Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk möbeldesigner, målare, grafiker, g.m. Eva Mannerheim

Odaterat P.S. 1 januari 1890
Sparre, som älskar Finland, som en följd av sin beundran för Gallén, har sett Edelfelts skisser från Ruokolaks och vill nu tillbringa sommaren hos Elli i Immola.
Sparre bett Edelfelt ta reda på om Elli kan ta emot honom.
Sparre lär sig finska och nöjer sig med litet.
Kunde tant Gadd via fröken Forsman ta reda på om Elli hyr ut sin kammare i år och om hon kan göra det redan i slutet av maj; Sparre vill helst vara hos Elli tillsammans med Gallén, men kommer i värsta fall ensam.
Sparre väntar svar med omgående.
27 april 90 27 april 1890
Middag hos Zorn igår; Ellan kom inte, skyllde på huvudvärk; Zorn, Sparre och Reinhardt "flaxade" kring Hanna Palme, men tyckte att hon var tillgjord; de frågade Edelfelt varför Hanna är i Paris, Edelfelt svarade inte.
Tack för bestyret med Sparres logis; Sparre är förtjust och tycks tro att man bara behöver bo på landsbygden i Finland för att göra att göra "originell och duglig" konst; Sparre lär sig finska eftersom har lätt för att lära sig språk; han kan engelska, franska, italienska.
Tisdag 13 maj 1890 13 maj 1890
Sparres kommer om några dagar till Finland; Sparre kommer till Alexandra, Annie och Berta Edelfelt för att få nödvändiga instruktioner; de behöver inte bjuda Sparre på mat eftersom han blev så väl trakterad hos Edelfelts i Paris i lördags; Sparre är anspråkslös; Annie Edelfelt ska tala med Sparre ifall hon vill höra god franska; Sparre reser från Lybeck den 26.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Höll middag i lördags för Vallery Radots, Chambure och Portalis; middagen varit planerad hela vintern; Sparre inbjuden till en ledig plats vid bordet; Edelfelt måste visa artighet som tack för de många bjudningar han tagit emot under så många år; finsmakaren Portalis bad att få spara matsedeln; en sten föll från Edelfelts hjärta då middagen var lyckad; Pauline kunde laga bara en del av maten, resten kom från patissier Rousseau; Emile passade upp, men fick champagneflaskor att explodera; Ellan dukat vackert och originellt med blommor.
Erik "visades" både på middagen och frukosten och vann allas sympatier; mödrarna betraktade hans väldiga ben med kännedom och beundran, herrarna hade roligt åt hans "tänkande uppsyn"; Erik är litet blyg men snäll vid dylika tillfällen; han satt på soffan mellan Ellan och Madame Vallery Radot och visade alla sina konster.
Sparre reser och kommer genast till Alexandra, Annie och Berta Edelfelt med hälsningar; man kan pumpa honom på nyheter; Berta har aversion mot Sparre, men han är snäll, oförarglig, beundrar Finland.
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Sparre kommer till er om en vecka med helsningar från oss alla.
Paris 16 Juli 91 16 juli 1891
– Det var ju förskräckliga öden Sparren och Gallén haft. Det är Galléns specialitet att riskera sitt lif för för till föga båtnad för menskligheten – i gatkravaller, till lands och vatten. Gudvare lof att de kommo med lifvet derifrån, dåliga kanotmän som de troligen äro båda två. Gallén hvilar sig. Efter hvilka ansträngningar, jag undrar just? Det är en af farorna vid hemmaboendet, och icke den minsta. Det är märkvärdigt hvad många menniskor hvila sig derhemma – isynnerhet de som arbeta på andens gebit. Någon öfversvallande produktion hör man aldrig talas om. hans (Galléns) taflor se gråsvarta ut här och verka alls ej på håll Han borde bråka dugtigt för att få bort dessa fel.
