Beskrivning

fransk konstnär, professor vid École des Beaux-Arts

Källor

Antwerpen d. 4 Maj 74. 4 maj 1874
Edelfelt har varit på avskedsvisit hos Nicaise De Keyser, Polydore Beaufaux var bortrest; De Keyser menade att det inte mera fanns några riktiga storheter i Paris, även om Jean-Léon Gérome och Alexandre Cabanel är utmärkta målare; han uppmanade Edelfelt att ändå stanna en tid i Paris för att se salongen och grundligt studera museernas samlingar.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.
Paris d. 26 Augusti 74. 26 augusti 1874
B.O.Schauman borde inse att i deras tid är Paris, München och Antwerpen de enda städerna att studera i; Edelfelt skulle vilja veta vilken målare från Italien som i deras tid kan jämföras med Alexandre Cabanel, Jean-Léon Gérôme, Léon Bonnat, William Bouguereau, Alphonse de Neuville, Carolus Duran och Charles Chaplin; muséerna är visserligen utmärkta i Florens, men de är inte så dåliga heller i Paris; för att göra framsteg hjälper det inte att springa på muséer, det gäller att studera naturen och hantverket, samt noga studera hur de gamla mästarna, som Rafael och Peter Paul Rubens, målade; det finns tillräckligt att studera för ett helt liv i salon Carré i Louvren; om Edelfelt har lust att se något muséum är det muséet i Madrid, där man hittar Diego Velasquez, Bartolomé Murillo, Jusepe de Ribera, samt Rubens och Anthonis Van Dyck; hur kan Schauman gå emot hela Europas omdöme? Rom förser visserligen världen med konstverk i tidsandans smak, målade under Marià Fortunis chefsskap och säljs dyrt till engelsmän och amerikaner; Schauman måste [under världsutställningen] i Wien ha fått den snedvridna uppfattningen av konstfältet genom att ha sett på allt "genom ryska glasögon".
Paris d. 2 November 1874. 2 november 1874
Resultatet från concoursen [tävlingen] har kommit; Edelfelt blev den 15:de av de 85 som gick igenom; alla som placerade sig före honom var elever till Alexandre Cabanel (några emellertid elever till Isidore Pils och William Bouguereau); ingen klarade sig bättre än Edelfelt av Jean-Léon Gérômes elever; Dewey Bates, Bowin och "juden" Bassan refuserades; Julian Alden Weir gick igenom som den 31:sta.
Paris d. 23 Nov. 1874. 23 november 1874
Hippolyte Flandrin är Edelfelts (och Carl Gustaf Estlanders) favorit bland konstnärer som målar religiösa motiv; B.O.Schauman verkar inte känna till honom, J.A.D. Ingres, Paul Delaroche och många andra ur den franska skolan; dessutom är det vågat av BOS att kalla Léon Bonnat, Alexandre Cabanel och Jean-Léon Gérôme för "storheter för stunden"; Edelfelt skall skriva ett artigt och övertygande brev till honom.
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
De såg också de ofantligt många salarna i École des Beaux Arts; i arkitekternas sal finns akvareller från Athen och Rom; i kopiesamlingen finns den bästa kopian av MichelAngelos Yttersta dom och Rafaels skolan i Athen, samt en reproduktion av Rembrandts anatomiska föreläsning gjord av Léon Bonnat; mest intressant var salen för Romarprisen, där pristagarnas skisser och tavlor sedan början av 1700-talet fanns uppradade; bland skolans prisbelönta elever fanns Jaques-Louis David, Jean-Baptiste Paulin Guérin, Anne-Louis Girodet, Hippolyte Flandrin, Alexandre Cabanel, Ernest Hébert och Henri Regnault.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
Tvillingbröderna Jules och Léon Girardet, söner till gravören Paul Girardet, är elever till Alexandre Cabanel.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
På grund av huvudvärken senast Edelfelt skrev kommer han inte klart ihåg vad han berättade, förutom att han refuserats i Salongen; större otur kan man ha: Jean-Léon Gérômes framstående elev, Joseph Wencker, har inte lyckats komma bland de 10 bästa som får tävla om romarpriset [prix de Rome]; av de tävlande är 7 elever till Alexandre Cabanel, 2 till Isidore Pils, Édouard Zier är den ende från Gérômes ateljé; den 19-årige Zier har gjort en vacker skiss på ämnet: Kristus säger till de fiskande lärjungarna att de därefter skall vara människofiskare; skissen för tankarna till Hippolyte Flandrin.
