Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

norsk konstnär

Paris d. 14 dec. 77 14 december 1877
I förrgår var Edelfelt bjuden till en norrman Frits Thaulow, dit Holger Drachmann skulle komma och läsa upp sitt nyaste arbete: Derover fra gränsen.
Frits Thaulow har bjudit Edelfelt hem tidigare; han är gift med en rik och klok köpenhamnska; han spelar violoncell och målar mariner; Thaulow ser ut som en antik Herkules.
Hos Thaulows var Holger Drachmann, Karl Madsen, P. S. Kroijer, Frants Henningsen, Groot, Laurits Tuxen, Olsen; alla är danska målare, som Edelfelt egentligen inte känner med undantag för Madsen, som är elev till Jean-Léon Gerôme.
Frits Thaulow bor i ett litet hus, som han inrättat trevligt med en ateljé, blommor och tapisserier [draperier].
Hos Frits Thaulow verkade alla känna till Edelfelt och hans tavla; Holger Drachmann läste bra sina skildringar från danska kriget.
Paris måndag – 17 dec. 77 17 december 1877
Edelfelt talade en gång med Karl Madsen om Frits Thaulow; Edelfelt menade att Thaulow var en lycklig människa; Madsen svarade att det stämmer, Thaulow "ær rig har en yndig kone, ær stærk och rask, og saa ær han icke plaged af store Idéer!!" [är rik, har en förtjusande fru, är stark och rask, och han plågas inte av stora idéer!!!]
Paris d 7 Febr. 78. 7 februari 1878
Frits Thaulow har frågat Edelfelt om råd för de tableaux vivants som skall uppföras på hans frus födelsedag; Thaulows föräldrar och syster har kommit på besök från Norge; de har tänkt sig Edelfelts Blanca som en av tablåerna; Edelfelt är smickrad då de andra tablåerna är kopior av konstverk på Louvren; man skall göra tavlor av Hans Holbein, Rembrandt och Jaques-Louis David.
Bäst blir Carl Larsson som ett av Hans Holbeins porträtt på Louvren, "lilla puckelryggen" Carl Skånberg som en Adriaen Van Ostade och Frits Thaulows syster som Jaques-Louis Davids porträtt av Madame Recamier.
Föregående kväll var en ryslig villervalla i ateljén då alla klädde sig så gott de kunde; det rådde fullkomlig liberté, égalité och fraternité [frihet, jämlikhet och broderskap]; Fritz Thaulows syster ser riktigt bra ut, kanske lite uttryckslösa ögon och min; Hugo Salmson arrangerade hennes tablå och hon var inte buskablyg.
Gunnar Berndtson, Otto Wallenius, Ernst Nordström och Edelfelt gick till Runebergs den 5 februari [J.L. Runebergs födelsedag]; Walter Runeberg hade inte väntat sig någon uppvaktning så han var inte hemma; Edelfelt hade tänkt ordna en festlighet dit Runebergs skulle bjudas in, men både finnarna och de svenskar han vidtalat förhöll sig så likgiltigt till idén att projektet förföll; dessutom inföll den Thaulowska roligheten strax efteråt.
Illustration: Scenen för tablåerna; arrangemangen var utmärkta; Frits Thaulow har en stor förgylld ram som överspänns med gas; sidorummen täpps till med gobelänger och draperier; ljuset faller ändå rakt på tavlan, och en massa lampor belyser figurerna.
Hugo Salmson och Christian Meyer Ross har många vackra dräkter från olika epoker och Frits Thaulow har ett överflöd av fonder.
d. 5 April 78 5 april 1878
Edelfelt och Pietro Krohn funderade på utställningen och besökte Runebergs och Thaulows; på det senare stället rådde de enhälligt Edelfelt att ställa ut på Salongen och "pour en finir" [för att få ett slut på det] lämnade Edelfelt in tavlan; på Salongen tävlar han med fransmän, vilket är svårare, men om han får en utmärkelse skulle den vara desto större.
Torsdag d. 11 april 78. 11 april 1878
Pietro Krohn och Edelfelt har varit inbjudna till höger och vänster inom den nordiska kolonin; samma dag tavlorna lämnades in hade Krohn stämt möte med Thaulows på Salongen, utan att beräkna in avstånden i Paris; han och Edelfelt kom fram närmare klockan 6 då man inte längre slapp in; de stannade ute i trängseln tills den sista människan kommit ut ur Industripalatset utan att ha sett Thaulows; Thaulows hade redan gått ut då de sedan sökte upp dem hemma hos sig; Edelfelt och Krohn gick på egen hand och äta på restaurang och sedan till Runebergs; Krohn är betagen av fru Thaulow som han tycker är "henrivende" [hänförande].
