Beskrivning

publicist, affärsman

Paris d. 12 Okt. 1874. Kl. 3 e.m. 12 oktober 1874
Rafael Hertzberg (estetiker), Jaakko (Jac.) Ahrenberg och lilla Karl Bäck väntas snart till Paris; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt farväl och hälsar alla.
Paris d. 2 November 1874. 2 november 1874
*Rafael Hertzberg har ännu inte anlänt.
Paris d. 19 Nov. 1874 19 november 1874
Då Edelfelt kom hem väntade Rafael Hertzberg, som tagit sig friheten att kinesa [sova över] hos honom.
Rafael Hertzbergs syster lär må bättre.
Paris d. 23 Nov. 1874. 23 november 1874
Edelfelt skriver hos Rafael Hertzberg, senare på eftermiddagen skall han tillbaka till Ecole des Beaux Arts.
Paris. Adventssöndagen 1874. 29 november 1874
Senaste vecka stämde Edelfelt möte med fröken Pauline Ahlberg i Louvren; Edelfelt har gått där varje dag för på skolan har de haft en vacker kvinnomodell och han har velat rådfråga Peter Paul Rubens, Anthonis Van Dyck och Titian om behandlingssättet; fröken Pauline är filosofisk också när det gäller konst och ser mera tanken än känslan och stämningen på bilden; bådas favorit bland målarna var Van Dyck; de träffade på Rafael Hertzberg och gick tillsammans med honom genom samlingarna på muséet; det uppstod en livlig diskussion om Rembrandts tavla "en död oxkropp i en slaktarbod".
Rafael Hertzberg går flitigt på Louvren för att lära sig att bli konstkritiker.
Edelfelt märker att han är mera van vid det utländska än Karl Alfred Caveen och Rafael Hertzberg; de är genomfrusna, "småjuttar" i timtal, går långsamt, får sjuka fötter, förstår inte språket, följer inte mattiderna och sätter inte värde på tiden; de vill inte gå ensamma någonstans och vill ha tolk i alla möjliga och omöjliga fall.
Edelfelt tror inte att Rafael Hertzberg blir en som "talar i ogjordt väder", han erkänner gärna sina brister och drar nytta av samvaron med Adolf von Becker som är den finne som sett mest och mest förstår sig på konst; häromdagen hamnade Edelfelt och Becker i dispyt med Hertzberg, som ansåg att kritiken fått många unga målare att slå in på bättre vägar, medan de två andra ansåg motsatsen.
Det är skada att Rafael Hertzberg, som har gott huvud och anlag för poesi, skall ha något "pjoskigt" i sin person, om Alexandra Edelfelt förstår vad Edelfelt menar; exempelvis såg Hertzberg en vacker flicka kopiera på Louvren, han placerade i smyg en ros på hennes staffli och övervägde att ordna samma uppvaktning flera dagar i följd; Edelfelt ansåg att en sådan smånätt kärlek "à l'allemande" [i tysk stil] inte skulle förstås i Frankrike; Edelfelt tror att Hertzberg försöker efterlikna Zacharias Topelius, han visar bl.a. stor uppmärksamhet åt barn, "denna barnsliga barnakärlek hos en ung man" är inte "naturlig".
Fragment 1 december 1874
Rafael Hertzberg gör framsteg i franskan, men har ett underligt uttal.
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
P.S. Edelfelt har skickat paket med några småsaker till systrarna med assessor Gustaf Idestam; Rafael Hertzberg har också skickat ett paket, kan Alexandra Edelfelt vidarebefordra det till hans familj i Brunnsparken?
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
Pauline Ahlberg har flera gånger träffat Rafael Hertzberg på Louvren och de har resonerat i konstfrågor och i alla möjliga ämnen; Pauline tycker Hertzberg är lustig och originell och har bett honom hälsa på henne.
Pauline Ahlberg kom idag för att tillsammans med Edelfelt och Rafael Hertzberg se på École des Beaux Arts; hon tilltalades av Paul Delaroche's Hemicycle.
