Beskrivning

friherrinna, g.m. Gustaf Adolf Mellin, mor till Axel Gustaf Mellin och Constance Ekelund

Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Filip Forstén har ännu inte anlänt; fröken Emilie Mechelin och Mellins lär däremot finnas i staden.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Det finns en försvarlig mängd finnar i staden; många var samlade hos Mellins förra söndagen, fröken Mili (Emilie) Mechelin, fröken Naëmi Ingman, doktor August Neovius med fru, Carl Gustaf Estlander, magister Gustaf Sohlström och student Karl Snellman; kvällen gick åt Helsingforsskvaller; Mili Mechelin har en envis hosta och har kanske förlorat sin röst; när Edelfelt kommer in på en ateljé blir det slut på umgänget med nordbor och landsmän, med undantag för Adolf von Becker, i och med att det är dyrt, tar tid och inte är lärorikt.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
I söndags var Edelfelt för sista gången på bjudning hos Mellins, friherrinnan Wilhelmina med dotter Constance reser till Ems; unga baron Axel Mellin var där, men hans fru var trött efter resan och därför inte synlig; friherrinnan Emilia Wallenskiöld och fröken Jeannette Lepsen utnyttjar tiden väl, på kort tid har de sett allt i Paris och ändå flera gånger varit på Louvren, Salongen och Luxembourg.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
*Filip Forsten och Oscar Kleineh bor i samma pension på Rue Lafayette där Mellins bodde.
Lördag d. 3 mars 77. 3 mars 1877
Kanske "gumman" Wilhelmina Mellin skulle vara villig att ställa ut sitt konterfej [porträtt].
Paris 16 april 1885 16 april 1885
Friherrinnan Mellin och Ekelunds har bjudit "på Strindberg" som inte kom, men skickade sin fru i stället; alla spelade roller: den fina, världsmannen, "nutidsqvinnan", författaren; samtalet om osedlighet.
d. 16 maj kl. ½ 5 e.m. 16 maj 1885
Edelfelt var bjuden till Ekelunds tillsammans med Bjørnson, men hade tidigare accepterat en inbjudan till Hoskier, som är dansk släkting till general Appert; han hade dock velat höra friherrinnan Mimmi och Bjørnson tillsammans.
Edelfelt skulle inte förundra sig om Bjørnson tagit friherrinnan Mellin för en "nordisk kämpekvinde"; Bjørnson intresserar sig bara för sedlighetsfrågan.