Beskrivning

skald, lektor, professor

Norrtelge d. 14 Juli 1871. 14 juli 1871
Edelfelt har på Nationalmuseum blivit bekant med danska studenter, bl.a. cand.theol. Pedersen och stud. Lübsewitz; de gick till Berns salong och Berzelii källare; deras färd fortsatte till Observatorium och till källaren Tre remmare på Norrmalm för att titta på Carl Michael Bellmans rum; på Djurgården fortsatte den finsk-danska förbrödningen med sångerna "Det är ett yndigt land", "Kong Kristian", "Suomis sång" och "Vårt Land"; de danska studenterna kände till J.L. Runeberg och Zacharias Topelius; vid Bellmans byst på Hasselbacken höjde de leverop, och beslöt att dricka en flaska punsch vid Bellmanseken; ett regnoväder satte stopp för deras plan; kvällen avslutades med skålar för Finland, Danmark, Norden och den nordiska kvinnan i parken Strandparterren, där de också träffade på Reinhold Fabritius och Max Schauman; danskarna lovade att följande dag visa "deres finske vaen" Haga och några andra ställen utanför staden.
Dagen derpå, (julaftonsdagen) 24 december 1873
Föregående kväll var Edelfelt hos Karels Scriba för att klä julgranen; i stället hade de mest läst Fänrik Ståls sägner; dikterna "Fänrik Stål" och "Sven Dufva" är dåligt översatta, men Johan Ludvig Runebergs "manliga, stora snille" väckte beundran; de Paul’ska översättningarna verkar vara mera lyckade.
Antwerpen d. 8 Januari. 74. 8 januari 1874
Fredrik Cygnæus har sänt hälsningar till Edelfelt, vilka denne är smickrad över; Edelfelt har läst Cygnæus bok om Johan Ludvig Runeberg, samt kalendrarna och Lorentz Dietrichsons vandringsminnen; i Svea folkkalender har Edelfelt beundrat Lotten von Kræmers poesi "emedan de äro så alldeles ovanligt dåliga", Elias Sehlstedt är mera intetsägande för varje gång, Johan Nybom idisslar sina gamla fraser, medan Frans Hedberg och Egron Lundgren är underhållande som alltid.
Antwerpen d. 15 Februari 74. – 15 februari 1874
Beskrivningen av Runebergsfesten i Finland intresserade Edelfelt; Theodor Lindhs verser var bra; han firade själv Runebergsdagen genom att stänga in sig på sitt rum och läsa de vackraste av dikterna i Fänrik Ståls sägner; kalla rysningar går längs ryggen när han läser Gamle Hurtig, Nummer 15 Stolt eller Lotta Svärd; vad betyder "gräliga patrioter" som Johan Vilhelm Snellman, Kaarlo Bergbom och Eliel Aspelin i jämförelse med Johan Ludvig Runebergs "lugna, stora, ädla ande".
Antwerpen d. 8 Mars 1874. 8 mars 1874
Edelfelt tyckte det var roligt att höra att Johan Ludvig Runeberg fröjdat sig över Alexandra Edelfelts besök.
Paris d. 5 September 1874. 5 september 1874
Utmärkt roligt var det att Johan Ludvig Runeberg tyckte om skissen i föregående brev.
Paris, måndagen d. 5 Oktober 1874. 5 oktober 1874
I École des Beaux Arts finns för närvarande en exposition av förslag till staty av Alphonse de Lamartine, som skall resas i hans födelsestad Macon i Bourgogne; en ung skulptör fick andra pris, en Monsieur Alexandre Falguière första pris och den bekante Albert-Ernest Carrier-Belleuse tredje; Edelfelt tänkte på en blivande Runebergsstaty när han såg utställningen.
