Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk dramatiker

Källor

Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Francois Sarcey håller litterära föredrag flera gånger i veckan; Edelfelt hörde ett föredrag om de moderna romanerna, där Sarcey tappert gick åt Victorien Sardou och Jules Clareti.
Paris d. 15 febr. 1880 15 februari 1880
Lucien Marc gav Edelfelt kort till Émile Perrin för att närvara på repetitionen av Victorien Sardous nya pjäs Daniel Rochat på theatre français; i salen fanns inga andra än dekorationsmålare, direktören Perrin, Sardou och illustratören Léon Escudier; genom sin politisk-religiösa anstrykning blir pjäsen bestämt en skandalsuccé; Edelfelt får inträde till premiären på måndag; Edelfelt fick en god plats för att teckna.
Paris d. 17 febr. 1880 17 februari 1880
Edelfelt kom ut från teatern med Jules Bastien och Charles Baude; bland en massa okända herrar fanns också Paul Deroulède, en lång, blond löjtnantsfigur, svensk-fransk, som talade svindlande snabbt; alla kaféer var fulla med folk och ända ut på gatan talades bara om pjäsen.
Föregående kväll var Edelfelt på premiär på theatre français; det blev skandal, visslingar och tumult; Adelina Patti är i staden och det är nästan omöjligt att få biljetter; ändå pratar man mycket mindre om henne än Victorien Sardou och hans pjäs; Sardou har vågat föra samtidens mest brännande och höga frågor in på scenen; då publiken inte har möjlighet att gå in i samtal med en pjäs, återstår inget annat än att applådera och vissla.
Gatschina fredag 17 februari 1882
I går afton bjöd Sascha oss Etters o. mig på franska theatern der Maison neuve af Sardou gafs – ett spännande stycke, väl speladt, så när som på hjeltinnans, Dica Petits, rôle.
Måndag 13 mars 1882 13 mars 1882
En afton voro vi på theatern och sågo Andrea af Sardou, en rätt underhållande pjes,