St P.burg onsdag morgon 1 januari 1893
Till Ellan har jag skrifvit om vår ankomst med en massa portierer och hejdukar från Hôtel de France, som bockade förskräckligt för Herr Graf von Schparrow och som tycktes snopna när her grefven och hans sekreterare togo så tarfliga rum – Lyckligtvis fanns det ej andra. De vi fingo voro så smutsiga att jag aldrig sett något dylikt. Hela Petersburg luktar förfärligt Det är blidväder och allting lukar snusk och surkål, allting är svart, och min dåliga paletå passar förträffligt i den stämningen. –
så foro vi till Etters – de voro djupt nedslagna öfver Sofi Wolkoffs pojkes sjukdom han tyckes nästan öfvergifven af läkare. Schura Nu också dålig. Någon middagsbjudning kom ej i fråga under sådana omständigheter – i dag skola vi gå till Gossarne på aftonen. Koki är i Rom, och fru Etter är orolig för honom ty koleran lär grassera i Italien. Alla frågade de de mycket om Mammas sjukdom och skrattade hjertligt åt friherrinnan Borns uppmuntrande tal. Lily skulle på aftonen sjunga hos de andra Heydens. De frågade Sparre mycket om Mannerheim naturligtvis –
Middagen hos G. Mannerheim var mycket fin – inga andra än vi två i frackar och jag med hederslegion. Betjenter i vackert livrée, våningen med idel gamla möbler i 1600 talet stil – mest äkta. Han har en skild selkammare, något ypperligt i sitt slag, der han lär ge officersfrukostar. Dessutom en vapensamling, der jag kunde briljera och fick mycken prestige med min kunskap då jag på årtiondet kunde bestämma värjor och rustningar – Allt detta kommer från fruns styffader en prins – två nysningar och ett gutturalt ljud placerade emellan, så uppfattade jag namnet. Sparre var mycket till sin fördel, och det tycktes slå mycket än på frun att vi båda talade så bra franska. –
Nordensköld är här för affärer och reser med oss i morgon till Berlin sedan vi ätit frukost hos G. Mannenheim. –
Hvad som saknas hos det fina herrskapet är taflor – måtte de låta Sparre måla något i stället för de två horrörer som de ha och som jag ej ville hänga i mitt kök.
Nu gå vi till Benoit som skall säga mig om jag kan träffa Storfursten.
Vi äta frukost med G. Mannerheim i dag hos Cubat – det var han som icke gaf oss någon lefvande tro innan vi gingo in derpå.
Paris fredag. 1 januari 1893
Sparre kommer i morgon och skall bo här i ateliern. Jag blir rätt nöjd att ha något sällskap under den korta tid jag ännu är här.
lördag 1 januari 1893
Sparre kommer om ett ögonblick – jag skall måla honom.
Bregentved måndag 30 1 januari 1893
Huru gick det med herrskapet Sparre? Reste de verkligen till Kajana? – Jag har aldrig sett en menniska med sådan fanatism fasthålla en idé, som Sparre denna Kajanafärd. –
Berlin 4 mars 1893. lördag Hôtel du Nord 4 mars 1893
Från Pburg togo vi Sleeping, och hade det briljant till Eydtkuknen. Det finns numera 2dra klussens sofkupéer som äro magnifika. Vid tyska gramen började besvärligheterna. Först koleraundersökninggen, som för oss, som kommo från Finland gick temmeligen lätt, men som var högst bråkig för öfriga ryssar – alla deras saker togs ut, kastades huller om buller i karboldränkta kärl och öfversprutades ytterligare med karbol af ett tiotal gummor med karbol i vanliga sifoner, ett garde som då det tyst och militariskt stäldes upp i ett led efter väl förrättadt värv såg ytterst komiskt ut. Emellertid fingo vi med Nordenskiöld stå ungefär en timme i ett skildt uppförd tält för att vänta på vår tur. Man nöjde sig bara med att desinfektena våra saker utanpå. – Och så sutto vi 4 (vi och två tyskar) i en kupé till Berlin – Sparre sof men jag fick ej sträcka ut mig och kunde derför ej få en blund i mina ögon. –
I afton skola vi sammanträffa med Sparres en kusin, en Anckarsvärd, som är här vid legationen.
Nordenskiöld vill gå med oss på tafvelsamlingen i morgon och har i gengäld gifvit oss anvisningar på mycket inteesanta eskimåsaker o. d. i Volkerkunde museum.
