de begav sig till Runebergs där alla var friska och raska; likaså var även den danske teol.kand. Bohn som skött Edelfelt i Rom och själv blev sjuk; han fick höra att Pietro Krohn har det bättre sedan Ole (Otto) Haslund och fru har återhämtat sig från tyfus.
Runebergs bor i andra ändan av staden, inte långt från Madame Jacquinot; Walter Runeberg har fått en dålig ateljé och har på grund av Ninos [Johannes Runeberg] sjukdom och den lillas födelse varit förhindrad att arbeta.
Paris, söndag den 19 November 1876. 19 november 1876
Föregående dag träffade Edelfelt Walter Runeberg, Lorenzo Runeberg med fru och den svenske skulptören John Börjeson med fru på Regence; Lorenzo R. var inte så vacker och graciös som Edelfelt kom ihåg, dessutom förargades han av Lorenzos tvärsäkra nedsablande av konst, däribland Henri Regnault.
Edelfelt har varit hos Walter Runebergs; stackars fru Lina Runeberg har nästan aldrig lämnat hemmet på grund av den ständiga omsorg de små kräver.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Edelfelt och Gunnar Berndtson gick föregående kväll till Runebergs.
Runebergs är alltid lika vänliga och glada, men de sitter nästan som fångar vid de små barnen; Walter vill inte gå ut utan frun Lina, som ammar lillflickan; Nino är blyg och skrikig, men tycks bli lite friskare; Walter har fått en fuktig, otäck ateljé.
Med undantag för visiten hos Runebergs har Edelfelt och Gunnar Berndtson hållits hemma om kvällarna.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Alexandra Edelfelts brev påminde Edelfelt om att julen nalkas med stora steg; det är ännu obestämt var de kommer att tillbringa julen; kanske blir han och Gunnar Berndtson bjuden till Runebergs.
Walter Runeberg håller på med frisen till studenthuset; det är lite i Runebergs saker som slår an på Edelfelt, men denne är inte så galen i konstfrågor som sin bror Lorenzo; Walter Runeberg medger ändå det utmärkta hos den realistiska skolan; olyckligtvis bor de så långt borta, på Rue de Constantinople, som är mot samma håll som Madame Jacquinots, men ännu längre bort.
Måndags afton. 18 december 1876
Gunnar Berndtson har träffat Walter Runeberg, som inte sagt ett ord om julaftonen; blir de inte bjudna firar de tillsammans med Adolf von Becker, Vilhelm Bruncrona, tjocka Lindroos, Wolff och Filip Forstén; Edelfelt var föregående dag med Bruncrona och Lindroos på frukost och senare på Louvren; Lindroos föreföll tråkig, han sade inte mycket, kanske därför att han led av reumatism.
fredag d. 22 dec. 76. 22 december 1876
Gunnar Berndtson och Edelfelt besökte Runebergs föregående dag och fick ingen inbjudan till julaftonen; Runebergs tänker troligen fira inom familjen med Lorenzo Runebergs.
Paris. torsdag d. 28 dec. 1876 28 december 1876
Gunnar Berndtson är i en förfärlig knipa; någon växel har inte förkommit han har helt enkelt glömt att omnämna dess inhändigande; Edelfelt har lånat pengar åt Julian Alden Weir och kunde inte ge mycket åt Berndtson, medan Wolff, Ernst Nordström, Philip Forstén, Adolf von Becker och Walter Runeberg bara har skulder och inga pengar; Gunnar har inte kunnat betala sin hyra och fått lov att bo två veckor längre vid Rue du vieux colombier, samtidigt som han hyrt rum i samma hus som Edelfelt; Edelfelt hoppas att [nyländska] avdelningen inte glömmer Berndtson [stipendier].
Gunnar Berndtson har varit hos Runebergs; de ville ordna julafton huvudsakligen för blyge Nino, som inte gör annat än gråter då främmande är närvarande, därför hade de inte bjudit in andra.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Walter Runeberg har besökt Edelfelt och muntrat upp honom genom att måla upp en strålande framtid; Walter säger att han själv kunnat bli mycket bättre om inte de olyckor som drabbat hans familj hade hindrat honom från att utveckla sig och förslappat hans energi; Edelfelt antar att konstnärer alltid vid jämförelsen mellan vad man känt och velat och det man åstadkommit ser en omätlig skillnad; det är inte egenkärlek att tänka att man var ämnad till något större; det är gudabelätet som mer och mer inser att det bara är ett beläte [en avbild] av Gud.
