Beskrivning

läkare, samlare, donator

Paris, onsdag d. 1 Juli 1874. 1 juli 1874
Olaf Isaksen hade sökt upp Edelfelt, sedan han som Diogenes gått runt och letat efter en människa men inte funnit någon; Adolf von Becker och Berndt Lindholm var med Alfred von Haartman; Thorsten Waenerberg var med en finsk doktor Antell; Isaksen sade sig inte kunna vara utan "finngubbar" och letade upp Edelfelt.
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Thorsten Wænerberg, Berndt Lindholm och doktor Herman Antell har rest bort, likaså Brummers och Gustaf Sohlström; Lindholm som förtjänat pengar på en beställning återvänder med fru och svägerska till hösten.
Doktor Herman Antell är glad och hygglig; han har 85 000 mark i årligar räntor; han har spenderat mycket och köpt tavlor av Thorsten Wænerberg och Berndt Lindholm.
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
Doktor Herman Frithiof Antell har bara träffat Edelfelt en gång tidigare men hört mycket om honom av Maximus af Schultén, Axel Freudenthal och Axel Lille; Antell gör en beställning på 1000 francs för något i stil med Diego Velasquez eller Bartolomé Murillo; Edelfelt har 4 år på sig, och får hälften av betalningen redan nu; följande morgon träffade han Antell på grand hôtel, åt frukost på en av Paris finaste restauranger, gick sedan till Adolf von Becker och sist på operan Faust; dagen blev dyr, men han har 500 francs på fickan.
Edelfelt, Rafael Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen hade bjudit Berndt Lindholm, Adolf von Becker, Anders Ramsay och övriga finländare till Edelfelts ateljé, så länge Julian Alden Weir var borta: Hertzberg och Edelfelt författade ett illustrerat festkväde där alla stora män som bott i quartier latin passerade revue och gav en välkomsthälsning till männen från Seinens andra strand; man beundrade mycket Edelfelts teckningar av Yrjö Sakari Koskinen, Erik Johan Löfgren m.fl; doktor Herman Frithiof Antell var också på plats.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt ser nästan aldrig till Anders Ramsay och sällan Filip Forsten, Oscar Kleineh och Herman Frithiof Antell; Karl Eneberg är surmulen och fennomansk, Rafael Hertzberg samma ynkliga "Pajta Matti" som förr; Karl Alfred Caveen är den trevligaste att prata med i den finska kolonin i quartier latin, som dagligen samlas vid middagen på Crèmerie de Buci; Caveen är Julian Alden Weirs "ögonfägnad".
Barbizon (vid Fontainebleauskogen) d. 23 April 1875 23 april 1875
Edelfelt har inte fått några pengar från Calle Holm eller Herman Frithiof Antell; det vore bra om Alexandra Edelfelt kunde skicka pengar till hyra och kläder.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Edelfelt såg den storartade militärrevyn på Longchamp med doktor Herman Frithiof Antell; 60 000 man av alla vapen var där, likaså president Patrice de Mac Mahon; Edelfelt fäste sig särskilt vid hussarerna, chasseurs [jägare] d’Afrique och artilleriets mitraljöser [snabbeldsskyttar]; efter paraden gick de som de flesta andra till St Cloud och överraskades av ett åskregn; efter att de lyckats få middag på ett litet värdshus åkte de med ångbåt tillbaka till Paris.
Herman Frithiof Antell erbjöd andra hälften av de 1000 marken; Edelfelt frågar Alexandra Edelfelt om råd och ber henne sända vad hon har kvar av hans pengar.
Paris, tisdag d. 22 Juni 1875 22 juni 1875
Edelfelt är åter rik som Kresus efter att Herman Frithiof Antell gett honom 500 mk för sin beställning; de träffades på Salongen där Antell köpt en medelmåttig genremålning av Frédéric Lix för 2 800 francs, och ett bra landskap av Pierre-Emmanuel Damoye för 2 000 franc; Antell skall snart fortsätta till Tyskland och tyckte det var bästa att Edelfelt tog pengarna nu.