Sparre är en mycket bra reskamrat, med om allt och på godt humör – med stolthet har jag konstaterat att jag han ändå blir fortare trött än jag, trots hans träning i ryska karelen.
Om måndag resa vi troligen
Berlin torsdag 9 mars 1893 9 mars 1893
I förrgår voro vi på en mycket rolig supé hos Liebermann med Oläsligt Bode, museets inspektor och en af de största kännare i Europa, Schlittgen med fru, en Keller och några andra. Hauptmann var sjuk t. f. af processen som han haft samma dag – "die Weber" ha näml. efter 1sta uppförandet blifvit antastadt som socialistiskt, och är nu förbjudet. Mamma han ej tänka sig hur vackra saker Liebermann har – att börja med hans fru, och sedan taflor, bibelots och handteckningar allt af allra bästa sort. Han älskar verkligen allt detta Det gick mycket ledigt till. Liebermann, stormrik jude, är nervös, mager som slags längre och kortklippt Emanuel.Han pratar och ljuger, tror jag, förskräckligt men är mycket rolig. Så han går åt allt det de andra afguda här. Knaus: der Wahrkafliga Apostel des Kretinismus Gude: der libe Alte o. s. v. med Sparre tala de alla franska, med mig tyska.
Talte jag om att Bode sjelf gick med oss i museet öfverallt, talte om hvarför han ansåg det vara en Donatello och det en Verocchio, huru han fått dem, huru han mutat 10 italienare för hvarje konstsak öfver gränsen o. s. v. – följande dag voro vi igen på museet med Bode
I dag har jag besökt svenska ministern och Liebermann och i afton kl. 10 resa vi till München, der vi äro i morgon kl. 9. 3 dar stanna vi der och ha fullt med rekommendationer till Uhde, Stuck, o. a. –
Sparre säger sig ha haft den största nytta af mitt sällskap då han fått se så mycket ordentligt och gjort alla dessa bekantsskaper.
Sparre börjar tveka om han skall bli i M. eller komma med till Paris.
I morgon telegrafer jag från München till Nürnberg fara vi ej – det blir för lång krok. Tusen helsningar till alla
och hela eftermiddagen var jag med Schlittgen, en Block, Leistikow och Hauptmann. Denna sistnämnde (f 1863) ser mycket behaglig ut – litet Schilleraktigt – rödhårig och slätrakad.Hans mun är mycket egendomlig. "die gefühlvoll gabogene Dichterlippen" som en tidning sade häromdagen. I början lät han oss konstnärer tala om vårt och var mycket tyst men så började jag att kasta mig in i oläsligt diskussionen och sade att ingenting hade gjort tysk konst så ondt som der falsche Hellenismus, så mycket galnare här än i andra länder, som folket ändå var så fullkomligt o. latinsk, och då blef han lifvad. Jag pratade sju stugor fulla, med en fräckhet som Rhenvinet gifvit mig, och han måtte ha tyckt om det jag sade om Göthe, Brandes, Dürer och tyskarnes förhållande till Stil, ty han blef ytterst lifvad och verkligen intressant. Nu råkade jag komma ihog några saker af Goethe från hans Winchelmann, företalet till Neveu de Rameau o.a. och så kom talet på Heine och då blef det först lifvadt – Alla tyskar medgifva att det varit totalt slut med tysk konst o. litteratur sedan Heine, men nu nu mena de skola de komma upp igen. Zuerst die Franzosen så die Skandinaven, aber jetzt werden wir auch kommen – passen sig mal auf, Alla dessa (sällskapet var 7 8 personer utom Sparre och jag voro stora beundrade af fransk konst och kände till Skandinavien bättre än vi. Hauptmann bedömde Strindberg mycket rätt "sine ira et studio". Alla de närvarande yngre målarne voro öfvertygade om att de skulle bli något utmärkt, en säkerhet som man oftare träffa i de stora länderna och i Norge än hos oss. Det är ändå bra roligt att vara nordisk konstnär nu, då namnet har en så god klang. – Hauptmann och Schlittgen komma i maj till Paris då "die Weber" skall uppföras på theatre libre. –
Paris långfredag 93 31 mars 1893