Edelfelt har haft en livlig diskussion med Gunnar Berndtson och Walter Runeberg om konstnärligt skapande; de kunde enas om att känslan uppfattar en idé som härsammar från naturen, men för att denna idé skall bli fruktbärande fordras en stor energi redan i känslan, i inspirationen; i den stund idén skall förverkligas beror framgången på förståndet, reflektionen och det man närmast kunde kalla konstnärlig takt; Johan Ludvig Runebergs yttrande att han har smidit som en smed på sina dikter är det bästa bevis på att förståndet skall reglera fantasin; Edelfelt tycker det är synd att inte ha hundra år på sig för att göra allt det han vill göra; skulptur, måleri och arkitektur förefaller honom så frestande, men han häpnar över de svårigheter man har vid varje trappsteg man vill gå framåt; för att gå långt skulle behöva mycket tid och mycket arbete - men vita brevis [livet är kort].
Hela den svensk-finska artiskolonin var samlad hos Börjessons föregående dag: det var mycket sång och musik; John Börjeson sjunger bra tenor och han framförde saker av Franz Schubert, hans fru spelar piano bra; övriga goda sångare var norske målaren Christian Meyer Ross, svenskarna Axel Borg och Gillis Hafström, samt Filip Forstén; Walter Runeberg var på strålande humör och höll tal, liksom många andra.
Walter Runeberg tog Edelfelt till sidan för att intala mod, vilket var onödigt, ty "noch ist Polen nicht verloren" [än är Polen ej förlorat] och Edelfelt är inte "hängfärdig" på något vis.
Walter Runeberg är försonad med Paris; han är inte så ”konstförståsigpåare" som hans vise bror Lorenzo Runeberg, Gud ske lov.
Edelfelt tänker ofta på hur roligt det skulle vara att få leva med Alexandra Edelfelt i Paris eller Florens eller dyl.; om det fanns ett museum eller något annat att hålla sig till i Helsingfors skulle han vara där; men han förstör sig helt som konstnär om han lever där utan artistiskt umgänge, i synnerhet som Edelfelt ännu inte trampat ut barnskorna i måleriet; Walter Runeberg säger detsamma.
Fru Louise Frederikke Anna-Mathea Börjeson är utmärkt söt och ännu ung; med henne, Walter Runeberg och John Börjeson drack Edelfelt Pietro Krohns skål.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Walter Runeberg har varit hos Edelfelt några gånger, men hans uppmuntran är mera av princip än av verklig övertygelse; vännerna säger att Edelfelt har för lite självförtroende.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Eklöfs har ännu inte anlänt; Edelfelt hoppas de kommer denna vecka, för finnarna har tänkt uppvakta Walter Runeberg den 5 februari på fadern [Johan Ludvig Runebergs] födelsedag; det skulle vara förträffligt om Edelfelt vid detta tillfälle kunde ge Julqvällen åt fru Runeberg.
Fru Lina Runeberg var "mankerad" [stött] på Edelfelt för att han inte kommit då Walter Runeberg bjudit hem honom på toddy; vid tillfället hade Edelfelt varit trött och befunnit sig med Adolf von Becker och Gunnar Berndtson i les Ternes på middag, så de hade skrivit ett ursäktsbrev.
Edelfelt hälsar från Pauline Ahlberg, som han träffade på soarén hos Madame Jacquinot; Walter Runeberg med fru är bekanta med fröken Krogius och var också där; de pratar inte franska, men Madame Jacquinot och Monsieur Ragio kan italienska och så fanns där också svenskar och finnar.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
I dag på Johan Ludvig Runebergs födelsedag har de tänkt gå till Walter Runebergs; Gunnar Berndtson och Edelfelt skall efter att de har letat upp Philip Forstén bege sig till fröken Bertha Levin och sedan tåga av; troligen kommer också Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström och Wolff.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Paris d. 15 Februari 1871 15 februari 1877
Edelfelt träffade Walter Runeberg då han lotsade dit Robert Stigell; Stigell bor i samma hus och tänker komma in på någon av skulpturateljéerna vid École des Beaux Arts.
