Beskrivning

amerikansk konstnär

Källor

Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
Dewey Bates klagar över sin fattigdom, och jämför avundsjukt landsmän som Julius Stewart, John Singer Sargent, Mason, Carroll Beckweeth, som är amerikanska miljonärer i Jean-Léon Gérômes ateljé; som Alexandra Edelfelt redan fått höra refuserades Bates i concoursen [tävlingen] till aftonskolan, vilken är den enda i Paris som är kostnadsfri; Julian Alden Weir har gett pengar åt Bates för att denne skall kunna teckna i Léon Bonnats ateljé om kvällarna; Edelfelt tycker det är skamligt av Bates att ta emot pengarna, i synnerhet som han hade möjlighet att teckna efter naken modell i Gobelins-fabriken [gobelängfabrik] gratis; Bates eviga prat om kolorit och kraftig färg förargar Weir; Bates påstår att målare som Rafael, J.A.D. Ingres, Hippolyte Flandrin ingenting är värda för att de inte har "stora färghögar" på sina tavlor.
Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
Julian Alden Weir hade på julaftonen suttit ensam med en annan amerikan, Carroll Beckwith; han hade beslutit att på juldagen resa till Holland; Edelfelt skrev rekommendationsbrev till Émile Claus i Antwerpen och Nicolaas Staffelaar i Amsterdam.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Rummet var fullt av amerikaner och amerikanskor; "ungherrarna" var förutom Edelfelt, Julian Alden Weir och Carroll Beckwith som är elev till Carolus Duran och vän till John Singer Sargent.
Edelfelt talade hela kvällen med John Singer Sargents vackra kusin, Miss Sarah Austin; Julian Alden Weir talade med hennes yngre syster, Mary Austin, som påstods likna Weirs fästmö i Amerika; Alexandra Edelfelt får en uppfattning om Miss Austin om hon tänker på Hulda Berndtson; Miss Austin har bott två år i Dresden och är därför tyskt sinnad; hon och Edelfelt talade tyska, och språket flöt efter en stund lika bra som när han brukade tala med Schulz och Frédéric Matthæi; hon spelade några stycken av Frédéric Chopin och Robert Schumann på piano under kvällen; hon bad Edelfelt rita i hennes album; på hemvägen var James Carroll Beckwith förargad över att ha fått sitta med en gammal fröken.
Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
Julian Alden Weir berättade att Carroll Beckwith (elev till Carolus Duran) hos Austins föreslagit en utflykt till Fontainebleau när vädret blir vackert; Edelfelt fanns med bland de fem kavaljererna till lika många unga flickor; Madame Elizabeth Austin invände genast att hon inte ensam ville följa med som förkläde och Madame Mary Sargent fick inte göra utflykter; upprymda av planerna gick Edelfelt och Weir till sängs gnolande en vacker vårvals; John Singer Sargent trodde inte att de gamla skulle besvära sig tillräckligt för att utflykten skulle bli av.
Paris 18 April 1875 18 april 1875
Som Alexandra Edelfelt vet var Edelfelt hos Sargents senaste söndag; herrskapet Austin var också där och ännu några amerikanska "fruntimmer", samt jur.stud. Eugène Lachaise från Lyon, Carroll Beckwith, Frank Fowler och Julian Alden Weir; Edelfelt hade konverserat halva kvällen med Miss Sarah Austin; unge John Singer Sargent, hans mor Mary Sargent och de båda misserna Sarah och Mary Austin sjöng och spelade; Fowler sjöng till mandolinaccompagnemang av Beckwith; till slut satte sig "gumman" Sargent (påminner om fru Zilliacus) vid pianot och bad alla sjunga amerikanska folksånger och italienska och franska visor, bl.a. Santa Lucia; Edelfelt och Fowler bjöds på middag följande söndag.
Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
*Kamraterna börjar skingras; idag reste Eugène Burnand, Paul Robert och Evert Van Meyden; flera av amerikanerna reser till Schweiz; Carroll Beckwith är i Venedig.
Paris, thorsdag d. 23 nov. 1876. 23 november 1876
Det gamla Austinska gardet med Julian Alden Weir, Carroll Beckwith, Frank Fowler och Edelfelt skall ändå gå till Austins en kväll för att uppliva gamla minnen.
Paris måndag d. 11 Dec 1876. 11 december 1876
Edelfelt var inbjuden till det amerikanska herrskapet Watts i fredags; han skyndade sig i frack till deras våning vid Champs Elysees, men fick sitta en hel timme ensam med herrskapet Watts och en miss Livingstone; de övriga gästerna kom efter halv 11 på kvällen; där var Sargents, Austins, Carroll Beckwith, misserna Bronsen och herrskapet Lachaise med deras son Eugène (étudiant en droit, jurisstudent).
Miss Sarah Austin var "belägrad" av herrar Carroll Beckwith och Eugène Lachaise; Lachaise verkade hon stå på intim fot med, de hade tillbringat senaste sommar tillsammans i Bretagne och hon kallad honom vid förnamn; även Edelfelt fick tillfälle att tala med henne, och hon sade sig vara ledsen över att tillbringa vintern i Wien; hon skulle ofta tänka på Paris och hennes bekanta där.
Påsklördag 1877. 31 mars 1877
Föregående dag gjorde Edelfelt ett fruktlöst besök i Industripalatset för att få upplysningar om hans tavla; vaktmästarna förklarade att han skulle få besked om 14 dagar, såvida han inte kände någon i juryn; det påverkar lynnet och arbetslusten att se hur protektionssystemet anlitas inom konstnärsvärlden; det är fel av Jean-Léon Gérôme att inte sitta i juryn och inte göra någonting för sina elever; man borde göra som Carroll Beckwith och vara "intim" med Alexandre Cabanel och Jean-Jacques Henner; Wilhelm von Gegerfelt och Hugo Salmson bjuder jurymännen på fina middagar; det är bara naiva provincialer [från landsorten] och utlänningar som Edelfelt som inte har bekantskaper i den artistiska världen; han medger att juryn och publiken är rättvisa mot de mycket stora talangerna, även om de skulle komma från Noukha-Hiva, men medelmåttor tar sig fram med protektion.