Paris. den 26 Okt. 1874 26 oktober 1874
En ryss har kommit till ateljén; han var nära 30 år och ville inte göra de intagningsuppgifter och -riter som tillkommer en "nouveau", nykomling; han avlägsnade sig men kom efter en tid tillbaka; det finns också en ny ungrare i ateljén; Edelfelt agerar tolk då ungraren, som talar tyska, behöver kommunicera med Jean-Léon Gérôme; ungraren var förtjust över att Edelfelt var "suomalainen" [finländare] och kände till Kalevala, Kanteletar, Johan Ludvig Runeberg och Robert Wilhelm Ekman; han har tidigare studerat i München och Wien.
Paris, Söndagen d. 17 Januari, 1875. 17 januari 1875
Pauline Ahlberg känner sig ensam och är lycklig över att ha någon som Edelfelt som förstår henne; hon klagar över att nästa vinter måsta vara i Stockholm; det är underligt att hon "det rika, bildade fruntimret", som haft allt vad hon önskat på jorden avundas Edelfelts lott, i och med att han har ett stort mål och ett yrke han älskar, har en mor som följer honom med hela sitt intresse och sin kärlek; Edelfelt har rått henne att efter all "djup, hjärtslitande och förståndsutnötande lektyr" läsa Johan Ludvig Runeberg; eftersom Pauline nästan helt och hållet glömt Runebergs episka dikter, t.o.m. fänrik Stål, har Edelfelt av Berndt Lindholm lånat henne Julqvällen, Psalmerna, Hanna, Elgskyttarne och Kungarna på Salamis.
Då Edelfelt läser Johan Ludvig Runeberg känner han sig som en man; då han läser sin barndoms älsklingsskald känner han en fläkt av ädelhet, lugn och samvetsfrid komma över sig.
Julian Alden Weir och Edelfelt är inbjudna till familjen Sargent, som är rika amerikaner; de har läst Fänrik Stål på tyska och är förtjusta i Johan Ludvig Runeberg.
Idag skall Edelfelt föra böckerna till Pauline Ahlberg; föregående kväll läste han hos Berndt Lindholm högt ur Julqvällen; Edelfelt tackar Gud av hela sitt hjärta för att ha fått ett fosterland och en älskad mor som Alexandra Edelfelt att leva för; han önskar att han kunde genomandas av samma rena ädla fläkt som Johan Ludvig Runeberg; tiden går och han måste avsluta brevet.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Pauline Ahlberg har under den senaste tiden gjort ett mera ungt, öppet och glatt intryck än tidigare; Edelfelt har läst Johan Ludvig Runebergs Elgskyttarne, Fänrik Stål, Hanna och Julqvällen och Pauline har varit förtjust; de hade tidigare diskuterat Alfred de Mussets dikt "Rolla", som med sitt prostitutionstema Edelfelt inte rekommenderade för ett ungt fruntimmer; det vidriga intrycket från "Rolla" jagades bort av renheten och ädelheten i Runebergs sjuttonåriga Hanna, gamla Pistol och fröken Augusta.
Edelfelt har inte läst något så rent, friskt och ädelt i den erotiska poesin som Johan Ludvig Runebergs Hanna; vad kan Alfred de Musset, lord Byron och Heinrich Heine, dessa tre "enfant du siècle" [barn av seklet] ge, som skulle lämna ett motsvarande intryck?
Börjadt d. 25 Maj 1875, fortsatt senare. 25 maj 1875
Senaste söndag läste Edelfelt Victor Hugo tillsammans med Pauline Ahlberg; Hugo är den skald som näst efter Johan Ludvig Runeberg gjort störst intryck på Edelfelt; det skall bli roligt att tillsammans med Alexandra Edelfelt läsa les Orientales, les feuilles d'automne och les chants de crepuscule; Mademoiselle Suzanne säger sig kunna kasta sig om halsen på Hugo om hon mötte honom på gatan.
Liksom Johan Ludvig Runeberg är Victor Hugo mångsidig, men ändå ständigt densamma storslagna, stolta, genomfranska anden.
