Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

prins av Danmark, g.m. prinsessan Marie d'Orléans

Kjobenhavn lördag afton d. 14/5 92 14 maj 1892
I går afton voro prins Waldemar och prinsessan Marie hos Henningsens fru Krohn, fru Henningsens far, Prof. Vermehren och jag – inga andra. Prinsessan Marie tog mig med storm hon var så enkel och naturligt och munter att man ej ett ögonblick skulle ha tänkt på hennes kungliga blod om ej hennes näsa och ögon talat om Condé och Henri IV. Hon målar, etsar skulpterar och förstår sig på, tycks det. Vi kommo öfverens, med Frans Henningsen och prinsessan att på tremanhand bilda ett etsningsförbund, som och att hvar vi än voro i verlden skicka till hvarandra våra respektiva verk.
Vet Mamma att hon påminste rätt mycket om Lily Etter – smalare ansigte, ljusblondt burrigt hår som ser ut som en pudrad peruk ** precis sådan klädning som Annis grå randade – samma tyg –) – men samma litet generade sätt, samma tonfall litet utsändskt i sättet att tala (hon talade bara danska och hade ett förvånande ordförråd). – Der satt hon och hennes gemål och åt färdigbredda smörrebröd och drack öl – prinsen tog en stor dansk sup dertill. Han är otroligt "ligefrem" och påminner litet om sina systrar hvad det vänliga uttrycket i ögonen beträffar.Det var så lustigt när han alldeles naturligt talade om "min söster i Russland" – med mig talade han mycket om Gatchina om Bogoljubow, om Finlands natur, som kejsarparet beskrifvit i så lifliga färger. – Kl. 1/2 12 på natten gingo de bort till fots som de kommit. Man har aldrig förr sett en prinsessa gå till fots här i Köbenhavn, men prinsessan Marie har infört det, och går nu, trots drottningens protester, i butiker i parker öfverallt – med sina tre små pojkar som heta Åke, Axel och Erik –
Frans Henningsen är hennes lärare i målning och hon ser mycket hemmastadd ut hos dem – känner hans fyra pojkar till namnet icke blott men till personer. – Coquelin hade talat med henne om porträttet jag målade och det tycktes intressera henne mycket. – Icke var det mycket ceremoni med de svenska prisarna, men ännu mycket mindre med dessa två furstliga personer af allra blåaste blod.
Köpenhamn måndag 16 maj 1892 16 maj 1892
Nu skall jag begåfva mig på posten med detta jag måste veta att det kommer rigtigt fram. Innehållet af de senaste brefven voro berättelser om Coquelin dagarna här. Cs förtviflan bekantskapen med prinsessan Marie och prins Waldemar hos Frans Henningsen. Min förtjusning öfver prinsessan som tog mig med storm – så naturlig och intagande var hon! Prinsen mycket enkel talte om "min syster i Ryssland" såsom en vanlig dödlig.
Kjøbenhavn 9 april 94 9 april 1894
I dag är jag bjuden på middag till gr. Erik Moltke i morgon på middag till prins Waldemar och prinsessan Marie och derefter på bal till Moltkes. Och jag som tänkte på att arbeta!
Köpenhamn Måndag (vet ej datum, sent, alltför sent i maj redan) 1894 1 maj 1894
Prinsessan är nöjd med porträttet – var mycket vänlig mot Ellan och har bedt mig bara skrifva till Bernstorff så kommer hon in och står igen vare sig i sommar eller höst – jag antar det senare. – På de sista dagarne blef jag litet nervös öfver hennes porträtt också – det är ju alltid så när man skall sluta något. Prins Valdemar och alla andra tycka mycket om det – några skulle naturligtvis oläsligt ha det mera skrattade mera aimabelt – jag har redan antydt ett briljant småleende.
