Beskrivning

filosofie magister, senare doktor, kamrer, körledare

Paris d. 8 Maj 1874 8 maj 1874
Edelfelt dejeunerade [åt lunch] med Adolf von Becker och gick till Louvren; på kvällen "förvillade" han sig till Café de la Regance där Becker och Thorsten Waenerberg var med en magister Sohlström, en av dessa som kom för att lära sig franska men som talade svenska från morgon till kväll med landsmän och skandinaver; Edelfelt är lycklig över att ha fått inleda sina studier ensam i Belgien; dessutom har han, tack vare umgänget med valloner, vant sig vid det franska livets egenheter.
Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Det finns en försvarlig mängd finnar i staden; många var samlade hos Mellins förra söndagen, fröken Mili (Emilie) Mechelin, fröken Naëmi Ingman, doktor August Neovius med fru, Carl Gustaf Estlander, magister Gustaf Sohlström och student Karl Snellman; kvällen gick åt Helsingforsskvaller; Mili Mechelin har en envis hosta och har kanske förlorat sin röst; när Edelfelt kommer in på en ateljé blir det slut på umgänget med nordbor och landsmän, med undantag för Adolf von Becker, i och med att det är dyrt, tar tid och inte är lärorikt.
Paris, onsdag d. 27 maj 74. 27 maj 1874
Mille (Emil) Cedercreutz är på väg till Paris, men vill på allt sätt undvika att störa Edelfelt; till skillnad från umgänget med herrar som Gustaf Sohlström, Karl Snellman och Johan Pentzin gläder sig Edelfelt över att träffa sin gamla kamrat och gode vän Mille; i augusti och september har han dessutom lov från Jean-Léon Gérômes ateljé.
Paris d. 11 Juni 74. 11 juni 1874
På Gustafsdagen var Edelfelt, tillsammans med alla finnar som vistas i Paris, bjuden till magister Gustaf Sohlström på "punsch och toddy" för att fira magisterns namnsdag; borgmästare Johan Pentzin höll ett högtidligt tal på finska; Sohlströms lärare i franska [Bahier] hade inte begripit sig på den andäktiga högtidligheten och svarade på ett humoristiskt och skojande sätt i stället för att utbringa en skål för Finland.
Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
Magister Gustaf Sohlström och Herr Karl Snellman är ännu i staden; Snellman har bara lärt sig några ord franska; Sahlström pratar överallt sin rotvälska och drar uppmärksamheten till sig, i synnerhet som nordbor har en tendens att skrika; ett pinsamt uppträdande hände t.ex. på Duvals stora restaurang på Rue Lafayette; fransmännen är ytterst noggranna med att man talar deras språk grammatikaliskt riktigt; Morbor Gustaf Brandt har rätt i att det är rätt tråkigt att träffa landsmän utomlands.
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Thorsten Wænerberg, Berndt Lindholm och doktor Herman Antell har rest bort, likaså Brummers och Gustaf Sohlström; Lindholm som förtjänat pengar på en beställning återvänder med fru och svägerska till hösten.
Om Filip Forsten kommer att gå vid konservatoriet kunde Edelfelt göra honom bekant med en elev vid dramatikavdelningen, Monsieur Bahier som lärde Gustaf Sohlström franska.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
Edelfelt är glad att han inte har en svensk eller tysk accent när han talar franska; i ateljén togs han i början för spanjor eller belgare; då man kommit en bit in på franskan inser man hur dåligt franskan talas och lärs där hemma, t.ex. av Maisonette; han kan inte förstå dem som anser att franskan är ett lätt språk, möjligen lätt att förstå, men inte att behärska; Edelfelt har läst en "vidlyftig" grammatik, bearbetad efter Noël och Chapsal, i vilken det finns en massa regler och undantag; Gustaf Sohlström talar ogenerat en gräslig franska; Adolf von Becker talar ganska flytande, medan svenskarna talar ganska bra men har en lustig accent; Nils Forsberg kan tas för en inföding.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
Gustaf Sohlströms historia om deras fångenskap är överdriven; Fredrik Svanljung har hört en ännu mer utsmyckad version i Österbotten; den nakna sanningen är att Adolf von Becker, Berndt Lindholm, Thorsten Waenerberg, Johan Pentzin, Oscar Kleineh, Bahier, Sohlström och Edelfelt i juni promenerade på boulevard St. Michel; Waenerberg letade efter en "kiosk" [avträde] men hittade ingen och uträttade sitt naturliga behov på trottoaren; sällskapet fick hämta honom på polisstationen; Sohlström och Bahier skällde ut poliserna, vilket ledde till att de fick tillbringa natten i kurran [häktet]; de skulle ha sluppit ut tidigare men Sohlström visade sig stursk och vägrade lämna häktet mitt i natten; Sohlström har flera gånger prövat det franska rättssystemet, han har processat mot sin lärare i violspel, startat gräl på restauranger och en teater; Sohlström är inte den enda utlänningen som varit "på kurran"; greve Horn och två engelska lordar hamnade dit när de en morgon trängde sig in i ett bageri för att se hur det gick till att baka bröd; samma öde mötte en hop medicinestuderande som dansat quadrille [kadrilj] på Rue Bonaparte.