Paris måndag d. 14 Juni 1875. 14 juni 1875
Theodor Lindhs verser är raskare, men påminner mycket om Johan Ludvig Runeberg; August Ahlqvists verser är bäst även om Edelfelt tycker att han kunnat lämna bort strofen om att Ryssland är tryggad under den ryska spiran som är stark och mild, eftersom den alltid inte har varit det; Ahlqvist tycks vara mycket uppburen i Sverige.
Paris d. 15 Juli 1875. 15 juli 1875
Den övning Edelfelt får i att teckna i trä kommer att vara till nytta om han i framtiden vill illustrera Johan Ludvig Runebergs arbeten, i synnerhet Fänrik Stål.
Paris d. 25 Juli 1875 25 juli 1875
Edelfelt darrar inför ansvaret då han hör Alexandra Edelfelt tala om möjligheten att få måla Johan Ludvig Runebergs porträtt.
Paris d. 1 Augusti 1875 1 augusti 1875
"Viften" hemma hos Julian Alden Weir och Edelfelt blev en riktig förbrödringsfest; Jules Bastien-Lepage sade att ingen är konstnär som inte älskar sina föräldrar och sitt fosterland; det är inte handen, hur skicklig den än är, som gör konstnären, det är hjärtat; de drack för Bastien-Lepages farfar som bekostat Jules och Émiles uppfostran (deras far är arrendator i departementet Meuse), för Weirs hem och fästmö; Albin Meyssat utropade en skål för Alexandra Edelfelt och uppmanade Edelfelt att visa sig värd sin mor; de drack för Frankrike, Finland och Amerika; Meyssat "proponerade" ett hurra för de största poeterna i Norden, Johan Ludvig Runeberg och Esaias Tegnér; den förra kände Meyssat bara genom vad Edelfelt hade berättat, av den senare hade han läst Frithiofs saga och Axel; vemod kom alltjämt över Bastien-Lepage; Joseph Wencker föreslog att de skulle tutoyer (dua varandra) härefter, hjälpa och bistå varandra och vara vänner i lust och nöd.
Paris, Onsdag d. 4 Aug. 1875 4 augusti 1875
Edelfelt förmodar att Johan Ludvig Runeberg uttalat sig även om de andra teckningarna; "Pistol i stugan" tänker han ändra; han sänder två teckningar och ber Alexandra Edelfelt ge sitt omdöme så fort som möjligt; det skulle vara oskattbart att få Runebergs tankar om de andra.
Paris, måndag d. 9 Augusti 1875 9 augusti 1875
Det är roligt att Johan Ludvig Runeberg och Alexandra Edelfelt tyckte om Augusta och systern; Pistol i stugan kommer Edelfelt som sagt att ändra.
Paris, onsdag d. 18 Augusti 1875. 18 augusti 1875
Alexandra Edelfelts brev med Johan Ludvig Runebergs kommentarer om illustrationerna till Julqvällen var till stor nytta; nu vet han ungefär vad han skall hålla sig till.
I så fall kunde han vara hemma redan i slutet av månaden och genast börja med det hedrande uppdraget att måla Johan Ludvig Runebergs porträtt.
Paris d. 20de Augusti 75. 20 augusti 1875
Det är en stor lycka att få måla porträtt av Alexandra Edelfelt och Johan Ludvig Runeberg; Edelfelt skulle vilja kunna måla som Jules Bastien-Lepage för att göra dessa två monumentala tavlor; han får komma ihåg Jean-Léon Gérômes råd om ärlighet, enkelhet, studie, efterforskning, förfinad utformning och storhet i konturerna; likhet är det som han framför allt vill eftersträva.
Porträttet av Johan Ludvig Runeberg måste bli bra; Edelfelt hoppas kunna genomträngas av samma sökande efter sanning och natur hela tiden, han sänder med ett utkast på vad han har tänkt; det blir roligt att inte behöva måla den tråkiga, styva kaftanen.
