Beskrivning

fransk konstnär

Källor

Antwerpen d. 20 Januari 1874 20 januari 1874
Karel Scriba uppmanar Edelfelt att bli elev hos Tysklands stora historiemålare Carl von Piloty i München; det vore inte så dumt, men lär vara svårt; han har läst i tidningen att Hjalmar Munsterhjelm är i München; hos Léon Bonnat eller Jean-Léon Gérome i Paris kan man bli elev när som helst för 10 francs i månaden och med rekommendation, vilken han skulle få av Adolf von Becker; Edelfelt är åtminstone säker på att han inte bara vill måla salongstycken utan känsla, reflexion eller geni; han vill komma till någon sådan konstnär som högt uppskattar konsten.
Antwerpen, Söndagen efter Karnevalen, d. 22 Febr. 74. – 22 februari 1874
De engelsmän och amerikaner som i januari åkte till Paris har inte fått plats hos Jean-Léon Gérome, Léon Bonnat eller någon annan av de förnämsta målarna; i stället sitter de och kopierar i Louvren.
Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
På morgonen gick Edelfelt till Thorsten Waenerberg, som följde med honom till Adolf von Becker; Becker ansåg att Edelfelt gjort enorma framsteg i Antwerpen; han skulle försöka få in honom hos Jean-Léon Gérôme eller Léon Bonnat; Edelfelt skulle föredra Gèrôme, men det lär vara rysligt svårt att komma in.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Salongen är så stor att man knappt hinner igenom utställningen i Industripalatset vid Champs Elysées på en dag; Edelfelt har med iver och nyfikenhet studerat Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat, de bästa lärarna att välja på i Paris; Edelfelt skulle föredra att studera för Gérôme, eftersom han av honom kunde få ledning i komposition och historiemålning; Alexandra Edelfelt kan inte tro hur villrådig Edelfelt känner sig i valet av lärare.
På Ecole des Beaux Arts och hos Jean-Léon Gérôme är undervisningen gratis, medan den kostar hos Léon Bonnat.
Edelfelt var med Thorsten Waenerberg på Café de la Regence då greve Georg von Rosen anslöt sig till sällskapet; von Rosen menade att Edelfelt borde åka till Brüssel och gå i lära hos Jean-François Portaels; i Belgien stod konsten ännu högt, medan den fullkomligt förfallit i Paris, hantverket hade totalt trängt undan idéerna; von Rosen gick ohyggligt åt Jean-Leon Gérôme och Léon Bonnet, men von Rosens avoghet kan bero på att han hos dem och i Paris överlag, inte har uppmärksammats lika som i München.
Adolf von Becker är utomordentligt snäll och kommer genom sina bekanta att rekommendera Edelfelt hos Jean-Léon Gérôme, om Edelfelt bestämmer sig för denne; väljer han Léon Bonnat följer Becker själv med honom dit.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Paris d. 21 Juli 1874. 21 juli 1874
Bihang med illustrationer från restaurangen där han dagligen déjeunerar, äter; bl.a. kyparen Michel, elsassaren och restaurangägaren Monsieur Fuchs, ryske kaptenen Kursknoff som är anställd vid ambassaden, den egyptiske paschan Demirgian som är vid Léon Bonnats ateljé och talar svenska efter ett år i Stockholm, mångspråkige Monsieur Melon som är elev till Bonnat och har varit i Grekland, Tyskland, Italien, England, Sverige, Norge, Ryssland och i Helsingfors och Åbo, bl.a. i Brunnsparken; några typer från ateljén: Madès från Madrid, en rik brasiliansk markis som är släkt med kejsarhuset i Brasilien; le comte de Nouij, och den store pratmakaren Campagnol; slutligen en skiss av den franska linjesoldaten, troupieren, som efter fransk-tyska kriget är dåligt klädd, preussarna ser tiotusen gånger ståtligare ut; Edelfelt hade tidigare haft en bild av den franska eleganta soldaten, som Cham framställde dem.
Paris d. 28 Juli 1874. 28 juli 1874
Konstnärslivet är underligt; konstnärerna får leva på hälften av vad modellerna förtjänar på en dag; kvinnomodellerna kan äta dyrare än målarna när de går till Fuchs; Léon Bonnats elev Jean Beraud formligen svalt för att kunna betala modellen för sin tavla till årets salong.
