Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dansk författare

Köpenhamn d 4 Juli 1879 4 juli 1879
På kvällen hade Pietro Krohn arrangerat middag till Edelfelts och Gunnar Berndtsons ära; hans vackra bostad var smyckad med silverkandelaber, bordsuppsatser, blommor och vinbuteljer; det bjöds på hummer, kyckling, sallader, bakverk, ostar, desserter och frukt; bland de inbjudna litteratörerna, artisterna och vetenskapsmännen fanns Holger Drachmann, författaren Sophus Schandorf, journalisterna Otto Borchsenius och Frederik Hendrichsen, Ole Haslund, Kristian Zahrtmann, målaren August Jerndorff, konstkritikern Julius Lange och Krohns bror, rektorn Johan Krohn; det hölls många tal; Edelfelt höll ett hjärtligt tal till Krohn och senare på kvällen ett tal om den danska konsten, det senare smörja; Drachmann läste sin nya dikt om och emot universitetet; till formen var dikten ypperlig, Krohns bror och de två docenterna Lange var inte förtjusta över innehållet; Drachmann är utmanande i allt han gör och säger; det hölls många tal till Drachmann som ansågs vara den person som kan bringa till mognad den revolution som sedan några år börjat göra sig gällande inom danska litteraturen.
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31 december 1883
"Noch ist Pohlen nicht verloren" och jag är ung ännu – jag vill försöka. Jag tycker nu, i denna märkvärdiga natt, att det ännu ej är slut med mig, trots hufvudvärk och melankoli. – Jag har nyss läst de der novellerna af Drachmann, Schandorp, Jæcobsen m.fl., och jag känner på mig också jag, att jag fått något litet af denna gudagnista som gör en vanlig dödlig till en man, d.v.s till en frambringade skapande ande. – Tomma drömmar kanske – men det är dock dessa drömmar som med omotståndlig kraft drifva oss till arbete. Tanken på att blifva något, hoppet att frambringa något som öfverlefver stunden, odödligheten med ett ord – det är det ädlaste, det vackraste i vårt väsen. Gud gifver oss krafter till att lefva längre än den korta minuten, Gud gifve oss ett odödligt lif!