Beskrivning

italiensk renässanskonstnär

Källor

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18 oktober 1873
Föregående dag var Edelfelt på konstnärsföreningen Cercle Artistique för att bese Titians Danaë och två huvuden av Rembrandt; dessa verk är köpta av en "rik ryss" men exponeras [ställs ut] i Antwerpen för några veckor; konstnärsföreningens hus är vackert; i stora salen har de framstående medlemmarna prytt mellanrummen mellan fönstren, ovantill finns porträtt av alla Nederländernas "utmärkte män", nedanför en list med historie- och genremålningar; där hittar man småbitar av Charles Verlat, Lourens Alma Tadema, Alfred Stevens, Hendrick Leys, Nicaise de Keyser och Jozef Van Lerius.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
Antoine Wiertz skrev som han målade: fantastiskt regellöst, men genialistk; i "éloge de Rubens" bevisar han att Peter Paul Rubens var den största av alla målare och jämför denne turvis med Rafael, Michelangelo, Titian, Correggio, Rembrandt och Diego Velasquez; "I sanning var denna Wiertz en mångsidig ande. Målare, utmärkt skulptör, literatör, musiker (den första flöjtisten i Brüssel) och chemist".
Antwerpen d. 27 Januari 74 27 januari 1874
Med målningen går det däremot trögt; Edelfelt är helt nedslagen då han ser alster av Charles Verlat, det verkar omöjligt att komma så långt; Verlats ”Jungfru Maria med apostlarna” är storartat skön; Verlats jungfru har en profetisk blick och liknar inte Paul Peter Rubens eller Bartolomé Murillos sinnliga, sköna kvinnor; i färgsättningen ser man att Verlat har haft Titian som förebild; man bör studera de gamla mästarna så att man lockar fram deras uppfattning och storslagna sätt, och inte som Antoine Wiertz kopiera och måla precis som Rubens, med alla dennes fel och förtjänster; i Musée des academiciens finns en målning av Nicaise de Keyser; den förlorar på att stå i samma rum som Verlat; där finns också ett självporträtt av J.A.D. Ingres.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Senaste vecka stämde Edelfelt möte med fröken Pauline Ahlberg i Louvren; Edelfelt har gått där varje dag för på skolan har de haft en vacker kvinnomodell och han har velat rådfråga Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Titian om behandlingssättet; fröken Pauline är filosofisk också när det gäller konst och ser mera tanken än känslan och stämningen på bilden; bådas favorit bland målarna var Van Dyck; de träffade på Rafael Hertzberg och gick tillsammans med honom genom samlingarna på muséet; det uppstod en livlig diskussion om Rembrandts tavla "en död oxkropp i en slaktarbod".
De gamla mästarna bekymrade sig i allmänhet lite om ämnet; de inskränkte sig till ett givet, känt moment, deras styrka låg i att behandla det enkla ämnet kärleksfullt, ädelt och med mycket skicklighet i form och färg; vad har t.ex. Tizians tavlor för ämne, har inte Rafael hundratals gånger målat Madonnan med Kristusbarnet?; Edelfelt är övertygad om att de flesta som varit i Rom, München, Paris och Dresden och sedan talar om Rafael, Pietro Perugino, MichelAngelo och Giulio Romano har svårt att förstå att deras stora sida är det stilfulla i teckningen.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt har fått brev från Oscar Levin, som ber honom ta hand om fröken Viola Levin när hon anländer till Paris och presentera henne för Pauline Ahlberg; Edelfelt är förargad över att Levin har reda på att han känner Pauline och tycker att finska styrelsen borde anställa en guide i Paris för resande finnar; det vore på tiden att skaffa någon som stod ut med att gå fem gånger på Louvren och peka ut vackra verk av Titian, Rafael och Peter Paul Rubens, eller att på gatan visa dem Nya Operan, Madelaine, Tuilerieträdgården och Place de la Concorde.
Paris d. 2 Mars 1875 (fortsatt d. 3) 2 mars 1875
August Eklöf har varit utmärkt vänlig; beträffande beställningen sade han sig vara lika nöjd med en kopia efter Titian som med ett originalarbet och det var ingen brådska; Edelfelt var inte ledsen över att förnya sin Borgåbekantskap.
Wien, thorsdag afton 9 mars 1876
Föregående dag besökte Edelfelt med Victor Hoving Belvederesamlingen; på grund av att de bestämt möte med Harling kl.3 hade han inte tid att grundligt betrakta tavlorna av Peter Paul Rubens, Rembrandt, Rafael och Tizian.
I dag tog de på morgonen ett romerskt bad; Alexandra Edelfelt känner till hurudana de är; kalla och varma bassänger i praktfulla salar större än Societetshussalongen i Helsingfors; de besökte künst ü Gewerbemuseum och gjorde ett fåfängt besök att få se det inre av operan; på kvällen gick de till Ésterhazy keller och satt senare en stund på café chantant Orpheum; följande morgon går tåget till Triest; det är dyrt i Wien; Edelfelt har svårt att vänja sig vid turistlivet; han ser fram emot att se Venedig och hoppas få tid att se på Tizian och Tintoretto.
