Beskrivning

svensk konstnär

Paris d. 24 Juni 1874. 24 juni 1874
Thorsten Waenerberg och Berndt Lindholm är inte riktigt goda vänner, fastän Waenerberg arbetar i Lindholms ateljé; Edelfelt kan inte heller riktigt tåla den lata och självgoda Waenerberg (detta sagt i förtroende, han vill inte att Waenerberg skall kunna anklaga honom för att sprida rykten om denne i Finland); Wilhelm von Gegerfelt har sagt till Waenerberg att han är bättre än Lindholm.
Paris d. 2 November 1874. 2 november 1874
Adolf von Becker och Berndt Lindholm står fast vid sitt beslut om att skriva till Nyländska studentavdelningen för att ordna stipendium åt Edelfelt; de anser att man bör smida medan järnet är varmt; de funderar på att be Alfred Wahlberg, Wilhelm von Gegerfeldt och Hugo Salmson att underteckna brevet med dem.
Paris d. 27 nov. 1876. 27 november 1876
Man kan inte resonera med folk som talar med "sidovördnad" om Jean-Léon Gérôme, Ernest Meissonier, Paul Laurens, J.A.D. Ingres, men som höjer Wilhelm von Gegerfelt, Carl Skånberg och Mihály Munkaszy till skyarna.
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Häromkvällen var Edelfelt för första gången på kafé l’Ermitage i Clichy där alla svenskar håller till; han kände bara Wilhelm von Gegerfelt, John Börjeson, Carl Skånberg och Gustaf Cederström; det finns en hel massa svenskar där, Axel Borg, August Hagborg, Gillis Hafström, Kristerson, Ingel Fahlstedt och Per Ekström; l'Ermitage är för långt borta och Edelfelt sympatiserar inte tillräckligt med dem i artistiskt hänseende för att etablera någotslags närmare umgänge med dem; han trivs bättre och lär sig mera av en Bastien, en Dagnan och andra likasinnade.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Föregående dag gjorde Edelfelt ett fruktlöst besök i Industripalatset för att få upplysningar om hans tavla; vaktmästarna förklarade att han skulle få besked om 14 dagar, såvida han inte kände någon i juryn; det påverkar lynnet och arbetslusten att se hur protektionssystemet anlitas inom konstnärsvärlden; det är fel av Jean-Léon Gérôme att inte sitta i juryn och inte göra någonting för sina elever; man borde göra som Carroll Beckwith och vara "intim" med Alexandre Cabanel och Jean-Jacques Henner; Wilhelm von Gegerfelt och Hugo Salmson bjuder jurymännen på fina middagar; det är bara naiva provincialer [från landsorten] och utlänningar som Edelfelt som inte har bekantskaper i den artistiska världen; han medger att juryn och publiken är rättvisa mot de mycket stora talangerna, även om de skulle komma från Noukha-Hiva, men medelmåttor tar sig fram med protektion.