Beskrivning

svensk konstnär

Källor

Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Edelfelt har på restaurangen där han äter blivit bekant med svenskar och norrmän, däribland målarherrarna Severin Nilsson och Ernst Josefson; Josefson har studerat hos Jean-Léon Gérôme och i École des Baux-Arts, men var inte nöjd och reser därför hem; Gérôme är troligen för sträng för Stockholmsarkitekterna; så snart Edelfelt fattat ett beslut låter han Alexandra Edelfelt veta.
Severin Nilsson, som hyr Berndt Lindholms gamla ateljé på Rue des Carrières, reser hem; han vill att Edelfelt skall ta ateljén så länge han är borta; Edelfelt betalar hälften av hyran för tre månader; han ber om Alexandra Edelfelt åsikt, samtidigt som han ber henne hälsa alla och fortfarande adressera sina brev till Adolf von Beckers adress.
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Nästa månad flyttar Edelfelt in i Severin Nilssons (tidigare Berndt Lindholms) ateljé och bostad; det var dumt att han betalade för en månad på St. Georges' hôtel då han anlände; sedan han blivit mera bekant med Paris har han blivit övertygad om att det går att leva billigare än Thorsten Waenerberg och Adolf von Becker.
Paris . 11 Sept. 1874. 11 september 1874
Om Edelfelt vill måla en självständig tavla måste han antingen bo med Severin Nilsson och ha förskräckligt lång väg till École des Beaux Arts, eller skaffa en egen ateljé.
Edelfelt vet ännu inte om han skall stanna kvar med Severin Nilsson, den långa vägen mellan Batignolles och Quartier Latin avskräcker; man kan få rum för 25 francs i månaden i närheten av École des Beaux Arts; nästa gång Edelfelt återvänder till Paris, då han inte längre kommer för att studera utan för att måla, kommer han att hyra ateljé i trakten av Batignolles där priset är ungefär 500 francs, medan de stora ateljéerna vid Notre dame de Lorette, rue Fontaine St Geoges och Place vingt mille kostar 1400 francs; så mycket kostar Berndt Lindholms ateljé, medan Adolf von Becker betalar 900 francs.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Edelfelt letar ny bostad; i ett skede övervägde han att stanna med Severin Nilsson men har ändrat sig; Batignolles är alltfår långt från École des Beaux Arts; både Peyrot och Adolf von Becker har avrått honom från att påverkas av Nilssons mediokra inflytande.
Edelfelt har börjat på ett självporträtt; han använde först Severin Nilssons spegel, men såg så rund och vind ut i ansiktet att han köpte en egen spegel för 5 francs; teckningen blev bra, men fördärvades då han började måla; han får börja om igen.
Edelfelt har gått skallgång efter ett rum i Quartier latin, från Pantheon till St Germain de Pres, från Luxembourg till Seinen; han sprang på boulevard St Michel, Rue Bonaparte, Rue Vaugirard, Rue des Rennes, Rue de l'École de Médécine, Rue de Racine; små möblerade rum för 25 à 30 francs är små hål under taket; lite större och ljusare kostar omkring 50 francs; Filip Forsten betalar 50-60 francs för sitt rum; Edelfelt såg ett präktigt omöblerat logement vid Rue des Cassettes som han tror att han tar; Adolf von Becker har berättat vad han behöver i möbelväg; kostnaderna skulle bli 5 francs mera än det billigaste rum med städning på hôtel Russie där Robert Arthur bott; möbeltransport får man kostnadsfritt från Kolossen på Rhodos, det största och billigaste magasin i Paris; om Becker reser får Edelfelt en del av hans möbler; Severin Nilsson kanske kunde ge honom ett av sina bord billigt (två av dem tillhör egentligen Ernst Josefson); redan i Antwerpen rådde Karel Scriba och Arthur honom att ta privat logis.
Det är förargligt att postgången till Alexandra Edelfelt är så trög att han inte hinner invänta hennes åsikt i bostadsfrågan; han får lita på dem som bott längre än honom i Paris; han kommer inte att flytta förrän Severin Nilsson återvänt.
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Severin Nilsson har återvänt tillsammans med herr Gerle som är från Stockholm och skall studera träsnitt; Edelfelt måste bort och har hyrt det omöblerade rummet på 23 Rue de Cassette, för 20 francs i månaden.