Kjøbenhavn 4 maj 1894 4 maj 1894
Då jag nu varit ensam i hennes atelier (hon kommer ändå minst 3 gånger om dagen och pratar en stund) har jag kunnat göra mig reda för hvilken märkvärdig, sökande ande hon ändå är. Det finnes icke den sak inom konstens (alla konsters) enorma rike som hon icke skulle ha tänkt på – halffärdiga skulpturer, ypperliga fajanser, försök på ornamentik, stora oljetaflor (delvis bra) aqvareller, etsningar qoucher med de mest heterogena ämnen – blommor, landskap, natur morte, en underofficer vid flottan (naturligt storlek) franska soldater, hundar (i oändlighet – allegorier Hon har en utmärkt samling japonaiserier, och att hon verkligen förstår och älskar dessa saker, det ser man på hennes otaliga teckningar af dessa Buddha'r och böcker sedan! Allt som skrifves på franska, engelska och danska norska – allt ligger huller om buller med tusende teckningar, gipser, afgjutningar, kopior, fotografier i den lilla ateliern. – Den är också så proppfull att man får styra skickligt för att ej slå ned en cavalett med hundra saker på eller stjelpa omkring ett staffli eller en portfölj. Att hon är sin man enormt öfverlägsen, det tror jag är säkert. De hålla dock mycket af hvarandra tyckes det. Han har ibland mycket uttryckslösa, stirrande ögon bakom pincenezen – ögon som icke tyda på någon öfversvallande kraft eller större invärtes koncentration. –
Kjöbenhavn 14 maj 1894 14 maj 1894
Prinsessans porträtt i pastell är nu färdigt, och såväl hon som prins Waldemar äro mycket nöjda dermed. Jag tycker sjelf om det – det liknar och har en viss kunglig chic samt är vackert i färgen. Hon har stått admirabelt. Hon vill gerna göra Ellans bekantskap säger hon. Vi gå derför ditupp om torsdag –
Paris 27 nov. 1900 27 november 1900
I söndags var jag bjuden på frukost till Léon Moltke. Der voro Prins Valdemar, prinsessan Marie, prins Georg af Grekland Marquis de Bouillé och Mr Dufeuille, Orléancernas factotum, storpratare, men ganska klok. – Jag vet ändå ingen menniska som verkar så prinsessa som prinsessan Marie, och det fastän hon är litet gauche i rörelserna. Men fastän hon icke har fru Linders säkerhet är hon ändå mycket mera rasdjur än fru Linder – och så är hon så snäll och vänlig och naturlig. Hon lofvade komma hit till ateliern endera dagen. Alla intressera sig för fr. Acktés porträtt – hon, Aino Ackté har en ställning här som man hemma ej drömmer om – hon har med ens blifvit No 1 vid Operan och publikens favorit. Att hon är absolut hygglig och comme il faut misshagar ej parisarne tvärtom – de skryta dermed! På frukosten talades ganska mycket politik. Hvad dessa prinsar ändå äro underliga. I Boers frågan voro de engelska – alltid naturligtvis på maktens sida, t.o.m. de hyggligaste.
Efter frukosten kom prins Waldemar till mig och sade: Nå, Stemningen er vidvarende trykket i Finland? – Ja, hur skulle den icke var det svarade jag och så talte jag om B. och Plehwe, om tidningarnas indragning, och sade "jag hoppas att Kejsaren icke vet af att så lojalt folk som det finska alltid varit, ett så civiliseradt och arbetsamt folk, som just nu haft triumfer här vid verldsutställningen, behandlas på det viset! Lyckligtvis ha vi vänner, sade jag – och våra vänner i Danmark, kronprinsen och Kejsarinnan veta sanningen – "Oh, det er förfærdelig sørgeligt"sade han flere gånger. Jag har fått en viss vana att tala i den finska frågan och det går som ett flytande vatten – dessutom blir jag alltid arg, när jag tänker derpå, och då få orden mera eftertryck. – Alla prisade den finska paviljongen som en af de vackraste och originellaste på hela utställningen. – Går stormen öfver, på ett eller annat sätt så ha vi genom denna pröfningens tid vunnit enormt – vi äro nu mera kända i Europa är någon annan liten nation, och ingen finnes som har penna att gifva de storryska publicisterna och Pobedonostyeff rätt.