Beskrivning

konsthistoriker, journalist

Dahlsbruk den 19 Juni. 1871. 19 juni 1871
Familjen Ramsay ordnade skjuts för en utfärd till Dragsfjärds kapellkyrka, där en orgel som sades härstamma från Nådendals kloster var det mest intressanta de stötte på; de kunde inte uträtta mycket då Emil Nervander inte var med.
Emil Nervander har anlänt till Dalsbruk och fröken Sofia Ramsay har på ett utmärkt sätt försett honom med upplysningar om alla gods i Kimito socken.
Edelfelt och arkitekt Karl Westling återvände till kyrkan, medan övriga sällskapet med Emil Nervander och Jonathan Collander gick till pastorn.
Fröknarna Sofia och Charlotte Ramsay anslöt sig på Emil Nervanders förslag till expeditionen på deras utflykt till Västanfjärds kyrka, dit de åkte vattenvägen med en segelbåt; efter att de undersökt och tecknat den "ytterligt tarvliga kyrkan" åt sällskapet middag på en bondgård i närheten; magister Karl Hårdh agerade än en gång "rolighetsminister"; gladlyntheten nådde sin höjdpunkt då risgrynsgröten serverades i tvättfat.
Ombord på Grefve Berg d. 3 Juli 71. på resa till Åland 3 juli 1871
Emil Nervander skulle utförligt skriva om expeditionen i Hufvudstadsbladet.
Expeditionen hade misstagit sig på dagen för midsommaraftonen; Emil Nervander skall skriva i tidningen om det improviserade firandet; de hade utbringat skålar och sjungit; de hade till och med ställt till dans i socknen.
Expeditionen strövade omkring på Runsala; Edelfelt kom i en dispyt i språkfrågan med Emil Nervander.
De besökte gudstjänsten i Pargas kyrka och uppvaktade ärkebiskop Edvard Bergenheim som särskilt vänligt tog emot Emil Nervander; biskopen kände Carl Albert Edelfelt, de hade senast träffats i Paris; de fick också träffa biskopens döttrar, som tillsammans med biskopen följde med expeditionen på utfärd; Edelfelt tyckte att biskopen liknade Kothen.
Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14 juli 1871
Edelfelt har tillsammans med Reinhold Fabritius och Jonathan Collander rest från Eckerö till "gamla goda Svealand", Sverige, utan att kanslern och universitet har utfärdat pass till expeditionsmedlemmarna; Odo Reuter var den som mest agiterat för resan, slutligen har de lyckats vinna Nils Mandelgren och Emil Nervander för saken; de har fått hjälp av pastor Karl Moliis, som gjorde dem sällskap då expeditionen undersökte Eckerö kyrka; tillsammans med Mandelgren har pastorn talat med tullförvaltaren, som skulle vara en "raissonabel mand"; tullförvaltaren hade meddelat att de riskerade en bot på 400 mk; före de fortsatte resan till Geta och Saltvik, gjorde de ett sista försök; en bonde gick med på att som kapten ta dem som besättning över till Sverige; pastorn utfärdade "prestbevis" på att sällskapet var sjömännen R. Wilhelmson, A. Carlsson (Edelfelt) och J. Carlsson; tullförvaltaren gav dem sjöpass och avrådde liksom Nervander och Mandelgren dem från att uppträda som studenter; Ernst Lilius lånade Edelfelt en mera passande hatt; Odo Reuter förvägrades prästbevis i och med att han för en tid varit relegerad från universitetet.
Antwerpen d 2 Februari 74. 2 februari 1874
I Belgien, Tyskland och Frankrike finns det även hederligt folk som tänker raka motsatsen mot det som hederligt folk tänker därhemma; även Finland skall väl i något skede växa ur "den naiva oskuldsperiod" då man kunnat kalla Robert Wilhelm Ekman Finlands Titian och Erik Johan Löfgren Finlands Rafael, vilket det enligt Walter Runeberg har stått i Åbo Underrättelser; Edelfelt tänker också på Emil Nervanders "dumma" yttrande om att kunskap hindrar en målares inspiration; stackars Peter Paul Rubens, Michelangelo och Rafael i så fall.
Paris d. 11 Augusti 74. 11 augusti 1874
Edelfelts flicka (Calle Holms tavla) blir mer och mer färdig; huvudet och händerna orsakar ännu bekymmer; Adolf von Becker menar att tavlan ännu saknar ljus och effekt; det är svårt att måla egna tavlorna, man får oftast nöja sig med oerfarna modeller; Alexandra Edelfelt skall inte vänta sig något mästerverk; han är rädd för den finska kritiken, som inte inser att han är en nybörjare; han hör B.O.Schauman, Fredrik Cygnaeus, Fredrik Berndtson, Emil Nervander och Karl Viktor Bremer fälla sina kommentarer om att de väntade sig något mera storartat som Marius på Carthagos ruiner eller någon stor Mogul.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Emil Nervander har exempelvis tillbringat sex månader i Italien och tvärt vet han att Tintoretto har en sjögrön otäck ton i sina tavlor, att fransmännen aldrig kan bli skulptörer, att Belgiens moderna konst inte är något särdeles.
Stockholm, onsdags morgon. (d. 1sta nov.) 1876. (ombord på Constantin.) 1 november 1876
Första kvällen träffade Edelfelt Emil Nervander och blev vittne till ett språkgräl mellan denne och en Wetterhoff som är vid hovrätten; dessa eviga "krakel" i hemlandet gör honom riktigt nedstämd.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Vem är E. N. som översatt Demonen av Michail Lermontov, är det Emil Nervander?; språket är ledigt och vackert.