Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

storfurstinna, dotter till Alexander III

Källor

Onsdag afton 4 dag jul 1881 28 december 1881
Jag steg in och Dagmar stod der och såg ytterst fin och behaglig om också alls ej Kejsarinnelik ut. hennes enkla väsen och snälla, goda blick hennes lilla växt och något blyga uppträdande kontrasterade med ståten och ceremonierna förut. Hon var klädd i svart atlas. – Tilltalade mig genast på franska – om att hon var förtjust i mina porträtt, taflorna hade ännu ej kommit från Zarskoje, samt önskade att jag skulle göra hennes barn – I morgon skall jag börja och installera mig. Hon frågade om jag talade svenska, hvarpå jag svarade att det var naturligt eftersom det var mitt modersmål; men hon fortsatte icke destomindre på franska. – Det var litet krångligt för mig att passa in Votre Majesté – veut-Elle o.s.v. Hon sade sig ha ett alldeles utmärkt minne från Helsingfors – j'aime tant la Finlande, et je serais très heureuse de voir votre tableau – Derpå sade hon att ännu ingenting kunde bestämmas om porträtternas storlek och hvilka af barnen skulle målas – i morgon får jag se dem. Kejsarinnan har något i sin blick som påminner om fru Leuhusen. Detta egendomligt fixerande och drömmande på engång – en utmärkt vacker blick. Hon står hela tiden – det gjorde hon med de andra med såg jag. Slutligen sade hon att hon var "charmée d'avoir fait min bekantskap.
Gatschina d. 30 dec. 1881 Kejserliga slottet 30 december 1881
Jag bads nu stiga in ett litet sidorum, dit hennes Majestät strax skulle komma. – Hon kom och tilltalte mig genast på danska sade att hon ville att jag först skulle börja de två yngsta storfnan Xenia 6 år och Michaïl 3 år i grupp som Wladimirs barn. – Jag kunde i den våning som upplåtits (Nikolais gemåls) rumstera om hur jag ville för att göra fonden.
Jag gick nu igen (alltid följd af en lakej) ned till fru Flotow, för att se barnen – De höllo på att äta frukost på tumanhand. Den lilla prinsessan liknar modren, är blyg och ser mycket snäll ut. Lille Storfursten är blond och den vackraste af barnen. Mme Flotow som tycktes vara mycket svag för dem, bad mig att ej plåga dem för mycket med seancer, och talte om alla möjliga kungabarn i hela verlden som hade suttit en qvart timme i sender för David, Boucher, Mme Lebrun o.s.v. En rysk målare Makaroff har just slutat deras porträtt i bröstbild, alls ej illa. Jag frågade af lilla storfurstinnan om hon förstod franska, men det tycktes hon ej göra – Engelska tala de, och ryska. Så frågte jag om de ej talte danska "Ær De dansk?" sade madame Flotow med den renaste Kjöbenhavnska accent – Ja hon är så godt som danska, då hon är dotter till ryska generalkonsuln i Kjobenhavn, och lefvat der till 30 års ålder. – Och sedan talte vi bara danska. "Jag ær saa glad at Di är Finlænder, fordet daa ær De ju Kejserindens undersaate, og jeg syns man maa holde sig til sine egne.
I dag var den lille opasslig; och Kejsarinnan lät säga mig att han ej kunde komma (kl. 2 först). Jag gick och dref omkring och ordnade mina tre fonder – får nu se hvad hon väljer. Jag har tänkt göra flickan sittande och gossen stående och taflan på höjden. Duken är något större än Estlanders porträtt – möjligt att jag ännu kommer att måla de två andra – men de äro så upptagna. Deras lärare påstår att de nästan öfveransträngas.
