Beskrivning

författare, tidningsredaktör, expeditionschef

Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Edelfelts flicka (Calle Holms tavla) blir mer och mer färdig; huvudet och händerna orsakar ännu bekymmer; Adolf von Becker menar att tavlan ännu saknar ljus och effekt; det är svårt att måla egna tavlorna, man får oftast nöja sig med oerfarna modeller; Alexandra Edelfelt skall inte vänta sig något mästerverk; han är rädd för den finska kritiken, som inte inser att han är en nybörjare; han hör B.O.Schauman, Fredrik Cygnaeus, Fredrik Berndtson, Emil Nervander och Karl Viktor Bremer fälla sina kommentarer om att de väntade sig något mera storartat som Marius på Carthagos ruiner eller någon stor Mogul.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
*August Eklöf talade om Calle Holms planer på att köpa Hulda Berndtsons porträtt; Edelfelt skulle inte vilja göra sig av med Hulda Berndtson, lika lite som med Tajta (Fredrika Snygg), som hör till hans första försök att måla porträtt; Edelfelt målar gärna något nytt om Calle Holm vill ha en vacker flicka; även om "gubben" Fredrik Berndtson går med på att sälja sin dotters porträtt till Calle Holm vill inte Edelfelt det; han måste tänka på saken; är Calle Holm så envis att det inte går att diskutera saken med honom?
Rom, måndag d. 22 maj 1876. 22 maj 1876
Hos Runebergs fick Edelfelt veta att han fått stipendium; Gunnar Berndtson fick inget; kanske hans föräldrar kan ge honom något, då Hulda Berndtsons klänningar och ridlektioner inte längre bekostas av dem.
Julmorgonen 1876. 25 december 1876
Gunnar Berndtson skall flytta in i ett rum under Edelfelt; Berndtson borde vänja sig vid att jobba lite hårdare, med hans starka "konstitution" behöver han inte frukta att anstränga sig; hans konstnärssinne är mera utvecklat än hans skicklighet; det är olyckligt med Berndtsons ekonomi, förhoppningsvis kan föräldrarna ge honom lite mera nu när Hulda Berndtson är gift och de har två rum att hyra ut; Edelfelt hoppas Nyländska avdelningen inte glömmer Berndtson i vår [stipendier]; Edelfelt och Berndtson kommer väl överens och har tämligen lika åsikter i konst.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Det lektes sällskapslekar med ord, vilket gjorde Gunnar Berndtson förskräckligt generad och blyg; han gav sig av i tysthet efter att ha tagit farväl av damerna, så Edelfelt måste traska hem ensam; på restaurangen har Berndtsons tystlåtenhet blivit ett ordspråk och Max Faivre kallar honom inte annat än le bavard [~ pratkvarnen]; det märks att han tänker, men inte snabbt, och hans tigande är således inte någotslags abrutissement [dumhet], som Filadelfo Simi tror; Edelfelt tror det härleder sig till den underliga plats han haft hemma; föräldrarnas tal med honom har inskränkt sig till förmaningar, medan pratet med Acku och Hulda Berndtson mest har handlat om väder och vind, läxor och dylikt.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Selma Antells förlovning förvånade; man har ansett att Gunnar Berndtson och hon skall bli ett par; Berndtson har fått tröstande brev av sin far; Pierre Petit Gerard och Edelfelt har haft roligt åt brevet; den nordiska luften alstrar mycket sentimentalitet, men den blåser bort i Paris om också många illusioner ramlar vid samma vindpustar; Berndtson förstår inte förlovningen och tycker det är ledsamt att Selma inte tagit Fredrik Salzman, men någon svartsjuka finns det inte tecken på; under Berndtsons spanska yta döljer sig ett lugnt finskt sinne.
Paris d 11 Juli 77. 11 juli 1877
Läkaren har varit på besök senare samma dag; han sade att Edelfelt kan resa, men önskade att han skulle stanna till söndagen den 14; Edelfelt kan skriva till Gunnar Berndtsons föräldrar att sonen är, om inte fullständigt återställd, så åtminstone på god väg; Edelfelt stannar till söndagen - "hvad I viljen att menniskorna skola göra eder det gören I ock dem".