Hos Herman Frithiof Antell har Edelfelt sett fotografier av Rafaels Villa Farnesina, Sixtinska kapellet och museerna i Florens, Neapel och Venedig.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Utan att Jules Bastien-Lepage kände till dikten ansåg han att Pistol inte hade tillräckligt respekt, han skulle göra honom stående; det vore fult att ha dem båda stående, så Edelfelt låter Majoren förbli sittande med förklaringen att han i minnen tas tillbaka i tiden med hänvisning till raden "men i och med detsamma i Finland stod för hans blick"; Adolf von Becker, som återvänt från les bains de mer [havsbad] nära Dieppe, tyckte att Edelfelts teckningar skulle göra epok i Norden; doktor Herman Frithiof Antell yttrade sig också fördelaktigt om dem.
Herman Frithiof Antell och doktor Axel August Hårdh går flitigt på Louis de Weckers ögonklinik; Wecker och Mazerolle är de mest utmärkta ögonläkare, inte ens i Wien finns så mycket att lära som här; i Finland talar man inte om Paris i vetenskapligt avseende; finländarna är som alla nordbor en sorts germaner och tyskar, åtminstone vetenskapmännen och de är för lata för att lära sig franska; Antell säger att läkarna i Paris har ett nytt sätt att göra diagnoser med instrumentet ophtalmoscop och de använder nya operationsinstrument; om morgonen går doktorerna redan klockan 6 till Weckers klinik, sedan fortsätter Hårdh på l'anatomie Clamart.
Herman Frithiof Antell funderade på att köpa Jules Bastien-Lepages tavla för Romarpriset.
Edelfelt redogör för ekonomin; har inte tillräckligt med pengar för hemresan och kläder med stövlar; Herman Frithiof Antells och de pengar Alexandra Edelfelt sände har gått åt till den svarta rocken, hyran, modell för Julqvällen och träklossar.
Herman Frithiof Antell bjöd Edelfelt på middag i en fin restaurang Gaillon nära Opéra Comique; vid middagen råkade de i samspråk med en egendomlig amerikansk språkforskare; amerikanen gick åt Napoleon III, den napoleonska dynastin och bonapartister och svarade som om Edelfelt och Antell försvarade dem; ingen annan var i salongen så hans utbrott väckte ingen uppmärksamhet.
För några veckor sedan hade Herman Frithiof Antell och doktor Mazerolle träffat på Jules Bastien-Lepage och Joseph Wencker i en portgång vid Rue de Rennes under ett störtregn; Bastien-Lepage hade sagt att Edelfelt är en mycket trevlig pojke, som har en konstnärs hjärta.
Efter dinern [middagen] igår kväll gick de och promenerade ("se balader" säger man på parisslang) i Champs Elysees och gick in i Jardin Mabille; där var vackert arrangerat och mest utlänningar, svenska hörde man "på alla håll och kanter"; på théâtre français, Louvren eller Hôtel Cluny hör man sällan svenska, men man kan svära på att höra det talas om man går till Mabille, bal Bullier eller något dylikt; därför tror man i Norden att det inte finns annat än cancan i Paris, att Paris är fördärvat och franska folket måste gå under; men om man hör på dem som arbetar i Paris, Karl Eneberg, Herman Frithiof Antell och Axel August Hård, målarna, så skall de tala om ett intelligent folk, om flit och arbete, om stora män.