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
En svensk löjtnant Lundin, som visat sig vara en skojare, har via en elev vid akademin, Jean Marie Rollion, tiggt pengar av Maxime Faivre och hans far, John Macallan Swan och Edelfelt, genom att påstå att han är nyanländ och snart på väg till Marseille; det visade sig att han inte rest och att han varit även hos John Börjeson, Walter Runeberg, Adolf von Becker och Gustaf Cederström; en annan "ljus juvel" från Norrköping, nomine [vid namn] Malmström, har gått omkring och tiggt modelljobb hos nordiska konstnärer; det är inget annat än lättja som gjort att de hamnat på dekis, för så vitt Edelfelt vet super de inte.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Edelfelt har ännu inte kommit sig iväg till Runebergs med det ena exemplaret av Julqvällen; om han fick göra om Julqvällen skulle det bli mycket bättre och han skulle se till att gravören inte kunde förstöra teckningarna så skamlöst.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Efter att ha rådgjort med flera skulptörer vid Ecole des Beaux Arts har de kommit fram till att Robert Stigell skall söka in till Pierre-Jules Cavelliers ateljé; Cavellier är gammal prix de Rome-mottagare [Romarpriset] och talar därför bra italienska, vilket är en fördel för Stigell: Stigell tecknar redan i Léon Bonnats ateljé om kvällarna med Walter Runeberg, Adolf von Becker, Ernst Nordström, Nils Forsberg och några danskar; skada bara att de i allmänhet lär teckna så skralt hos Bonnat nu för tiden.
Edelfelt borde snart gå till Runebergs; det är länge sedan han senast var där.
torsdag d. febr. 77. 1 mars 1877
Skillnad i åsikter, ålder, lynne och vana göra att Edelfelt känner sig främmande för Walter Runeberg; Lorenzo Runeberg kan han inte med; finnarna förhindrar honom från att vara med hans franska vänner, i och med att de söker ständigt sällskap.
Paris Tisdag d. 13 mars 77. 13 mars 1877
Börjesons, Walter Runeberg, fröken Bertha Levin och fröken Judéen har varit i Edelfelts ateljé och sett på hans tavla; fröken Levin tyckte att den nödvändigt borde komma till Finland; Edelfelt har slagit dank i två veckor och tavlan har inte vunnit på uppehållet; Max Faivre vill slå vad om att den blir antagen.
Edelfelt har varit på en märkvärdig middag som grosshandlare Bergman bjudit på hos Peters, en fin restaurang vid Boulevarden; närvarande var Runebergs, Börjesons, Levi och Juda [fröknarna Levin och Judéen], Gunnar Berndtson och Edelfelt; "Gubben" Bergman är tokig med sina tal, som är välmenta men saknar sunt förnuft; hans tal till Börjeson höll på att leda till ett stort gräl; Bergman hade flera gånger sökt upp Börjeson men inte blivit insläppt på grund av att Börjeson hade modell; Bergman förstod inte varför han inte skulle få se modellen, även om han tröstades då han fick veta att det hade varit en manlig modell; Alexandra Edelfelt vet hur sliskiga gubbar ofta är när de druckit; Edelfelt tror att Bergman är lite tokig, han har en mani att ge komplimanger åt damerna, men de är alltid misslyckade och sårande; Bergman tillhör en ytterst respektabel familj, hans fru och döttrar lär vara riktigt hyggliga, de måste lida av sin fars dumheter.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Walter Runeberg med familj, Lorenzo Runeberg med fru, Ernst Nordström och Gottfrid Schybergson var i ateljén föregående dag; Edelfelt förvånades över att "rikskritikern" Lorenzo var så belåten med tavlan och menade att Edelfelt gjort ett ofantligt språng från föregående år då han målade sina porträtt; han hade också berömt Edelfelt föregående kväll på Régence.
Walter Runeberg och John Börjeson förstår sig inte mycket på måleri.
Det vore ännu ingen nöd om John Börjeson och Walter Runeberg såg naturen naivt, men de jämför med det danska måleriet, vilket inte är någon utgångspunkt att hurra för.
