Beskrivning

belgisk konstnär, student vid konstakademien i Antwerpen

Källor

Kortelainen, Anna, "Niin kutsuttu sydämeni". Albert Edelfeltin kirjeet äidilleen 1873–1901, 2001,17–18

Wikipedia

Dictionnaire des peintres belges

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18 oktober 1873
Bland Vlämerna [flamländarna] finns de bästa målarna; Monsieur Emile Claus och Monsieur Jozef Van Rysel är skickliga kolorister och tecknar säkert; holländaren Monsieur Jan Verhulst är också "mycket slängd", en lovande konstnär och dessutom mycket språkbegåvad, häromdagen tilltalade han Edelfelt på svenska, som han lärt sig i Amsterdam.
Antwerpen d. 23 Oktober 73. 23 oktober 1873
Dagarna går fort när man arbetar; modellerna sitter inte längre än två dagar, 6 timmar dagligen; på den tiden skall huvudet vara färdigt; eleven, Monsieur Emile Claus gör "fullkomligt noggrant" ett huvud på 6 timmar.
Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
På konstakademien lär man sig mera av de äldre eleverna: Messieurs Emile Claus och Jozef Van Rysel.
Antwerpen Allhelgonadagen 1873. – 1 november 1873
De som åkte var herrarna Claus, Anthonies och Edelfelt; Emile Claus är den duktigaste i konstakademien för tillfället; under resan berättade denne sin livshistoria; fadern, en klädfabrikant i en småstad i Flandern motsatte sig sonens konstnärsplaner; Nicaise de Kayser hade emellertid bett att Emile Claus skulle komma till Antwerpen och börja på konstakademien, vilket denne också gjorde efter en vistelse i Lille i Frankrike.
Edelfelt har tecknat Emile Claus och Anthonies; Jules Dubois mötte dem på stationen; de hade elva timmar på sig innan expresståget återvände till Antwerpen; först gick de till musée Wilson där de såg saker av Constant Troyon, Ernest Meissonier, Henri Regnault, Rembrandt och Frans Hals.
Redan på vägen, tvärs genom Brüssel, beskrev Jules Dubois tavlorna i Musee Wiertz; Antoine Wiertz är en idealist i vår materialistiska tid och Edelfelt fick ett egendomligt blandat intryck av denne; Wiertz tavla "Kristi triumf" med den korsfäste frälsaren och Lucifer, samt "Kristus, Eva och Satan" är vackra och utmärkta; "Une scéne de l'enfer" med Napoléon den store och "en barnamörderska" är förfärliga; all effekt av Dubois glöd reducerades till intet då Edelfelt hörde Emile Claus imitera hans svada för några bekanta de träffade då de återvände till Antwerpen.
Antwerpen, Lördag d. 8 November 73 8 november 1873
Kamraternas kritik är mycket värre än lärarens; Jozef Van Rysel, Emile Claus och Sidney Adams har emellertid berömt Edelfelt, och de är de skickligaste på konstakademien; Aloïs Boudry är temligen skicklig och är alltid redo att ge ett skarpt omdöme; han tycker sig vara Rubens II.
Antwerpen d. 19 November 73. – 19 november 1873
Efter teatern gick de med Emile Claus bror in på ett kafé; Claus bror är redaktör för le Précurseur, Antwerpens främsta liberala tidningen, och har hand om konst- och litteraturavdelningen i tidningen; denne hade som frivillig deltagit i mexikanska fälttåget, studerat i Paris och kunde Pierre Corneille, Jean Racine, Molière och Johann Wolfgang Göthe utantill; denne berättade om Rachel och Frédéric Le Maitre och andra storheter på franska scenen; det var roligt att prata med honom, han intresserade sig också för Finland (språkstriden, jämförde med den i Belgien) och Skandinavien; som många andra lovade Claus bror att vid tillfälle resa till Ultima Thule i norr.
I lördags på kung Leopold II:s namnsdag var Edelfelt på teater med Emile Claus och Joseph Cornet: de såg Les plaideurs av Jean Racine och Horace av Pierre Corneille; störst behållning hade Edelfelt av Frankrikes största tragedienne Mademoiselle Agar i rollen som Camilla i den senare pjäsen.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.
