Beskrivning

geheimeråd, ämbetsman, g.m. 1. Fanny Alexandra Helen Wallenius, 2. Anna Wilhelmina De la Chapelle

Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
Axel Antell har skickat Vikingen, med några hälsningsrader i marginalen om sin familjs resa; det verkar som om herrskapet Antell reser direkt till Paris från Cöln, och passerar således inte Brüssel; i stället hoppas han träffa dem i Paris när han kommer bort från Antwerpen.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt är osäker på om han kan ansöka om stipendium redan i vår eller om han måste vänta till hösten; vad gör han om han då inte får förlängning på stipendiet?; han kan inte räkna med Kalle Holms och August Eklöfs pengar ännu, innan han målat tavlorna; i annat fall får han komma hem och missa ett helt år, mista modet och måla porträtt; om geheimerådet Samuel Antell var i senaten vore han säker på en röst; tror Alexandra Edelfelt att Edelfelt borde skriva till B.O.Schauman för att få upplysningar?
Antwerpen d. 16 Mars 74. – 16 mars 1874
Edelfelt har fått brev från Adolf von Becker och Berndt Lindholm; han behöver därför inte skriva till Carl Gustaf Estlander, som det visade sig inte bemödat sig om att känna till de bådas adresser; B.O.Schauman har skrivit och varnat Lindholm för att "locka" Edelfelt till Paris; Lindholm anser att det vore "utmärkt bra" om han kom till Paris i maj under Salongen, som "är den besta exposition i verlden"; Lindholm lovar också att hjälpa honom till rätta och ordna det så billigt som möjligt; Becker och Lindholm verkar umgås mycket med familjen Antell; Lindholm har resonerat med senator Samuel Antell om att förstora konstnärsstipendierna och om att Edelfelt borde få förlängning; Lindholm uppmanar Edelfelt att arbeta flitigt och påminner om Thomas Coutures ord: "för att blifva en god konstnär, måste man först vara en god arbetare.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Antells har rest; man menar att fröknarna Antell inte hade det så roligt i Paris då senator Samuel Antell var så sjuk hela tiden.
Paris d 6 November 1874. 6 november 1874
Edelfelt är uppskakad över "gubben" Samuel Antells död för Axel, Edvard och Selma Antells skull; de Antellska barnen står nu mitt i en talrik släkt som aldrig varit annat än egoister; Axel är nu hänvisad till sin egen energi och sitt eget arbete, för att efter en lång och ledsam studietid få en osäker tjänst och alltid skulder, skulder, skulder.