Beskrivning

jungfru som i enlighet med Bibeln födde Jesus Guds son, madonna

Källor

Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3 juli 1871
De besökte Karuna kapellkyrka, där de hittade en tavla av stort konstvärde; tavlan föreställde Madonnan, Elisabeth, Johannes och Sankta Catharina i grupp, den var av den venetianska skolan, möjligen efter Paolo Veronese.
Antwerpen d. 2 Oktober 73. 2 oktober 1873
Antwerpen – Anvers (s hörs) är en stor stad; katedralen reser sig hög; i de trånga gränderna hänger Mariabilder i varje hörn; de finaste platserna i staden pryds av tre målare: Paul Peter Rubens, David Teniers, Anthonis Van Dyck.
Antwerpen d. 8 Oktober 73 8 oktober 1873
Det är enligt Edelfelts mening förargligt att konstakademien inte finns i Bryssel, som är trevligare än Antwerpen; där talas franska, människorna är gladare och pro tertio [för det tredje] är det inte lika katolskt; i Antwerpen ställs i boklådsfönstren ut fotografier och annat material om vallfartsorten Lourdes i Frankrike och jungfru Marias uppenbarelse för bondflickan [Bernadette Soubirous]; på samma ställen exponeras också stora fotografier av greve Henri de Chambord och hela ”maison de la France”, som "hela det Bourbonska och Orleanska sällskapet" kallar sig; på katolskt håll skulle man vilja se Chambord på den franska tronen; Edelfelt anser antwerparna bigotta, de iakttar alla yttre religiösa bruk och regler, men folket i Flandern står på en låg punkt i rent andligt avseende.
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.
Antwerpen d 11 December 11 december 1873
På konstakademien målas det flitigt; det behövs ofantligt mycket övning för att komma underfund med målningstekniken, och Edelfelt tror som Jozef Van Lerius: "Ça viendra" [det kommer], inget konstverk skapas ”i första hugget”: Madmoiselle Emilie Björkstén tror att Rafael målade sin Sixtinska madonna med några genialiska penseldrag och att Bertel Thorvaldsen ”högg i marmor sina qval”.
Edelfelt har stått och beundrat en tavla av Peter Paul Rubens, vilken denne målade vid 20 års ålder; den snart 20-årige Edelfelt kände svalget mellan sig själv och Rubens, men har också börjat förstå denne; han är också "galen" i hur Anthonis Van Dyck lyckats med uttrycket i Marias ansikte i en Pietà.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
På konstmuséet i Antwerpen är det Anthonis Van Dycks ”Pietà” som präglat sig i minnet; Christi lik ligger i Marias famn, som förtvivlat blickar mot himlen; Johannes står tårfylld invid, medan änglarna ser med förtröstan på den döde mästaren eftersom de vet att han skall uppstå ur sin sömn; Peter Paul Rubens har målat samma ämne, men inte lika bra; Edelfelt instämmer med Jules Dubois uttalande om Van Dycks tavla: "Jag skulle ej bry mig om att kunna måla bättre än det der!"
Antwerpen d. 27 Januari 74 27 januari 1874
Med målningen går det däremot trögt; Edelfelt är helt nedslagen då han ser alster av Charles Verlat, det verkar omöjligt att komma så långt; Verlats ”Jungfru Maria med apostlarna” är storartat skön; Verlats jungfru har en profetisk blick och liknar inte Paul Peter Rubens eller Bartolomé Murillos sinnliga, sköna kvinnor; i färgsättningen ser man att Verlat har haft Titian som förebild; man bör studera de gamla mästarna så att man lockar fram deras uppfattning och storslagna sätt, och inte som Antoine Wiertz kopiera och måla precis som Rubens, med alla dennes fel och förtjänster; i Musée des academiciens finns en målning av Nicaise de Keyser; den förlorar på att stå i samma rum som Verlat; där finns också ett självporträtt av J.A.D. Ingres.
Edelfelt skulle vilja höra Alexandra Edelfelts omdöme om Charles Verlats Madonna.
Antwerpen d. 9 Februari 1874. – 9 februari 1874
I stället för tävlingsmomentet i historia har Edelfelt tänkt måla skisser efter Peter Paul Rubens och Anthonis Van Dyck på konstmuseet tillsammans med Jules Dubois; han tycker det är synd att man inte får kopiera tavlor i Musée des Academiciens, eftersom han skulle vilja måla av Charles Verlats tavla med Madonnan och evangelisterna; Nicaise De Keyser förefaller klen i jämförelse.
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt har gjort skisser efter Peter Paul Rubens på konstmuséet; han har målat Rubens "makalöst vackra" Pietà; han tänker göra samma sak med Anthonis Van Dycks ännu makalösare version av Madonnan med den döde Kristus i sin famn; han stannar alltid vid Van Dycks Pietà: "On revient toujours, à ses premiers amours" [Man återkommer alltid till sina första kärlekar].
Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
På söndag morgon gick Edelfelt i mässa i Notre Dame, där det finns en Maria av Michelangelo och Carl den djärves grav.