Rôm. 2 Mai. 1876. 2 maj 1876
Pietro Krohns tillägg: idag har Albert fått lov att skriva både inledning och avslutning på brevet; hans handstil kanske verkar lite väl osäker, men det är svårt att skriva i liggande ställning; Krohn vill tacka för Alberts studiekamraters inbjudan att "supa ihjäl" honom under ett besök i Finland; även om Krohn någongång avlägger ett besök i Johan Ludvig Runebergs land, som genom Albert kommit än mera nära, vill han helst få lov att ha lite av livet i behåll; det gläder honom att dagligen genom breven till Albert få ta del av den tankemöda och det hjärta som är tecken på allt det goda som gror vid Suomis tusende sjöar.
Roma d. 7 Maj (söndag) 1876 7 maj 1876
Edelfelt tackar för att Alexandra Edelfelt skrev till gamla Runebergs och talade om Walters och hans fru Linas stora vänlighet.
Jönköping fredag d. 3 Nov. 1876. 3 november 1876
Edelfelt gjorde som sagt med faster Hermanine Edelfelt ett besök hos Paul Mengel, medarbetare i Aftonbladet och Götheborgsposten; Eljert Mobeck har sedan sagt att Mengel är en av Sveriges främsta pennor; han har känt pappa Carl Albert Edelfelt; Edelfelt satt länge och talade med honom om Finland, Johan Ludvig Runeberg och Elias Lönnrot.
Paris d. 3 Januari 1877. 3 januari 1877
Edelfelt var på nyårsaftonen hos Madame Jacquinot; Philip Forstén och Mademoiselle Marguerite Jacquinot livade upp stämningen; där var Monsieur Alexandre Parodi, författaren till "Rome vaincue" som spelas på Théâtre français; fröken Krogius lade till allas förargelse beslag på Parodi; Edelfelt fick tala med honom lite; som Alexandra Edelfelt kanske läst i Helsingfors Dagblad är Parodi italienare och han har endast fyra år varit i Frankrike och skriver redan fransk vers; han liknar baron Axel Mellin; han var intresserad av Finland, kände till Johan Ludvig Runeberg och ville ha en översättning av Kungarna från Salamis; Parodi har läst Kalevala och kunde 10 gånger mer finsk mytologi än Edelfelt; Mademoiselles Marguerite och Lilli Jacquinot, två unga Mademoiseller Perrot, deras bror Henry Perrot, Pauline Ahlberg, Carl Gustaf Sterky och Edelfelt var ungdomarna i sällskapet och de roade sig bland annat med bouts-rimés, en rimningslek.
Paris d. 12 Jan. 1877. 12 januari 1877
Johan Ludvig Runebergs Nadescha skulle vara svår att illustrera; där förekommer så fullkomligt olika typer, kejsarinnans hov, furstarna, Miljutin och Nadescha själv.
Paris d 24 på aftonen – (1877) 24 januari 1877
Edelfelt har haft en livlig diskussion med Gunnar Berndtson och Walter Runeberg om konstnärligt skapande; de kunde enas om att känslan uppfattar en idé som härsammar från naturen, men för att denna idé skall bli fruktbärande fordras en stor energi redan i känslan, i inspirationen; i den stund idén skall förverkligas beror framgången på förståndet, reflektionen och det man närmast kunde kalla konstnärlig takt; Johan Ludvig Runebergs yttrande att han har smidit som en smed på sina dikter är det bästa bevis på att förståndet skall reglera fantasin; Edelfelt tycker det är synd att inte ha hundra år på sig för att göra allt det han vill göra; skulptur, måleri och arkitektur förefaller honom så frestande, men han häpnar över de svårigheter man har vid varje trappsteg man vill gå framåt; för att gå långt skulle behöva mycket tid och mycket arbete - men vita brevis [livet är kort].