Paris d. 18 December 1874. 18 december 1874
Det har ännu inte bestämts hur finnarna skall fira jul; Oscar Kleineh och Berndt Lindholm kommer att fira med sina familjer; sällskapet kommer således att utgöras av Rafael Hertzberg, Filip Forsten, Adolf von Becker, Karl Alfred Caveen, Arvid Liljelund och doktor Karl Eneberg som anlände igår;
Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
På julaftonen gick Edelfelt med Rafael Hertzberg till julmiddagen på Rue Pelletier; på vägen köpte de små julklappar åt de övriga; Philip Forsten fick en trumpet och Hertzberg rimmade verser; middagen var ganska rolig men inte jullik; Edelfelt fick anstränga sig för att få in i sitt huvud att det var ”jul i min älskade Nord, jul i hvart hjerta också”; traditionell finländsk julmat fick han bara drömma om.
Efter gudstjänsten gick Edelfelt och Pauline Ahlberg till en "bagarbod" för att stilla hans hunger, sedan gick de hem till henne i det förskräckliga vädret; han gav henne Rafael Hertzbergs dikter, som hon tyckte om; hon har införskaffat fyra filosofiska volymer av Elme Marie Caro; hon bjöd Edelfelt till sig följande lördag, då han skall ta med sig Hertzberg; Pauline är en flicka med mycket "snaju", vett, Edelfelt önskar bara att hon skulle ha mera ungdom i sinnet.
Efter middagen begav sig sällskapet till Anders Ramsay, där de tände julgran, drack svensk punsch och "smällde" julklappar; Philip Forsten var "l'enfant gaté" [det bortskämda barnet] och fick de mest värdefulla och eftertänkta julklapparna; Rafael Hertzberg fabricerade ännu under kvällens lopp verser i massor; Karl Eneberg höll patriotiska tal där han blandade fennomani med "skogsåverkning”; Karl Alfred Caveen var naturbarn som vanligt; Edelfelt föreslog en skål för Finland; även om aftonen inte hade varit oangenäm hade han inte haft den minsta julfröjd.
Paris, Nyårsnatten 1875, kl. 12,5 på natten. 1 januari 1875
Rafael Hertzberg och Karl Alfred Caveen är olyckliga och ynkliga i kölden.
Edelfelt, Rafael Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen hade bjudit Berndt Lindholm, Adolf von Becker, Anders Ramsay och övriga finländare till Edelfelts ateljé, så länge Julian Alden Weir var borta: Hertzberg och Edelfelt författade ett illustrerat festkväde där alla stora män som bott i quartier latin passerade revue och gav en välkomsthälsning till männen från Seinens andra strand; man beundrade mycket Edelfelts teckningar av Yrjö Sakari Koskinen, Erik Johan Löfgren m.fl; doktor Herman Frithiof Antell var också på plats.
Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Edelfelt och Rafael Hertzberg har varit på lördagssoaré hos madame Jacquinot; Hertzberg gav Pauline Ahlberg förhållningsorder om att se människors goda sidor då hon känner sig ensam på pensionen.
Med Rafael Hertzberg har Edelfelt haft heta duster; Hertzbergs största fel är att han inte är karl, han säger sig aldrig ha känt sorg, samvetskval och inre smärta, vilket Edelfelt ser som ett tecken på att han inte haft mod att riktigt tänka sig in i livets allvar; Hertzberg och Pauline Ahlberg är de mest utpräglade antipoder man kan tänka sig; Alexandra Edelfelt som har Edelfelts lynne och uppfattning förstår vad han menar och dömer inte hans prat för strängt.
Paris den 25 Januari 1875 25 januari 1875
Då Edelfelt var hos Rafael Hertzberg för att läsa tidningar anlände Karl Eneberg, som inledde en dispyt med Hertzberg angående Yrjö Koskinen; Edelfelt skrattade då Eneberg framhöll att Koskinen är en av Finlands största män, vilket förargade Eneberg, som slog igen dörren och försvann,
Paris d. 1 Februari 1875 1 februari 1875
Pauline Ahlberg bjöd Edelfelt, Rafael Hertzberg och Philip Forsten till madame Jacquinot, där fröken Mathilda Grabow hade ställt till med musikalisk soaré; där var också en norsk pianist Larsen och Ole Bulls son; fröken Grabow, fröken Marie Friberg, Filip och Larsen sjöng i olika konstellationer, i kvartett framförde de Värmeland, Kristallen den fina, Djupt i havet, Suomis sång och Mandom mod; i kör sjöng alla Björneborgarnas marsch, som fick Edelfelt att gråta; kära, älskade hemlandstoner har stor makt.
