Beskrivning

kammarjunkare, senare hovjägmästare och adjoint hos Riksrådets statssekreterare, g.m. Sophie Manzey 1886

Källor

Inga källor
Petersburg Onsdag morgon 1 januari 1886
Herr Manzey har kvar en "klockarkärlek" till Edelfelt; fru Manzey är sjuk; efter frukosten gick herrarna upp till fru Manzey, men då kom också Michail och Sophie Volkov, vilket Edelfelt fanns pindamt, men han fann en viss distraktion i att studera Volkovs tölpaktigheter; Volkov visade artighet mot sin fru på ett "komligt", klumpigt, sätt och utan respekt för andras människovärde.
På eftermiddagen gjorde Edelfelt visit hos Spetschinskys och blev kvarhållen till middag; han hade glömt det återkommande namnsdagsfirandet i Ryssland; det var en stor mängd människor bjudna, bekanta och obekanta; Edelfelt var trött och arg och önskade sig hundra mil därifrån; lyssnade på enfaldig överste Olchins prat om dueller och Sofi Volkov-Manzeys affekterade uttalanden om teatrarna i Paris.
Petersburg tisdag 23 nov 86 23 november 1886
Sophie Volkov hade "embellerat", blivit vackrare, och tog emot honom vänligt och glatt, lite för glatt för att vara naturligt; hon talade med "en aplomp", självsäkerhet, om "mon mari", min man hit och min man dit; fiendskapen mellan Michail Volkov och familjen Manzey verkar högst överdriven; familjen hade inrett en del av sin lägenhet för de nygifta, men Michail Volkov hade ändå hyrt en våning på Hôtel d'Europe som kostade 25 rubel per dag; nu får Sophie Volkov sitt lystmäte av betjänter och vagnar; all denna konvention, konvenans och komfort där nya idéer eller känslor inte har någon plats är något som Edelfelt inte förstår; Sophie Volkov hade inte varit rätt kvinna för honom insåg han nu, "nej, nej, njeto dobra marcher" [nej, nej, det går inte bra].