Paris d. 28 Januari 77. 28 januari 1877
Carl Gustaf Estlanders kritik av Julqvällen i tidskriften var egendomlig; Edelfelt anser inte att vinjetter och arabesker passar i Johan Ludvig Runebergs verk; dessutom var plancherna både till storlek och antal bestämda av Gustaf Wilhelm Edlund, som Alexandra Edelfelt minns.
Paris – onsdag d. 31 Januari 77. 31 januari 1877
Edelfelt kan inte tåla Lorenzo Runeberg: han är en översittare och gemen människa i sina omdömen; Edelfelt är olycklig över att Lorenzo liknar fadern Johan Ludvig Runeberg till det yttre; fadern kan aldrig ha varit sådan till karaktären; Edelfelt kan förstå att Carl XV kört ut honom; Lorenzos fru är en liten obetydlig varelse, som ser upp till honom; Ernst Nordström, Gunnar Berndtson och Filip Forstén delar Edelfelts aversion; Alexandra Edelfelt skulle höra Lorenzo Runeberg tala, han talar som en bok, men det finns många dumma böcker i världen.
Paris d. 5 Februari 1877. 5 februari 1877
I dag på Johan Ludvig Runebergs födelsedag har de tänkt gå till Walter Runebergs; Gunnar Berndtson och Edelfelt skall efter att de har letat upp Philip Forstén bege sig till fröken Bertha Levin och sedan tåga av; troligen kommer också Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström och Wolff.
Paris, torsdag d. 8 Febr. 1877. 8 februari 1877
Edelfelt gick med blommor till Walter Runebergs på Johan Ludvig Runebergs födelsedag; han inviterades till en fest på kvällen; där var Börjesons, Lorenzo Runeberg, doktor Fredrik Daniel Wilenius med fru, Adolf von Becker, Bertha Levin, fröken Judéen, Ernst Nordström, Nils Forsberg, en svensk grosshandlare Bergman och fröken Krogius; Wilenius påminde om en av Greklands sju vise, hans fru Karolina Charlotta Wilenius spelade Carnaval de Venise, nytt och originellt; Bergman deklamerade ur "Finska toner", Edelfelt har aldrig hört en så falsk och pretentiös deklamation, hela sällskapet fruktade att brista ut i gapskratt; Edelfelt, Walter och Börjeson läste upp ur Färnik Ståls sägner.
Paris d. 18 mars 1877. 18 mars 1877
Fru Louise Börjeson har en stor auktoritet i det Runeberg-Börjesonska lägret, vilket gäller även i konstfrågor; Edelfelt tycker att Walter Runeberg är överlägsen de andra, även om han inte har faderns snille.
Paris d. 5 April 77 5 april 1877
Edelfelt tycker att Nadescha står långt under Julqvällen, Elgskyttarne och Hanna; Katharinas ingripande i slutet påminner om den goda fén i sagorna som ställer allt till rätta; Johan Ludvig Runebergs språk är charmant, det är underbart hur Runeberg skildrat Dmitris sinnliga glöd, hat och hämndlust i så enkla och rena ord; Edelfelt har läst igenom sångerna med tanken fästad på det pittoreska i situationen; vissa passager är inte tidsenliga och tillräckligt ryska - falkjakten, furstinnans tal i familjen, salen med porträtten för dem in i medeltiden och riddarväsendet; Grigorij Potemkin och kejsarinnan Katharina är ypperliga; Alexandra Edelfelt kanske tycker att han har fel, men hans åsikter ändras säkert ju längre han lever.