Edelfelt gick till Thaulows, där också Pietro Krohn var; Thaulows är en mötesplats för svenskar och norrmän; där var Algot Lange med gemål, tre norska sångerskor och danska fröknar.
Paris d. 29 april 78 29 april 1878
I söndags var Edelfelt med Thaulows i Meudonskogen och åt frukost i det gröna.
Paris d. 5 Maj 1878 5 maj 1878
Walter Runeberg är ledsen på Edelfelt för att denne kallat Jacob Ahrenberg charlatan; för Pietro Krohn har Runeberg låtit påskina att Edelfelt är "une mauvaise langue" [en ondsint tunga]; i konst och litteratur ges omdömet skilt från den personliga aktningen och tillgivenheten, man är ofta nödgad att säga om sina goda vänner att de inte är artister; Gustave Courtois belyste detta med följande exempel: man visar Edelfelt en tavla, som säger att det är en ohygglig smörja, förevisaren tycker det är hårt sagt då den är målad med fötterna av en ofärdig som har det som levebröd; Edelfelt kan inte ändra sitt omdöme om tavlan även om han önskar krymplingen allt gott; Frits Thaulow förklarade att Edelfelt är nästan lika sträng som Krohn; huvudsaken är att kunna vara strängast mot sig själv, men det tror Edelfelt att han inte är.
Det gör Edelfelt ont att fru Ingeborg Thaulow, som är söt och charmant, inte driver på Fritz Thaulows ambition; konstnärsfurar fördärvar sina män som konstnärer då de tycker att mannens dåliga verk är bra och skyller på att de inte förstår sig på konst; Edelfelt tycker att en intelligent kvinna ska förstå att den man hon älskar ska vara utmärkt i sin bransch, hon måste vara stolt över honom, eller åtminstone hoppas kunna bli det.
Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10 februari 1879
Runebergs och Bissens hade enträget bett Edelfelt komma på skandinaviska klubben hos Wilhelm Peters; de skulle på italienskt vis ha knytkalas; Gunnar Berndtson, Hugo Schultén och Edelfelt kom överens om att äta en ordentlig middag ”som annat hederligt folk” innan de gick dit, vilket ledde till att de kom då de andra steg upp från de improviserade borden; det såg snaskigt ut med korvbitar, avgnagade gåsben, brödbitar, italienska sardiner, cigarraska på bordet och kullstjälpta glas, men alla menade att anrättningarna varit förträffliga; herrarna hade tagit för sig av dryckjommen, John Börjeson blev påstruken; den svenske målaren Hjalmar Sandberg imiterade Pariser och Stockholmstyper, i övrigt musik och sång, behagliga fruntimmer (danskor), samt en angenäm stämning; Kalle Wetterhoff hade strängat sin lyra, Frits Thaulow höll tal för damerna och norrmannen Mathias Skeibrok blåste i en norsk lur.
Paris d. 18 febr. 79. 18 februari 1879
Skandinaverna tycks ta den s.k. Walhallafesten på allvar; Karl Wetterhoff kommer som Odin, Frits Thaulow som Thor; Edelfelt går omaskerad ifall han går.
Onsdag d. 26 februari 79 26 februari 1879
Wilhelm Peters ateljé var utmärkt dekorerad i fornnordisk stil; en ung ornamentsbildhuggare Hjalmar Norrström hade arbetat med dekoreringen i en vecka, med hjälp av Hjalmar Sandberg och Allan Österling; mitt på golvet brann en eld och från taket hängde en koppargryta; Thaulows, Bissens och Peters hade bidragit med mattor att klä väggarna; Frits Thaulow har dessutom skånska bondvävnader, som var draperade kring Odins tron, som var gjord av trä med ormslingor och överlastad med två enorma björnhudar.
Kalle Wetterhoff tronade som Odin, vid hans sida fru Ingeborg Thaulow som Freja; Mathias Skeibrok var Brage med harpan, medan fröken Hanna Bissen var Idun; en dansk var Surtur och Christian Zacho var Loke; bäst var Peder Severin Kröyer som Heimdall och Frits Thaulow som Thor; Thaulows kosym var mycket soignerad [omsorgsfullt gjord], bronsbrynja, skinnbyxor med lindade ben och en stor hud över alxarna fästad med spännen i nordisk stil.