Adolf von Becker tänker för mycket på sättet att måla; Becker har lärt sig alla hans lärares manéer, Josef Starck, Thomas Couture, Léon Cogniet, Ernest Hebert, Gustave Courbet, Léon Bonnat; Edelfelt förstår inte hur det är tänkbart att tillägna sig en annans manéer, som är uttryck för en persons individualitet.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Severin Nilsson och Gerle sitter inomhus hela dagarna utan att ens öppna fönstren; städerskan madame Ledet kallar Gerle "le grand sauvage" [den store vilden]; Edelfelt tycker det är oförlåtligt att en 25-åring som tio år varit elev vid konstakademien i Stockholm inte känner namnen på Léon Bonnat, Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme; Gerle tycker att Carl Wahlbom är lika bra som Ernest Meissonier, att Mårten Eskil Winge och August Malmström är lika goda som Paul Baudry, William Bouguereau och Léon Bonnat efter att ha sett dem en gång på Luxembourg.
Paris d 6 November 1874. 6 november 1874
Dewey Bates är lite mankerad [stött] över Julian Alden Weirs val, men Weir vill inte bo med den kritiserande Bates; dessutom är Bates nybörjare och det är inte trevligt att ha en sådans kludd framför ögonen; Alexandra Edelfelt vet redan att Bates inte gick igenom concoursen [tävlingen] och är ursinnig på Jean-Léon Gérome; Bates klagar att Léon Bonnat är den enda som kan måla i Paris, och att Gérôme inte kan se färgerna som Bates gör det, och som man gör det i Antwerpen, men stannar ändå hos Gérôme; Bates har beslutat att åka med en irländare till Neapel för tre månader; Edelfelt ser inte vad Italiens luft ska ge som inte Paris har kunnat åstadkomma; man måste kunna teckna och måla innan man målar tavlor, även om Bates har underbara idéer i konst och är en intelligent ungdom.
Paris d. 23 Nov. 1874. 23 november 1874
Hippolyte Flandrin är Edelfelts (och Carl Gustaf Estlanders) favorit bland konstnärer som målar religiösa motiv; B.O.Schauman verkar inte känna till honom, J.A.D. Ingres, Paul Delaroche och många andra ur den franska skolan; dessutom är det vågat av BOS att kalla Léon Bonnat, Alexandre Cabanel och Jean-Léon Gérôme för "storheter för stunden"; Edelfelt skall skriva ett artigt och övertygande brev till honom.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Då Edelfelt reser hem nästa sommar eller höst skulle han gärna vilja åka via Antwerpen, Haag och Amsterdam för att se sina "premiers amours" [första kärlekar] på konstens område, samt Rembrandt och Frans Hals i deras hemland; både Jean-Léon Gérôme och Léon Bonnat har rest till Holland för att se Rembrandt.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Dewey Bates klagar över sin fattigdom, och jämför avundsjukt landsmän som Julius Stewart, John Singer Sargent, Mason, Carroll Beckweeth, som är amerikanska miljonärer i Jean-Léon Gérômes ateljé; som Alexandra Edelfelt redan fått höra refuserades Bates i concoursen [tävlingen] till aftonskolan, vilken är den enda i Paris som är kostnadsfri; Julian Alden Weir har gett pengar åt Bates för att denne skall kunna teckna i Léon Bonnats ateljé om kvällarna; Edelfelt tycker det är skamligt av Bates att ta emot pengarna, i synnerhet som han hade möjlighet att teckna efter naken modell i Gobelins-fabriken [gobelängfabrik] gratis; Bates eviga prat om kolorit och kraftig färg förargar Weir; Bates påstår att målare som Rafael, J.A.D. Ingres, Hippolyte Flandrin ingenting är värda för att de inte har "stora färghögar" på sina tavlor.