Fru Louise Börjeson har en stor auktoritet i det Runeberg-Börjesonska lägret, vilket gäller även i konstfrågor; Edelfelt tycker att Walter Runeberg är överlägsen de andra, även om han inte har faderns snille.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Under påskdagarna har Edelfelt tankar gått till fjolåret, till sjukdomen i Rom, Pietro Krohn och Runebergs, men mest till Alexandra Edelfelt och hennes sorger och ängslan; han har tänkt på Guds godhet som han inte nog kan prisa.
Edelfelt vet inte var han skall tillbringa påskaftonen; kanske går han till Runebergs.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
På påskdagens afton besökte Edelfelt Runebergs, där de drack Alexandra Edelfelts skål i riktigt fint vin.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
En underrättelse som slagit skandinaverna med häpnad (speciellt Walter Runeberg och Edelfelt) och förargelse är att Nils Forsbergs tavla "l'Entrepreneur des Saltimbanques" har blivit refuserad; skandinaverna är inte det rätta ordet, många är så avundsjuka och arga på Forsberg att de snarare glädjer sig; Léon Bonnat har köpt tavlan för att trösta Forsberg, som är så förtvivlad att man inte har vetat vad han kunde ta sig till; juryn lär ha refuserat tavlan på grund av ämnet som är grymt - pojkar som plågas till de mest halsbrytande rörelser i ett kyffe i Belleville bland saltimbanquer [trollkarlar/revyfolk].
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Nylänningar i Paris träffades på Joseph (matställe på Rue Montpensier) för att besluta om telegrammet till avdeldningens årsfest; de hade också bjudit in Walter Runeberg, Adolf von Becker, Rafael Hertzberg, Hjalmar Londén och Robert Stigell, varav de tre sista kom; Richard Salingre var inspektor, Axel Fredrik Holmberg kurator, Ernst Nordström skulle hålla festföredraget, medan Gunnar Berndtson och Edelfelt representerade avdelningen; det skulle ha varit roligt, bara inte den rysligt tråkiga Londén varit där.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Föregående kväll spenderades hos Madame Jacquinot; unge Charles Tottie föreslog sällskapslekar; Runebergs kände inte till dem; Tottie har passion för pantlekar, vilket ledde till att de höll på till kl. 12 och löste ut panten; Julian Alden Weir som också var där tyckte det var "embêtant" [förargligt], det tyckte Edelfelt också.
Gustaf Cederströms stora tavla har blivit refuserad; Alexandra Edelfelt kan tänka sig hans vrede, med tanke på allt arbete och pengar han har öst på tavlan; Adolf von Becker och Walter Runeberg är antagna till Salongen, liksom alla svenskar utom Per Ekström och Birger Ek.
Paris d. 22 April 1877 22 april 1877
Häromkvällen hade Runebergs barnsöl, deras flicka har således varit odöpt i ett halvt år; närvarande var prästen, samt faddrarna Börjesons, Lorenzo Runebergs och Edelfelt; det förargar Edelfelt att de kallar flickan Vasti efter någon indisk myt.
En norsk målare Christian Meyer Ross har på senaste tid umgåtts flitigt med Börjesons och Walter Runebergs; Ross har målat Valters porträtt, det är väl gjort men saknar esprit [själ] och känsla; Edelfelt tycker han är hygglig men tillgjord; Ross är en stoffmålare; hans teknik är bra, men han skulle behöva entusiasm och geni för att vara en riktig målare.
d. 29 april 77. 29 april 1877
Walter Runeberg kom på besök med en skulptör-marbrier [marmorhuggare] Guglielmo Braconi, som Edelfelt lärt känna i Runebergs ateljé i Rom; det blev tal om en gemensam vift för följande kväll.
1sta Maj 77. 1 maj 1877
De åt en storartad frukost hos Doyen; Edelfelt satt med Runebergs och Börjesons; vid bordet intill satt "gubben" Ernest Meissonier med familj.
Edelfelt åt middag med Walter Runeberg och Gunnar Berndtson; Edelfelt bestod champagne och förde ett liv som föga passade ihop med hans ekonomiska omständigheter.
Walter Runeberg och John Börjeson tycker båda (med rätta) att deras saker ser obetydliga ut i jämförelse med de andra skulpturverken; men Walter hade haft en rolig dag i Paris och insett att det var där man kan lära sig något; Börjeson som tidigare uttalat sig negativt om fransmännen och den franska konsten menade att det ingenstans gjordes sådana saker som i Paris i deras tid.