Paris d. 8 april 79. 8 april 1879
Edelfelt var bjuden till Thaulows tillsammans med två tyska målarinnor; den ena var en skönhet à la Germania, men ogratiös; Edelfelt talade tyska med "oförskämdaste ledighet".
Thaulows reser för ett år till Norge och hyr ut alteljén och bostaden möblerad; om ateljén var tillräckligt stor för två att arbeta i skulle Edelfelt och Gunnar Berndtson ta den; det är ett eget litet hus inne på gården vid rue d'Orsel i Montmartre.
Paris d. 19 Maj 1879 19 maj 1879
Fru Lina Runeberg ursäktade för maten, i och med att hon hade uppror i köksdepartementet; Runebergs piga Lisa ville inte göra någonting, efter att ha varit tillsammans med Thaulows piga, som har renommé [rykte] om sig att inplantera revolutionära idéer i de andra skandinaviska pigorna; de nordiska jungfrurna brukar ibland gå på dans och roa sig på den skandinaviska hantverkarföreningen.
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
I förrgår afton voro han med fru och Jonas Lie med familj hos Thaulows på middag. Jag var den ende icke norrmannen.
Odaterat 19 januari 1883
Ack, Mamma skulle höra fru Thaulows tal om äktenskapet – Hon går, i första rummet, och har ledsamt här, så är hennes man henne underlägsen, och följden är att hon på ett indirekt sätt går åt honom i det hon förklarar äktenskap på mer än 5 år vara en orimlighet – barnen skola delas och tillhöra dem som håller mest af dem. o.s.v. Hon är danska och har varit en stor kokett, ser bra ut och är intelligent, han är en tjock, stor, jätte med barnförstånd. Hon anser naturligtvis norrmännen vara "forfærelige” trifs ej i Kristiania och egentligen heller ej här, blott i Köpenhamn. – Men hon är tanklös och taktlös och aktar icke för lof att för så pass främmande som mig, berätta om sina husliga misèrer.
Tisdag 13 maj 1890 13 maj 1890
Befinner sig i "en qvarn", men hoppas att det lugnar sig imorgon då vernissagedagen är över; före det måste Edelfelt måla 4 akvareller för Figaro Illustré; ta emot Carnot på Champ de Mars, ha frukost för Thaulows; visa akvarellerna för Valadon från Goupil och gå till tandläkaren.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Några dagar senare Thaulow och hans nya fru på "räipäläfrukost" på middagsresterna; Edelfelts kunde således bjuda på "gratis" frukost.
Vernissagefrukosten var "ytterst livad": Gounod höll tal, Carolus Duran höll tal och grät; Meissonier och hans fru ville sitta med Edelfelt och Ellan, men de hade redan tidigare talat med Thaulows och Harrison om att sitta tillsammans.
Thaulow har framgång i år med tre norska fjällandskap, varav två är "snöstycken".
Paris 10 maj 93. 10 maj 1893
vernissagefrukosten med Thaulow, skandinaver (d. v. s alla israels stammar från Göteborg och Köpenhamn.) den gör mig ej glad mera – utan fyller mitt sinne med grubbel öfver alla officiella högtiders intighet. Dessutom tycker jag att målarne den dagen förefalla såsom Cingalesare, Eldslandsmenniskor och Aschantées i Jardin d'acclimatution – publiken och göteborgsjudarne få då för 6, 7, francs, som en frukost kostar, se detta folk i naturtillstånd. Det qväljer mig. Thaulow, som, stor och tjock och i grunden likgiltig för allt annat än sig sjelf och sin egen penningevinst – har en sorts representativ böjelse att "vara tillsammans" med skandinaver inför fransmän, skåla och hurra, med ett ord utföra en slags norsk Buffalo Bills Wild West Company, som jag afskyr.
Paris torsdag 7 mars 95 7 mars 1895
Jag hade så gerna velat besvara det i går men så kom Thaulow och halade mig ut på "internationales" utställning. Jag var med en del af dessa herrar Thaulow, Zorn, några belgier och do fransmän hela aftonen. Rätt glad att ej ha utställt denna gång hos Petit, ty utställningen är ej öfver höfvan god och så har jag mina 150 frcs i fickan.