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
De såg också de ofantligt många salarna i École des Beaux Arts; i arkitekternas sal finns akvareller från Athen och Rom; i kopiesamlingen finns den bästa kopian av MichelAngelos Yttersta dom och Rafaels skolan i Athen, samt en reproduktion av Rembrandts anatomiska föreläsning gjord av Léon Bonnat; mest intressant var salen för Romarprisen, där pristagarnas skisser och tavlor sedan början av 1700-talet fanns uppradade; bland skolans prisbelönta elever fanns Jaques-Louis David, Jean-Baptiste Paulin Guérin, Anne-Louis Girodet, Hippolyte Flandrin, Alexandre Cabanel, Ernest Hébert och Henri Regnault.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Nils Forsberg, som är elev hos Léon Bonnat, trodde att tavlan går igenom; Alfred Henri Berthoud var mera pessimistisk.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Adolf von Beckers studier från Léon Bonnats ateljé är inget att skryta med; Becker är troligen den äldsta ateljéeleven i Paris och kallas i ateljén för "père Becker" [fader Becker] och "le vieux" [den gamle]; Becker har fortfarande de gamla grundfalska reglerna av Thomas Couture i huvudet, vilket hindrar honom att följa naturen; Couture var själv ett geni, men det går inte att imitera honom.
Paris d. 5 Januari 1877. fortsatt d. 7de 5 januari 1877
Ernst Nordström går om kvällarna i Léon Bonnats ateljé; han arbetar som en träl och gör stora framsteg; han skulle ha mycket nytta av ett år till i Paris och han hoppas få förlängning på sitt stipendium.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Efter att ha rådgjort med flera skulptörer vid Ecole des Beaux Arts har de kommit fram till att Robert Stigell skall söka in till Pierre-Jules Cavelliers ateljé; Cavellier är gammal prix de Rome-mottagare [Romarpriset] och talar därför bra italienska, vilket är en fördel för Stigell: Stigell tecknar redan i Léon Bonnats ateljé om kvällarna med Walter Runeberg, Adolf von Becker, Ernst Nordström, Nils Forsberg och några danskar; skada bara att de i allmänhet lär teckna så skralt hos Bonnat nu för tiden.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Bland gästerna såg Edelfelt två från septemberregeringen, Emmanuel Arago och Jules Ferry, vars porträtt synts i Ny illustrerad tidning; dessutom var där flera deputerade från vänstern, Léon Bonnat, Henri Chapu, ett tiotal målare som han kände till från fotografierna hos konsthandlare, samt författaren Émile Erckmann.
En underrättelse som slagit skandinaverna med häpnad (speciellt Walter Runeberg och Edelfelt) och förargelse är att Nils Forsbergs tavla "l'Entrepreneur des Saltimbanques" har blivit refuserad; skandinaverna är inte det rätta ordet, många är så avundsjuka och arga på Forsberg att de snarare glädjer sig; Léon Bonnat har köpt tavlan för att trösta Forsberg, som är så förtvivlad att man inte har vetat vad han kunde ta sig till; juryn lär ha refuserat tavlan på grund av ämnet som är grymt - pojkar som plågas till de mest halsbrytande rörelser i ett kyffe i Belleville bland saltimbanquer [trollkarlar/revyfolk].
Hôtelet är makalöst fint (tro inte att det är ett värdshus, här säger man ju hôtel de la reine Isabella, hôtel de Stuart – Alexandra Edelfelt kanske mera tycker om ordet palats); från trappan kommer man in i en antichambre i venetiansk renässansstil; därefter följer ett kabinett som kunde kallas galleri, där man hittar Léon Bonnats porträtt av Madame Emma Koechlin, tavlor av Gustave Jundt, Jean-Joseph Benjamin Constant, Charles-François Daubigny, Camille Corot, Alexandre-Gabriel Decamps, Alberto Pasini; salongen där det dansades är ljusblå med guld i Louis XVI-stil; i matsalen, där buffetten serverades, fanns en kamin som överst hade Koechlins och Schwartz (fruns) vapen; på kaminlisten stod: Fumus patriæ alieno igne lucentior est (Fosterlandets härd strålar klarare än den främmande elden), vilket syftade på att familjen övergett Elsass sedan det blev tyskt; väggarna var beklädda med blommor; från matsalen kom man in i ett orientaliskt galleri med kinesiska gudabilder.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
På årets Salong finns mycket skräp, men några goda tavlor: Jean Paul Laurens tavla, två historiska bilder från Ludvig den heliges tid av Luc Olivier Merson, Léon Bonnats porträtt av Adolphe Thiers, Jules Bastiens "lady anglaise" [engelsk dam], samt Édouard Detailles "honneur aux blessés" [heder åt de sårade].