Pauline Ahlberg tycker mycket om Philip Forsten, men börjar tröttna på Rafael Hertzberg; hos madame Jaquinot hade han uppfört sig fånigt; han hade inte kunnat säga bu eller bä, i och med att konversationen gått på franska; på frågan om han ville ha punsch eller te hade han brydd svarat "thé"; Pauline förundrade sig över hur Hertzberg efter tre månader i Paris ännu inte har lärt sig att säga "du thé", och "s'il vous plaît Madame"; Hertzberg är en beskedlig och aktningsvärd karl, men inte har han något sätt, och inte har han några stora vyer.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
Edelfelt ser nästan aldrig till Anders Ramsay och sällan Filip Forsten, Oscar Kleineh och Herman Frithiof Antell; Karl Eneberg är surmulen och fennomansk, Rafael Hertzberg samma ynkliga "Pajta Matti" som förr; Karl Alfred Caveen är den trevligaste att prata med i den finska kolonin i quartier latin, som dagligen samlas vid middagen på Crèmerie de Buci; Caveen är Julian Alden Weirs "ögonfägnad".
Under hösten fick Edelfelt fribiljetter till bal masquée [maskeradbaler] av en vän i ateljén, Gustave Bourguin, son till redaktören för Charivari och Journal Amusant; Edelfelt var flera gånger med Julian Alden Weir på Frascati och Valentino, samt teatern Folies Marigny, men vanligtvis gav han biljetterna åt Rafael Hertzberg och Karl Alfred Caveen; Frascati har vacker lokal, Henry Charles Litolffs och Jean-Baptiste Arbans orkester, men alla damer är ur demi-monden.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
Det beslöts att Rafael Hertzberg och några andra följande dag skulle följa med Wilhelm Lagus och Jakob Estlander till Notre Dame och Cluny; Edelfelt kunde inte följa med dem på förmiddagen då han lovat följa med Pauline Ahlberg på Elme Marie Caros föreläsning; förgäves har han sökt Hertzberg, Karl Eneberg och Karl Alfred Caveen under dagen, men han har inte sett till någon finländare; följande dag reser Lagus och Estlander.
Edelfelt har kommit hem från middagen på Crèmerie de Buci där han av Rafael Hertzberg fått finska tidningar där han läste att nyländska avdelningen gett honom 700 mk.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Edelfelt har av ateljévännen Gustave Bourguin fått två fribiljetter till en konsert på Frascati, där Jean-Baptiste Arbans orkester spelar; Arban jämförs med Johann Strauss och Joseph Gungl; Edelfelt hade också fått balbiljetter, men varken han eller Julian Alden Weir hade lust att gå så de gav dem till Rafael Hertzberg och Karl Alfred Caveen.
I brevet till Alexander Armfelt skrev Edelfelt på inrådan av Rafael Hertzbergs lärare i franska "conseiller aulique" (aulicus av aula, gemak), men kanske det skulle ha varit bättre att översätta geheimeråd med "conseiller intime".
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
Hela kvällen har Edelfelt läst Alfred de Musset, Auguste Barbier och dikter av den unga författaren Paul Déroulède; han har fått Déroulèdes Chants de Soldat av Rafael Hertzberg; dessa "soldatsånger" påminner om Fänrik Ståls sägner och har rönt allmänt erkännande och har belönats av Franska Akademien; bokens första del är dedikerad till författarens mor, som lärt honom älska fosterlandet, den andra delen till hans kamrater i armén; flera av de enkla styckena har rört Edelfelt till tårar och han sänder några avskrifter; sången "le Sergent" påminner om "Munter" och de övriga fänrikarna; "Jeanne d'Arc" är full av patriotism och liv.
Rafael Hertzberg och dr Grünwald från Böhmen översätter Gustaf Erik Euréns grammatik till franska.
På kvällen är finländarna på theatre Français för att se den nya tragedin av Vicomte Henri de Bornier, la Fille Roland; i pjäsen förekommer Carl den Store; Rolands dotter spelas av Sarah Bernard; Pauline Ahlberg har föreslagit att de tillsammans någon gång skulle gå och se pjäsen; Rafael Hertzberg kommer kanske att översätta den till svenska.
