Beskrivning

fransk politiker

Källor

Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Pauline Ahlberg och Edelfelt tänker försöka skaffa sig inträdesbiljetter till då Elme Marie Caro blir intagen i Franska akademien; om det lyckas får de se en massa av Frankrikes och hela världens mest utmärkta män: Adolphe Thiers, Victor Hugo, Albert de Broglie och duc d’Aumale.
Paris d. 9 Mars 1875. 9 mars 1875
Pauline Ahlberg och Edelfelt har skrivit till sekreteraren för franska Akademien för att få biljetter till festligheterna med anledning av Elme Marie Caros inträde; de har fått biljetter och får således se och höra Adolphe Thiers, Victor Hugo, Émile Littré, Alexandre Dumas, duc d’Aumale och Albert de Broglie.
Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Det var en stor politisk händelse då Patrice de Mac Mahon, under inflytande av sin fru och prästerna, föregående dag tvingade ministrarna Jules Simon och Louis Martel att avgå; som ersättare talas det om Oscar Bardi de Fourtou (en av Albert de Broglies vänner); den som uppträtt gentilast [värdigast] är Léon Gambetta, som acclamerats [bejublats] av folket på boulevarden de två senaste dagarna; de klerikala är galna nu; Alexandra Edelfelt har kanske läst om biskopen av Nevers som vill dra Frankrike i krig med Italien för att rädda påven; i allmänhet har pressen varit sansad; le Radical hade en lustig artikel; Henri Rocheforts "Lanterne", som på nytt utkommer, var lugn.
Paris d 21 maj 1877 21 maj 1877
Som Alexandra Edelfelt ser är parlamentet upplöst på 5 månader; Patrice de Mac Mahons agerande visar att korpralen sitter kvar i honom, och att han låter sig styras av sin bigotta och aristokratiska fru, samt av Albert de Broglie & co.
Som Edelfelt skrev till Anni Edelfelt var han föregående dag till Enjolras på middag; frun och de tre abbéerna [abbotarna], som är stamgäster, överöste honom med komplimanger om hans vackra talang; Madame Enjolras och abbé Curmer, som är fruns biktfar, är falska som hin, lismande och salvelsefulla; abbé Curmer är anhängare av Sacre Cœur-partiet; den hederligaste är abbé Dumas, som är släkt med Alexandre Dumas; detta sällskap jublade över det politiska läget sedan Patrice de Mac Mahon störtat ministären och i stället fått de mest impopulära ministrar, de klerikala Albert de Broglie och Oscar Bardi de Fourtou och bonapartisten Alfred de Meaux.
d. 11 Juni 77 11 juni 1877
Kan Alexandra Edelfelt tänka sig att Edelfelt i den rysliga hettan begav sig till kapplöpningen "le grand prix de Paris"?; varken Pierre Petit Gerard eller Max Faivre ville följa med; han fick sällskap av John Macallan Swan och Richard Gay Somerset; de såg Albert de Broglie och Patrice de Mac Mahons fru; de vackraste toaletterna bars av några aktriser; baron Frédéric de Lagranges franska häst St Christoffe med den berömde engelska jockeyen Carwer [egentligen James Hudson] vann, till stort jubel; "O menskliga dumhet att sätta patriotism äfven i ett par hästben!"
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Som Alexandra Edelfelt sett i tidningarna har senaten i enlighet med Patrice Mac Mahon röstat för att upplösa deputeradekammaren; man hoppas att höstens val sänder flera republikaner till Versailles; för närvarande är ändå Mac Mahon och hans klerikalt-monarkiska kabinett ensamma herrar på täppan, detta medan Tyskland är hotande och krig rasar i Europa; en del tror Mac Mahon siktar på att genom en statskupp bli president på livstid; säkert är att han är bulvan och landet styrs av ärkebiskop Félix Dupanloup, Albert de Broglie och Madame Élisabeth Mac Mahon; Edelfelt tyckte att Victor Hugos tal i senaten var utmärkt bra, även om Hogbergsgubben sitter i honom; Hugo omfamnades av Jules Simon då han steg ner från tribunen; Léon Gambetta "är en karl och talar som en karl"; högermännen uppträder simpelt, Eugène Rouher har sagt att Paul de Cassagnac är en skam för partiet; av monarkisterna är legitimisterna de mest aktningsvärda, även om de lever 500 år efter sin tid.