Beskrivning

preussisk och tysk statsman, Preussens ministerpresident och Tysklands rikskansler

Källor

Antwerpen d. 29 Oktober. 73. 29 oktober 1873
Edelfelt har sällan förut kommit att se det som en lycka, "något att tacka Gud för", att vara född och uppfostrad i den protestantiska tron, som ger en rättighet att tänka och forska själv, och inte behöva ställa "ett oräkneligt antal helgon och ett despotiskt herrsklystet, sniket, listigt och sjelfviskt presterskap" som medlare mellan sig själv och sin Gud; han har börjat högakta König Wilhelm I och Otto von Bismarck för deras sätt att hanter hans helighet och hans biskopar, vilket går i linje med den uppfattning som framkommer i de belgiska liberala tidningarna; Jesuiterordens stormästare, Pater Beckx, lär snart gästa Belgien; jesuitorden i Antwerpen håller på att bygga ett "charmant" nytt hus, "ungefär så stort som Senatshuset med banken och hela historien" i Helsingfors.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Karel Scriba är ovanligt hygglig och intelligent; denne har en "inbringande" anställning som tecknare och litograf; Scriba är "geistreich" utan att var svulstig, skriver vers utan att vara litterär snobb och är anspråkslösheten själv; denne är alls inte någon preussare (kommer från Darmstadt) och hyser ringa respekt för Otto von Bismarck och Kaiser Wilhelm; först föregående dag fick Edelfelt veta att Scriba varit med i tysk-franska kriget, det är inget denne skryter med.
Antwerpen d. 30 Nov 73. 30 november 1873
Edelfelt var föregående kväll hos Schultz; Karel Scriba är en ypperlig uppläsare och deklamatör; dessa lördagssammankomster är rätt angenäma efter en veckas bråk på konstakademien; på söndageftermiddagen hörde Edelfelt en livlig debatt mellan Scriba och Schultz om Kaiser Wilhelm; Scriba var starkt kritisk; i ett avseende anser Edelfelt att man måste högakta kejsaren och Bismark - i allt vad jesuiterna och katolska presterna anbelagar; i det fallat kan man stämma in i sångraderna: Du Kaiser ist gross. Und Bismarck famos!
Antwerpen, lördag d 22/3 1874. 22 mars 1874
Ämnen att skriva korrespondenser om kunde vara den flamländska frågan, jesuiterna, den klerikala striden, oroligheter vid civilbegravningarna, internationalen; Karel Scriba har genom fru Schneider lovat skaffa upplysningar om en jesuit som hållit en märklig predikan; jesuiten lär ha kritisterat tyska protestanter med Otto von Bismarck i spetsen, fransmännen för att de inte gjort Henri de Chambord till kung, Victor Emanuel och hela världen, med undantag för Ignatii Loyolas heliga orden [jesuiterna]; säga vad man vill om jesuiterna, så är de ändå stora talare.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Ett prov på den preussiska politiken var Otto von Bismarcks senaste tal i tyska riksdagen, där han säger att Elsass och Lothringen inte blivit erövrade för att de är gamla tyska provinser, utan på grund av helt strategiska skäl.
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25 maj 1875
Pauline Ahlberg har ingen lust att åka hem från Paris; när hon kom var hon genompreussisk, Bismarkisk, könig Wilhelmsk; dag för dag har hon fått lov att erkänna goda sidor hos fransmännen och Frankrike, så till den grad att hon nu säger sig inte vilja dröja i Tyskland för att slippa det plågsamma skällandet på allt franskt.
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
