Beskrivning

Frankrikes president 1848–1852, vald till kejsare av Frankrike 1852, avsattes 1870

Källor

Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Med Adolf von Becker har Edelfelt träffat elever till Léon Bonnat; det var ett aristokratiskt sällskap bestående av bland andra greve de Tiremois, Monsieur de Pray och Monsieur de la Boulaye; Edelfelts kommentar om Adolph Thiers och andra republikaner orsakade livlig debatt bland det ultraroyalistiska sällskapet, som ville se Henri V eller Henri D'Aumale som kung; de konservativa idéerna sträckte sig också till folkbildningen, som de ansåg att Frankrike klarat sig utmärkt utan före den senaste revolutionen under de Bourbonska kungarna; lika lite tyckte de att andra än aristokrater passade för diplomati och det politiska livet i allmänhet; Napolen I och III, liksom Louis Philippe betraktades som usurpatörer som genom att störa den naturliga tronföljden hade dragit himmelens straff över Frankrike; de Tiremois liknade till sin stil Gustaf Philip Armfelt och hade rest i Amerika och Västindien, samt deltagit i fälttåget 1870-1871 och flera gånger varit nära att skjutas av kommunarderna.
Paris d. 28 Juli 1874. 28 juli 1874
Edelfelt hade gjort samma reflektioner som Alexandra Edelfelt när han var på Versailles, han hade bara glömt att skriva om dem p.g.a. incidenten med fröken Thilda Falckman; han såg för sitt inre markisinnor och hovmän i siden och sammet; skränet från "les dames de la Halle" [kvinnorna från saluhallen] som drog ut till Versailles för att skrika efter bröd i öronen på kung Ludvig XVI; hovlivet överröstades av eftervärldens och 1789 års övertygelse om att det absolutistiska väldet skall försvinna och ersättas av kristendomens och Mirabeaus frihetsidéer; Edelfelts generation skall inte få se det, eftersom hans sekel ännu är ett kampens och utvecklingens tidevarv som låtit sig kuschas av en Napoleon III och hänföras av en usling som Henri de Chambord; Frankrike av år 1874 har svikit sina ideal för jakten på pengar; Ludvig den XIV, XV och XVI kunde inte föreställa sig annat än l'état c'est moi [staten det är jag], medan 1874 års legitimister och bonapartister som Messieurs Charles Chesnelong, Paul de la Cassay och Eugèn Rouher vet vad de gör och intrigerar när de påstår sig rädda landet; historien skall emellertid återupprätta Frankrikes bästa son, Adolphe Thiers.
Paris d. 4 Augusti 1874. 4 augusti 1874
På kvällarna har Edelfelt ofta spatserat [promenerat] med Peyrot från Nizza; Peyrot deltog i hela kriget som volontär vid Giuseppe Garibaldis artilleri) och är nu i Jean-Léon Gérômes ateljé; han och Edelfelt delar till hög grad samma politiska åsikter; Peyrot beundrar Adolphe Thiers och den konservativa republiken, hatar Napoleon och kan inte förstå hur Henry V kan ha ett så stort parti bakom sig; han hade länge tagit Edelfelt för polack eller italienare på grund av hans sätt att tala franska.
Paris, lördag d. 22 Aug. 1874 22 augusti 1874
Edelfelt skall läsa 93 av Victor Hugo; han är ett av vår tids mest utmärkta snillen, med verk som Hernani, Ruy Blas, [Ringaren i] Notre Dame och Napoléon le petit; Edelfelt har tänkt gå på Theâtre Français där de ger Zaïre av Voltaire.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Herman Frithiof Antell bjöd Edelfelt på middag i en fin restaurang Gaillon nära Opéra Comique; vid middagen råkade de i samspråk med en egendomlig amerikansk språkforskare; amerikanen gick åt Napoleon III, den napoleonska dynastin och bonapartister och svarade som om Edelfelt och Antell försvarade dem; ingen annan var i salongen så hans utbrott väckte ingen uppmärksamhet.
Paris 13 april 1888 13 april 1888
Om Boulanger vill göra sig av med republiken, har han bättre möjligheter än Bonaparte.