Beskrivning

fransk historiker, politiker, president

Källor

Paris d. 15 Maj 74. 15 maj 1874
Som Alexandra Edelfelt vet vistas Henri de Chambord i Versailles och väntar på första bästa tillfälle att ta över styret; i boklådsfönstren hänger hans porträtt tillsammans med Napoleon IV och republikaner som Adolph Thiers; sådana är fransmännen, de låter sig villigt ledas vart som helst av några "nöt".
Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Paris d. 28 Juli 1874. 28 juli 1874
Edelfelt hade gjort samma reflektioner som Alexandra Edelfelt när han var på Versailles, han hade bara glömt att skriva om dem p.g.a. incidenten med fröken Thilda Falckman; han såg för sitt inre markisinnor och hovmän i siden och sammet; skränet från "les dames de la Halle" [kvinnorna från saluhallen] som drog ut till Versailles för att skrika efter bröd i öronen på kung Ludvig XVI; hovlivet överröstades av eftervärldens och 1789 års övertygelse om att det absolutistiska väldet skall försvinna och ersättas av kristendomens och Mirabeaus frihetsidéer; Edelfelts generation skall inte få se det, eftersom hans sekel ännu är ett kampens och utvecklingens tidevarv som låtit sig kuschas av en Napoleon III och hänföras av en usling som Henri de Chambord; Frankrike av år 1874 har svikit sina ideal för jakten på pengar; Ludvig den XIV, XV och XVI kunde inte föreställa sig annat än l'état c'est moi [staten det är jag], medan 1874 års legitimister och bonapartister som Messieurs Charles Chesnelong, Paul de la Cassay och Eugèn Rouher vet vad de gör och intrigerar när de påstår sig rädda landet; historien skall emellertid återupprätta Frankrikes bästa son, Adolphe Thiers.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
På kvällarna har Edelfelt ofta spatserat [promenerat] med Peyrot från Nizza; Peyrot deltog i hela kriget som volontär vid Giuseppe Garibaldis artilleri) och är nu i Jean-Léon Gérômes ateljé; han och Edelfelt delar till hög grad samma politiska åsikter; Peyrot beundrar Adolphe Thiers och den konservativa republiken, hatar Napoleon och kan inte förstå hur Henry V kan ha ett så stort parti bakom sig; han hade länge tagit Edelfelt för polack eller italienare på grund av hans sätt att tala franska.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Det måste har varit annat att se tidigare presidenten Adolphe Thiers; denna "fosterlandets ädlaste son" som med karlatag tagit Frankrike ur pariskommunen och fransk-tyska kriget; Patrice Mac Mahon har inte på långt när lika "kinkigt", vilket är lika bra eftersom han inte har det som hans företrädare Thiers hade; på expositionen såg Edelfelt även Thiers' minister greve Charles de Rémusat, liksom "gubben" Louis-Antoine Garnier-Pagès, medlemmen av provisoriska regeringarna 1848 och 1870.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Edelfelt har läst böcker från lånebiblioteket: Alfred de Musset, Erkmann-Chatriens "L’histoire d’un conscrit de 1813" och "Waterloo", han skall börja med Adolphe Thiers' Nap[oleons] historia.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Pauline Ahlberg och Edelfelt tänker försöka skaffa sig inträdesbiljetter till då Elme Marie Caro blir intagen i Franska akademien; om det lyckas får de se en massa av Frankrikes och hela världens mest utmärkta män: Adolphe Thiers, Victor Hugo, Albert de Broglie och duc d’Aumale.
Paris d. 9 Mars 1875. 9 mars 1875
Pauline Ahlberg och Edelfelt har skrivit till sekreteraren för franska Akademien för att få biljetter till festligheterna med anledning av Elme Marie Caros inträde; de har fått biljetter och får således se och höra Adolphe Thiers, Victor Hugo, Émile Littré, Alexandre Dumas, duc d’Aumale och Albert de Broglie.
Paris. Onsdag d. 9 Juni 75 9 juni 1875
*Alexandra Edelfelt har väl läst att Adolphe Thiers vän och minister, greve Charles de Rémusat är död.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
På årets Salong finns mycket skräp, men några goda tavlor: Jean Paul Laurens tavla, två historiska bilder från Ludvig den heliges tid av Luc Olivier Merson, Léon Bonnats porträtt av Adolphe Thiers, Jules Bastiens "lady anglaise" [engelsk dam], samt Édouard Detailles "honneur aux blessés" [heder åt de sårade].