Beskrivning

g.m. Alexander Wilhelm Brummer, mor till Johan Wilhelm Brummer

Paris d. 10 Juli 1874. 10 juli 1874
Alexandra Edelfelt har kanske läst om lagman W. [torde egentligen vara C. som i Carl] Brummers död; Edelfelt, Adolf von Becker och Berndt Lindholm fick när de var på Café de la Régance veta att lagmannen anlänt till Paris med sin bror och sina svägerskor; Brummer hade förkylt sig i Kölnerdomen i Köln, insjuknat i lunginflammation i Liège och måste bäras ur vagnen i Paris; Becker och Lindholm besökte den sjuke Brummer, som frågade efter Edelfelt; Brummer hade tänkt beställa en liten tavla av honom, sonen till en av Brummers äldsta vänner, Carl Albert Edelfelt; då Edelfelt följande dag kom hem från Louvren, väntade en biljett från brorsonen Johan Wilhelm Brummer med Brummers dödsbud och familjens önskan att Edelfelt skulle göra en teckning av dödsbädden; Edelfelt såg budet för sent, men familjen bad honom närvara på bisättningen av kroppen, som skulle begravas i Finland; de bad Edelfelt måla något annat som påminde om deras sorgliga resa; vid bisättningen var även Lindholm, Becker, aktören Axel Bosin med fru (fröken Lotten Dorsch) närvarande; sorgetåget gick till bangården Mont Parnasse, på andra sidan Seinen, och till det provisoriska vilorummet i hotellvärdens familjegrav; alla bjöds efteråt på middag, under vilken man förundrade sig över det öde som drabbat den studentklick där Carl Albert Edelfelt och Brummer ingick; av de tolv vännerna finns bara Carl Creutz, Gustaf Ehrnrooth, Isak Carström och Karl Schulman kvar,
Brummers bad Edelfelt följa med sonen Johan Wilhelm Brummer någonstans; de åkte till Bois de Boulogne och Jardin d'acclimatation och slutligen till Cirkus; Brummers hade stått för alla kostnader, till skillnad från herrskapet Haartmans som tagit Adolf von Beckers och Berndt Lindholms tid i anspråk, velat äta på de dyraste restaurangerna men väntat sig att alla betalade för sig själva; Brummers bad Edelfelt följande dag att följa med dem till Versailles och St. Cloud; han och fröken Thilda Falkman kom bort från de andra; Edelfelt föreslog att de skulle ta tåget tillbaka, men fröken Falkman insisterade på att söka genom Versaillesskogen och sedan Trianon (stora och lilla slottet); efter tre timmars lönlöst sökande gick fröken Falkman med på att ta tåget tillbaka.
Då Edelfelt och fröken Falkman kom till staden stod Brummers och väntade på hotellet; Edelfelt bjöds på middag och på promenad i vagn; det talades om tavlan, men inte om priset; på söndag reser de bort.
Paris d 17 Juli 1874. 17 juli 1874
Thorsten Wænerberg, Berndt Lindholm och doktor Herman Antell har rest bort, likaså Brummers och Gustaf Sohlström; Lindholm som förtjänat pengar på en beställning återvänder med fru och svägerska till hösten.
Brummers har rest; de har varit "utmärkt vänliga"; Edelfelt får göra tavlan som de beställt precis hur han vill; han har varit guide åt sonen; de har stått för alla kostnader, med undantag för 3 francs som Edelfelt måste betala en kusk, då unge Johan Wilhelm Brummer inte hade småpengar.
På hotellet där Brummers bodde fanns en ung polack, en f.d. medicinstudent i Berlin; det var underligt att på nytt tala tyska, som han dagligen talade i Antwerpen; unga Johan Wilhelm Brummer kunde inte tåla den "otäcka tyskan"; Edelfelt kan inte förstå den kategoriska avogheten mot allt tyskt i Helsingfors, man måste kunna skilja på tyska språket, litteraturen och den preussiska politiken; han har inte blivit preussare eller pangerman men han kommer att akta sig för kategoriska omdömen om tyskarna.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Fru Hanna Brummer hade bett Edelfelt citera några "chica" fraser på folkets språk och tyckt att det lät fint; Edelfelt tycker inte att fransmännen är fina, och belgarna ännu mindre.