Beskrivning

kung av Frankrike

Källor

Antw. torsdag d. 30 April 74. 30 april 1874
Efter mässan tog de en lång promenad i stadens omgivningar; Edelfelt hade läst ”Chatiments terribles des revolutionnaires et des ennemies de la Sainte église” som Léon de Pape fann förträfflig; Edelfelt tyckte inte om hur författaren gav negativa epitet åt Martin Luther, Voltaire och Jean-Jaques Rousseau; bokens syfte var att få Henri V till kung; Louis Philippe skall på dödsbädden ha yttrat att Henri V måste regera över Frankrike; "uslingarna" Ludvig XVIII och Carl X görs till hjältar, Louis Philippe och Napoléon till de eländigaste syndare; ymnigt förekommer underverk, jungfru Maria i Lourdes och profetior; Edelfelt försökte tala så sansat som möjligt fastän harmen brände i bröstet; vad Frankrike vore lyckligt om det vore protestantiskt; i maj firas en stor kyrklig fest i Brügge, dit pilgrimmer från Frankrike och Belgien kommer för att be för påven och för att denne skall återfå sin världsliga makt.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Paris d 22 mai 85. 22 maj 1885
I tidningarna behandlas Hugos 1830-tal mest; hans politiska sympatier: bonapartismen, Napoleon, Ludvig Filip.