Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk författare

Källor

Tisdag d. 26 Oktober 1880. 26 oktober 1880
Det gick som Alexandra Edelfelt tänkte, Manzeys kom samtidigt med deras brev; de träffades på Gymnase theatern; de var inte nöjda med intrycket av det regniga Paris efter det härliga vädret och havet i Biarritz; de hade kommit tidigt på morgonen och haft en lång kall söndag framför sig; Edelfelt önskar att de skrivit eller telegraferat till honom; de roades av pjäsen "Nina la tueuse", en komedi på vers som driver med den moderna Zolaska litteraturen.
d 21 dec 1880. 21 december 1880
Gunnar Berndtson saknar schwung; Edelfelt känner väl till naturer som inte är som han, han kan hålla av dem, men aldrig bli förstådd av dem; föregående dag kom de inte på litteratur: Émile Zola, Alphonse Daudet, Gustave Flaubert, Honoré de Balzac, Victor Hugo, Voltaire så till romare och greker och sist till Homerus; Alexandra Edelfelt ser att han riktigt skrävlade om allt; på morgonen hade han i tre timmar pratat om dessa saker med Pascal Dagnan och Gustave Courtois; det verkligt konstnärliga, som gör att Flaubert är artist, då Zola inte är det, som ställer Victor Hugo i främsta ledet trots all dårskap, tycktes vara hebreiska för vännen Berndtson; i förståndiga människors ögon är man blixtgalen då man ställer högre frågor än mat och dryck, kläder och föda och sin ekonomiska framtid; är man inte själv skald då man tänker och känner varmt, även om man hindras att uttrycka tanken klokt, den inspiration som är det härligaste och lyckligaste på jorden, och som Alfred de Musset avser då han skriver "ce petit battement de coeur que je connais si bien" [denna lilla hjärtklappning som jag känner så väl].
Paris d. 31 Mai 1881. 31 maj 1881
Jag bad att få göra af honom en croquis skrifvande – "Ah ca, c'est une tragè-comédie; ma myopie me fait littéralement ecrire avec le nez". Jag har ändå trots pessimismen, bra stora sympathier för honom som författre. Dessa små, bitande skizzer äro för mig på ett helt annat sätt sympathiska än Zolas tunga, pösande bökande i lorten. Jag kunde ej hålla mig från att sjunga ut min hjertas tanke om Nana och en massa artiklar i Figaro som Zola förargat mig med på sista tiden, och Daudet kunde, som jag så väl förstod, ej annat än ogilla detta. Zola saknar totalt esprit, är alltid tung, trög och alls ej distingerad.
Fredag 11 maj 1882 11 maj 1882
I lördag är jag åter inviterad på stor soirée hos Charpantier, Zolas och Daudets förläggare; Gambetta m.fl. brukar vara der.
Paris d. 15 maj 1882 15 maj 1882
I lördags var jag på en helt annan soirée – icke dansant – hos Charpentier – Daudets och Zolas förläggare. – Bl.a. voro der Gambetta, Daudet, Zola, de Goncourt, Puvis de Chavannes, Stevens Sargent, Cazin, Antonin Proust.
Lördag d. 30 jan. 86 30 januari 1886
Dostojevskij och Tolstoj är de mest omtalade författarna i Paris just nu; alla har läst "Anna Karenina", "Krig och fred" och "Roskolnikov" ["Brott och straff"]; Zola kan inte mäta sig med dem just nu.
Paris d. 17 april 86 17 april 1886
Edelfelt är upprörd efter att ha läst l’Oeuvre av Zola: Zola tar enskilda exempel och driver dem till sin spets, men vill inte se de ljusa sidorna; karften i boken är ändå otrolig.
Edelfelt har blivit presenterad för Zola hos förläggaren Charpentier; Zola påminner om Werner Salingre och Rosenborg; Zola är tvär och tvärsäker, talade om Norden och Ryssland, men inget märkvärdigt.
