Beskrivning

svensk konstnär

Källor

Inga källor
Paris d. 24 September 1874 24 september 1874
Severin Nilsson har återvänt tillsammans med herr Gerle som är från Stockholm och skall studera träsnitt; Edelfelt måste bort och har hyrt det omöblerade rummet på 23 Rue de Cassette, för 20 francs i månaden.
Illustration: Nilsson och Gerle.
Severin Nilsson och Gerle är inga genier tycker Edelfelt; Gerle hade då han såg Calle Holms "flicka" frågat vems porträtt det skall föreställa.
Severin Nilsson talade om sitt älsklingsämne, de utmärkta avträdena och klosetterna i Sverige och de dåliga i Paris; Gerle oroade sig för att träsnitt ändå skulle bli för krångligt, att han aldrig skulle lära sig franska, han tyckte inte heller att det var så schangtilt [flott] och grant i Paris som andra svenskar hade sagt; Edelfelt fick den syndiga tanken att han gärna skulle vilja höra vad Bassan och Peyrot skulle säga om vännerna från Norden; troligen skulle de som de gamle romare med förvåning sagt: ”barbari, barbari”; Edelfelt känner sig inte hemma med dessa unga män, det beror på bristen på bildning eller frånvaron av en europeisk prägel hos dem.
Berndt Lindholm är tillbaka; både Edelfelt och Adolf von Becker är således utan hem; Severin Nilsson och Gerle kommer att bo tillsammans; Edelfelt behöver inte genast betala sommarens hyra åt Nilsson.
Det finns massor av unga målare i Paris som inte har mera bokvett än Severin Nilsson och Gerle, men i stället ett visst savoir vivre [världsvana] och en viss kännedom om Frankrikes historia och litteratur.
Paris d. 1 Oktober 1874. – I mitt nya logis Rue Cassette 23. 1 oktober 1874
Severin Nilsson och Gerle sitter inomhus hela dagarna utan att ens öppna fönstren; städerskan madame Ledet kallar Gerle "le grand sauvage" [den store vilden]; Edelfelt tycker det är oförlåtligt att en 25-åring som tio år varit elev vid konstakademien i Stockholm inte känner namnen på Léon Bonnat, Ernest Meissonier och Jean-Léon Gérôme; Gerle tycker att Carl Wahlbom är lika bra som Ernest Meissonier, att Mårten Eskil Winge och August Malmström är lika goda som Paul Baudry, William Bouguereau och Léon Bonnat efter att ha sett dem en gång på Luxembourg.
Alexandra Edelfelt kan se att Edelfelt är i sitt nya rum; ju mer Edelfelt tänker på det, desto skamlösare tycker han Severin Nilsson handlat, då denne överraskade med att plötsligt återvända och ha med sig Gerle som skall bo i Nilssons ateljé.
Gerle har blivit "en visa" bland Edelfelts bekanta; Peyrot och Bassan har kommit och sett på honom som en "menniska från Eldslandet"; Berndt Lindholm med fru och Adolf von Becker anser att han är ytterst komisk; Filip Forsten och Oscar Kleineh tycker att han är högst originell.