Beskrivning

svensk konstnär

Källor

Lund den 4 September 1872. 4 september 1872
På expositionen fanns mycket intressant i möbelväg och i fråga om guldsmedsarbeten; bland konsten höll de svenska konstverken jämnast kvalitet; Edelfelt föredrog Alfred Wahlbergs och Johan Edward Berghs natursanna bilder framför de danska landskapen; i norska avdelningen utgjorde Hans Gude ett makalöst undantag med "Brudefærd" och "Sætergjenter som gå till Fjelds"; bland de danska konstärerna utmärkte sig figurmålarna Carl Block och Julius Exner, samt Wilhelm Marstrand; Johan Gertners porträtt av Frederik III och greve Gebhard Moltke Hvitfeld var mästerliga; huvudplatserna i svenska avdelningen intogs av Måren Eskil Winges "Tor och jättarna", Janne Höckerts "Lappkåta" och Georg von Rosens "Erik XIV"; Katharina [Karin Månsdotter], som liksom Göran Persson förekom på Rosens tavla, påminde om Moster Mintu (Helmina) Brandt; andra goda svenska målare var Fredrik Wilhelm Scholander och Egron Lundgren; Edelfelt ägnade mest tid åt att studera Per Wickenbergs "Vinterstycke med barn", som Carl August Adlersparre talat om; genretavlor av August Malmström och Ferdinand Fagerlin överträffade också danskarna.
Paris d. 20 Sept. 1874 kl. 11 på afton 20 september 1874
Adolf von Becker påstår att Hugo Salmson och Alfred Wahlberg är de enda svenskar som har kommit någon vart i Paris, och det beror på att de satt sig in i de franska förhållandena och försökt bli något där och inte i Stockholm; August Malmström, Mårten Eskil Winge och Wilhelm Wallander har rest iväg lika svenska som när de kom; vad lönar det till att resa igenom Europa bara för att konstatera att allt utanför Stockholm är bara skräp; ynglingen Ernst Josefson påstod på allvar att Nationalmuseum i Stockholm var mera värt än Louvren; "Stackars franska konst som ej har lyckan att vara förstådd af så många stora män i Sala, Köping och Arboga!"
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Severin Nilsson och Gerle sitter inomhus hela dagarna utan att ens öppna fönstren; städerskan madame Ledet kallar Gerle "le grand sauvage" [den store vilden]; Edelfelt tycker det är oförlåtligt att en 25-åring som tio år varit elev vid konstakademien i Stockholm inte känner namnen på Léon Bonnat, Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme; Gerle tycker att Carl Wahlbom är lika bra som Ernest Meissonier, att Mårten Eskil Winge och August Malmström är lika goda som Paul Baudry, William Bouguereau och Léon Bonnat efter att ha sett dem en gång på Luxembourg.