Antwerpen d. 6 December. – 6 december 1873
Edelfelt har avslutat en tors och är för första gången nöjd med sitt arbete; den är inte felfri, men bättre; tävlingen (concoursen) i januari närmar sig, vilket märks på elevernas aktivitet på konstakademien; Edelfelt kan inte hoppas på någon utmärkelse eller mention honorable [hedersomnämnande]; Peeters, Emile Claus, Jozef Van Rysel, Nicolaas Steffelaar, Sidney Adams och Pieter Frans De Beule tävlar om guldmedaljen.
Antwerpen d 14 och 15 December. 73 14 december 1873
Föregående kväll uppvaktade de högre klasserna på konstakademien Nicaise de Keyser på dennes födelsedag; de Joon höll kopparstickarnas tal på flamländska; Emile Claus för målarna höll likaså sitt tal på flamländska; Moos [?] och De Bergh höll skulptörernas och arkitekternas tal på franska; de Keyser var mycket aimabel [älskvärd] och talade med alla; för Edelfelt berättade de Keyser att denne känt Antoine Wiertz redan som pojke; Jules Dubois höll ett hjärtligt avskedstal; för studenterna fortsatte festen på ett närbeläget estaminet [värdshus] "in de Bruinfisch"; Louis-Joseph Anthonies, Sidney Adams och Nicolaas Steffelaar spelade piano; Peeters härmade professor Jozef Geefs; komiska visor sjöngs av Claus, Aloïs Boudry och Steffelaar; skulptören Dierkx deklamerade på flamländska; Jules Dubois uppträdde med sina bravurstycken, han deklamerade André Geniers död och stycken av Victor Hugo; klockan 1 gick Edelfelt hem med Karel Scriba och Frédéric Matthæi.
Morbror Gustaf Brandt frågar varför Emile Claus och Sidney Adams inte är med på deras kvällssammankomster; för det första kommer de samman u t a n pretentioner h e m m a hos var och en; för det andra är språket tyska som varken Claus eller Adams förstår; nöjet består ofta i läsning av nyare tysk litteratur.
Antwerpen d. 23 Dec. 73. – 23 december 1873
Maskeradbalen "bal des Academiens" har gått av stapeln; på konstakademien har förberedelserna varit många; Peeters och De la Montagne målade en dekoration bestående av Peter Paul Rubens byst, Antwerpens vapen och målarkonstens emblem; Edelfelt klädde sig inte i Frédéric Matthæis franska militärkostym, utan kom tillsammans med Jules Dubois utklädda till kritiken (Dubois) och konsten (Edelfelt); tillsammans med Karel Scriba ritade Edelfelt karrikatyrer som de tryckte upp och som hade god åtgång; engelsmännen Jamesson och Stephenson var utklädda till ett resande engelskt par; Peeters kom som fiskmånglerska; Emile Claus och Gérard Portielje var ypperliga pierrots; redaktören för Précurseur var på plats; Edelfelt sänder hem tidningsnumret där balen nämns, samt de karikatyrer som han har kvar; Amor som målare är ritad av Scriba, medan Edelfelt gjort de två andra, däribland hans eget porträtt.
Antwerpen d. 14 Januari 1874 14 januari 1874
Mot våren åker amerikanerna Robert Arthure och Sidney Adams till Paris, mot augusti åker även Émile Claus, Jules Dubois och Dewey Bates dit för att stanna.
Antwerpen d. 27 Januari 74 27 januari 1874
Förra lördagens maskerad var den gladaste afton Edelfelt haft i Antwerpen; Frédéric Matthæi lockade Edelfelt att klä ut sig till "fruntimmer"; kostymen förverkligades med hjälp av Matthæis systrar och tant; Karel Scriba uppmanade Edelfelt att ta emot den peruk Matthæi hyrt åt honom, eftersom Matthæi hade gott om pengar, som han bl.a. lagt ut på en maskeradkostym åt Jozef Van Rysel; Scriba var utklädd till rövarhövding och "lilla" Léon de Pape till lakej; Sidney Adams var spanjor, liksom "incroyable" [otroliga] Dubois från antikklassen, Dewey Bates "negrinna", Robert Arthur neger; de la Montagne, Émile Claus och Eugène Joors var harlekiner; Robert Stephenson kom i bolero, han har tidigare studerat teologi i Cambridge.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
Alexandra Edelfelts brev uppmuntrade Edelfelt, som "hängt läpp" över de klena framstegen i måleri; han har frågat Sidney Adams och Émile Claus om råd; de menade att han satte för stor möda på att söka skilda toner och nyanser, i stället borde han måla djärvare och enklare; av de tavlor han målat hemma anses Tajtas (Fredrika Snyggs) porträtt bra, medan juden är hård och oartistisk.