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15 maj 1898
Liebermann sade att Salongen i Paris var intressant och ovanligt god (enligt Diagilew) som varit här för några dagar sedan) – så olika kunna omdömena vara. De flesta utländingar lära emellertid ha strejkat, t.f af Zola historien. Leclercq menade att den andra Zola processen ej skulle bli så stormig som den första.
25 Maj 98 25 maj 1898
I går åt jag middag hos Chambure – den första af mina vänner som var afgjordt emot Zola. Många andra ss. Muenier Amic, Baude, äro fanatiska för honom.
Paris, Café de la Regénce 28 maj 98 28 maj 1898
Zola affären är ej så passionerad sedd på nära håll. Jag har mest träffat på folk som tänkt fullkomligt som vi i denna sak – med undantag af Chambure som pratade i Gaulois' anda – Zola est anti français – les juifs etc. det lär vara fint att tala så. för resten hade han ej läst brochurerna och tycktes ha dunkla begrepp i denna sak i allmänhet. Muenier och hans fru äro stridbara Zolaister. Dagnan som ju aldrig läser en tidning (liksom Järnefelt) står utom hela saken, men hans son, Jean, uppfostrad hos Jesuiterna, har kännt sin rättskänsla sårad af allt ofoget – springer öfver till Muenier för att studera l'Aurore och Siècle, och har nu kommit på det klara med att "père a tort" att ej ta parti för Zola – han hade sagt "M. Edelfelt est de norte coté, et lui c'est quelqu'un, n'est pas?
Koki Etter har jag ej sett. Han lär ha sagt Acku att han, Koki är öfvertygad om att Zola, Picquart och de andra äro mutade af judarne – precis lika klokt som första bästa man af folket!
Söndag d. 21 maj 1899 Pingstdag. 21 maj 1899
Dayot ville locka mig med sig till England. Nous dejeunerons avec Zola! et vous verrez ce qu'il dira de la Finlande, venez, donc. – Kanske jag far.
6 juni 99 Café de la Règence 6 juni 1899
Man hoppas dock att allt skall gå lugnt. Förfärliga uppträden som ni sett i tidningarna. Stor bjudning hos Menard Dorians för en massa revisionister Zola återkommen.
9 maj 1900 9 maj 1900
I morgon är middagen hos Mme Menard med Zola Labori, Zorns, Vallgrens och vi. Vi gläda oss mycket deråt, ehuru dessa herrar lära vara ytterst nedslagna till följd af nationalismens allt större seger – Senaste söndag segrade ju Deroulèdes anhängare här i Paris municipalval. Boulangismen om igen. Anatole France har i dagens Figaro ett dråpligt gammalfransk skoj med hela detta sällskap. Jag skickar Er det.
Paris 12 febr. 1901 12 februari 1901
På e.m. gick jag ändtligen till min vän Baude som jag ej sett på tre år och blef der hela aftonen. Baude har med lif och själ kastat sig i Dreyfussaken, på Zolas och Clemenceaus sida, hör till stiftarne af "la ligue des droits de l'homme" och har också fått en djup väckelse af allt detta. Att alltid tala ut efter sitt samvete, att hvar minut, utan mannamin kämpa för det rätta och friheten, att aldrig förtröttas att lefva för andra, för menskligheten. – det skulle nu bli hans mål. Han sörjde djupt öfver att Dagnan, som alltid ignorerat hela saken, på god tro gått in i la ligue de la patrie française med Lemaître, Coppée o.a. – och han hade haft många duster med Dagnan för detta. Och så talte vi om Socialism och mensklighetens framtid och kommo till gamla minnen från 1878, 75, 76 – och Bastien Lepage och hela den tidens starka rörelse och tro på vensterns seger – så gräsligt gäckad af reaktionen nu. Han var ej någon vän af franskryska alliancen, må Ni tro och han talte om Finland med lif och eld och indignation.