Jag är ganska uttröttad efter att i 3 dagar från½ 9 till 6 e.m. ha stått i juryn. Att under dessa dagar ha granskat 1700 à 2000 taflor är ingen lek. Lyckligtvis fick jag Sparre igenom utan någon svårighet. Deremot var det omöjligt med Wasastjerna – jag blef kullkastad och skämdes t. o. m för att ha röstat för honom, så klen var hans figurtafla. Emellertid är det lustigt att se hvad magten betyder – samma dag jag stod i tidningarna som juryman fick jag ett 20 tal bref med böner att rekommendera den eller den. Bland svenskar kunde jag göra något för en Sääf, men en friherrinna Sparre (som Bertha nog kommer ihog) föll ohjelpligt igenom, likaså fru Ahrenberg) – men svårt var det att rösta efter sitt samvete – det kommer så mycket barmhertighet med, och det är omöjligt att rösta emot den värsta croûte, då man får höra att det är en "pauvre vieux, père de famille" eller "en jeune homme qui à tout mis sur cette carte-là, eller "Messieurs si vous voulez empècher en suicide, vous voterez pour se tableau" – jag slutade med att finna mig sjelf så pessimistisk som möjligt. Högst få dugliga saker – mest studier och landskap så att man kan drunkna i all denna ljusgulgröna smörja.
Paris lördag 20 maj 1893 20 maj 1893
Jag har nämligen haft en mycket ansträngande vecka. Sparre har blifvit sjuk, han också, och som man måste känna hvarje sjuk särskildt för att döma om halten och graden af hans sjukdom, och som jag ej sett S. sjuk förut passerade jag i tisdag och onsdag en orolig natt och en värre dag, till dess doktorn ändtligen kom kl. 11 på aftonen och förklarade att det bara var en förkylning. Han sade tillska att S. var nervös och hysterisk till ytterlighet och förklarade derigenom de svimningar och nervkriser som under hela tisdagen började men aldrig kommo till rigtig utveckling. Jag, som aldrig svimmat i mitt lif trodde, jag erkänner det till min skam, att det var någonslags underligt schåperi – men doktorn, som genast frågade om de och de lukterna, sensationerna och hörselfenomenen gjorde den och den veckor på honom, – sade att jag icke skulle förskräcka mig mera om något sådant inträffade. Han stönade dugtigt i natt igen och ser då så eländig ut att jag tar mig litet af det – men febern är lindrig, hostan tyckes sitta mest i strupen och intet håll att tala om har han i sidan. Doktorn som varit har tre gånger förklarar att det ej är lunginflammation – endast en stark förkylning som verkar så mycket kraftigare på honom som han är: hysterique comme une femme. Mamma kan tänka sig hvilka praktiska svårigheter detta lasarettslif fört med sig i min atelier. Ss far kommer visserligen en gång dagligen men sitter då och talar om bicycletter.
Under de dagar Sparre varit sjuk (han blir, såsom doktorn sade) frisk i morgon) har det varit ett öde med de tusen menniskor som sprungit här. Så kommer min berliner vän Leistikow och annonserar jublande Gerhard Hauptmanns ankomst som i dag – Jag har låtit säga att jag är sjuk, jag kan ej, jag kan ej med detta skick med alla midt under Sps sjukdom och med tanken så lilla Wolkoff. Dit skall jag i dag i gen. –
Ja jag hoppas att allt det här reder sig. Jag än alldeles fri influensan, men magen är så omtålig att den minsta oro eller den minsta oförsigtighet genast bringar den i olag. Det är bra roligt att ha en så hygglig och klok och kunnig läkare som dr Gauchas – som studerar menniskan lika mycket som sjukdomssymptomerna. Skulle han från början ej varit så absolut lugnande ang. Sparre, skulle det ha varit svårt. Tänk att ha honom liggande i ateliern med den usla uppassning jag har!
Paris 29 maj 93 29 maj 1893
– Hos Vs har jag varit alla dagar, hos Sparre på hospitalet likaså – Som hospitalet ligger bakom gare du Nord så vet Mamma att dessa två besök tagit min halfva, oftamin hela dag.