Sidney Adams och Émile Claus är äregiriga; Edelfelt ville gärna ha som måtto ”Aut Caesar aut nihil” [Antingen Ceasar eller ingenting].
Nästan alla kvällar har Edelfelt arbetat med anatomi och kostymlära hos Sidney Adams, som i det förra ämnet har varit hans lärare; Polydore Beaufax menar att Adams kommer att bli europeiskt ryktbar en dag, "Qui vivra verra!" [Den som lever får se!]; Adams tävlar om guldmedaljen med Peeters och Émile Claus; om Adams får priset kommer hans vackra syster med resten av familjen och närvarar vid utdelningen på konstakademiens årsdag.
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
Edelfelt tycker att det är skada att Jules Dubois så ensidigt efterapar Antoine Wiertz; Alexandre Dumas, père [d.ä.], kallade Wiertz en "fou sublime" [upphöjd dåre], vilket Dubois också riskerar att bli om han fortsätter i samma stil; Dubois beundran för Wiertz har emellertid fört det goda med sig att denne studerat de gamla flamländska mästarna, främst Peter Paul Rubens, mer än någon annan av konstakademiens elever; det är något storslaget i Dubois sätt att måla som varken Émile Claus, Jozef Van Ryssel, Peeters eller Sidney Adams kan tävla med.
Antwerpen d. 1 Mars 74 1 mars 1874
Den senaste veckan har varit "arbetsdiger"; i concoursen [tävlingen] har de haft estetik och sedan musklerna och skelett; Edelfelt har arbetat som en häst och studerat anatomi hos Sidney Adams hela tiden; till näst följer komposition; concoursen börjar intressera - "strid är liv"; Edelfelt hör till den andra målar- och teckningsgruppen och har därför lov i ungerfär en vecka innan det är hans tur för de avslutande tävlingsmomenten; de bästa målarna finns i samma grupp: Peeters, Émile Claus, Jozef Van Rysel, Jules Dubois m.fl.
Edelfelt tycker överhuvudtaget att människorna är vänliga och fryntliga och nämner speciellt Karel Scriba, Sidney Adams, Émile Claus, Peeters, Jules Dubois, Cambron.
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16 mars 1874
Edelfelt meddelar Alexandra Edelfelt att han inte vet något om sina närmaste framtidsplaner; sommarkurserna på konstakademien är inte lika goda som vinterkurserna; Sidney Adams, Émile Claus, Peeters och Jules Dubois som är de bästa eleverna reser bort; det är synd att Louis Gallait i Brüssel inte tar elever; Dubois rekommenderar Jean François Portaels; det lär vara nästan omöjligt för en nybörjare att få komma till Carl von Piloty i München; Claus åker till Paris; Karels Scriba har fått en plats i Brüssel; Nicaise de Keyser och Polydore Beaufaux skulle råda honom att stanna vid akademin om han frågade dem.
Antwerpen, lördag d 28 Mars 28 mars 1874
Edelfelt kan inte motstå frestelsen att genast berätta nyheten att han placerat sig bland de 6 första i komposition och därför utsetts av konstakademien att utföra kartong av kompositionen; den inbördes ordningen är ännu oklar men de andra som placerat sig bäst är Sidney Adams, Louis-Joseph Anthonis, Émile Claus, Pieter Frans De Beule och Peeters; han måste således ännu stanna några veckor, men han kommer "bestämdt" att lära sig mycket.