Walter Runeberg har en slags "tocquade" [svärmeri] för Edelfelts tavla och prisar den ymnigt; Edelfelt har sagt att han är så god vän att han inte kan bedöma den opartiskt.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Walter Runeberg kom med sorgebudet att Johan Ludvig Runeberg är död; Finlands störste man har gått bort och lämnat efter sig småsinta pygmeer; skall de som vill följa den store skaldens patriotiska, humana, europeiska riktning stå som en försvinnande minoritet gentemot fennomanernas raseri; nu har konsten kungssorg, Finland landssorg och alla som kände Runeberg bär sorg i sitt hjärta, så också Alexandra Edelfelt; vad vore Finland om inte Runeberg funnits – ett slags Östersjöprovins med hovråd och guvernementssekreterare, utan hopp om en nationell framtid. Edelfelt kommer ihåg då han talade med Morbror Gustaf Brandt om huruvida rustade hjältar, härförare och statsmän lämnat de djupaste spåren efter sig, som exempel nämndes att Napoleons namn var viktigare för kulturhistorien än Rafael;Edelfelt opponerar sig nu, dessa män kan inte i generationer sprida glädje och ljus, aldrig locka tårar av stor och ren fröjd ur människors ögon; Runebergs sista ord till Edelfelt "gå du på, och arbeta raskt, så går det nog", känns nu som en välsignelse; Runeberg sade det för att han höll av Mamma, även i denna sak står Edelfelt för allt det goda i skuld till Gud och Mamma.
Walter Runeberg fick inte mera besked än att hans far dog lugn och nöjd; "gummans" [Fredrika Runebergs] sorg måste vara ojämförlig; hon måste nu känna sig fullkomligt överlopps i världen.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
På Kristi himmelsfärdsdagen gjorde Edelfelt undan en massa visiter; först åkte han till de svenska målarna Axel Borg och Georg Pauli; Madame Enjolras uttryckte sina sympatier för Edelfelts vackra talang efter att hon sett hans opus på Salongen; han besökte Runebergs och sist herrskapet Ahlberg; Edelfelt må anses oartig om han i månadtal skjuter upp visiter, men han kan inte annat om han inte vill försumma arbetet eller trötta ut sig fullständigt, de långa avstånden gör det också tungt, speciellt då vårluften besvärar honom.
Walter Runeberg sörjer över att inte ha träffat sin far på 4 år; Edelfelt satt och pratade med fru Lina Runeberg någon timme; då Walter kom gick de till hans ateljé; Edelfelt fick se Walters senaste Psyche som skall huggas i marmor; det är den första helt nakna kvinnofigur han gjort och den är bättre än de andra även om Edelfelt tycker att den inte står riktigt bra; det är inte mera möjligt att återge de klassiska idéerna för idéernas skull; då dagens människor tänker på krig, tänker de inte på en naken Mars med hjälm och en kort svärdstump; då de tänker på handel är det inte Merkurius de ser; däremot är det berättigat att återuppliva de gamla mytologiska idéerna för att beteckna allmänna typer av ungdom, skönhet, mod och kraft; Runebergs ängel för Victor Hovings grav i Rom blir bra, hans fris till Studenthuset tycker Edelfelt inte om.
Alexandra Edelfelt skulle se Jean Paul Laurens tavla i år, Marceaus död; Valter Runeberg säger att det är "Fänrik Stål" i denna härliga bild.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Edelfelt följde Albert Laurin till Walter Runeberg.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Edelfelt hoppas att fotografiet har kommit fram ordentligt till Alexandra Edelfelt; han lever i ständig oro sedan ett paket som Runebergs sände till Finland kommit bort.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1 juli 1877
Walter Runeberg sade redan från första stund att Johan Friedrich Hackman inte skulle ta tavlan; det vore roligt om den kom i fru Aurora Karamzins ägo.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Edelfelt har sprungit i flera stadsdelar på jakt efter en ateljé; Edelfelt vill inte betala mer än 600 francs; vid Gare de l'Est långt bort i ändan av rue Lafayette finns två ateljéer för 700 francs; i Pierre Petit Gerards hus på Boulevard Montparnasse finns en ateljé utan rum för 600 francs; den är långt från Boulevarden, Runebergs och Jacquinots, men nära till hans kamrater Jules Bastien, Petit Gerard, Charles Baude och Charles Moreau Vauthier; i Clichy finns en för 800 francs; bodde han i Clichy skulle han dras in i den svenska klicken och bort från sina gamla kamrater; det gör inte så mycket att vara långt från centrum då han inte går på Ecole des Beaux Arts; i Edelfelts hus finns en ateljé för 800 francs.
