Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk-tysk journalist, skriftställare och dramatiker, konstkritiker i Le Figaro

Källor

Paris d. 19 Maj 1879 19 maj 1879
Figaros stränga kritiker Albert Wolff har ännu inte kommenterat Edelfelts tavla; Edelfelt tror att Wolff endera säger några skarpa försmädliga ord, eller ger som råd att härnäst måla landskapet efter naturen, om denne överhuvudtaget säger något om tavlan.
Paris d. 18 Januari 1880 18 januari 1880
Carl Mannerheim presenterade för en tid sedan Edelfelt för en österrikisk greve von Seilern; Edelfelt träffade på greven på gatan och denne bjöd honom upp till sig; greven har varit kavalleriofficer och diplomat, är musikalisk och för grand train [överdådig livsstil] i Paris; han vill att Edelfelt kommer in i Cercle de la presse; en kväll tog han med Edelfelt till klubben och presenterade honom för Albert Wolf, Billaud och greve Ludovic-Napoléon Lepic, amatör och målare.
Paris d. 1 Maj 1880. 1 maj 1880
Salongen öppnades föregående dag; Edelfelts tavlor är väl placerade; porträttet ser lite färglöst ut; tavlan tar sig nästan bättre ut än där hemma; han har fått många komplimanger, och han gladde sig över att Albert Wolff i Figaro skriver bra om tavlan; Edelfelt har sänt numret till Alexandra Edelfelt.
Albert Wolffs omdöme om Edelfelts tavla gläder honom, i synnerhet som Edelfelt inte gjort något för att smickra sig till detta utlåtande av Paris mest partiske men mest spirituella kritiker.
Paris d 5 maj 1880. 5 maj 1880
Häromdagen var Edelfelt på Cercle de la Presse; Albert Wolff satt vid middagsbordet; Edelfelt gick fram och tackade honom; inför hela cercle-sällskapet sade Wolff att recensionen var rättvis och att Edelfelt hade mycket talang; Émile Blavet tillade att han är en snäll pojke; alla närvarande gentils hommes [gentlemän] och journalister gav honom komplimanger.
Paris d. 11 Juni 1880 11 juni 1880
I gårdagens brev skrev Edelfelt om Albert Wolffs beställning; denne storman inom tidningsväsendet kallade Edelfelt till sin bostad och bad honom måla en mindre billig tavla eller skiss från finska skärgården; Wolff uppmanade Edelfelt att hålla sig till la gamine [tösen] från detta år; han hoppas att Edelfelts framgång botat denne från kungar som drar i skägget på lik; Wolff uppmanade Edelfelt att hålla sig till moderna ämnen och låta de som inte kan annat ägna sig åt maskeradmålning.
Albert Wolff är jude från Köln; han kom som ung till Paris; han blev Alexandre Dumas sekreterare och är en av Paris bästa pennor; han skriver bättre franska än de flesta, och talar med tysk accent; han är ful men har ett charmant tavelgalleri där det inte alls blir oävet att få en tavla.
Till skillnad från Albert Wolff säger många att historiemåleriet är Edelfelts rätta temperament; Edelfelt gör bäst i att inte lyssna på någon, utan måla vad man vill.
12 januari 1881. 12 januari 1881
Jag har gjort en teckning af båten med Lindström och Fina som skall auktioneras bort af Judic på Cercle de la Presse till förmån för Alex. Dumas staty. Jag är visserligen af den mening att en staty åt A. D., dussinskrifvaren ej är af behofvet påkallad då André Chenier Balzac och A. de Musset ej få sådana. Planen är utgången från A. Wolff och Blavet intima vänner till den döde och till A. D. fils, och derföre har saken blifvit med värme omfattad af artister o. litteratörer och Cercle de la Presse skall om några dagar ha ett lotteri med auktion på teckningar o.d.
Madrid d. 12 maj 1881 12 maj 1881
Mina taflor tyckas vinna uppmärksamhet på salongen. Hvad som rigtigt gläder mig är att Ferdinand Gueldry i år har en rigtig succès, åtminstone talar Figaro (Wolff) om hans tafla i de varmaste ord.
