Beskrivning

amerikansk konststudent i Paris

Källor

Inga källor
Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Dewey Bates klagar över sin fattigdom, och jämför avundsjukt landsmän som Julius Stewart, John Singer Sargent, Mason, Carroll Beckweeth, som är amerikanska miljonärer i Jean-Léon Gérômes ateljé; som Alexandra Edelfelt redan fått höra refuserades Bates i concoursen [tävlingen] till aftonskolan, vilken är den enda i Paris som är kostnadsfri; Julian Alden Weir har gett pengar åt Bates för att denne skall kunna teckna i Léon Bonnats ateljé om kvällarna; Edelfelt tycker det är skamligt av Bates att ta emot pengarna, i synnerhet som han hade möjlighet att teckna efter naken modell i Gobelins-fabriken [gobelängfabrik] gratis; Bates eviga prat om kolorit och kraftig färg förargar Weir; Bates påstår att målare som Rafael, J.A.D. Ingres, Hippolyte Flandrin ingenting är värda för att de inte har "stora färghögar" på sina tavlor.
Paris den 25 Januari 1875 25 januari 1875
Monsieur Mason, en amerikansk miljonär i Jean-Léon Gérômes ateljé har bjudit Edelfelt och Julian Alden Weir på middag för att visa dem sin fars tavelgalleri; sedan är de bjudna att göra honom sällskap till teaterpjäsen "Demimonde"; familjen har bott länge i Paris och Mason går till ateljén för nöjes skull; Mason är vänlig trots sin rikedom och skiljer sig därigenom från en annan amerikansk miljonär, Julius Stewart; Mason är vacker och det är en ståtlig syn att se honom på hästryggen på hans promenad i bois de boulogne.
Paris d. 1 Februari 1875 1 februari 1875
Som Alexandra Edelfelt minns var Edelfelt med Julian Alden Weir bjuden på middag till Mason; våningen var fin och i faderns tavelsamling fanns original av Bartolomé Murillo, Diego Velasquez, Peter Paul Rubens, David Teniers och Adriaen van Ostade; unge Mason har 3 systrar, varav två är gifta; vid middagen satt Edelfelt mellan de två gifta systrarna som inte är lika vackra som brodern; familjen har tio år varit i Paris och talar bra franska.
Efter middagen åkte de med familjen Masons kalesch från bostaden i det aristokratiska kvarteret i Champs Elysées till Theatre Francais där unge Mason hyrt tre fauteuils d'orchestre (motsvarande länsstolar); "le Demimonde" gavs inte för Sophie Croizette hade blivit sjuk; i stället gav de Phèdre [Faidra] och Philiberte; Edelfelt har tidigare sett Phèdre med Sarah Bernard; Philiberte är en komedi à la Louis XVI på vers; Pauline Ahlberg har också sett Phèdre och påstår sig sällan haft en så "njutningsrik" kväll; om bara Alexandra Edelfelt kunde få se Sarah Bernard, "la charme de la maigreur" kallas hon och är så mager och ser så sjuk ut, men varje rörelse är full av grace; Julian Alden Weir såg Phèdre för tredje gången och var alldeles betagen ändå; i trängseln på vägen ut från teatern tappade Edelfelt sin pince-nez.