Beskrivning

fransk författare och politiker, g.m. Mary Ann (Marianne) Elisa Birch

Källor

Antwerpen d. 18 Oktober, St Lucas dag, 1872 18 oktober 1873
Som modell hade de föregående dag en ökänd skomakare, Monsieur Lambrecht; denne berättar om sina bedrifter som brigadgeneral under franska revolutionen 1848 och om "mor och Monsieur Lamartine"; så snart surveilleuren [övervakaren] Monsieur Pierre avlägsnat sig bad eleverna skomakaren hålla det tal han skröt med att ha hållit till folket utanför Hotel de Ville i februari 1848; Monsieur Pierre avbröt "ohövligt" talet då han återvände.
Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5 oktober 1874
I École des Beaux Arts finns för närvarande en exposition av förslag till staty av Alphonse de Lamartine, som skall resas i hans födelsestad Macon i Bourgogne; en ung skulptör fick andra pris, en Monsieur Alexandre Falguière första pris och den bekante Albert-Ernest Carrier-Belleuse tredje; Edelfelt tänkte på en blivande Runebergsstaty när han såg utställningen.
Paris d. 5 Maj 1875 5 maj 1875
Edelfelt har umgåtts mycket med Léon Chevreuil; efter cours de soir (kvällslektionen) äter de middag hos Madame Nail, där elever från École des Beaux Arts äter, eller på Crémerie de Buci eller chez Madmoiselle Anne, som oftast besöks av Alexandre Cabanels elever och lagisterna, de som tävlar om Romarpriset; Chevreuil är som en levande antologi och kan utantill läsa dikter av Victor Hugo, Alphonse de Lamartine, André Chénier och Alfred de Musset; Chevreuil är betagen av Frankrikes medeltid, av Henrik IV och glansen vid Ludvig XIV:s hov och är rojalist; för att komplettera beskrivningen av Chevreuil nämner Edelfelt att han är genomhederlig på ett nästan finskt sätt och massier (kassaförvaltare) i ateljén, han är ful men med ett genomärligt, klokt utseende, han är närsynt och fanatisk beundrare av Rafael och har en stor insektsamling, hans pappa har en egendom i Argenteuil.
Roma d. 10 maj (onsdag) 1876. 10 maj 1876
Edelfelt skall låta binda in Alfred de Musset riktigt fint och ge åt Pietro Krohn som beundrar denne stort; Krohn beundrar även Alphonse de Lamartine, men anmärker på Victor Hugo; Edelfelt beundrar Hugo; i Alexandra Edelfelts brev från sjukdomstiden ser Edelfelt hur innerligt tacksam hon är mot Krohn, vilket Edelfelt också är men han vet inte hur han skall kunna visa sin tacksamhet; han kommer aldrig att kunna återgälda Krohns godhet och uppoffring.
Rom, måndag d. 29 maj 1876. 29 maj 1876
Pietro Krohn är som ett lexikon i konst- och litteraturhistoria; i dag läste de sista sången av Alphonse de Lamartines Graziella.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Samma kväll är Edelfelt bjuden till Madame Jacquinot på tableaux vivants, som han själv varit med och arrangerat; den första charaden utspelar ett sjukbesök av en förnäm dam, den andra en zigenerska som spår åt två unga damer, hela ordet (bonheur [lycka]) är en scen från Alphonse de Lamartines Graziella; mademoiselle Marguerite spelar Graziella; i tablåerna spelar Mademoiselle D'avançonne Cornelia, gracchernas mor, lilla Robert Jacquinot och unge Peras graccherna, samt fröken Krogius romaninnan som visar sina smycken; sist framförs le roi d'Yvetot med alla i fantastiska medeltids-normandiska dräkter, med Henri Perrot som kung d'Yvetot.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
I lördags gick den stora representationen [föreställningen] av stapeln hos Madame Jacquinot; eftersom Edelfelt var arrangör såg han tablåerna från sidan i kulissen; tablåerna var inte mästerverk men applåderades mycket av publiken; då "Graziella" skulle förevisas stack Madame Jacquinot Alphonse de Lamartines bok i Edelfelts hand och bad honom trots hans protester att läsa en sida av dikten; Mademoiselle Marguerite Jacquinot och Pauline Ahlberg hade satt ihop en tablå om kriget som flyr och republiken som räcker freden handen, med frygiska mössor, trikolorer, kronor och eklövskransar; Monsieur Ragio brände sina fingrar med den bengaliska elden och hanterade det som en Mucius Scævola; Henri Perrot gav tecken att fälla ner ridån och Monsieur Bachimont "trummade på pianot"; Cornelia, gracchernas moder, var riktigt bra; lilla Péraz, som Edelfelt klätt i en liten tunika och sandaler var ypperlig med ett bra uttryck; Mademoiselle Davançonne var mycket inne i sin roll; Edelfelt och Julian Alden Weir var på hemvägen överens om att de hade haft roligt under kvällen.