Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

furste, företagare, konstmecenat, g.m. Maria Tenisjeva

Paris tisdag 3 april fortsatt onsdag 4 april 1900 3 april 1900
Det har varit en dag rik på politiska emotioner. Först hade vi fått höra att Tenischeff, bakom vår rygg gått och telegraferat till Petersburg för att få vår finska särställning i konstafdelningen omintetgjord. Jag sade då till Loboykoff, som tillsvidare representera Tolstoy, att Tenischeff icke hade något med saken att skaffa, att jag fått storfurst Wladimirs tillåtelse och löfte, och att jag, om Tenisckeff tänkte göra annorlunda, jag skulle ta bort alla mina taflor och afgå med största möjliga buller och skandal. Loboykoff bad mig lugna mig, öfvertygad som han var att jag skulle få rätt i telegrammet som skall komma som svar.
Kl. 3 e.m. gick jag med Wiesel, som hela tiden och i allt stått på min sida till ryska Generalkommisariatet. En sådan fars der alltid är! Folk, som ser ut som narinkbor – det är ju ingen under heller – ryssar och judar, de senare i stort flertal, ty trots att antisemitism kunna ryssarna alla ej berga sig utan dem. På alla trappsteg af utställningsfunktionärskalan finnes ryska judar, och dessa äro ej af de angenämaste. – Som vi fingo vänta 2 timmar på Tenischeff hade jag god tid att studera allt detta pack. Då hans herrlighet slutligen kom fick endast Loboykoff företräde – och kom ut med triumferande min och ett så lydande telegram. "Son Altesse Impérial ne voit pas d'inconvenient à ce que les groupes, pourvu que la dénomination totale soit la section russe. – Således den saken yttermera beträftad. T. hade ej låtsas hitta telegrammet, ej komma ihog hvad der stod o.d. – tycker någon menniska att detta är värdigt och gentlemanlike?
Då jag frågade Loboykoff och Wiesel hvarför i all verlden Tenischoff nu med ens börjat bråka, svarade de förvånade: mais pour faire du Zèle – il sait que le gd duc a confiance en Bobrikoff et que B. deteste les finlandais – vackert motiv.
Långfredag morgon 13 april 1900
I går var jag för att söka Tenescheff i och för orkesterns resa. Han fanns som vanligt ej, men väl en ytterst led, fin-rysk excellens Wuitsch – som svarade förströdt och absolut okunnigt om allting. Han trodde att "sous la garantie du commissaire général" betydde att jag skulle betala 15,000 frcs nu strax, hvilket jag icke trodde
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Först och främst ser Mamma att Ellan och Kicki ännu äro här. Ténischeffs monsterbjudning om söndag och en invitation till en ministerbal ha gjort att Ellan förlängt sin vistelse här med en vecka.
Paris 20 Juni 1900 20 juni 1900
söndags stor festmiddag hos Tenisheffs, der Ellan var och hade succès – satt emellan Holländska kommissarien baron van Assbeck och WagonLits egare Nagelmackers, belgisk penningemagnat. Efter middagen stod koncert du hvem – jo vår Haiko Fiedelmann – numera Alexandre Roman – spelade, och som slutade med en akt spelad af theatre français artister. Enckell, Söderhjelm och Thesleff voro också der.
Paris 10 november 1900 10 november 1900
Jag har här mitt elände med ryska kommissariatet igen. Jag skickade Wiesel som parlamentär till Tenesheff för att få reda på huru de vågat ändra Tolstoys af storfursten godkända lista, der det fanns 5 finnar. Ingen menniska i utlandet står på detta gammal- och storryska partis sida och hvad skildt utställningen beträffar, hör man från alla sidor att de utan oss, icke skulle haft mycken succès, åtminstone hvad konst anbelagar. Att de strukit ut alla andra finnar än mig har jag sett med egna ögon, och att de sagt till de franska myndigheterna att man ej gerna såge "att finnar dekorerades" är också säkert. Men hvem är det, är det Tenisheff sjelf eller är det Wuitsch? Jag tror den senare, som ser så led ut som möjligt. Nu lär emellertid Vallgren också få en grad till, så jag i intet fall blir ensam. Runeberg å sin sida har också lagt sig ut för Saarinen – får se om våra gemensamma ansträngningar lyckas. – Ack det der är ju bara skräp i grunden, men för landets skull vore det bra om vi fingo litet rikligare erkännande. Jag har sagt gång på gång att jag icke bryr mig om något för mig sjelf om blott mina landsmän får något, och nu kommer det kanske att heta att jag intrigerat för mig sjelf, men se det var då lögn och jag har ett absolut rent Samvete i den saken.