Gatschina 3 januari 1882 3 januari 1882
Hit kom jag i går morgse. Ändtligen har jag börjat på duken, sedan Kejsarinnan stadfästat en skizz. Kompositionen kommer ej denna gång. Det blir något slett och icke "trouvé". Jag tror dock att detta blir bättre än de första skizzerna. Storleken är ung. som drottning blanka, på höjden. De två barnen sitta på en soffa, ungef. som Bertha, en stor magnifik snöhvit hund, bland de vackraste kräk jag sett, Kejsarinnans, skall målas bredvid. Vid tal om att gossen var sjuk första dagen sade Kejsarinnan: Det ær saa kjedeligt att De nu har forloret en heel Dag".
Den lilla prinsessan är söt; hon är ej vacker, men har något mycket piggt i sina ögon – och så liten hon är är hon ej utan att vara litet kokett, på ett sött och angenämt sätt. Förresten är hon liflig som en eld, och ritade i dag, under det jag tecknade, sitt eget porträtt, ungefär i Buttis maner, och kom och förklarade att detta var betydligt bättre än mitt arbete. Barnen äro klädda i crème med röda skärp – enkelt i det hela. Kejsarinnan vill ej att flickan skall vara decolletée, hvilket vore fördelaktigare. – Nå ja, vi få se i morgon.
I dag då jag gick ut och spatserade i parken kl. 3, mötte jag kejsarinnan med hoffröken Ozeroff i trojka. Den förra såg så ung ut, att jag på längre håll ej trodde det var hon. Hon har något så snällt och förbindligt i sitt sätt att helsa, att man genast känner sig sympathiskt stämd. Xenia Alexandrowna har alldeles hennes tycke, men kejsar Pauls näsa ha de allesamman.
Måtte jag blott lyckas i min målning. Storfurstinnan är jag säker på, men den lille Mihael Alexandrowitsch blir det kinkigare med.
Petersburg Lördag – d. 9 jan. 1882 9 januari 1882
Taflan avancerar med stora steg. Ledsamt nog är Xenia nu så förkyld, att Kejsarinnan anser mig böra skjuta upp séancerna till torsdagen Hon har snufva och ser jemmerlig ut. Hunden är färdig, Michaels figur likaså – likheten är ej fullständig men den kommer väl.
Hvad skall jag göra till torsdagen? Att gå till Manzeys duger ej (flickan är förresten mycket bättre nu) och de ha tagit hem Schura.) Madame Miatleffs pojke har nyligen haft scharlakansfeber han också, – hvad skall jag göra – – Det ledsamma med de Kejserliga är att då de engång säga något så är det sagdt och det går ej an att resonnera – så ock med uppskofvet till torsdag – ty jag är öfvertygad om att flickan är bra i morgon.
Gatschina d. 15 januari 1882 15 januari 1882
Sedan har jag alltjemnt varit härute med undantag af nyårsdagen o. aftonen. Ack, nu har jag igen ändrat taflans fond. Kejsarinnan ville så ha det. Barnen stå ej en minut. Flickan blir bra – pojken liknar deremot ännu ej. Grefve Woronztoff har varit inne och sett mig måla några gånger. Det lärer verkligen vara meningen att det skall bli en surpris för kejsaren.