Petersburg 8 mars 1882 8 mars 1882
Då jag läser Figaro, Wolffs artiklar om utställningen o.d, så får jag på mig som ett samvetsqval öfver att ha varit borta från Paris så länge. Tro mig – den säkraste, den bästa och den i ekonomiskt hänseende fördelaktigaste succès’n är dock der. Enfin, jag skall söka ta skadan igen. För ögonblicket känner jag mig så dum och utan idéer som möjligt, ingenting i skizzväg har jag gjort eller hunnit göra, och kommer derföre till Paris temmeligen tomhändt.
onsdag 20 Xbre 82 20 december 1882
Wolff "éreinterar" mig ej – hvilket vill säga bra mycket för en som aldrig gifvit honom något. Han gjorde mig en massa komplimanger i går.
Söndag 7. Jan 83. 7 januari 1883
Här medföljer en artikel af Wolff i Figaro om Gambetta. Det är ett vackert vittnesbörd i en tidning som hatar Republiken och alltid gått åt G. så mycket som möjligt.
Odaterat 1 januari 1884
2• Wolff är en krångelmakare som gör sig ytterst vigtig och svår att få tag i. Jag har ännu ej träffat honom.
Paris fredag d. 22 febr. 84 22 februari 1884
Jag skickar härmed en artikel af Wolff angående Mackay-Meissonier affären.
torsdag 1sta maj 84 1 maj 1884
I går var det ett sus och dus, naturligtvis. Wolff var hygglig mot mig i figaro – jemförelsevis. Han säger: Voici M. Edelfelt. Une barque en mer, dans le golfe de Finland; le père tient la barre et la jeune fille est effrayée par les grandes vagues qui battent le canot. C'est d'un bon sentiment dramatique mais d'un ton un peu blafard, en somme très grande dépence de talent." – Naturligtvis skulle det ha kunnat varit vänligare och varmare men när man tänker på huru rysligt han gått åt andra, som t.ex. Courtois och Dagnan, kan man vara nöjd att ha sluppit med så litet.
Paris d. 1sta Maj 1885 1 maj 1885
Konstkritikern och journalisten Wolff har skrivit i tidningen Figaro om "Lekande pojkar på stocken"; han anser att färgen och belysningen är vacker, men teckningen "défectueux", bristfällig; Edelfelt förstår inte vad han menar med det.
Edelfelt förstår nu att man inte ska ta Wolffs kritik så samvetsgrannt, förstod det på hur Wolff skriver om Roll och Fritel.
d. 16 maj kl. ½ 5 e.m. 16 maj 1885
Wolff har skrivit berömmande om Edelfelt i Le Figaro; han har inte alls nämnt Krøyer eller Wyllie.
Paris d. 5 December 5 december 1885
Har talat för Gallén hos Wolff; Wolff har köpt en tavla av Gallén för 500 franc.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Hoppas att Wolff skriver bra om porträttet av Pasteur; han har ett starkt inflytande på opinionen.
Paris Påskafton 86 24 april 1886
En obehagligt antisemitisk bok, "La France juive", skriven av en la Drumont har utkommit; boken har kommit från "klerikalt håll", har väckt bitterhet hos "Israeliter"; Albert Wolff och Arthur Meyer har gått till motangrepp; boken angriper "orleanisterna som sägs vara judarnas allierade".
Söndag 2 maj 86 2 maj 1886
Wolff skrev negativt om de flesta, hans positiva omdöme om Edelfelt måste betraktas som ett stort erkännande.
På vernissagedagen, på fredagen vaknade Edelfelt tidigt, men fick tidningen Le Figaro med Wolffs recension först halv åtta och kunde lugna sig.
Paris 20 april 88 20 april 1888
Edelfelt skickar en bunt med brev till Annie Edelfelts autografsamling: Madame Pasca, Albert Wolff, Solowieff, Pasteur.
Paris 1sta Maj 1888. 1 maj 1888
Wolff i le Figaro kallar "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" ofärdig, "incomplet", men skriver gott om Edelfelt för övrigt.
Ellan skrattade hjärtligt åt Edelfelts ynklighet över Wolffs kritik.
Ellan menar att det är onödigt att bry sig om Wolff, då "en karl som Dagnan" tycker att "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" är bra; Ellan påminner om att Wolff skulle höja Edelfel till skyarna för en tavla eller för 2000 franc.
