Beskrivning

schweizisk konstnär

Källor

Paris d. 7 December 1874. 7 december 1874
En morgon hade Edelfelt och Julian Alden Weir kaffebjudning för två av Weirs vänner från Jean-Léon Gérômes ateljé, schweizarna Alfred Henri Berthoud och Paul Robert, den senare brorson till Leopold Robert; de bjöd på kaffe och ett glas kirsch.
Alfred Henri Berthoud har varit guvernör [informator] för furst Grigorij Gagarins barn i Moskva och Rom; förutom hans modersmål franska (född i Neuchatel) talar han tyska, ryska, engelska och italienska; som informator har han vistats i Ryssland och kommit in i den finaste ryska societeten; Berthoud umgås med Aleksandr Bariatinsky och Lev Tolstoj när de är i Paris; han känner Aleksej Bogeljubow, ungraren Mihály Munkacky och alla målare i Rom; efter studierna tänker han slå sig ner i Sankt Petersburg; han har reda på sociala förhållanden i Finland och förundrar sig över att Edelfelt inte lärt sig ryska och sökt stipendium från Petersburgerakademin; Berthoud är den enda utlänningen som är medlem i amerikanernas klubb i Paris; Edelfelt ser fram emot att umgås med Berthoud och Paul Robert.
Paris d. 14 December 1874 14 december 1874
Edelfelt sitter med Julian Alden Weir i deras kylslagna rum; Weir kokar vatten för att tillreda en "grog américain"; Weir få ofta underliga idéer, som t.ex. att resa till Antwerpen, Haag och Amsterdam mitt i vintern; schweizaren Alfred Henri Berthoud gör narr av Weirs infall, "ses toquades (parisisk slang) américaines"; Edelfelt sänder Weirs porträtt och ber Alexandra Edelfelt sända det tillbaka vid tillfälle.
Paris d. 18 December 1874. 18 december 1874
Föregående dag hölls den stora middagen för Jean-Léon Gérôme på Hôtel du Louvre; Edelfelt har aldrig varit med om en så fin diner [middag], den var splendid [utmärkt]; han satt med Julian Alden Weir och Alfred Henri Berthoud.
Fortsättning juldagen om aftonen 25 december 1874
Edelfelt sitter ensam hemma efter att Julian Alden Weir rest; det är kallt i lägenheten om kvällarna och de måste dansa i sina nattdräkter för att få upp värmen till natten; efter att Weir kommit i gräl med portvakten får de sköta sina hushållssysslor själva och sparar in 6 francs i månaden; Alfred Henri Berthoud tycker att de båda bildar ett "chic ménage, un ménage unique" [ett stiligt och unikt hushåll] då han ser deras husliga omsorger.
Paris d. 6 Febr. 1875. 6 februari 1875
En god vän till Julian Alden Weir har anlänt, amerikanen Charles-Edouard Dubois, som talar franska lika bra som en parisare; Dubois är en framstående målare med egen ateljé i Paris och vän till Mihály Munhazky; Edelfelt åt föregående dag middag med Weir, Dubois, Alfred Henri Berthoud och Paul Robert på Crèmerie de Jacob, där elever vid École des Beaux-Arts brukar äta; Weir bjöd på champagne.
Edelfelt höll på att bli ond på Alfred Henri Berthoud, som med stöd av sin vistelse i Moskva uttalat sig om värnplikt i Finland och landets behov av att sluta sig till Ryssland och det berättigade i att införa ryska och i övrigt russificera Finland.
Julian Alden Weir har bjudit hem Charles-Edouard Dubois, Alfred Henri Berthoud och Paul Robert på morgonkaffe, fastän han vet att de inte har tillräckligt med koppar, vilket alltid orsakar besvär.
Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Som Edelfelt redan berättat hade Julian Alden Weir bjudit Charles-Edouard Dubois, Alfred Henri Berthoud och Paul Robert hem på morgonkaffe; kvällen före hade Weir gått till amerikanska klubben och bjudit tolv personer till; de hade inte tillräckligt med koppar och teskedar och gick därför på morgonen till Crèmerie de Buci och Crèmerie de Lyon, men fick inte låna deras koppar och skedar; conciergens [vaktmästarens] fru räddade dem med att bistå med allt de behövde.
Paris d. 17 Februari 1875. 17 februari 1875
Edelfelt var bjuden på en "soirée familière" [informell/familjär kväll] hos Alfred Henri Berthoud och Paul Robert, vilken han sett fram emot men missade.
Paris d. 24 Februari på aftonen 24 februari 1875
Julian Alden Weir har målat färdig tavlan som han började på förra sommaren och som skall sändas till utställningen i New York; tavlan föreställer en bretonsk gumma och gubbe som förnöjda sitter vid spisen; Weir har kanske fått inspiration av Robert Burns "John Anderson my Jo"; det är något av Hans Christian Andersens sagor över de två gamla som håller av varandra ännu i livets sena höst; en ceremoni hölls när tavlan skickades iväg, gravöl dracks och då Paul Robert, Alfred Henri Berthoud, Weir och Edelfelt bar ut kistan med tavlan stämde de 15 unga målare som närvarade upp en vers ur Marlboroughvisan.
Paris 18 Mars 1875 18 mars 1875
Nils Forsberg, som är elev hos Léon Bonnat, trodde att tavlan går igenom; Alfred Henri Berthoud var mera pessimistisk.
Edelfelt funderar på att fira priset i Helsingfors genom att bjuda Filip Forsten, Alfred Henri Berthoud, Paul Robert, Dewey Bates och Rafael Hertzberg hem till sig på en vin/grogg; det blir inget dyrt, eleverna vid École des Beaux Arts är inte vana vid sådana fester som därhemma.
Paris d. 5 April 1875. 5 april 1875
Julian Alden Weir och Alfred Henri Berthoud har blivit ovänner efter en onödig ordväxling; om vi därhemma skulle fästa sig vid ord på samma sätt som utlänningarna gör det skulle vi stå och slåss med värja varje kväll; studentgrälen hemma är gemena, i ateljén säger man också dumheter och sanningar till varandra men det görs på ett mera skämtsamt och mindre elakt sätt.