Presidenten Faure hade varit der i går (innan jag kom) – mycket aimabel som alltid, ståtlig och elegant – Men hans dotter, som följde honom lär ha varit svår! – de himlade sig alla öfver hennes toilett, himmelsblå och illa gjord påpackad och dyr. Faure hade skämtat med Thaulow och de försökte öfverglänsa hvarandra i maritima kunskaper (sjösignaler m.m.) Thaulow har nämligen målat några alldeles charmanta mariner. Han bor i Dieppe, har hyrt ett hus der för 3 år, och bjuder alla att komma och helsa på.
I går på middagen, der alla dessa målares fruar voro med – hade fru Z. några så herrliga sidoblickar på fru Thaulow som i sin huldre-aktiga-Christiania-bohême-frihet tog sig kostlig ut bredvid en ytterst soignerad, reserverad liten belgisk fru. – En belgier Scribe, drack för den skandinaviska konsten så väl representerad af Zorn, Thaulow och mig i detta sällskap.
hos Petit på aftonen kände jag hela sällskapet Tout Paris har ej mycket förändrat sig, och samma: Mais c'est admirable, mon cher, vous avez la plus belle exposition ici – eller – il n'y a que vous ici – o.d. – Min gamle vän Harrison och min gamle vän Thaulow voro de bästa.
Paris söndag 10 mars 1895 10 mars 1895
Tänk så förargligt för Thaulow – han var så förtjust att göra ett kontrakt med Petit hvarigenom P. förband sig att köpa alla hans taflor – men sedan det gått en tid, började P. slarfva med betalningen. Th. har nu 12 tusen francs att fordra af P, och är ej menniska att få dem. "Jag skickar pengar i morgon, sans faute" säger P. och så går det nu i månadtal.
Paris 25 April 1895 25 april 1895
På aftonen var jag på en skandinavisk konstnärsmiddag, dit Ellan som hade värkande fötter af två dagars stående och gående, ej kom. – Det gjorde ett sorgligt intryck att de hufvudparten af utställarne utgöras af mina samtida Thaulow, Kroyer, Zorn Hagborg o.a. ingen ny ungdom. och de få nya som finnas ganska obetydliga – Det var en väldig ström framåt på 80talet, nu ser det ut som det vore slut på en tid. En massa god musik utfördes. bl.a. af en svensk harpist och en dansk violinist fröken Magnus, unge Nyblom violinist desslikes gjorde sin sak bra. – Men litet sorglig var jag öfver att vi äldre icke mera hade den jublande stämning som för 10 15 år sedan ehuru vi ju nog skulle haft anledning att fröjdas då vi icke blifvit alldeles ramollis ännu.
Petersburg onsdag. 28 april 1896
Zorn och Thaulow se också ut att ha bra saker – Sargent, Guthrie, Lavery!!!
Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
Frukost åt jag med Thaulows, en amerikanare Vail (fransk amerikanare) och hans fru, ett par fransmän, Thaulows vänner Duhem och Le Sidaner (norska vurmar, ibseniter och vänner till Maeterlinck). Jag hade bjudit Juhani Aho, fröken Lagerborg, fröken Kurtén, Konni med fru, Chambure, Vallery Radots m.fl.
I går afton var vernissagemiddag på Svenska klubben. Det finska elementet var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert och varmt, var strålande glad och vacker. Juhani Aho hade en storartad succès – alla dessa svenskor och norskor kände honom så bra och han var så skandinavisk till sinnes som trots någonsin. Bl.a. var der den beskedlige doktor fontell. Jag presiderade hela festen, satt på hedersplatsen och höll de traditionella talen. Mycket sång och musik och dans och skålar af Thaulow. Acku Berndtson m.fl. – Jag höll ett som jag tror lyckadt och improviseradt tal till den nordiska sången. Jag började med att berätta om att jag för två år sedan satt i samma loge som gummorna Artôt och Viardot, och då jag frågade dem hvilken de ansågo vara århundradets största sångerska, de med en mun, utan att hesitera, svarade: Jenny Lind. Juhani Aho blef mycket god vän med Thaulow, Erikson m.fl. Den unge utmärkte landskapsmålaren Albert (svensk) tog emot mig med ett: Salut, maître! som gjorde mig godt i själen. Ingenting är roligare för en halfgammal stut än att se ungdomen erkänna en. Ack om jag finge en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!
Thaulows bjuda mig ifrigt till Dieppe om en vecka. De bo der sedan flere år. Upphör blåsten så far jag. De hota mig med alltför mycket velocipedridt bara – och jag har ingen lust att bryta halsen af mig i de normandiska backarne.