Venezia 13 mars 1876. 13 mars 1876
Venedig! Det berömda namnet! Edelfelt säger det inte utan upprymdhet: Leve mästarnas, Tizians och Tintorettos, gamla stad; har Alexandra Edelfelt fått hans brev från Triest?
Alexandra Edelfelt vet hur det är i början då man anlänt till en berömd ort; man ser sig genast omkring efter kända monumnet, bläddrar i Bædeker [förlag med en serie av Bædekers reseguider] och fångar på några timmar många och omväxlande intryck; det är ett faktum att många av dessa arkitekturens underverk ser förfallna ut då man kommer från en så "genomfin och ny stad" som Wien, men Edelfelt är inte missnöjd; där finns en blandning av olika stilar: Marcuskyrkan i byzantinsk stil med guldmosaik och kupoler, palats i gotisk-ventiansk stil, andra i renässansstil; man borde vara arkitekt för att förstå allt detta, målarna kan i stället betrakta det de ser i ljuset av färger; Tizian, Tintoretto, Paolo Veronese och Giorgione var kolorister för att de inte kunde annat i denna vackra stad.
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Följande morgon lät Edelfelt sig ros till Academia delle belle Arti för att ta ett sista farväl av Tizians gudomliga tavlor; förutom hans världsberömda Marias himmelsfärd tyckte Edelfelt särdeles mycket om Maria som barn kommer till templet.
I Palazzo Pitti baxnar man över rikedomen i dess samlingar: bara kända tavlor som Madonna della Sedia, Michelangelos Pariar [?], Tizians Venus (i Tribuna i Palazzo dei Uffizi); kopiorna kan inte ge en rättvis bild av finheten i originalen.
I de italienska gallerierna utförs ett affärsmässigt kopierande; ingen verkar kopiera för sakens skull, eller för att studera, alla gör det för att sedan "pracka på dumt folk"; det vänder sig i magen på tanken att dessa "pomadburksansikten", dessa dåliga kopior, skall spridas ut i världen och ge en torftig bild av Rafaels, Tizians och Andrea del Sartos målande; Andrea del Sarto är en manlig, duktig karaktär, i visst avseende en orädd och klanderfri målare.
Rom, onsdag 22 mars 1876
I palazzo Barbirini finns Guido Renis Beatrice Cenci och Rafaels Fornarina; Rafaels, Michelangelos och Tizians tavlor vinner på närmare bekantskap; Edelfelt har sett Peterskyrkan, Pantheon, Colosseum, Forum romanum och Constantins basilika.
Rom d. 25 Mars 1876. 25 mars 1876
Föregående dag var Edelfelt på språng, och såg inte till Victor Hoving förrän på kvällen; först gick han till palazzo Borghese där han såg kända tavlor av Tizian, Rafael och Correggio.
Florens d. 19 Juni 1876. Fortsatt i München den 22 Juni. 19 juni 1876
Pietro Krohn och Louis Hasselriis kom överens om att Edelfelt skulle få se några tavlor på pinakoteket; där fanns de vackraste Rembrandt han sett; där fanns också mästerverk av Albrecht Dürer, Hans Holbein, Tizian, Tintoretto, Hans Memling, Rogier van Weyden och Frans Hals; Peter Paul Rubens verk är briljanta och Anthonis Van Dyck har bland sina bästa porträtt där; tavlorna är makalöst restaurerade.
Paris le 13 Nov 1876. 13 november 1876
Det är underligt att vara tillbaka i Paris; Julian Alden Weir säger att det bara finns ett Paris också efter sin resa till Spanien; det som han beundrade mest var Rafael, Hans Holbein och Tizian i El Prado, inte de spanska konstnärerna; Weir har målat goda studier i Alhambra och Toledo.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Italienska vännen Filadelfo Simi återkom i förrgår från Spanien, dit han reste med Julian Alden Weir; både Simi och Weir säger att det inte går att beskriva Alhambra, det måste ses; de tycker Granada och Toledo är de intressantaste orterna i Spanien; moskén i Cordova tycks inte ha gjort intryck på dem; de är inte så förtjusta i Bartolomé Murillo och Diego Velasquez som Edelfelt tänkt sig, i stället talar de med hänförelse om Alonso Cano och om Tizians och Rafaels målningar i El Prado; de beryktade spanska skönheterna med "le pied andaloux" [den andalusiska foten] ser man enbart i Madrid; tjurfäktningen är ett barbariskt nöje som det tar tid att vänja sig vid; i Sevilla trodde de att de skulle förgås av hetta; på många ställen i Spanien åker man ännu diligens, vilket lär vara förfärligt.
Genua d. 27 mars 1886 27 mars 1886
I Palazzo Brignole Sale är de flesta av familjens medlemmar porträtterade av Tizian, Van Dyck och Bassano.
Dresden söndag d. 28 nov 86 28 november 1886
Först till museet i Dresden, som inte liknar museet i Berlin; på museet i Berlin finns Mantegna, Botticelli, Filippo Lippi andra "gamla italienare"; i Dresden finns verk av holländare, Correggio, Tizian och Holbein.
Man återvänder alltid till Holbein, Rafael och Tizian, konstaterar Edelfelt.