Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

senator, överste, geheimeråd, guvernör

Petersburg tisdag 23 nov 86 23 november 1886
Carl Tudeer "var magnifik", han känner till allt och alla, i synnerhet hovet; "Spåre var tystlåten".
Petersburg lördag 28 mars. 28 mars 1896
Illustration: Spåres fru. Vet ni hvem jag såg der? Jo Spåre med sin kaukasiska sköna, som ser ut som om hon i 20 år sålt gamla kläder på Narinken i Helsingfors Liten, glad och mycket ful! Spåre stolt öfver att ha äktat en furstinna, presenterade mig som en slägting – Hvad säger ni om den slägtskapen?
Paris 24 jan. 1901 kl. ½ 7 på morgonen. 24 januari 1901
Men jag tillstår att den Spåreska sidan af Helsingfors icke är saknad af mig – Detta jemna fähunderi af våra egna, är, bland alla de gråkallt kusliga fenomenen derhemma, ändå det som mest förlamar och förfärar. Ack, om våra nationella olyckor kunnat stanna vid tidpunkten för den internationella deputationen. Då var det fläkt i det hela ännu, och olyckan har alltid något mera upplyftande med sig än tarfligheten.
Måndag 18 febr. 1901 18 februari 1901
Jo, det är skönt om R. Runeberg skall bli Senator! Öhrnberg spådde det hela sommaren! Tudeer och Spåre få en kamrat i fri ortografi, fri från allt slags tvång och logik. Han är gräsligt okunnig i allting som folk vanligtvis tala om, men har en aplomb boeuf, hvilket ju är visdomens begynnelse. Får se om han skall ta sin trogna Kilpinen, Mr Quilpiné, knodd från industrimagasinet, och Rs högra hand här till referenderiesekreterare.
Paris 24 febr. 1901 24 februari 1901
Den Eneberg, den Eneberg, hur kan han vara så fräck. Hur kunna i allmänhet folk som ha orätt stå emot en hel folkmening. Jag har en sorts respekt för sådana afvigvända hjeltar likasom för banditer och Haapaojor, fastän jag icke alls förstår dem. Det kan ju icke vara brödkakan bara utan måste vara en sorts öfvertygelse också. Och att i Finland, nu, hålla emot folkets röst, bevisar åtminstone en okänslighet som skulle grensa till mod. Om ej språket redan hade ett ord för detta: fräckhet. – Spåre, hvad säger har under detta? Fick han också kattserenad? Och Cronhjelm?