Beskrivning

översurveillant på École des Beaux Arts i Paris

Källor

Inga källor
Paris d. 1 Februari 1875 1 februari 1875
Det är inte klart för Alexandra Edelfelt hur undervisningen i École des Beaux Arts går till, så Edelfelt förklarar; på förmiddagarna arbetar alla, målare, bildhuggare och arkitekter i ateljén; 1 modell poserar hela veckan i samma ställning; läraren kommer två gånger i veckan och ger sitt omdöme, vid dessa tillfällen kan eleverna visa upp vad de gjort hemma i form av tavlor, skisser och teckningar; på eftermiddagen är det teckningsskola, varannan vecka efter naken modell, varannan efter antik och Adolphe Yvon är lärare, som kommer två gånger i veckan och korrigerar; eftermiddagsklasserna övervakas av översurveillanten Père Pécan, som skruvar ner gasen i belysningen eller avslutar séancen om det blir för mycket "chahu" (parisuttryck för nojs); en gång höll eleverna sådant liv och retade Père Pécan till den grad att han körde ut dem och följande dag var Yvons klass stängd; i ateljén på förmiddagarna är man fullkomligt fri och det sjungs och skrålas; nykomlingar, les nouveaux, utsätts för prövningar; stojet har för Edelfelt sedan tiden i Antwerpen blivit en andra natur och det inverkar inte på arbetet.
Illustration: Père Pécau.
Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.