Paris d. 22 om aftonen 85 1 januari 1885
I kväll går Edelfelt till Runebergs; har övertygat Boije om att han inte behöver komma med.
Köbenhavn, lördag d. 4 april (påskafton) 85 4 april 1885
Har tillsammans med W. Runeberg blivit presenterad för kungen och kronprinsen; kungen är "medelmåttig" och kronprinsen är "som andra menniskor".
Kungen frågade om W. Runberg kommer från Sverige, trots att han äger en grupp av Runeberg.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
Edelfelt tackar modern för skildring av "invigningen" av Runebergsstatyn på Esplanaden i Helsingfors; Edelfelt har tidigare bara läst Kalle Wetterhoffs och Hertzbergs verser i Dagbladet; det måste ha varit roligt att höra "Vårt land" sjungas och spelas av så många människor, konstaterar Edelfelt.
Synd att [Walter Runebergs] staty av Runeberg inte har mera "schwung"; Edelfelt har sett "bifiguren" i brons i Paris och tyckte att den var bra, men det är omöjligt att veta hur den ser ut "på ort och ställe".
Paris, måndag d. 30 nov. 1885 30 november 1885
W. Runeberg kan inte förstå "le mal du siecle", [ungefär: århundradets sjukdom, seklets melankoli och blaserade pessimism].
W. Runeberg lär ha gjort en byst som är bra av Montgomery.
Edelfelt ska sitta modell för Ville Vallgren och ge W. Runeberg några seanser också.
d. 15 december 15 december 1885
I kväll är det Ville Vallgrens 30-årsdag med Runebergs, Söderhjelms; konstnärer, konstnärinnor, sångare, sångerskor; Edelfelt ger japanska bronsljusstakar i gåva som tack för de många gånger Vallgrens varit vänliga mot ungkarlarna.
Paris 27 dec 85 27 december 1885
Juldagen firade Edelfelt med frukost hos Runebergs med Sanmark och dotter, Jonas Lie med barn och fru.
Edelfelt är bjuden till Runebergs om tisdag.
Nyårsaftonen 85 31 december 1885
I förrgår var det dans hos Runebergs; Jonas Lie dansade "som en ursinnig", höll tal och vitsade.
Odaterat 1 januari 1886
Edelfelt har fått Ina Langes roman "Sämre folk" av W. Runberg; den är dålig; kvinnor skriver "svinaktigare" än män; om Ina Langes okunnighet; Edelfelt förstår inte hur hon fått så bra kritik i svenska tidningar.
Paris d. 12 januari 1886 12 januari 1886
Edelfelt tycker mer om Ville Vallgrens byst [föreställande Edelfelt] än W. Runebergs, den är "hurtig och väl behandlad i leran".
Paris d. 15 januari 1886 15 januari 1886
W. Runeberg har arrangerat Topeliusfest i Palais Royal: Bjørnson, Lie; tal av dem och Söderhjelm.
W. Runeberg talade humoristiskt; Edelfelt utbringade skål för J. L. Runeberg.
Edelfelt har börjat arbetet med ett porträtt av Vasthi Runeberg för fjorton dagar sedan; har lovat det åt W. Runeberg för länge sedan.
Är inte nöjd med porträttet av Vasthi Runeberg; Edelfelt förstår sig inte på de Runebergska barnen som inte är barnsliga; han förstår sig inte på föräldrarnas sätt med dem.
Lördag d. 30 jan. 86 30 januari 1886
Det är roligt att Standetskjöld beställde statyn av Ville Vallgren; Edelfelt förlåter herrskapet Neovius allt för detta; Hugo Standertskjöld får en lika fin staty som om den var gjord av Takanen eller W. Runeberg; Ville Vallgren är gla som en spelmand; motivet är en herdegosse som lyssnar på Eko.
W. Runeberg är från en annan tid och har det "omotiverade rysshatet" kvar; fru Runeberg menar att finländare inte kan känna igen karaktärerna i rysk litteratur; Edelfelt fårstår fru Runeberg som är borgerligheten själv: borgerlighet hittar man inte i den ryska litteraturen.