Odaterat fragment 1 januari 1885
De som ska delta i utställningen hos Petit mellan den 15 maj och den 15 juni är följande: Besnard, Beraud, Bonnat, Cazin, Edelfelt, Egusquiza, Gervex, Liebermann, Ribera, Sargent, Stevens; möjligtvis Henner och Carolus Duran.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
Edelfelt är inbjuden till ny utställning hos Petit tillsammans med Sargent, Beraud, Gervex, Carolus Duran, Bonnat, Stevens.
Paris, måndag d. 30 nov. 1885 30 november 1885
Ölbryggaren Jacobsen från Köpenhamn har beställt ett porträtt av Pasteur av Bonnat; Edelfelt konstaterar: förargligt att få en sådan medtävlare.
Pasteur tror inte att Bonnats porträtt kan bli bättre än Edelfelts.
Paris d. 5 December 5 december 1885
Pasteur har prisat porträttet, han menar att Edelfelt tryggt kan tävla med Bonnat.
Alla bekanta tycker om porträttet av Pasteur och menar att jämförelsen med Bonnats porträtt av Pasteur bara kommer att vara till fördel för Edelfelt.
Paris lördag d. 12 dec 85 12 december 1885
Porträttet av Pasteur får beröm av alla; de flesta tycker att det är bra att det blir jämfört med Bonnats porträtt av Pasteur.
Paris, Tisdag d. 6 april 86 6 april 1886
Bonnat som är president i Salongsjuryn har ställt sig positiv till Edelfelts porträtt av Pasteur; porträttet har blivit antaget med 1, som är ovanligt; ger rätt till god placering på utställningen.
Bonnats porträtt av Pasteur är mer effektfullt än Edelfelts, men konstnärerna tycker att Edelfelts är intressantare; den stora allmänheten kommer att fästa sig mer vid Bonnats porträtt.
Paris, Onsdag d. 14 april 1886 14 april 1886
Gérômes och Edelfelts förhållande; Gérôme har kommenterat porträttet av Pasteur, Bonnats porträtt av Pasteur, talat om Finland; menade att Edelfelt borde gifta sig.
Paris Påskafton 86 24 april 1886
Edelfelt har tillsammans med Meyer Söderhjelm, Neiglick, Amic, Dagnan och Aublet varit på andlig Wagnerkonsert på långfredagen; i publiken Bonnat och Puvis de Chavannes.
Söndag 2 maj 86 2 maj 1886
Alla jämförde Bonnats och Edelfelts porträtt av Pasteur till Edelfelts fördel.
Edelfelt har haft samma känsla som alltid på Salongen inför sina egna konstverk; han ångrade att han hade ställt ut "Lördagskväll vid Hammars", tyckte att porträttet av Pasteur kunde ha varit bättre placerat, konstaterade att porträttet av Ville Vallgren och Antoinette Råström hade vunnit på att få en ram; sedan skyndadade han att se Bonnats porträtt av Pasteur.
Bonnat har inte uppfattat Pasteurs karaktär; Edelfelt högaktar Bonnats arbete, men tycker inte om hans porträtt av Pasteur.
Vernissagepubliken tyckte bättre om Edelfelts porträtt av Pasteur än om Bonnats.
Meissonier har gratulerat; han menar att Edelfelts porträtt av Pasteur är bättre än Bonnats; Edelfelt beskriver sin glädje över Meissoniers uttalande.
Det skulle vara olyckligt att bli ovän med Bonnat på grund av porträtten av Pasteur.
Paris, tisdag d. 11 maj 86 11 maj 1886
Det är roligt att Pasteur vill ha Edelfelts porträtt, trots att han får Bonnats som gåva.
Paris d. 14 maj 1886 14 maj 1886
Edelfelt har gjort visit hos Léon Bonnat med Jean Baptiste Pasteur på Louis Pasteurs uppmaning; Bonnat var "utmärkt hygglig"; han menar att Edelfelt och Krøyer är det bästa skandinaverna som ställer ut i Paris just nu.
Bonnats porträtt av Alexandre Dumas är bättre än allt han gjort tidigare; Edelfelt tycker att det skulle ha varit bättre att ställa ut det porträttet.
Bonnat är en gentleman; talade om sitt och om Edelfelts porträtt av Pasteur.
Paris d. 23 maj 86 23 maj 1886
Gäster hos Pasteur i kväll var Bonnat samt bryggaren och miljonären Jacobsen.