Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

hovdam, älskarinna till storfurst Alexej Alexandrovitj, baronessa Seggiano, g.m. Christian-Heinrich von Wöhrmann

Källor

Torsdag d. 2 mars 1882 2 mars 1882
Hos fru Miatleff har jag succés med mitt porträtt. De ha lofvat att skicka till mig i Paris en friherrinna Wörmann (?) f.d. hoffröken Schukoffsky som Alexis ville gifta sig med, men som nu, par depit har gift sig med en sachsisk baron. Hon hade emellertid en son med Alexis, (han har någon italiensk titel), och som enligt fotografi och allas utsago är någonting extraordinärt i skönhetsväg. Han är nu 11 år, smärt, hvitblond med det mest aristokratiska tycke man kan tänka sig. De vilja nu nödvändigt att friherrinnan, som snart kommer till Paris skall låta mig måla gossen. Lägg dertill att fru Miatleff säger att furstinnan Jurjewskaïa bestämdt beställer sina barns porträtt i höst – så ser mamma att jag ej kommer ut ifrån familjen R. med dess legala och illegala utgreningar.
Häromaftonen var det en häftig dispyt hos Manzeys om fru Miatleff, fröken Schukoffsky o.a. som af fru Manzey och grefvinnan Armfelt samt Sascha Jacobson dömdes förfärligt strängt. Jag kunde blott, förtretad öfver Snobbes uppträdande, säga att det ej anstod en karl att döma en qvinna, samt att hvad specielt fru M. beträffar, hennes förhållande till Leuchtenberg aldrig varit bevisadt och att hon i sitt sätt och väsen var fullkomligt comme il faut. Dessutom ville såväl Leuchtenberg som hans mor, storfurstinnan, att fru M. skulle skiljas från sin man och gifta sig med L. såsom grefvinna Beauharnais och medlem af kejserliga huset. Det var således fullkomligt allvarsamt. Fru Manzey har bra besynnerliga åsigter i mångt och mycket, så trånga trånga små cirklar för sin tankegång. Men hvad som mest retade mig var att höra Sascha med tvärsäkerthet kalla dem ”des filles, des courtisanes etc” Fru Armfelt är ej ett strå mera vidt skådande än fru Manzey. Fru Etter var ej der men fortsatte i går konversationen, och höll då med mig och gubben Manzey.