W. Runeberg säger inte emot sin fru; hans enda "eskapader" är frukostar med Sanmark och Meyer Söderhjelm; de är övertygade om att de är utmärkt hyggliga karlar; d.v.s. mer eller mindre dagbladister.
Paris d. 4 februari 86 4 februari 1886
Edelfelt har tackat nej till middag följande dag med Söderhjelms, Sanmarks och Runebergs; Edelfelt vill hellre umgås i sällskap där man lär sig något; umgås gärna med W. Runeberg, men helst inte med fru Runeberg och fru Sanmark; Söderhjelm är som "fisken i vattnet" med dem.
Edelfelt kom inte ihåg att det är J. L. Runebergs födelsedag då han tackade nej till middagen med Söderhjelms, Sanmarks och Runebergs; har tackat ja nu.
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6 februari 1886
Under middagen talade Söderhjelm från klockan tio till midnatt: om Eschylos, Shakespeare, Runebergs skaldskap, W. Runebergs europeiska rykte; Edelfelt hade svårt att hålla sig för skratt när han såg på Ville Vallgren och Öhrnberg; Sanmarks och Runebergs uppskattade talet.
Sanmark och Runeberg smickrar Söderhjelm för mycket.
Paris Påskafton 86 24 april 1886
Har varit bortbjuden nästan alla kvällar: om måndag hos Runebergs, tisdag hos Jürgensen, torsdag hos Chambure.
Paris d. 28 april 86 28 april 1886
Edelfelt skulle inte vilja göra W. Runeberg ledsen; vet inte om Runeberg kan förlåta så länge fru Runeberg är arg på Edelfelt.
Paris lördag d. 29 maj 86 29 maj 1886
Fru Runeberg arrangerade en middag till Edelfelts ära; Edelfelt satt mellan fru Runeberg och Inez Zillacus; W. Runeberg, Kalle Wetterhoff och Homén höll tal för Edelfelt.
Paris d. 6 juni 86 6 juni 1886
Edelfelt får Runebergs som middagsgäster på onsdag, men vet ännu inte var de ska äta.
Paris torsdag d. 10 juni 86 10 juni 1886
Edelfelt kom för sent till middagen med Runebergs, eftersom amiralskan Kraemer talade så mycket under sin visit i ateljén.
Edelfelt hade bjudit Runebergs på restaurang Ledoyen som tack för alla de gånger de bjudit på kaffe och god mat.
Midsommarafton kl. 4 e.m. 23 juni 1886
I söndags var en bjudning för Ville Vallgren för att fira dennes "mention honorable", hedersomnämnande vid Salongen; Vallgren blev arg då Edelfelt utbringade en skål och hoppades att både Vallgren och W. Runeberg ska få medalj på Salongen nästa år; Vallgren är avundsjuk på Runeberg; Edelfelt hade inte trott detta om Vallgren.
Paris d. 5 juli 86 5 juli 1886
W. Runeberg söker sig också till [franska] kusten.
Paris lördag d. 4 dec. 86 kl. 2. 4 december 1886
W. Runeberg har kommit med sin vanliga litania över att Edelfelt inte är gift.
Paris lördag d. 11 dec 86 11 december 1886
Edelfelt var i går hos Runebergs en stund; svågern Elfving har kommit och bor hos dem.
Paris d. 18 dec. 86. 18 december 1886
Edelfelt åt middag med Otto Hjelt från Bordeaux dagen innan; sedan gick herrarna tillsammans till Runebergs, Edelfelt hade velat följa med Hjelt då han reste hem till Finland i morse.
Paris d. 4 jan 1887 4 januari 1887
Fröken Schjerfbeck äter frukost i ateljén varje dag; hon lär ha sagt åt Runebergs att hon lär sig av arbetet med kopian av porträttet av Pasteur och att det är roligt.
Paris d. 1 februari 1887 1 februari 1887
Edelfelt var föregående dag hos W. Runeberg, som har gjort en byst av Bjørnson; bysten liknar inte.
W. Runeberg har berättat att Berndtson är gift, men Alexandra Edelfelt har skrivit att bröllopet är uppskjutet; det vore underligt om Berndtson inte skulle ha underrättat sina vänner och skickat inbjudningar.