Det är märkvärdigt hur Alexandre Cabanels elever som, även om de i framtiden inte blir bättre konstnärer än andra, alltid är de första i alla tävlingar vid Ecole des Beaux Arts.
Paris d. 5 Maj 1875 5 maj 1875
Edelfelt har umgåtts mycket med Léon Chevreuil; efter cours de soir (kvällslektionen) äter de middag hos Madame Nail, där elever från École des Beaux Arts äter, eller på Crémerie de Buci eller chez Madmoiselle Anne, som oftast besöks av Alexandre Cabanels elever och lagisterna, de som tävlar om Romarpriset; Chevreuil är som en levande antologi och kan utantill läsa dikter av Victor Hugo, Alphonse de Lamartine, André Chénier och Alfred de Musset; Chevreuil är betagen av Frankrikes medeltid, av Henrik IV och glansen vid Ludvig XIV:s hov och är rojalist; för att komplettera beskrivningen av Chevreuil nämner Edelfelt att han är genomhederlig på ett nästan finskt sätt och massier (kassaförvaltare) i ateljén, han är ful men med ett genomärligt, klokt utseende, han är närsynt och fanatisk beundrare av Rafael och har en stor insektsamling, hans pappa har en egendom i Argenteuil.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Edelfelt har fått medalj i ornamentsteckning på École des Beaux Arts; det medför att han härefter har rätt att delta i kvällskurserna utan att behöva tävla om platserna; han kommer för all tid att ha en tämligen god plats, d.v.s. bland "medaljisterna"; fyra av de 60 tävlade fick medalj; de tre andra var Jules Quesnet som är massier [ateljéföreståndare] i Alexandre Cabanels ateljé, portugisen Carneiro, samt en som han inte minns namnet på.
Paris, fredag d. 9 Juli 75. 9 juli 1875
Edelfelt beundrar Alexandre Cabanels elev Jules Bastien-Lepage, som bara är 24 år och fått alla medaljer i Salongen och säkert får årets Romarpris; hans bidrag för Romarpriset som är ett tema från Nya Testamentet lär vara mästerligt; Axel Antell fann honom "utmärkt hygglig" och Edelfelt satt bredvid honom och talade med honom hela kvällen; han "predikade" samma saker som Jean-Léon Gérôme: simplicité, sincérité och charactère [enkelhet, innerlighet och karaktär] och citerade Camille Corot som menar att man i konstnärskarriären behöver samvete, självförtroende och uthållighet, samt fördjupade studier i teckning och ljusförhållanden; Bastien-Lepage menar att man skall veta vad man vill och inte sky arbete; de talade länge om poesi och musik, om Bibeln vars teman Bastien-Lepage ansåg aldrig kunna bli gamla.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Edelfelt har sett Jules Bastien Lepage's romarpristavla och är alldeles tagen; ämnet är ängeln som förkunnar Kristi födelse för herdarna; medan de andra gjort dramatiska och effektfulla tolkningar har Bastien Lepage tänkt sig djupare in i ämnet; tre herdar, vanliga simpla människor överraskas av ängeln som visar dem huset i fjärran der världens frälsare föddes, inget överdrivet dramatiskt liv, ingen affektation, bara stor helig häpnad, andakt och stilla frid; ängeln är en liten blond flicka på tolv år med stora snövita vingar och en gråblå slöja och guldgördel; hans ängel är sådan man drömt sig Guds änglar i barndomen; Edelfelt är säker att Butti (Berta) Edelfelt skulle känna sig dragen till den vackra bevingade systern; Edelfelt såg Bastien Lepage och gratulerade honom för den lyckade tavlan; flera tidningar har skrivit om tavlan; kritikern i "l'Évenement" påminner att han redan för tre år sedan bett sina läsare att fästa sig vid Alexandre Cabanels elev, Bastien Lepages namn.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
Alexandre Cabanel har alltid varit elak och avundsjuk mot sina bästa elever, även mot Henri Regnault.
Då Edelfelt kom hem hade Julian Alden Weir bjudit in Jules Bastien-Lepage, hans bror Émile, Albin Meyssat, Joseph Wencker, en gravör Charles Baude för att dränka förargelsen och indignationen i en bål; Edelfelt fick höra att la Section de Peinture [målarsektionen] i Institut de France enhälligt hade gett Bastien-Lepage priset, med undantag för hans lärare Alexandre Cabanel som hade hållit på Léon-François Comerre; de andra avdelningarna (arkitekter och skulptörer) röstade än på den ena än på den andra, bara för att inte ge priset åt Bastien-Lepage; indignationen var stor efter kungörandet; Jean-Léon Gérôme kom och beklagade och sade att han gjort allt vad han kunnat göra.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
På middagen såg Edelfelt många av Jean-Léon Gérômes tidigare elever, som nått framgång: Lucien-Étienne Melingue (son till aktören Étienne Mélingue), Paul Lenoir och [Georges] Becker (inte vår Adolf von Becker); Jules Bastien-Lepage, som nu helt förnekat Alexandre Cabanel, var nu som förr med om banketten; Gérôme satt på hedersplatsen mellan Joseph Wencker och Pascal Dagnan, mittemot satt Gustave Boulanger med Melingue och Bastien-Lepage; det var underligt att bland eleverna se en dragonofficer och en kyrassiär (elever som gör sitt år av värnplikt).