Paris, Onsdag 10 maj 1899 10 maj 1899
Utom porträttet har jag ju dessa tafvelköp. Jag tror jag gjort en dumhet med en tafla af Ménard, som jag ej sett, och som jag nästan anser mig tvungen att köpa. Saken är den att jag var mycket förtjust i en pastell af M. men icke vågade köpa den, just emedan det var en pastell. Han sade då att han hade le tableau identique i London, på en utställning der – Och jag lofvade skrifva dit – emellertid kan det ju hända att han skickat taflan till London för att han ej ville ha den i Paris på Salongen – det är en misstanke som plågar mig. Nu reser Thaulow dit i öfvermorgon och har lofvat säga mig hvad den går för. Dumt är ju i alla fall att köpa grisen i säcken. 300 kostar den – då har jag 4000 qvar. Jag skulle vilja ha något af Dagnan, Besnard, Collet, Carrière m.fl. – Då hinar 4000 ej långt. Den Lindfors, generalen, som prutade ned summan från 10 till 7 tusen!!
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
Tisdag hade jag hela juryn i finska paviljongen och explicerade Gallén för dem. – derefter röstning. Jag blef satt att depointer le vote (såsom vid landtdagen, och höll på med detta till kl. 3, då jag fick frukost. Gallén fick en massa röster till hedersmedalj men ej tillräckligt. Nå ja. Zorn Krøyer gingo glensande igenom. Thaulow också.
Kicki har varit mycket snäll och lifvad under Ellans frånvaro. En dag togs han kl. 9 af lilla Thaulow och var med familjen (en massa) på utställningen till kl. 6 e.m. De hade farit rundt i la grande roue, ätit korf i Schweitzerbyn, sett allt möjligt märkvärdigt och Kicki var otroligt lifvad och stolt att ha uppfört sig som en stor pojke hela dagen. – I går hade han på afton bjudit Missi och Marguerite på combat naval – Bertha vet hvad det är – och sedan rutschat med dem på "le Caucase" också nära ateliern. I dag, då Ellan sof var han med Missi på utställningen och gjorde dessutom uppköp på Rue de Rivoli i le Paradis des Enfants.
Paris 15 juni 1900 kl ½ 11 e.m 15 juni 1900
Roligt är att Krohn är så mycket, mycket raskare. Han ställde sig i spetsen för en middag för Thaulow i går, der det var 15 personer och mycket roligt. Vi hade allt möjligt skoj för oss. bl.a. höllos tal så att alla herrarne talade den ena efter den andra – Jag som slutade hade le beau rôle och kunde göra allt detta skoj litet rörande. Så hade Grönvold lagat ihop amerikanska bref som sågo absolut autentiska ut, med beställningar på Thaulow Collectionen på minst 50 taflor till museet i Minneapolis, St Louis o.s.v. – 10 sådana bref (med tryckta stämplar – hur hade han fått dem) kommo under aftonens lopp, och underligt nog märkte Thaulow skojet först vid det 4. De två första stoppade han med en betydelsefull blick i fickan sedan han läst dem mycket omorgsfullt. – Jag hade ritat matsedeln en jord glob fullstucken med små "rene norske flag" och krönt af Thaulows nu historisk vordna amiralsmössa, som B. nog känner. Tänk att den tokiga menniskan på Loubets soirée för Kungen uppträdde i frack och ordnar och denna kommodorsmössa under armen!
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
Naturligtvis har jag dagliga förargelser. Ministern Leygues, som Thaulow kallar Numa Roumestan, är en typisk gascognare, och inte mycket att lita på. Får nu se huru det går med Halonens taflas inköp till Luxembourg. Tala inte om det – men nu börja de krångla. Roujon, inspecteur des B A. är emot den – Bénédite är för den, ministern på resa "voyage electoral – men han måste ta den i alla fall, det har jag svurit på.