Gatschina fredag 28 januari 1882
I går på f.m. kom jag hit – ja Kejsarinnan hade låtit telegrafera efter mig på onsdag qväll. Barnen äro nu fullk. fria från snufva, men sitta lika illa som förr. På e.m. brukar aldrig någon annan än betjenterna komma. Jag satt derföre och rökte och smågnolade, hörde att dörrn gick upp bakom mig, men lät mig ej störa – öfvertygad som jag var att det var betjenten – Tänk, det var kejsarinnan, som med ett goddag fick mig att flyga upp från stolen. Hon beklagade nu att jag blifvit uppehållen så länge, och sade att jag troligen gerna ville vara i Paris vid det här laget. – Hon anmärkte ett och annat, isynnerhet om den lilla, som hon tyckte alltför allvarsam – "i grunden ær det en lille Skælm" sade hon. Jag förklarade huru svårt det var att måla barn, så små som Michael Alexandrowitsh isynnerhet, och sade att jag ofta varit alldeles förtviflad öfver denna tafla, så mycket mera som jag nu ville göra något rigtigt utmärkt, så att "Ers Majestät blefve nöjd dermed" "Vær De kun ganske rolig" sade hon "det blir nog udmærket; det hele ær så godt, kompositionen og Farven ære nydelige, og Xenia ligner allerede. Om en stund kom storfursten Michael, den äldre, Madame Flotow och barnen – Hvad M. ser ut. röd med utslag i hela ansigtet. Då Kejsarinnan Mme Flotow och jag talade danska vände sig M. som gått omkring i rummet tvärt till gumman Flotow och frågade: pourquoi parlez vous danois? "Parceque cela fait plaisir à Sa Majesté" hvartill Dagmar smålog. – Kejsarinnan erbjöd sig nu att sjelf hålla i Michael Alexandrovitsh, så att han skulle stå. Jag satte mig att måla, och Kejsarinnan steg då och då upp, stälde sig bakom stolen och bad mig måla fortfarande Som Snoilsky säger: Han sitter och hon står. – Då det började skymma, kl. 1/2 4 gingo de och hon försäkrade ännu att det blefve utmärkt bra. Ce sera un trés joli tableau sade storfursten, och så gjorde jag min stora bockning. Nu går det med raska steg med målningen – I dag har jag gjort mycket och om jag blott finge den lille att stå 10 minuter i gången vore jag räddad.
Xenia sitter litet bättre nu, men jag kan beklagligtvis ej inspirera tecken till respekt – hon sticker ut tungan, kommer och rycker mig i rocken, och ritar alltjämt mitt porträtt – Monsieur Edelfelt, that is your portrait. I dag läste hon upp för mig nyårsverser som M. Duperré skrifvit och inlärt henne, och som hon sagt åt Kejsarn De började så "Cher papa, dire gue je t'aime, C'est bien facile, tu le sais, Mais j'ai du mal tout de même Quand il faut le dire en français
Gatschina Måndag afton d. 31 Jan 82 31 januari 1882
*Jag gjorde i dag med Wesander en promenad på 2 ½ timme i skymningen. Vi mötte Kejsarinnan och barnen, som viftade åt mig. Wesander gjorde honnör, jag helsade elegant och värdigt.
Gatschina Onsdag d. 2 febr. 1882 2 februari 1882
Taflan blir bra nu ändtligen – Alla menniskor och jag sjelf mena att den gjort stora framsteg, att flickan är mycket lik och att pojken blir bättre och bättre. Färgen är bra, bland det friskaste jag gjordt, temmeligen raskt påstruken. Mr Heath vill nu bara att jag skall sätta idé i taflan – Idèn representerad af en brödbit som Micha räcker åt hunden. Jag har förgäfves sökt förklara att detta alls ej skulle passa in med ställningen, men han vill ej afstå från sin fundering. Han målar aqvareller, helt små, 2 och 3 om dagen alla de chic, men temmeligen nätta.
På eftermiddagen komma barnen igen – Mischa är oregerligare än någonsin – bara väsnas och är olydig, så att en engels tålamod ej räcker till. Ibland är jag också helt nervös.
Gatschina d. 5 februari 1882 5 februari 1882
Taflan är nu nästan färdig – Lille Michael är ännu ej rigtigt lik – han står också aldrig en half sekund. I morgon hoppas jag dock ha slutat – få bara se om kejsarinnan då blir nöjd. Tonen är bra – teckningen si och så, flickan mycket lik, en beau. För resten är hon söt, och utan att vara vacker blir hon mycket behaglig, och får bestämdt mycket stort karltycke. Hon embellerar för resten alla dar, och har alltid kejsarinnans vackra ögon och hennes kokett-behagliga miner. – Madame Flotow är i extas – vore ej Mischas mun och hake galen, så vore det ypperligt, förklarar gumman.
St Petersburg d. 8 februari 82 Hos Manzeys 8 februari 1882
En dags ledighet innan den sista smörjelsen gifves åt porträttet på Gatchina. Taflan är nu så godt som färdig – den lille liknar ej, men jag hoppas göra under och mirakel på morgondagen. Jag har nu så nog af taflan som möjligt är, och önskar innerligt att jag hade den färdig – Får nu se hvad Kejsarinnan tänker om den i morgon. Det hela är ganska bra, och flickan är fullkomligt lyckad.