Rom, onsdag d. 24 maj 1876. 24 maj 1876
Walter Runebergs Psyche går framåt, även om Edelfelt tycker att statyn inte står stadigt; doktor Herman Frithiof Antell har beställt skulpturen; Psyche är helt naken och avbildad i det ögonblick då hon står i beråd att döda den sovande Amor; Psyche som lyfts av sefirerna är utmärkt huggen i marmor och kommer vid sidan av Johannes Takanens byst att bli det bästa vid utställningen i sommar.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Edelfelt visade Carl Mannerheim sin tavla, som nu finns hos färghandlare Chabod; strax efter då de åkte i Champs Elysées föreslog Mannerheim att Edelfelt skulle måla honom en större skiss för 1 000 francs; Edelfelt avslog först med hänvisning till hur det varit med August Eklöfs beställning, samt till Alexander Wilhelm Brummers och Herman Frithiof Antells väntande beställningar; Edelfelt gick sedan med på att ta emot beställningen och pengarna, som han genast lovade sätta in på Föreningsbanken då han kom hem; Mannerheim ville ha en skiss till någon större tavla, men undanbad sig Carl IX och Klas Fleming.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1 juli 1877
Skall Edelfelt skriva till fru Aurora Karamzin, som aldrig med namn meddelat att hon är intresserad av tavlan?; skall han fråga Herman Frithiof Antell? Edelfelt tänker gå till Chabod och skaffa upplysningar om den franske herren som hört sig för om tavlan; Edelfelt är lycklig över att ha tagit emot Carl Mannerheims pengar; om Blanca inte blir såld är det ändå ifrågasatt om han kan resa ut på hösten; Edelfelt hade just tänkt expediera [sända] tavlan till Stockholm, vilket han väl får lov att göra i alla fall; han har åtminstone pengar för närvarande och får tid att tala om saken med Alexandra Edelfelt då han kommer hem.
Ännu Paris 1877 lördag d Juli 7 juli 1877
Edelfelts tavla är avsänd (för 61 francs) med grande vitesse [express, snabb fart] till Böning i Lübeck; därifrån tar Edelfelt den som passagerargods; det blev brådskande på grund av att Johannes Jæger infinner sig i Helsingfors den 25; borde inte Carl Gustaf Estlander & co betala en del, om det inte hade blivit så bråttomt skulle Edelfelt ha låtit tavlan avgå i sakta mak; Edelfelt är skamsen över att han på staden låtit förstå att han sålt tavlan, utan att ha gjort det; han kan inte veta om Aurora Karamzin eller Herman Frithiof Antell går med på att betala den begärda summan.
Paris d 22 mai 85. 22 maj 1885
Antell är som förut: lever ensam, sysslar med numismatik, är på gott humör och företar sig ibland en "generalvift" under vilken han blir "odräglig".
Café Voltaire fredag d. 5 Juni 85 kl. 6 e.m. 5 juni 1885
Edelfelt har försökt få Antell att beställa något av Ville Vallgren; nu har Antell beställt Edelfelts byst, precis när Edelfelt inte har tid att sitta modell.
Edelfelt tycker att Antell är en "underlig figur"; "bonden har alls ej gått ur honom", menar Edelfelt; Antell är envis och dryg i synnerhet då han har druckit; Antell borde kunna göra livet behagligare för sig själv och andra med sina pengar; han är ensam och sysslar med sin myntsamling.
Odaterat 1 januari 1886
Ville Vallgrens byst av Edelfelt är inte så lyckad; han störs i arbetet av Antell; bysten är beställd av Antell.
Paris d. 12 januari 1886 12 januari 1886
Mottagningsdag i går: Boije, Antell och Neovius har suttit i Edelfelts ateljé och hindrat Ville Vallgren att arbeta.
Boije, Antell och Neovius talade för högt när Boussod från Goupil var i Edelfelts ateljé; samtidigt kom fröken Oterdahl och jämrade sig; Boije upptäckte några likörflaskor: blev gladare, sjöng och skämtade.
Paris, onsdag d 27 jan. 86 27 januari 1886
Bysten av Edelfelt som Ville Vallgren håller på med liknade först Nikolaj I, nu har den blivit en "Buli-Staffan" och liknar doktor Antell.
Paris 10 februari 86 10 februari 1886
"Sittande svartklädd dam", som var målad för Goupil köptes av Antell för 1500 mk; Edelfelt är glad att den inte försvann i obekanta öden som så många andra.