Paris d. 7 maj 1877 7 maj 1877
Walter Runeberg kom med sorgebudet att Johan Ludvig Runeberg är död; Finlands störste man har gått bort och lämnat efter sig småsinta pygmeer; skall de som vill följa den store skaldens patriotiska, humana, europeiska riktning stå som en försvinnande minoritet gentemot fennomanernas raseri; nu har konsten kungssorg, Finland landssorg och alla som kände Runeberg bär sorg i sitt hjärta, så också Alexandra Edelfelt; vad vore Finland om inte Runeberg funnits – ett slags Östersjöprovins med hovråd och guvernementssekreterare, utan hopp om en nationell framtid. Edelfelt kommer ihåg då han talade med Morbror Gustaf Brandt om huruvida rustade hjältar, härförare och statsmän lämnat de djupaste spåren efter sig, som exempel nämndes att Napoleons namn var viktigare för kulturhistorien än Rafael;Edelfelt opponerar sig nu, dessa män kan inte i generationer sprida glädje och ljus, aldrig locka tårar av stor och ren fröjd ur människors ögon; Runebergs sista ord till Edelfelt "gå du på, och arbeta raskt, så går det nog", känns nu som en välsignelse; Runeberg sade det för att han höll av Mamma, även i denna sak står Edelfelt för allt det goda i skuld till Gud och Mamma.
Edelfelt hoppas att Borgå stad, finska folket och alla korporationer har vett att inte hålla tillbaka, begravningen måste bli en demonstration; ett folk som vill gå framåt skall, oberoende av alla försiktighetsmått, visa att en Runeberg är värd tio gånger mera heder än vilken potentat som helst; det är sorgligt att han inte hann vara med om sin jubelpromotion; högtidligheterna vid universitetet får nu en helt annan prägel.
Edelfelt har läst ur Elgskyttarne, psalmer och Hanna; landets stolthet, ära och glans jordas med Johan Ludvig Runeberg.
Walter Runeberg fick inte mera besked än att hans far dog lugn och nöjd; "gummans" [Fredrika Runebergs] sorg måste vara ojämförlig; hon måste nu känna sig fullkomligt överlopps i världen.
Paris lördag. 13 maj 77. 13 maj 1877
Walter Runeberg sörjer över att inte ha träffat sin far på 4 år; Edelfelt satt och pratade med fru Lina Runeberg någon timme; då Walter kom gick de till hans ateljé; Edelfelt fick se Walters senaste Psyche som skall huggas i marmor; det är den första helt nakna kvinnofigur han gjort och den är bättre än de andra även om Edelfelt tycker att den inte står riktigt bra; det är inte mera möjligt att återge de klassiska idéerna för idéernas skull; då dagens människor tänker på krig, tänker de inte på en naken Mars med hjälm och en kort svärdstump; då de tänker på handel är det inte Merkurius de ser; däremot är det berättigat att återuppliva de gamla mytologiska idéerna för att beteckna allmänna typer av ungdom, skönhet, mod och kraft; Runebergs ängel för Victor Hovings grav i Rom blir bra, hans fris till Studenthuset tycker Edelfelt inte om.
Svenska och finska tidningar med sorgkanter gör ett sorgligt intryck på Edelfelt; nu är den stora tiden förbi, vem är nu vår stolthet och låter världen veta att Finland finns till.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Edelfelt glädjer sig åt att finnarna uppfattar Johan Ludvig Runebergs begravning som en nationalhögtid; han hoppas i dag få läsa om begravningen i tidningarna, samt hoppas på detaljer i Alexandra Edelfelts nästa brev.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Edelfelt har halvannan [en och en halv] timme suttit på Café Suède och läst alla finska, svenska och norska tidningar om Runebergssorgen; det är hedrande och vackert att de nordiska folken tagit den oersättliga förlusten à cœur [till hjärtat] och gett ett värdigt uttryck åt sorgen.
Paris d. 27 Juni 77. 27 juni 1877
Föregående dag hade Carl Mannerheim och Edelfelt talat mycket om Johan Ludvig Runeberg, Zacharias Topelius, Alfred de Musset och Victor Hugo; Mannerheim ansåg att få i Finland riktigt förstår Runeberg som skald och ännu färre i Sverige; Runebergs realism och naturtrohet ställer honom 50 år framom sin tid och ställer honom samtidigt i bredd med alla tiders största; Mannerheim lider ofantligt varje gång Runeberg och Topelius nämns tillsammans.