Måndag natt kl ½ 12 ffebr. 1882 12 februari 1882
Senaste fredag kallade Kejsarinnan mig ned till sig. Med taflan i handen tågade jag in till hennes majestät. Hon var mycket vänlig, beklagade att den lille stått så illa, och att jag förlorat så mycken tid, samt sade sig i allmänhet nöjd med taflan. Dock vore der ännu något i den lilles mun som ej vore bra, hvarföre hon rådde mig att ännu försöka ändra, somt, och lofvade afsyna det hela följande dag. Följande dag hade jag åter haft barnen, och satt sedan och väntade förgäfves till kl. 4 – då Mme Flotow kom och sade att kejsarinnan ej kunnat komma, och att hon bad mig först om några dagar återkomma för att med friska ögon ta ihop med arbetet.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Jag har förtret med min tafla, är modersallena, och har dödande tråkigt – tag derföre icke allt elände jag möjligen kommer fram med, för banko, utan skrif upp det på den temmeligen trista situationens räkning. Ännu har ej Kejsarinnan sett taflan – ännu är den lille lika olik som förr, och ännu är det alldeles osäkert när jag ändtligen skall få det här slut. Visserligen skulle med mycken möda ett och annat kunnat göras – men taflan är en gång för alla en af dem som från början ej gått, och jag är så enerverad nu, att jag formligen ej kan göra något för att få den bättre. Det enklaste sättet vore att måla en ny tafla, och då skulle jag nog veta huru det borde gå till. Först bråka med att få en duglig fotografi i helfigur och grupp, så modeller i Petersburg o.s.v. Det är nämligen bland de galnaste illusioner man kan ha då jag trodde att jag skulle få dessa barn att sitta.
Då jag i dag efter 5 dagars bortavaro återkom hit, såg min tafla otäck ut för mina ögon – detta alldeles entre nous – målad nästan helt och hållet de chic, utan teckning utan natur – men hvad har varit att göra, ty sämre modeller har jag aldrig haft.
Nog är Berthas porträtt bättre som tafla än de här kejserliga barnen. Jag såg det så tydligt i dag då de stodo bredvid hvarandra. När jag får svar på huruvida Kejsaren verkligen köper Butti vet jag ej, troligen om några veckor, ty vänta får man.
Petersburg söndag 19 febr 1882 19 februari 1882
I förrgår skref jag från Gatchina och beklagade mig litet – ta nu ej detta illa, ty öfverhufvudtaget har jag godt kurage, trots det eviga tågandet med taflan. I går satt jag der som en narr och väntade förgäfves på barnen – tvenne gånger kommo betjenter upp och utsatte ett visst timslag för deras ankomst, och båda gångerna blef jag dragen vid näsan. Dessa menniskor äro fulkomligt ovana att ha att göra med några andra än lakejer och hofmän, eller personer som har någonting annat att göra än att stå på tå för dem. Men det är odrägligt för en arm syndare som jag t.ex. som har brådtom och som är så utled och nervös som möjligt.
d. 17 Nov. fredag 17 november 1882
Fru Flotow och Duperret gratulerade mig, och vi åto en god frukost tillsammans. Många af officerarne, soldaterna och vakterna kände igen mig Xenia Alexandrowna var litet blyg men vi blefvo nog snart goda vänner.
Petersburg fredag 13 mars. 13 mars 1896
Jag blef genast emottagen af Alexander Michailovitsh, Xenias man, som sade att Kejsaren skulle komma strax. Jag stälde upp mina två skizzer, staffliet med porträttet på uti en biljardsal – mycket vacker för resten (med mahogny, gult läder och ljusgröna sidenväggar – rika förgyllningar) och så kom kejsaren, tog saken helt naturligt, satt sig i det ljus jag ville ha och sätt en timme, samt lofvade mig flere séancer nästan vecka.