30 maj 89 30 maj 1889
Wolff skriver i Figaro att Edelfelt hör till de 20 bästa utställarna på världsutställningen.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Zorn har blivit för hårt kritiserad av Wolff i Figaro, som Edelfelt skickade till Alexandra, Annie och Berta Edelfelt; Zorn var förtvivlad över kritiken, menade att den är början på en serie av "insucces" och olyckor; Edelfelt: Zorn har stor talang även om hans verk var mera lyckade förra året.
Valescure 1 maj 1891 1 maj 1891
och en viss fasa vid tanken på allt sjået i Paris nu snart med jour de vernissage, och impertinenta artiklar af Wolff och middagsbudningar och flärd, Då jag vid frukosten fick Figaro med Wolffs artikel om den andra Salongen (den öppnade, i går) Så ryste jag. Hvad har väl allt detta dagens och stundens omdöme att göra med konstens verkliga värde! Ack om man ändå kunde måla för sig sjelf, bara för sig sjelf), utan att tänka på penningeförtjenst och beröm – det galnaste är att ej bestämdt vet att jag kommer att falla ned och tillbedja all denna flärd, också jag, och det om några dagar –
Paris 20 maj 1890 [med blyerts ändrat till 1891] 20 maj 1891
Secondo erkännande på Salongen, om än några missljud blandat sig i koncerten och om än största delen af Pariser publiken gårtemmeligen lugnt förbi Magdalena, (så litet chic och så litet parisisk!) Wolff var ju mycket välvillig, och många af de andra tidningarna likaså, några idioter skrattar åt taflan, andra tycka att jag går bakut – mina vänner, målare och allvarligare bourgeoiser tycka alla att jag gjort framsteg och arbetat ärligt. – Jag var alldeles modlös på vernissagedagen, icke så mycket för att jag ej fick höra vackra saker, ty der bestås beundrande fraser som goddag och god morgon utan emedan jag såg hur idiotiskt publiken rusade till Madeleine Lemaire's five o'clock tea, en modjournals bild och till alla aktör- och aktris porträtt. Fastän Dagnan gjort ett mästerverk, djupt kändt, fastän tricoloren borde tillåta alla dessa menniskor, hade han ej mera succès infört den stora publiken än jag. – Chambure, som representerar denna stora publik i dess lyxupplaga gick igen på med sitt: faites done, l'année prochaine, le portiait d'une mondaine Cousine, très bien mise etc. etc. – Louvre och Bon Marché och Printemps – Voyez Loierces, confections rubans et articles de Paris! – Vernissagedagen var gräsligt het, likaså dagen derpå 25 grader i vanlig skugga, och i skuggan af Marsfältets blå kupoler minst 250 –
Albert Wolff ville köpa mina två röda flickor i skogen, likaså Proust. Jag var hos den förre i dag och sade att taflan var såld till Leborgy vid Com. française – Oh l'animal, l'animal!! sade Wolff om Leborgý naturligtvis – qail beau tableau, comme j'aurais voulu l'avoir – jag bjöd landskap men det ville han ej ha, Magdalena var ej just något stafflistycke och han bad mig visa honom härnäst mina mindre figurtaflor. – Han sade att han tyckte min utställning vara "très bien", och jag var den bästa af skandinaverna. Kröyer är icke bra i år, snarare dålig, – jag hade ej kunnat tänka mig att den taflan var af honom och fick lof att två gånger läsa signaturen. Zorn slarfvar för mycket. Wolff sade att det var i "degoutant att så vanvårda en stor talent. C'est Sargent qui l'a perdre voyez vous, pep han. Hvad han är gräsligt ful, Wolff. Men vackra taflor har han. –
31 maj 1891 31 maj 1891
Som Mamma ser af de medföljande kritikerna finnas ändå många som sätta värde på min Magdalena. Kritiken i Journal des Debats är isynnerhet betydelsefull genom tidningens och kritikerns värde och prestige. – Det kunde vara skäl att få den och några andra såsom Wolffs i Figaro (ifall den ej redan varit citerad) in i våra tidningar. I så fall vore det bäst om Annie skulle vilja vara få god och öfversätta dem, annars får man några rysligheter och omeningar, det kan man vara säker på.