Severin Nilsson talade om sitt älsklingsämne, de utmärkta avträdena och klosetterna i Sverige och de dåliga i Paris; Gerle oroade sig för att träsnitt ändå skulle bli för krångligt, att han aldrig skulle lära sig franska, han tyckte inte heller att det var så schangtilt [flott] och grant i Paris som andra svenskar hade sagt; Edelfelt fick den syndiga tanken att han gärna skulle vilja höra vad Bassan och Peyrot skulle säga om vännerna från Norden; troligen skulle de som de gamle romare med förvåning sagt: ”barbari, barbari”; Edelfelt känner sig inte hemma med dessa unga män, det beror på bristen på bildning eller frånvaron av en europeisk prägel hos dem.
Berndt Lindholm är tillbaka; både Edelfelt och Adolf von Becker är således utan hem; Severin Nilsson och Gerle kommer att bo tillsammans; Edelfelt behöver inte genast betala sommarens hyra åt Nilsson.
Illustration: Nilsson och Gerle.
Severin Nilsson och Gerle är inga genier tycker Edelfelt; Gerle hade då han såg Calle Holms "flicka" frågat vems porträtt det skall föreställa.
Det finns massor av unga målare i Paris som inte har mera bokvett än Severin Nilsson och Gerle, men i stället ett visst savoir vivre [världsvana] och en viss kännedom om Frankrikes historia och litteratur.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Alexandra Edelfelt kan se att Edelfelt är i sitt nya rum; ju mer Edelfelt tänker på det, desto skamlösare tycker han Severin Nilsson handlat, då denne överraskade med att plötsligt återvända och ha med sig Gerle som skall bo i Nilssons ateljé.
Eftersom Edelfelt måste flytta i en hast har hans utgifter blivit så stora att han är totalt pank och har behövt låna 60 francs av Berndt Lindholm; han var tillsammans med Adolf von Becker och köpte en järnsäng och tillbehör till ett förmånligt pris om man jämför med Helsingfors; Becker har också sålt honom lakan och dynvar; bord, tvättfat och kanna har han "fått på krita" av Severin Nilsson.
Severin Nilsson och Gerle sitter inomhus hela dagarna utan att ens öppna fönstren; städerskan madame Ledet kallar Gerle "le grand sauvage" [den store vilden]; Edelfelt tycker det är oförlåtligt att en 25-åring som tio år varit elev vid konstakademien i Stockholm inte känner namnen på Léon Bonnat, Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme; Gerle tycker att Carl Wahlbom är lika bra som Ernest Meissonier, att Mårten Eskil Winge och August Malmström är lika goda som Paul Baudry, William Bouguereau och Léon Bonnat efter att ha sett dem en gång på Luxembourg.
Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5 oktober 1874
Med pengarna från växeln skall Edelfelt betala sina skulder till Berndt Lindholm och Severin Nilsson och sedan köpa möbler och senare kläder; vädret har de senaste dagarna blivit höstlikt.
Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
De 300 francs som Edelfelt fick "knappade betydligt ihop" efter att han betalat av skulderna till Berndt Lindholm, Severin Nilsson/Ernst Josefsson och andra utgifter; Adolf von Beckers lakan får han betala när han behagar.
Fragment 1 november 1874
Edelfelt är förargad över historien med Severin Nilsson; det var dumt att inte skriftligt komma överens om hyresvillkoren.
Edelfelt har haft mycket utgifter på sista tiden; bl.a. måste han betala Severin Nilsson hyra för september månad, och dela kostnaderna för en väckarklocka med Julian Alden Weir.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
En klick av unga svenska målare fanns under vintern i Paris: Severin Nilsson, Carl Skånberg, Eck, Carl Fredrik Hill, Olof Arborelius; Edelfelt sökte aldrig deras sällskap, då han någon gång av en slump träffade någon av dem märkte han hur deras åsikter i konst skillde sig från Edelfelt; de svenska konstnärerna såg konsten som skojig, inget allvar, inget naturstudium, dålig teckning men ett ohyggligt skrävlande.