Efter mässan tog de en lång promenad i stadens omgivningar; Edelfelt hade läst ”Chatiments terribles des revolutionnaires et des ennemies de la Sainte église” som Léon de Pape fann förträfflig; Edelfelt tyckte inte om hur författaren gav negativa epitet åt Martin Luther, Voltaire och Jean-Jaques Rousseau; bokens syfte var att få Henri V till kung; Louis Philippe skall på dödsbädden ha yttrat att Henri V måste regera över Frankrike; "uslingarna" Ludvig XVIII och Carl X görs till hjältar, Louis Philippe och Napoléon till de eländigaste syndare; ymnigt förekommer underverk, jungfru Maria i Lourdes och profetior; Edelfelt försökte tala så sansat som möjligt fastän harmen brände i bröstet; vad Frankrike vore lyckligt om det vore protestantiskt; i maj firas en stor kyrklig fest i Brügge, dit pilgrimmer från Frankrike och Belgien kommer för att be för påven och för att denne skall återfå sin världsliga makt.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
De gamla mästarna bekymrade sig i allmänhet lite om ämnet; de inskränkte sig till ett givet, känt moment, deras styrka låg i att behandla det enkla ämnet kärleksfullt, ädelt och med mycket skicklighet i form och färg; vad har t.ex. Tizians tavlor för ämne, har inte Rafael hundratals gånger målat Madonnan med Kristusbarnet?; Edelfelt är övertygad om att de flesta som varit i Rom, München, Paris och Dresden och sedan talar om Rafael, Pietro Perugino, MichelAngelo och Giulio Romano har svårt att förstå att deras stora sida är det stilfulla i teckningen.
Edelfelt håller med J.A.D. Ingres om att teckningen är huvudsaken; kan man förena en ädel tecknare med en utmärkt kolorist?; Anthonis Van Dyck är det ultimata beviset på att det är möjligt; koloristerna Rembrandt, Peter Paul Rubens, Diego Velasques och Bartolomé Murillo har gjort utmärkta saker i teckningsväg; tecknarna Rafael, Ingres och Hippolyte Flandrin har ofta målat en mästerlig färg; se på Van Dycks porträtt av Carl den förste, Rubens Nedtagning från korset i Antwerpen, Rembrandts anatomiska föreläsning i Haag, Murillos Madonna, Rafaels la belle Jardinière, Ingres "la Source", Flandrins helgonfris i St Vincent de Paul; det finns utmärkta saker att se i Paris; var gång Edelfelt går på Louvren tycker han det är synd att han inte har tid att sitta hela dagen och ta in och tala med de stora gamla om konstens hemligaste frågor.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Edelfelt ville gärna att Alexandra Edelfelt skulle se Jean Paul Laurens tavla "Interdikt" i färger, men han sänder den nu i dålig gravyr; han vill att hon skall beundra William Bouguereaus Madonna; Jehan Georges Vibert och François-Marie Firmin-Girard är två "gouterade" genremålare; om Edelfelt ändå fått gå med Alexandra Edelfelt på Salongen; hon skulle säkert ha tyckt om Jules Bretons "Midsommarnatt".
Rom d. 18 mars 1876. 18 mars 1876
Följande morgon lät Edelfelt sig ros till Academia delle belle Arti för att ta ett sista farväl av Tizians gudomliga tavlor; förutom hans världsberömda Marias himmelsfärd tyckte Edelfelt särdeles mycket om Maria som barn kommer till templet.
I Palazzo Pitti baxnar man över rikedomen i dess samlingar: bara kända tavlor som Madonna della Sedia, Michelangelos Pariar [?], Tizians Venus (i Tribuna i Palazzo dei Uffizi); kopiorna kan inte ge en rättvis bild av finheten i originalen.
Frascati d. 5 Juni 1876. forts. d. 6te Gustafsdagen 5 juni 1876
Från antiken kommer Edelfelt rakt in i medeltiden då han berättar om den "sjudundrande" kyrkoprocession som annandag pingst satte hela Frascati i rörelse; en berömd Madonna hade kommit på besök till Madonnan i Frascati vilket firades med en lång procession ledd av Nationalgardets musik, som spelade samma marscher och polkor som Victor Emanuel och "la constituzione e la libertà" [konstitutionen och friheten] hade hedrats med föregående dag; en liten obetydlig Kristus på korset bars med i processionen, men Kristus har så lite att göra med Vatikanens kult; Edelfelt har sett processioner i Flandern, men där var ännu så mycket andakt och "bigotteri" hos folket att man tyckte det hela var högtidligt; här var det inte ett folknöje; granna kyrkotjänare höll med sina häroldstavar och hotande åtbörder hopen på tillbörligt avstånd, utan tecken på andakt eller religiös prägel.
Paris d. 12 Jan. 1877. 12 januari 1877
Edelfelt letar efter en Mariabild och en bönstol från 1300-talet att sätta i ena hörnet av hans tavla; han tänker också göra ett halvfärdigt tapisseri [bonad] bredvid henne och en silverask med silkestråd och nålar, ett gotiskt skåp bakom henne och tapisseri på väggarna.