Sparre är bjuden ut till Amic för att bli rigtigt rask – är det ej hygglig af Amic? Der får han det utmärkt ensam med mycket tjenstefolk på ett litet chateau den herrligaste natur med parker, hängmattor o. d. Den 2dra Juni följer jag honom ditut. Han längtar hem – är giftassjuk naturligtvis. Säg flickorna att jag skall hitta på någon passande bröllops gåfva.
Paris 5 juni 1893 5 juni 1893
Jag förde Sparre, som återigen började hosta och harkla, till Amic der han nu är och der landtluften får göra sitt till för att få honom frisk.
Kjobenhavn 14 juni (onsdag) 1893 14 juni 1893
Sparre lemnade jag efter mig i Paris. Han är som man kan tänka sig, giftassjuk och vill skynda sig hem. Jag anser dock att han borde ta saken litet lugnare och vänta med uppköp (bröllopspresenter) och resa tills han blir rigtigt rask igen. I Paris köpte jag ingenting för Berthas räkning, emedan jag sonderade Sparre, och fann att han ej var särdeles lifvad för kastrulluret. Deremot har jag har köpt en gammal rococo länstol för 25 kronor, utskuren, mycket treflig. Jag håller den helst sjelf, men tycker Bertha att den passar till bröllopsgåfva så mycket gerna för mig.
Gausdal 18 Juli 1893 18 juli 1893
I morgon är Sparres bröllop. Vi ha nyss telegraferat. Jag andrar om Bertha fått ut den lilla förgylda rococo-Spegeln från tullen.
Bregentved, Haslev söndag 29 juli 1893 29 juli 1893
– Nå Sparres bröllop ser ju ut att ha varit mera grand genre än egentligen hjertevarmt – jag tänker att han nog grubblade litet, ty då och då i Paris "skizzade vi om hans mörka framtid" som han nog såg mörk, men ej ville tänka på. – Jag ser Bos. "i, för et sieni!" den Bos! – men huru kunde han komma objuden?
Stockholm onsdag afton 11 november 1896
Den trefligaste bekantskap jag gjort är den unge Söndags-Nisse tecknaren Albert Engströms. Han är här hos Lundbergs jemte dr Santesson på middag. Han är Heidenstams gode vän. Efter mitt sätt att se är han en af de allra bästa här i landet. Han är 27 år gammal, gift med en Sparre, slägting till Louis. Jag har bjudit dem och Lundberg på supé om lördag efter theatern, der fru Lotten Seelig-Lundberg har en première.
Stockholm måndag 16 nov, 96 16 november 1896
C. Mannerheims och Aina Ehrnrooths förlofning förvånade mig betydligt – jag trodde att han icke skulle ha allvar med sitt slående. Att hon och alla andra i slägten äro nöjda kan jag nog förstå. Men allt hennes sångstudium de 55,000 markerna och hennes röst, de äro då bortkastade. Märkvärdigt är ändå att han verkligen fastnade. Hvad säga Sparres? Hvilka vägar har hon kommit hem? Skall hon aldrig mera ge konserter heller? Nog är det ändå klent beställt med den konstnärligheten.
En af de roligaste jag mött här är Albert Engström, karrikatyrtecknaren från Söndagsnisse. En glad Upsalastudent och filolog (Kan utmärkt bra hebreiska, grekiska och latin och bland andra språk också finska) och en hjertans qvick menniska. Han sjunger sina visor så urkomiskt att jag aldrig tror Jag skrattat så. Han är gift med en fröken Sparre, mycket intelligent, man med ett besynnerligt ryskt-mongoliskt utseende: Gul hy, tjocka läppar, sneda svarta ögon. Hon gör lika litet heder åt sin stamfar Odin som vår vän Louis, som ju heller ej är någon urgerman till typen.