Pauline Ahlberg har varit hos fotografen; Edelfelt kunde inte gå med henne på Elme Marie Caros föreläsning; Rafael Hertzberg följde med henne i stället.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Edelfelt funderar på att fira priset i Helsingfors genom att bjuda Filip Forsten, Alfred Henri Berthoud, Paul Robert, Dewey Bates och Rafael Hertzberg hem till sig på en vin/grogg; det blir inget dyrt, eleverna vid École des Beaux Arts är inte vana vid sådana fester som därhemma.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
På annandag påsk var både Cluny och Ecole des Beaux Arts stängda; Edelfelt åkte istället med Julian Alden Weir och Rafael Hertzberg till Barrièr du Trône, nära Vincennerskogen för att se på folkfesten la foire de pains d'épice (pepparkaksmarknaden); där var liv och rörelse över all beskrivning; de gick in på en cirkus och Edelfelt blev under föreställningen bekant med en liten pojke, Léon; de franska barnen är nätta och ser friska och duktiga ut; de åt potäter, korv och pepparkakor med vin innan de tog le bateau-mouche (de små Seine-ångfartygen) till École des Beaux-Arts; Edelfelt och Weir sitter nu hemma och skriver, den ena till Amerika och den andra till Finland; Edelfelt önskar Alexandra Edelfelt godnatt och ursäktar det slarviga brevet.
Paris, Måndag d. 3 Maj 1875 kl. 12 på natten 3 maj 1875
Anledningen till att Edelfelt skriver mitt i natten är att han just kommit från Théâtre Français där han med hänförelse sett "la fille de Roland"; han önskar att Alexandra Edelfelt kunnat se tragedin med honom, sett Karl den Store, Berthe (Rolands dotter), Ganelon (förrädaren från Roncevaux), Ragenhardt (den ädle, fångne sachsaren); hon har antagligen läst Rafael Hertzbergs torra utläggning av pjäsen i Helsingfors Dagblad; det är roligt att se en pjäs med bara ädla karaktärer, Ganelons brott ligger långt borta i tiden, men trots ånger vilar förbannelsen kvar över hans släkt och sonen, riddaren Gerald blir en frivillig martyr för faderns brott; pjäsen genomgås av en glödande fransk patriotism och antydningar om att Frankrike igen skall bli stort efter alla sina olyckor.
Paris d. 5 Maj 1875 5 maj 1875
Edelfelt gick med Rafael Hertzberg på bulevarden ända till Madeleine; det var liv och rörelse i den vackra vårkvällen; det var som taget ur Alexandra Edelfelts roman.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
Edelfelts julklappar till systrarna kommer efter jul; han skickar troligen ullvantar som Rafael Hertzberg i brist på bättre.
Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
Rafael Hertzberg har anlänt lika skinande som förut och fortsätter sina estetiska studier på samma makliga vis.
Paris Onsdag d 29 febr 77. 28 februari 1877
Föregående kväll kom Rafael Hertzberg på besök; de satt och pratade fram till midnatt framför brasan (vädret har blivit kallt); Hertzberg tänker rikta in sig på konstindustrin, som är ett slagord i Finland; Edelfelt vederlade punkt för punkt ett företal till ett arbete i ämnet som Hertzberg läste upp; Edelfelt anser inte att skönhetssinnet är medfött hos människan, man behöver bara gå till bönderna i Tavastland för att hitta bevis på att det inte är medfött; Hertzberg påstår att man från mänsklighetens barndom kan urskilja de två riktningar som konsten tog - den ena var fri och sökte bara att framställa idealet, den andra var bunden vid livets nytta och nöd (konstindustrin); Edelfelt frågar sig om de två riktningarna kunde urskiljas hos egyptierna eller hinduerna, som byggde tempel åt gudarna ledda av det religiösa behovet och av människans lust att skapa och bilda något som hon sett i sin fantasi.
Edelfelt har hjälpt Robert Stigell in på Ecole des Beaux Arts; Pierre-Jules Cavellier tog emot honom i sin ateljé; eftersom Cavellier varit mycket i Rom talar han flytande italienska, vilket är en stor vinst för Stigell, i synnerhet som Cavellier har den ”allvarligaste” ateljén på skolan; Stigell och H[ertzberg?] är hos ryska ministern för att få den nödvändiga rekommendationen.
torsdag d. febr. 77. 1 mars 1877
Edelfelt kunde skriva en massa reflexioner och strunt om Rafael Hertzberg och Robert Stigell, som han träffar varje dag, men han avhåller sig; nu vill han enbart tala med Alexandra Edelfelt; då han blir rätt förstådd är han också öppen och frank.