Paris d. 18 Februari 1877 18 februari 1877
I mars och april planerar Edelfelt att måla huvuden som kan bli sålda hemma; han skulle vilja måla en Sulamith inspirerad av Alexandre Cabanels tavla; Edelfelt har läst Salomos höga visa och beundrar den storartade österländska koloriten i denna dikt; han kan inte tänka sig en vackrare skildring av våren i södern än 2 kapitlet, vers 11; han skulle vilja göra Sulamith sökande efter Salomo enligt [Höga visans] 5 kapitel, 8 versen; hos Max Faivre har han sett en ung judinna som poserat för Jean-Léon Gérôme och har de mest strålande ögon och en utpräglad judisk typ.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Föregående dag gjorde Edelfelt ett fruktlöst besök i Industripalatset för att få upplysningar om hans tavla; vaktmästarna förklarade att han skulle få besked om 14 dagar, såvida han inte kände någon i juryn; det påverkar lynnet och arbetslusten att se hur protektionssystemet anlitas inom konstnärsvärlden; det är fel av Jean-Léon Gérôme att inte sitta i juryn och inte göra någonting för sina elever; man borde göra som Carroll Beckwith och vara "intim" med Alexandre Cabanel och Jean-Jacques Henner; Wilhelm von Gegerfelt och Hugo Salmson bjuder jurymännen på fina middagar; det är bara naiva provincialer [från landsorten] och utlänningar som Edelfelt som inte har bekantskaper i den artistiska världen; han medger att juryn och publiken är rättvisa mot de mycket stora talangerna, även om de skulle komma från Noukha-Hiva, men medelmåttor tar sig fram med protektion.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Edelfelt har inte presenterat unge Otto Wallenius för Alexandre Cabanel eller Jean-Léon Gérôme ännu, i och med att han ännu inte fått sitt intyg från ministern; Edelfelt tycker det är egendomligt att Wallenius nödvändigt vill börja teckna innan han sett något; Edelfelt fick honom igår till Luxembourg; det är underligt att han och andra unga ständigt talar om Helsingfors, Finland, fru Achté och finska operan, Ferdinand von Wright, Lennart Forstén och Hjalmar Munsterhjelm, och inte får nya intryck av det de dagligen ser här; dessa intryck borde ju vara tusen gånger starkare än från de små förhållandena därhemma.
Otto Wallenius vill in hos Alexandre Cabanel, vilket Edelfelt tycker är bra; de är för många hos Jean-Léon Gérôme; Cabanel har trots sin tråkighet lyckats göra elever som Henry Regnault, Jules Bastien Lepage och Luc Ollivier Merson; de brukar också ha bättre modeller hos Cabanel än hos Gérôme.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Hela veckan har gått åt till struntsaker; han har förlorat två förmiddagar på att vänta på Alexandre Cabanal på Ecole des Beaux Arts för att presentera Otto Wallenius, som vill in i hans ateljé och som inte kan ett ord franska; därtill har han varit på Salongen och gjort anteckningar till Carl Gustaf Estlanders artikel och i övrigt bara skrivit och skrivit.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Edelfelt och Otto Wallenius har sprungit 6 gånger hos Alexandre Cabanel innan han tog emot dem; Cabanel tog inte Wallenius i sin ateljé, men gav ett löst hopp om att han kanske kunde komma in i oktober; Cabanel är högdragen; skillnaden mellan honom och Jean-Léon Gérôme är markant.
Paris, d 30 Juni 77. 30 juni 1877
Edelfelt skall med Otto Wallenius till ryska ambassaden för att tolka; generalkonsuln sade igår något som Wallenius inte förstod; varför anställer regeringen inte tolkar?; Wallenius är en hygglig pojke, men har haft otur; Alexandre Cabanel tog inte emot honom, och i den förberedande skolan på rue de l'École de Médicine kan han inte teckna antikt på grund av att concourserna [tävlingarna] är förbi.