Edelfelt kommer troligen inte tillbaka till konstakademien; det är inte roligt att tänka sig sommaren på akademien utan Jules Dubois, Émile Claus, Sidney Adams och Peeters; han kommer i synnerhet att sakna Karel Scriba.
Antw. Påskdagen 1874 5 april 1874
Émile Claus, Sidney Adams och Jozef Van Rysel menar att torsen är mycket bra; Edelfelt vill därför gärna visa den åt Alexandra Edelfelt och Bernhard Reinhold.
Antwerpen d. 17 April 74. 17 april 1874
Det går rykten om att Edelfelt är bland de tre bästa i hela concoursen [tävlingen]; den som har mest poäng när resultaten från de olika deltävlingarna räknas ihop får guldmedaljen, de två följande kommer att tillskrivas prix d'excellence; av administratören lär man ha fått veta att de tre första i den högsta klassen, naturklassen, vore Peeters, Émile Claus och Edelfelt; Sidney Adams lär inte vara bland de tre första; Jozef Van Rysel, Pieter Frans de Beule och Aloïs Boudry har gjort dåliga prov i en del av deltävlingarna; Peeters påstår att Edelfelt är bland de sex första i målning, och Edelfelt har sett ett tryckt korrektur där han tillsammans med Adams placerat sig på andra plats i estetik, historia och antikviteter; ryktet kan med andra ord vara sant; men Alexandra Edelfelt får inte ännu berätta det för någon annan; han är glad, men det gör honom ont om Adams, som häromdagen godmodigt sagt att han uppfött en orm vid sin barm då han undervisat Edelfelt i anatomi och perspektiv.
Antwerpen d 22 April 74. 22 april 1874
Resultatet från konkursen [tävlingen] har kommit och Edelfelt fick tredje platsens prix d’exellence; i alla kategorier, förutom i expression, placerade han sig bland de 6 främsta; i målning var placeringen: 1. Pieter Frans de Beule, 2. Aloïs Boudry, 3. Peeters, 4. Émile Claus, 5. Edelfelt, 6. Léon de Pape; tänk att han placerade sig före Sidney Adams, Jozef Van Rijssel, Nicolaas Staffelaar och Jules Dubois; en ung skulptör, Monsieur Lambeaux tröstade Edelfelt och Adams för deras 5:e och 6.e placering i komposition med att deras kompositioner avvek från de akademiska reglerna, men var de första i originalitet och teckning; som Alexandra Edelfelt ser är han hjärtligt glad över framgången; det är bäst att inte nämna om hans 3:je prix d'excellence för B.O.Schauman innan resultatet finns i svart på vitt i den tryckta katalogen.
Antwerpen d. 4 Maj 74. 4 maj 1874
I katalogen står både Émile Claus och Edelfelt under rubriken "medaille de vermeil" [medalj av förgyllt silver], men det är bara den första som får medalj, medan de två andra får nöja sig med äran; det grämer Edelfelt att inte bara hans hemort stavats fel, Helsingford, i katalogen, utan även att det anges ligga i Ryssland, fastän han uttryckligen skrivit Finland (Russie) i matrikeln; han behöver inte skilt sända de olika elevernas nationalitet till B.O.Schauman i och med att hemorten är angiven i katalogen.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Man tecknar bra hos Jean-Léon Gérome, men däremot målar man inte lika bra som i Antwerpen; ingen har lika präktig färg som Pieter Frans de Beule, Émile Claus eller Jef (Jozef) Van Rysel; man målar inte torser i lebensgrösse [naturlig kroppsstorlek], utan hela figurer med en höjd på ungefär 60 centimeter; Adolphe Yvon korrigerar så länge Gérome är på resa till Holland; i synnerhet bland amerikaner och engelsmän finns usla tecknare och målare, men Englands och Amerikas framtidskonst angår inte Edelfelt.
Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1 juli 1874
Edelfelt har fått brev av Joseph Cornet och Émile Claus; han skickar en brevsida till Alexandra Edelfelt för att hon skall få se hur vänliga de är mot honom; han drömde i går natt om alla de "präktiga kumpanerna" i Antwerpen, Karel Scriba, Frédéric Matthæi, Jozef Van Ryssen, Claus, Léon de Pape och han blev förargad då han vaknade och insåg att han var långt borta från dem alla; bland parisarna lär det vara mycket svårt att få nära vänner; Edelfelt hoppas kunna resa via Peter Paul Rubens stad Antwerpen då han reser tillbaka till Finland; troligen kommer han att få träffa flera av de gamla vännerna i Paris, dit alla som vill bli något reser.
