Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk poet och essäist

Källor

Paris d. 23 Dec. 77 23 december 1877
Som Alexandra Edelfelt märker har Pierre Petit Gerard återvänt, med sig hade han sin bror som är artillerilöjtnant; i dag dejeunerade [åt lunch] de hos Petit Gerard; brodern stekte kotletter och gjorde omeletter; Edelfelt hade köpt vin och de smörjde kråset med matsäcken Petit Gerard hade fått av sin mor i Strassburg; de åt moderns gåsleverpastej, som var "le plus beau jours de ma vie" [den vackraste dag i mitt liv] om man talar i Monsieur Prudhommes stil; Gunnar Berndtson överraskade dem när de just ätit färdigt.
Petersburg nyårsnatten 1883-1884 31 december 1883
Ett stort undantag: Mamma, min egen älskade Mamma, mitt bättre jag, min afgud, mitt allt i allom. Jag är till för Mammas skuld, icke ej Mamma för min. Jag känner mig så sammanhänga med Mamma genom hjertats ömtåligaste fibrer, att jag icke kan resonnera fullt i denna sak. Ett vet jag: om jag någonsin älskat någon, med vansinnig kärlek, så är det Mamma – "ma fiancée", hon går allt ännu, som hos Sully Prudhomme samma väg som jag "moi derrière et elle devant" utan att vi råkats. Om jag aldrig gifvit någon annan denna kärlek, så är det derföre att jag aldrig känt mitt hjerta så draget till någon. Fåfängan, sinnena, sinligheten – à la bonne heure – men hjertat icke. Mamma är den enda person i verlden som gör mig rigtigt vek – mitt hjerta är som vax inför Mamma. – och det är derför som Mamma har alldeles oinskränkt magt öfver mig. Jag känner min kärlek att Mamma som min enda lidelse, min starkaste passion. Det är derföre jag, vid hvarje äregirig dröm, vid hvarje tanke på lycka och ära, först tänker på Mamma – den enda menniska i verlden som håller af mig rigtigt, och – den enda som jag håller rigtigt af. Gud låte mig en dag kunna bli något dugtigt icke för min skull utan för Mammas.