Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk greve, konsthistoriker, bror till Ivan Ivanovitj Tolstoj

torsdag 16 mars 1882 16 mars 1882
Osäker koppling Nu på aftonen har jag varit på middag på chevaliergardisternas klubb. Jag trodde de skulle ha det finare och vara mera vräkiga. De voro alla mycket förekommande. Tre fyra civila inbjudna, musiken spelade och middagen var enkel men god. Jag gjorde en massa bekantskaper: grefvarne Barclay de Tolly, Tolstoi, Scheremetieff (en 22 åring som har 800,000 rubel i räntor) grefve Mengden, furst Galitzin, furst Metchersky, m.fl. alla gamla intetsägande och mycket hyggliga. Boris, ytterst stolt att vara med officerarne nu. Kireeff och Kasnakoff hade bjudit mig och jag satt mellan dessa båda och skålade med hela sällskapet, så jag satt i mig ganska bra med champagne i afton. I går morgse var jag i kasernen för att lemna kort åt inbjudarne – träffade der Boris som hade mig att göra en tur i officersstallena, der jag såg många vackra hästar. Bland annat har den slyngeln Boris en svart arab som är något makalöst.
Måndag 23. 23 mars 1896
I förrgår afton var jag (på Etters uppmaning) på ett välgörenhetsspektakel hos Grefvinnan Kleinmichel. En pantomine spelades. En af 'Comtesserna (som dock ej var på Haiko) mimerade och dansade mycket bra. En ung gr. Tolstoj, bror till konstakademins president, var en mycket lyckad pierrot. – Lilly Etter hade sjungit då jag kom. Der var naturligtvis hela beau monden. Programmet såg mycket aristokratiskt ut med bara betitlade aktörer och aktriser. Ett mycket ståtligt hus med enorm vestibyl, grannt livrée och smakfel i alla detaljer, såsom snart sagdt öfverallt här. T.ex i denna Stora Louis XV sal hade de hängt upp, längsmed väggarne de tarfligaste små taflor i ramar som jag ej ville ha i min tambur – rikt förgylda naturligtvis.