På baksidan brevet från Émile Claus, där han berömmer Jean-Léon Gérômes målningar, och gratulerar Arthur (som Alexandra Edelfelt kan se har Claus misstagit sig på förnamnet Albert) Edelfelt till en lysande framtid och sänder sina välgångsönskningar.
Paris. d 24 Juli 24 juli 1874
Eftermiddagarna har Edelfelt ägnat åt brevkorrespondenser; denna vecka har han två gånger skrivit till Alexandra Edelfelt, därtill till Mille (Emil) Cedercreutz, Axel Antell, Jospeh Cornet, Émile Claus; det återstår ännu att svara Karel Scriba, Schulz, Calle Stråhle och lilla Johan Wilhelm Brummer som från Hamburg skrivit och tackat för hans tjänster.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Calle Holms "flicka" tänker Edelfelt visa åt Émile Claus, som väntas komma inom de närmaste dagarna; sedan skickar han tavlan genom firman Klingström i Lübeck till Heimberger för att få ram; Calle Holm får sedan sörja för transportkostnaderna.
Som Edelfelt skrev till Ellen Edelfelt, så har Frédéric Matthæi och Jozef Van Ryssen inte hörts av; utifrån breven han fått från Karel Scriba, Dewey Bates, Jospeh Cornet, Léon de Pape och Émile Claus har alla de bästa vid konstakademien i Antwerpen rest iväg; bland andra Peeters, Nicolaas Steffelaar och Pieter Frans de Beule har egna ateljéer; då Sidney Adams och andra kommer till Paris kan de bilda en liten antwerpisk koloni.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Amerikanerna Robert Arthur, John Hamilton och Dewey Bates har anlänt till staden; Edelfelt har sprungit omkring med Bates för att få honom in vid École des Beaux Arts; Bates och Hamilton kommer till Jean-Léon Gérôme, liksom Sidney Adams som också lär vara i staden; Émile Claus hade sökt Edelfelt, men hunnit resa tillbaka till Belgien innan de träffats; Frédéric Matthæi väntas komma inom de närmaste dagarna; i nästa månad kommer Jules Dubois där via på sin resa till Rom; Alexandra Edelfelt ser således att Edelfelt får en riktig antwerpisk klick där; allt tal om Antwerpen har gjort att Edelfelt ser gatuvyerna framför sig och hör tornklockspelets Marthaouvertyr.
Paris Söndag morgon kl. 9 d. 18 Okt. 1874 18 oktober 1874
På fredag morgon då Edelfelt hade concours [tävling] på förmiddagen, anlände ett brev från Schweiz, där friherrinnan Emmy Cedercreutz tog sig friheten att be Edelfelt ordna rum åt dem; brevet hade tagit lång tid på sig från Genève och sällskapet väntades till Paris samma morgon; Edelfelt oroade sig under concoursen att han, som i Émile Claus fall, skulle bli tvungen att i dagar springa runt och leta efter Cedercreutz då han inte hann komma dem till mötes; strax innan concoursen avslutades fick han meddelande om att Mille (Emil) Cedercreutz var där och sökte honom.
Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
Julian Alden Weir hade på julaftonen suttit ensam med en annan amerikan, Carroll Beckwith; han hade beslutit att på juldagen resa till Holland; Edelfelt skrev rekommendationsbrev till Émile Claus i Antwerpen och Nicolaas Staffelaar i Amsterdam.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Edelfelt blir avbruten i brevskrivandet av att Julian Alden Weir kommer hem från sin resa till Holland; Weir har många historier från Antwerpen, Amsterdam, Harlem och Haag; han är förtjust över Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Frans Hals, men besviken på Rembrandt; i Antwerpen träffade han Frédéric Matthæi, Jules Dubois, Émile Claus m.fl. och var med på en skridskofärd; konstakademien verkar med undantag för Dubois och Claus vara mycket dålig i år.