Stockholm, söndagen d. 29 nov. 1896 29 november 1896
Tag upp Sparre i telefon och säg att våra finska konstnärers patriotism och skamkänsla måste väckas, så att de till Stockholm endast skicka saker som kunna hedra vårt land. – Gallén får ej krångla nu. Denna gång gäller det verkligen Finlands ära. Från Frankrike komma Puvis, Dagnan, Cazin Besnard, Bonnat, från Tyskland Mengel, Lenbach, Max Klinger, Uhde – och så komma vi med fröken Danielson, Woldemar T. och Ahlstedt – Jag är mycket rädd för irreparabel skandal!! – Säg Sparre att jag på allt ser att denna utställning blir mycket bättre än jag tänkt mig den, och att han skall öfvertala, pina be eller befalla de andra att göra mästerverk!
Söndag 30 maj 1897 30 maj 1897
Tänk så artistiskt det blir på Haiko på sensommaren, Sparres, Wallgrens, Juhani Aho (så sade han åtminstone) och Meyer samt vi, sedan!
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10 maj 1899
Skräddaren Brander fr. London sade att Sparre skulle komma till L. d. 18. – Vet ni något derom?
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Häromaftonen (i förrgår) bjöd jag först Sparre på middag och var sedan af Coquelin bjuden på "Plus que reine". – C. passar ej ett dugg till Napoleon, kan ni förstå, och intrycket af denne Bonaparte var derför snarare pinsamt. Deremot var Jane Hading en mycket bra Josephine, och uppsättningen var präktig. Tänk, hela Davids Kröningstafla, med Notre Dame, påfven alla marskalkar och hela sällskapet.
20 Juni 99. 20 juni 1899
Jag vet ej om Sparre rest redan – han skulle fara till München. Jag tycker han blir litet för exclusiv med stolar och bord och gardiner. – för resten var han på ypperligt humör och tycktes mycket upplifvad af Paris.
Paris 28. (Jag tror det är den 28, onsdag är det i alla fall) mars 1900 28 mars 1900
Rysligt förargligt är det att Sparre ej kommer. Jag har ingen annan än den flegmatiska Gebhardt att hålla mig till och sedan, framför allt Ville Vallgren, som har en utmärkt förmåga att arrangera.
Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Ack om jag bara finge 1 dag att rigtigt hvila mig och slippa att stå i det draget der i palatset! Men vi äro mycket strandsatta genom att Sparre ej kommit, Saarinen är sjuk och Ville, Stigell och Vikström äro mycket upptagna. Jag skall försöka få fröknarna Brunow och Procopé att hjelpa till med uppställningen, kanske B. också om hon vill och kan. 10 mk om dagen bjuder Runeberg.
Långfredag morgon 13 april 1900
Bertha, fröken Brunow, fr. Flodin Elsa Born och många andra har arbetat i finska paviljongen – jag också. Gallén har varit en krona och gjort allt der, allt som Runeberg icke kan göra och som Sparre hade bordt göra. Men så blir den också bra! Alla säga med en mun att den finska paviljongen är hela utställningens förnämsta clou. Är det icke roligt?!
Paris söndag afton 27 maj 1900
Paviljongens yttre succès håller i sig och är nu afgjord – Målningarna likaså – men nu börjar man kritisera de utställda tygerna och möblerna (icke Galléns och Sparres men Thylins). med rätta. Hvarför, hvarför hade vi ingen ordentliga jury för konstindustri i Hfors??!
Paris 29.XII. 1900 29 december 1900
Sparre telegraferade att Strömborg dött – ännu en rättfärdig som gått hädan! Jag telegraferade om krans.
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Bed Bertha telefonera till Sparre att jag först nu fått se (och köpa) Studios julnummer med alla penselteckningarna i, att jag är förtjust i gamle Hurtig som reproduktion och att jag tackar Sparre för de mycket vackra Ord han säger om mig i texten. Det är en bra vacker bok. Underligt att hvarken svenskar eller norrmän hållit sig framme – mindre märkvärdigt att ryssarna ej äro med, men de höra ju ej till detta ruttna Europa utan till det unga friska idealiska Asien.
Paris 8 maj 1901 8 maj 1901
Jag hade visserligen lofvat Sparre att köpa ett och hvarje till Borgå Museum, men kan ej begripa hur jag skall få tid i morgon hela dagen vid staffliet, till kl. 6, och Louvrens gipsgjuteri stängs kl. 5.