I Berlin träffade de Vilhelm Svedbom; första kvällen var de hos honom och hörde mycket musik; följande dag "förirrade" de sig till Nya museet för att se Peter von Cornelius kartonger, Edelfelt kan inte förstå att man i Tyskland kallar dem för mästerverk; inte heller Wilhelm von Kaulbach tål någon närmare granskning, Hunnenschlacht [Hunnerslaget] är och förblir det bästa han gjort, "Homer och grekerna" är bland det sämst tecknade man kan se; Wilhelm I, Helmuth von Moltke och Otto von Bismarck tycks ha gett den starkaste impulsen åt den moderna preussiska konsten; på utställningen i München fanns de målade i olja och vattenfärg, huggna i sten, skurna i trä, gjutna i brons, stöpta i choklad och stearin.
Det vore tråkigt att bo i Berlin, med sina långa öde gator och tråkiga palats som ställt sig i långa snörräta rader för att bilda haie [häck/spaljé] de gånger kejsaren, Otto von Bismarck eller Helmuth von Moltke kommer; allt detta talar lite till känslorna; tyskarna gör otroliga saker för att göra Berlin till en världsstad, vilket märktes av lyxen i guld, marmor och hela inredningen på både det gamla och nya museet; siegesmonumentet [segerkolonnen] i Thiergarten är lika dyrt som det är fult, Edelfelt förstår inte hur folk kan stå och beundra en sådan fabrikskorsten med den förgylda madamen (Germania) ovanpå.
Paris, Lördag 11 april 85 11 april 1885
"Förfärligt" med engelsk-ryska kriget; dagens tidningar har lugnande underrättelser från S:t Petersburg; Edelfelt hoppas Finland "inte blir lidande som sist" [Krimkriget]; förvånande att alla länder i Europa "gå i Bismarcks snaror", det är ju han som ställt till med detta precis som med kriget i Tonkin och engelsmännens "misèrere" i Afrika.
Paris lördag 18 april 85 18 april 1885
Amerikanerna vill ha krig för att få igång ekonomin; funderar på vad Bismarck tänkt, i Frankrike är man övertygad om att det är han som ligger bakom allt.
Paris. d. 26 April 1885 26 april 1885
"Med allt detta ser det nu, tyvärr ut, som om vi skulle få krig! Bismarck och Kejsar Wilhelm tyckas vackla numera, och då finns ingenting säkert mer. I svenska tidningar står att man nu redan sett en engelsk flotta i Östersjön. På Haiko kunna vi alltid vara fredade, likaså i Helsingfors der vi nu bo. Något bombardement af staden tror jag ej kommer i fråga, möjligtvis –".
Paris d. 3 februari 1887 3 februari 1887
Det talas om krig; man väntar att Bismarck ska förklara krig vilken dag som helst.
De tyska tidningarna är ursinniga; kriget beror på hur tyska riksdagen ställer sig och på dess relation till Bismarck; röstar tyska riksdagen mot "septennatet" [Septennat är i tyska kejsardömet den militära budgeten som fastställdes för sju år] och armélagarna blir det krig; tyskarna är ute efter Champagne och Bourgogne.
Paris d. 27 april 1887 27 april 1887
Edelfelts nervositet tilltar också p.g.a. den politiska situationen och oron i Paris; Bismarck och kriget står för dörren igen; Alexandra Edelfelt har i tidningar läst om arresteringen av en fransk gränstjänsteman som av Tyskland anklagas för spioneri; operan Lohengrin har blivit förbjuden i Frankrike av fruktan för upplopp; människorna har likadan ångest som för två månader sedan; alla med sympati för Frankrike måste se med oro på situationen.
Paris 31 maj 1888 31 maj 1888
Världsutställningen är i motvind på många sätt; Tizzas utfall mot Frankrike i ungerska kammaren har väckt ovilja, stämningen mot Österrike är allt sämre eftersom fransmännen tycker att österrikarna lyder Bismarck för mycket.
Paris 3 juni 1888 3 juni 1888
Hoppas politiken inte kommer i vägen för världsutställningen 1889; Tiszas tal upprört i Frankrike; Den österrikiska monarkin som "fjeskar" för Bismarck; är det här tacket för festerna för Szegedins undsättning?