Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk konstnär

Källor

Barbizon (vid Fontainebleauskogen) d. 23 April 1875 23 april 1875
Som Alexandra Edelfelt ser sitter Edelfelt långt från Paris in den lilla vackra byn Barbizon, Jean François Millets och Théodore Rousseaus sommarnöje; träd och blommor blommar; i början av veckan gick han alla eftermiddagar med Léon Chevreuil och Jospeh Blanc till Charenton och därifrån till Joinville vid Marne, där han började på en liten landskapsstudie; på onsdagen åkte Edelfelt med Julian Alden Weir och Dewey Bates på tre dagar till Fontainebleau; de kom ungefär kl. 11 på förmiddagen till Villeneuve St Georges, stannade där och tecknade, fortsatte sedan med tåg till stationen Melun och tog därifrån omnibus till Barbizon.
Paris d. 22 om aftonen 85 1 januari 1885
Osäker koppling Representationen hos Petit var en reklam för ett julblad som Petit ger ut och som gör reklam för osålda tavlor av Stevens och Millet.
Berlin, den 17 Jan 1891 17 januari 1891
Som jag nu fick en dag till skänks beslöt jag att söka upp Liebermam. Han var ytterst vänlig och proponerade mig genast att gå upp till Menzel – under vägen talte han om att Gubben sedan 3, 4 år (han är nu 76) blifvit litet besynnerligt och alls ej tål annan konst än sin egen, och bad mig för all det ej tala om Millet och Bastien Lepage, som strax göra honom rasande. – Menzel var emellertid ej hemma eller tog ej emot, och sedan vi en half timme stått och ringt i en iskall ytterst enkel 4de vånings trappa, gingo vi vår väg. Liebermann sade att jag i gengeld skulle få se Menzels bästa teckningar hos en herre som hette Pecktler – troligen mera än hos Menzel sjelf, ty gubben lärer numera undan allt hvad han har då det kommer främmande. Hos denne Pecktler, som har stora samlingar af japansk konst och Menzel – ingenting annat, sutto vi i runda 3 timmar. Det var herrliga teckningar vi sågo der, rena mästeverk, jemförliga med det bästa som någonsin blifvit gjordt. Bäst är Menzel då han får stark karaktär att behandla, nästan karrikatyr. Qvinnor och grace gör han mindre bra – Men en sådan kraft, en sådan rörelse och sådant lif i hans gubbar! Hvad jag är för ett nöt som ej tecknar mera! Många af Menzels saker äro bättre än Meissoniers, som de för resten likna rätt mycket. Liksom Meissonier kan han ej framställa det behagliga, och det kan vara så väl det, ty nog fins det tillräckligt många som måla glansbildskönheter ändå.