Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

norsk pianist

Källor

Inga källor
Paris d. 1 Februari 1875 1 februari 1875
Pauline Ahlberg bjöd Edelfelt, Rafael Hertzberg och Philip Forsten till madame Jacquinot, där fröken Mathilda Grabow hade ställt till med musikalisk soaré; där var också en norsk pianist Larsen och Ole Bulls son; fröken Grabow, fröken Marie Friberg, Filip och Larsen sjöng i olika konstellationer, i kvartett framförde de Värmeland, Kristallen den fina, Djupt i havet, Suomis sång och Mandom mod; i kör sjöng alla Björneborgarnas marsch, som fick Edelfelt att gråta; kära, älskade hemlandstoner har stor makt.
Köpenhamn 2 maj 92 2 maj 1892
Osäker koppling Dagen förut hade jag varit med om en fest för Larsen, Mamma vet "es war ein Traum och es Küsste mich auf Deutsch denne Larsen nu 60 år är barnfödd här, men kom vid 2 års ålder till Belgien och sedan till Oläsligt och har nu gifvit en serie koncerter här. Vanlighygglig oskadlig Musik. Mamma skulle ha haft roligt åt en festouvertyr bygd på Thuringer visan "Älskade bölja blå" – Krohn ville gerna att jag skulle vara med på festen, mest för att Svensen ville träffa mig, och han har nu så mycket att göra att han annars ej får tid till sällskapslif – Svensen och jag talade också mycket och eldigt om Musik och norsk litteratur och måleri. – Hvad det är roligt att vara med rigtigt dugtigt folk de äro ej vigtigt och man förstår hvart ord af hvad de säga. När Pasteur talar baktereologi med mig eller Svendsen Musik så begriper jag dem mycket bättre än då Lille talar om landtdagsärenden – de ha ett sätt, dessa första klassens folk, att höja en fattig stackare till sin egen nivå, som gör att man sjelf tror sig vara betydligt fiffigare än man är. Efter många tyska tal till Larsen, från Larsen till Svendsen, fick jag också ett tyskt tal oläsligt! och jag svarade med att dricka en skål för danska skådespelar konst (på svenska talte jag likväl) och tillegnade den den gamle Skram, som jag så ofta beundrat i Holbergs Galgfogelsgestalter. – Gubben Skram, nu 74 år, var den lustigaste af hela sällskapet och så innerligen kärvänlig mot mig. – Mamma skulle ha sett honom häromaftonen i "Guldaren" en pjes från 1700-talet – der spelade han igen en komisk haslunk och var så "grinaktig" att man bara vred sig –