Paris onsdag d 7 mars 77. 7 mars 1877
Rafael Hertzberg övertalade i förrgår Edelfelt med på Opera Comique; Haydée var tråkig och gammalmodig, Daniel Auber överträffade sig själv i "la musique bourgeoise" [borgerlig musik]; libretton av Eugène Scribe var inte mycket bättre; bra är en enda melodi i andra akten där Haydée sjunger en visa om havet och Venedig;Jeannettes bröllop, som gavs samma kväll, är fin och melodiös; Edelfelt har ännu inte hört Victor Massets Paul och Virginie, den lär påminna om Charles Gounods Romeo och Julia.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Vem har skrivit i Helsingfors Dagblad om Edelfelts tavla?; är det Lorenzo Runeberg, Gottfrid Schybergson eller Rafael Hertzberg?; det är så berömmande att det stöter på humbug; han tar farväl och önskar Guds välsignelse.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
På påskaftonen åt Edelfelt middag på Wepler med Adolf von Becker, Axel Fredrik Holmberg, Rafael Hertzberg och Gunnar Berndtson; efteråt spatserade de längs boulevard exterieur [yttre boulevarden] i det varma vädret.
I kväll är balen hos Alfred Koechlin; Edelfelt har inspekterat sina svarta kläder: byxor och väst får laudatur [berömligt], fracken bara admittitur [med tvekan godkänd]; han tänker låna ett par handskar gris-perle [pärlgrå] och en chapeau claque av Rafael Hertzberg eller Julian Alden Weir.
Richard Salingre, Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordtsröm, Gunnar Berndtson och Edelfelt tänker skicka ett gemensamt telegram till Nyländska studentavdelningens årsfest; de tänker fira dagen tillsammans, kanske bjuda in representanter från Västfinska (Rafael Hertzberg), Savokarelska (Adolf von Becker) och Viborgska (Hjalmar Londén) avdelningen.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Efter dinern [middagen] förgegående dag skaffade sig Edelfelt ett par fina handskar, lånade chapeau claque av Rafael Hertzberg och lät bränna sig i håret; han tog omnibussen till Pont de l'Alma som låg längre bort från Triumfbågen än han trodde; han fick således gå en god bit i sina trånga balskor till Avenue de la reine Hortenze där Alfred Koechlins hôtel var grannt upplyst; Madame Emma Koechlin hade ett distingerat utseende och satt i antichambren; hon är så van världsmänniska att hon genast kom i håg Edelfelt fastän hon aldrig träffat honom; hon talade, i en ofta avbruten konversation, om Gustaf Philip Armfelt; Monsieur Koechlin frågade genast om Edelfelts tavla, och gratulerade honom för att den blivit antagen; Edelfelt räknade gästerna till cirka 200.
Paris måndag d 9 April 1877 9 april 1877
Nylänningar i Paris träffades på Joseph (matställe på Rue Montpensier) för att besluta om telegrammet till avdeldningens årsfest; de hade också bjudit in Walter Runeberg, Adolf von Becker, Rafael Hertzberg, Hjalmar Londén och Robert Stigell, varav de tre sista kom; Richard Salingre var inspektor, Axel Fredrik Holmberg kurator, Ernst Nordström skulle hålla festföredraget, medan Gunnar Berndtson och Edelfelt representerade avdelningen; det skulle ha varit roligt, bara inte den rysligt tråkiga Londén varit där.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Edelfelt skickar hem Ellen Edelfelts porträtt med Rafael Hertzberg; han ber Alexandra Edelfelt ordna med ram, Edelfelt sänder måtten och står för kostnaderna.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne kyssa systrarna och hälsa till vänner och bekanta; *han skickar Ellen Edelfelts porträtt med Rafael Hertzberg eller Ernst Nordstöm; han skickar också mått på ramen som han vill ha i enkel svart med fin guldlist.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
Edelfelt tackar modern för skildring av "invigningen" av Runebergsstatyn på Esplanaden i Helsingfors; Edelfelt har tidigare bara läst Kalle Wetterhoffs och Hertzbergs verser i Dagbladet; det måste ha varit roligt att höra "Vårt land" sjungas och spelas av så många människor, konstaterar Edelfelt.