Paris 3 april 1901 3 april 1901
dels emedan jag varit offer för min vanliga sjukdom, tveksamheten. Dagnan hade näml. tyckt om det Moltkeska porträttet och rådt mig att utställa det – Jag sade det åt grefvinnan Moltke, som blef mycket glad och sade att det varit hennes hemliga önskan hela tiden. Nu ha emellertid Thaulow, Blanche, o.a. representanter af den nyare skolan förklarat att det vore att skämma ut min panneau, då detta officiella porträtt bara skulle förtaga intrycket af Ackté som alla tycka om. Jag funderade derför (med tanke på "bättre fly än illa fäkta") på att skrifva till grefvinnan M., och gick och våndades 2 dagar för konceptet – och gick slutligen dit i går. Hon satt der med den fula hertiginnan de la Trémoille, och fastän jag kom mycket varsamt fram med att detta bara var en kopia egentligen, och som sådan föll utom reglementet, märkte jag att hon tog illa vid sig – Jag proponerade derför en medelväg – jag skulle begära ett uppskof och ännu litet påta på porträttet, som skulle lemnas påskdagen. Detta obehag kunde jag ha besparat henne och mig sjelf – det är då en farlig sjukdom detta uppskjutande, tvekande ett eländigt karaktärsdrag. 2 nätter har jag sofvit mycket illa för den sakens skull.
Mme Ménard och min hygglige granne de Latenay har rådt mig att skicka porträttet men ställa så till att det ej hängdes upp med de öfriga taflorna – fru Langen-Bjørnson, Paul Clemenceau Wikström tyckte som Thaulow att då man har en sådan trumf som fr. Acktés porträtt detta ej bör skämmas ut genom ett konterfej som ej är gjort efter naturen – Jag får i alla fall en svår skärtordag och långfedag för detta. Dagnan som yttermera kom hit trodde ej att effekten af dessa samtidigt utställda dukar skulle bli dålig – hvem skall jag tro? Dagnan menade att det i alla fall var "une grande difficulté vaincue"
Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.
Paris 21 april 1901 kl. 11 ½ på aftonen. 21 april 1901
Det käns ljufligt för en gammal hund som mig då folk säger: Votre portrait de Mlle Ackté et votre paysage (från telegrafberget) sont certaimment parmi les 4 och 5 meilleures toiles du Salon. Mitt famlande under åratal har stannat för eldögonblick uti den soliga fröjden att producera – och så har jag kännt mig fri från fänr. Stål, Söderström och verldsutställningen! Skulle nu Mamma vara rask och bli snart fullkomligt rask, vore jag den lyckligaste menniska i verlden! – Moltke skämmer ej ut sig – visserligen ser han ju litet uppstoppad ut, såsom då man gör en styf uniform på en mannequin, men färgen är ej dålig. – Alla dessa konstnärer, Thaulow, le Sidaner, Rodin, Besnard som icke sagt mig något på flere år, Cottet, Ménard, Simon m.fl. har kommit med utsträckta händer och sagt mig bravo! Och detta, att vid min kritiska ålder, då det endera bär utförbacke, såsom för de flesta, eller mest går framåt till mästerskap såsom för de bästa: Tizian, Frans Hals Rembrandt, Vellasguez Meissonier Puvis deChavannes, – att då känna att det snarare går framåt, det är en fröjd utan like och jag tackar innerligt Gud öfver att Han låtit mig upplefva denna dag. Bara jag nu kunde vara mig sjelf och lita på mig sjelf och tro på mig sjelf! – och icke hör på Dumheter och andra – detta olycksaliga att alltid känna sig vara den sämsta, den fegaste, den frasigaste och böja sig för första bästa herre som har aplomb! Förlåt, älskade Mamma, att jag talar om mig sjelf så mycket, men mitt konstnärskap är ju något som angår mig och som intresserar Mamma!
I dag bjöd jag fr. Ackté och fr. Ingman som bor hos henne på frukost hos Ledoyen – Vid samma bord sutto Vallgrens, Spada, Mme Pauline Hugo och Paul Clémenceau med fru. – Stämningen var den bästa. Fr. Ackté har aldrig varit så till sin fördel som i dag. Vid bordet bredvid sutto: min gamla kamrat Claus från Antwerpen (som omfamnade mig inför Acktés porträtt) Thaulow, Rodin, Besnard, Lerolle med fru. Dagnan har sagt mycket vackra saker om mig – "tu as pu travailler un peu tranquillement, et ça se voit" sade han.
Paris 29 april (måndag) 1901 29 april 1901
Häromdagen fick jag en försmak af detta "rosserie" hos Thaulow der Blanche var. – Bl. är just likadan och jag kan ej begripa att lyckliga, begåfvade menniskor hänge sig åt en så låg sport. Detsamma är fallet med amerikanaren Dannat – från början beskedlig (och talentfull) men nu, sedan han fått ärfva miljoner, elak och öfverdrifen och misantrop. – Gud bevare mig för att någonsin verka så obehagligt på andra som dessa herrar verkat på mig.