Paris d. 22 april 85 22 april 1885
Bjørnson och Strindberg är "brouillerade", osams; Edelfelt konstaterar att det är galet att samtidens författare bara lever på sina nerver; det var en lycka att Runeberg var lektor, jägare och fiskare; det var en god motvikt till litteraturen som Edelfelts samtida författare saknar, vilket gör dem "sensitiva och bråkiga"; att skriva, dissekera och rota i allt [så som författarna gör] måste vara "skadligt för karaktären", menar Edelfelt.
Paris d 10 maj 85 10 maj 1885
Edelfelt tackar modern för skildring av "invigningen" av Runebergsstatyn på Esplanaden i Helsingfors; Edelfelt har tidigare bara läst Kalle Wetterhoffs och Hertzbergs verser i Dagbladet; det måste ha varit roligt att höra "Vårt land" sjungas och spelas av så många människor, konstaterar Edelfelt.
Synd att [Walter Runebergs] staty av Runeberg inte har mera "schwung"; Edelfelt har sett "bifiguren" i brons i Paris och tyckte att den var bra, men det är omöjligt att veta hur den ser ut "på ort och ställe".
Paris, söndag d. 31 maj 85. 31 maj 1885
Jarl Hagelstam och Edelfelt fördes till "dödsrummet"; vid Hugos lit de parade tänkte Edelfelt på Napoleon, 1830-talsromantiken, Alexandra Edelfelts tal om romantiken, Annie Edelfelts deklamation på fruntimmersskolan, Hugos texter, Runebergs kritik av Lucretia Borgia; Schauman, Cygnaeus, Tegnér, trikoloren, Marseljäsen, "Frankrikes storhet och ära".
Paris d. 15 januari 1886 15 januari 1886
Bjørnson talade om Norge, vänstern, Garibaldi, Paris, Runeberg, Topelius, lövskog och fågelsång.
W. Runeberg talade humoristiskt; Edelfelt utbringade skål för J. L. Runeberg.
Paris d. 4 februari 86 4 februari 1886
Edelfelt kom inte ihåg att det är J. L. Runebergs födelsedag då han tackade nej till middagen med Söderhjelms, Sanmarks och Runebergs; har tackat ja nu.
Paris d. 6 februari / lördag 1886 6 februari 1886
Runebergsfesten föregående dag var tråkig; Söderhjelm surade halva middagen.
Under middagen talade Söderhjelm från klockan tio till midnatt: om Eschylos, Shakespeare, Runebergs skaldskap, W. Runebergs europeiska rykte; Edelfelt hade svårt att hålla sig för skratt när han såg på Ville Vallgren och Öhrnberg; Sanmarks och Runebergs uppskattade talet.
Mellan Leipzigs slätter och Lützens kullar måndag d. 29 nov. 1886 29 november 1886
Snoilsky läste upp sin senaste dikt ”Finlands värn” om Sveaborg, Runeberg; en resa från Sveaborg till Esplanaden och Runebergs staty; Edelfelt citerar ur en strof.
Paris, fredag d. 24 februari 88 24 februari 1888
Med brevet medföljer en liten akvarell som föreställer ett hör av salongen i hemmet med Munthes "liggsoffa" [schäslong] en pendyl i Louis XIV-stil i brons med inlagd sköldpadd som Chambure givit som gåva, på väggen är Edelfelts studier, på golvet en björnhud och på bordet är böcker av fru Lenngren, Runeberg, Tegnér, Snoilsky och några franska författare.
Paris, söndag 13 maj 88 13 maj 1888
Edelfelt skulle gärna ha varit i Borgå på Runebegsdagen.
Edelfelt och Ellan har varit på middag hos Runebergs tillsammans med Berndtsons, Hulda von Born och Aina Cronstedt.
Umgänget mellan Runebergs och Edelfelts blir inte livligt; fru Runeberg verkar tyngande på umgänget, hon är så "precis, Åbo-aktig och rättänkande".