Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk greve, fältmarskalk, överbefälhavare

Källor

Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
Hos Miatleffs går det ej med den fart jag trodde, hufvudsakligen derföre att ett det grannaste solsken kastat de mest fantastiska reflexer på tafla och modell. Gubben Miatleff är sjuk – en liten gastrit, men han kommer sig väl. Frun är hygglig och vänlig och poserar som en engel. Hon är kokett af födsel och ohindrad vana, och hittar på att säga indirekta komplimanger utan att det låter som om något vore på färde. – I dag gick hon ej till Kejsarns dödsmessa, för mannens sjukdoms skull. Hon spelade litet för mig under det grannaste solskenet, piano och orgel – ty som de ha allt möjligt i det der huset så ha de också en orgel. – Många kuriosa, bl.a. Fredrik den stores ridsadel tagen i en batalj af hennes farmors far grefve Soltikoff, en vacker vapensamling o.d. – Hon måtte ha varit mycket vacker vid 16 år. En fotografi af henne som hoffröken från den tiden är förtjusande. Nu är hon för mager och har fått något judiskt i sin typ, som det gäller att cachera i taflan. Hennes totala brist på pose och högmod är tilltalande – i allmänhet behandlas jag af alla officerare och andra med stor artighet – tack vare de kejserliga.