Paris d. 3 februari 1887 3 februari 1887
Edelfelt avslutar brevet för att gå till sin fäktlektion; sedan ska han fortsätta till Runebergs.
Paris d. 14 februari 1887 14 februari 1887
I går var det soaré, kvällsbjudning, hos Kaufmanns; gäster var Runebergs, några unga danska herrar och Christensens, som är en fransk-mexikansk-amerikansk-australisk familj som har vinodling vid Loire.
Paris d. 21 februari 87 21 februari 1887
I kväll äter Edelfelt middag hos Vallgrens med Runebergs.
Det har varit smolk i bägaren, missämja, mellan W. Runeberg och Jonas Lie; också "harmoniska karaktärer" som W. Runeberg har tider av disharmoni, konstaterar Edelfelt.
Paris, lördag d 26 februari 86 [ändrat med blyerts till 87] 26 februari 1887
Edelfelt och W. Runeberg var bjudna på middag av Leo Mechelin.
Edelfelt har tillsammans med W. Runeberg och Ville Vallgren beslutat bjuda Leo Mechelin på middag, som tack för dennes roll vid utställningen i Helsingfors för två år sedan.
Edelfelt förde prins Eugen till W. Runeberg, som sedan blev bjuden till prinsens mottagning.
Mechelin pratade till klockan ett på natten om "sig själv och de andra", använde politisk terminologi; om Ernst Linder och August Schauman, kejsaren, Schuvaloff; Edelfelt och W. Runeberg fick inte säga ett ord.
Paris d. 19 mars 87 19 mars 1887
Föregående torsdag var Edelfelt bjuden till middag hos prins Eugen tillsammans med W. Runeberg, Pirre Horn, Lewenhaupts m.fl.; efteråt var det stor reception.
Paris tisdag d. 12 april 87 12 april 1887
I går var Edelfelt på middag och opera med Lasse Krogius senior, Runebergs, unge Björkenheim, modisten fru Andsten; efter det på Grand Café.
Paris d. 27 april 1887 27 april 1887
Ellan de la Chapelle är bjuden på middag till Runebergs tillsammans med Jonas Lie och hans familj; hon beklagade att Edelfelt inte var bjuden.
Paris d. 12 maj 87 12 maj 1887
Neiglick och W. Runeberg var Ellan de la Chapelles kavaljerer då Edelfelt målade.
Paris 8 februari 88. 8 februari 1888
Gallén var entusiastisk över "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka", men paret Runeberg teg, Edelfelt antar att deras nationalkänsla ["national fåfänga"] sårades av den ena kvinnans händer.
Den 5 februari var det stort kalas hos Runebergs; det var tråkigt och långt; Ellan blev trött.
Paris 21 mars 21 mars 1888
Ellan har gått till Runebergs för att höra om deras dotters hälsotillstånd.
Onsdag morgon 11 april 1888 11 april 1888
Edelfelt och Ellan ordnade middag för direktör Zitting; de skulle gärna ha bjudit W. Runeberg också, men han kom på eftermiddagen samma dag tillsammans med Lina Runeberg för att överlämna bysten av Ellan, då kunde Ellan inte bjuda honom ensam på kvällen.
Edelfelt tycker inte om bysten av Ellan; Walter och Lina Runeberg tycker att likheten är utmärkt med "Ellan i unga år"; Edelfelt menar att en människa inte kan förändras så mycket.
Paris 1sta Maj 1888. 1 maj 1888
Den skandinaviska middagen var livad med Larsson, fru Runeberg, prins Eugen, fru Larsson, fru Tuxen, fru Celsing, Salmson, Hulda von Born, Celsing, Aina Cronstedt, W. Runeberg osv; Larsson höll fåniga tal och så dansades det.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
W. Runeberg är alldeles betagen i Hulda von Born.
Paris 28 maj 88 28 maj 1888
Om Ellan inte anses ha krafter att resa fram och tillbaka, får Edelfelt och Ellan antingen försöka stanna hemma [i Finland] nästa vinter, eller så reser Edelfelt ensam hem för en kort tid och Ellan åker till franska landsbygden med Runebergs eller Vallgrens.
Paris 11 juni 1888 11 juni 1888
Runebergs gjorde visit igår kväll, just som Edelfelt hade velat gå till sängs.